Kulturhistorisk bebyggelse i Stodene

Efter 1970-talets kommunsammanslagningar kändes det viktigt för både tjänstemän och politiker att lära känna de nya kommundelarna på olika sätt. Värmlands museum presenterade 1979 en rapport med Karlstads kommuns kultur- och byggnadsnämnder som främsta målgrupp. Rapporten, som skulle utgöra en vägledning i nämndernas långsikta arbete, redovisade resultaten av den kulturhistoriska inventering som genomfördes i kommunen 1976-78.

Rapporten innehåller en del intressant material från Grava, men tyvärr inget från Stodene, eftersom den till största del fokuserar på landsbygden och fornminnen.

Den nybildade Karlstads kommun hade redan 1971 påbörjat ett eget arbete på Stadsarkitektkontoret för att inventera kulturhistorisk bebyggelse. Arbetet bedrevs från 1975 inom Kommittén för kulturhistorisk bebyggelse, som från 1981 fick en parlamentarisk sammansättning. Kommittén kunde 1984, samma år som staden Karlstad firade sitt 100 årsjubiléum, presentera sin slutrapport ”Kultorhistorisk bebyggelse i Karlstads kommun”.

Det är i denna rapport vi hittar de intressanta notiserna för Stodenes, som i rapporten placeras in i området ”Skåre östra”, tillsammans med Skåre centrum. Följande har kommittén att berätta om de sex intressanta fastigheterna i Stodene (siffrorna är en kartfererens och hänvisar till den löpande numreringen rapporten):

412

STODENE 1:50, Granlidsvägen 39

Timrad liten stuga med faluröd lockläktpanel och tegeltäckt sadeltak. Troligen uppfört 1874.

Det bäst bevarade av de små enkla stugorna från slutet av 1800-talet, som ligger utmed den gamla landsvägen

413

STODENE 1:55, Granlidsvägen 31

1½-vånings bostadshus, reveterat med ljusgul fasad och tegeltäckt tak.

Mycket välbevarat. Även fönster och dörrar är ursprungliga.

414

STODENE 1:82, Granlidsvägen 47

Bostadshus i trä, byggt 1916. Sockel av natursten och fasad med faluröd lockläktpanel. Taket är tackt med korrugerad plåt.

Ett av de äldsta kvarvarande små stugorna utmed gamla landsvägen. Husets ursprungliga karaktär är bevarad.

415

STODENE 1:99, Tallrotsvägen 23

1½-vånings bostadshus från 1922 med faluröd lockläktpanel och vita detaljer. Taket är täckt med tegel.

Mycket välbevarat, tidstypiskt bostadshus.

416

STODENE 1:100, Granlidsvägen 42

1½-vånings, litet bostadshus från 1915, med faluröd lockläktpanel och vita detaljer. Taket är täckt med tegel.

Ett av de äldsta kvarvarande små husen utmed den gamla landsvägen.

418

STODENE 1:744, Fruktvägen 3

Timrad mangårdsbyggnad i 1½ våning från slutet av 1800-talet. Fasaden är av stående gulmålad lockpanel. Sadeltaket är täckt med tegel. På tomten finns också ett uthus i samma stil.

Välbevarad mangårdsbyggnad från 1800-talet.

Vad har man tyckt vara värt att bevara? De flesta av de intressanta byggnaderna ligger i eller i närheten Granlidenområdet. De är bostadshus som på något sätt minner om tiden innan Stodene exploaterades, visserligen inte innan järnvägen och industrialiseringen kom till Grava, men väl innan den på allvar nådde Stodene. Det verkar som att komittéen velat bevara minnet av småbrukar- och arbetarhemmen som växte upp längs landsvägen norr om den stora arbetsplatsen Skåresågen en kilometer söderut.

Det här kan väl vara något att komplettera Wikipedia med? Jag börjar pytsa ut informationen redan nu!

Annonser

Stodene – enligt G.M. Sandins Gravabok

Stodene var redan under medeltiden anslaget till stomhemman åt prästen i Tingvalla., och skulle ”Nillss i Stodönn” giva ”smör 5 p:d, genjerd 1c. jern”. 1548 heter landbonden Gullbron i Stodönn och skall lämna 5 lispund smör och 100 osmundjärn samt utgöra 4 daxverke, vilket emellertid ”präste fritt niuter” och behövde alltså inte lämna något till kronan. 1572 bortskänktes Stodene till frälse men har sedermera indragits till kronan och är nu 1mantal skatte.

Under många år höll Karlstads tingslag ting härstädes. Stodene var likaledes under många år gästgivaregård. Namnet har under tidernas lopp skrivits på många olika sätt. Dess första led är formsvenskans ”stadh”, nu sto. Sista delen är det gamla ordet ”önne” lika med ö. Gården har tydligen varit helt kringflugen av vatten.

Hemmanet omfattar 221,7 har varav 77,4 äro åker, 3,8 äng och 98,7 skogsmark. Hemmanet har 7 brukningsdelar och hade laga skifte 1829.

Det är vad G. M. Sandin berättar i notisen Stodene i sin bok Grava och Forshaga, Kulturhistoriska anteckningar, utgiven på eget förlag i Forshaga 1930. Det finns en del utspritt om Stodene på andra håll i boken också, bland annat om gästgiveriet under rubriken ”Samfärdsel” och något kopplat till en försäljning av uthus från Grava kyrka.

Tyvärr anger inte Sandin några källor till citaten i notisen om Grava. Någon notapparat finns inte, så man får gissa sig fram utifrån den generella källförteckningen för hela boken. Men det räcker nog för att komplettera den knapphändiga informationen på Wikipedia. Vi börjar där.

Stodene – ett villaområde med medeltida anor

Villaområdet Stodene sträcker sig från Västra stambanan i väster till Klarälven i öster och från Torpnoret i söder nästan upp till Grava kyrka i norr. Både på Wikipedia och andra ställen beskrivs den kort och gott som en del av tätorten Skåre i Karlstads kommun. Detta stämmer visserligen idag, men egentligen är det ett hemman med medeltida anor.

Detta är inte längre något man kan se med blotta ögat och vill man läsa sig till områdets historia före 1970-talet får man gå till ett folkbibliotek eller knacka på hos någon farbror i området och be att få låna en bok i ämnet.

Detta är alltså något man borde göra något åt, och eftersom det tar en stund att förändra stadsplanemässiga fadäserna, tänkte jag börja på Wikipedia. Till att börja med var gården Stodene både gästgivargård och tingsställe under många år.

Förhoppningsvis är artikeln om Stodene något fylligare än såhär efter sommaren:

Stodene är en del av tätorten Skåre i Karlstads kommun och består till stor del av villabebyggelse.

Stodeneparken var samlingsplats för ungdomar på 1930-talet, och bytte ägare till Missionsförbundet och heter nu Solliden och är föreningsgård för SMU Skåre.[1]

Korrekta försvarsutbildare finns i Värmland!

Nu kommer bildbeviset på att det finns korrekta framställningar av vapnet för Försvarsutbildarna (gamla FBU). På brevpappret från Försvarsutbildarna Värmland kan man nämligen se den – enligt blasoneringen – riktiga bilden av förbundets vapen.

Blasonering: I blått ett kors av guld åtföljd av en medelst en sträng av silver avskild blå ginstam belagd med tre öppna kronor av guld.

Denna blasonering kan man läsa i databasen, Heraldiska källan och (tills nyligen) på Wikipedia.

Notera skilnaden mot bilden från hemsidan, där strängen är av guld.

Förvirrande debut som försvarsutbildare

Idag begick en sextett ur tidigare Hemvärnets musikkår i Värmland debut som frivilliga musiker i Försvarsutbildarna i Värmland. Som nybliven försvarsutbildare måste jag såklart bli vän med vapnet, men än så länge är jag mest förvirrad. Jag jämför wikipediakonstnären lokal_profils version (ovan)  med den i loggan på hemsidan och konstaterar att de är identiska i allt väsentligt.

Men blasoneringen på Wikipedia (som stämmer med Heraldiska Källan)  stämmer inte överens med utseendet på någon av dem:

I blått ett kors av guld åtföljd av en medelst en sträng av silver avskild blå ginstam belagd med tre öppna kronor av guld.
I bägge fallen är strängen av guld. Här tarvas en utredning…

Heraldisk firre till kvällsmat?

Eftersom vi hälsade på faster i skärgården idag såg Oskar till att det blev varmrökt honungsmarinerad lax från Lillängshamnen till kvällsmat. Det hade väl framgått om det var en gullspångslax, men det kan inte uteslutas.

Googlade just på Gullspångs vapen och konstaterar belåtet att Wermlandsheraldik slår Wikipedia. Men det hör till ovanligheterna numera.

Detta är inte ett vapen

Att det här inte är ett pipa, det har jag lärt mig av René Magritte. Men nästa bild, då. Är det ett vapen?

Om man får tro Wikipedia så är det i varje fall så. Bilden visar Kristi pinoredskap, passionsionsredskapen, även kallade Arma Christi. Begreppet innefattar allt som kan förknippas med Jesu lidande under påsken. Inget konstigt med det.  Men när jag läste artikeln på Wikipedia blev jag förbryllad:

Föremålen är vapen i heraldisk mening och vapen med meningen verktyg, som Jesus behövde för att uppnå sina mål.

Oj, vilken dålig översättning. Trodde jag. Men den engelska säger faktiskt samma sak:

They are seen as arms in the sense of heraldry, and also as the weapons Christ used to achieve his conquest over Satan; the prime member, the Cross, had been introduced to Christian art in the 4th century as the crux invicta, a symbol of victory.

Hur i hela fridens namn kan man få dem till ”vapen i heraldisk mening”? Det måste röra sig om heraldik i mycket överförd mening –  ”om Jesus hade haft ett vapen så skulle det mycket väl kunna se ut så här”. Ungefär som ”Kristi adelsmärke”.