Det SKA bli ett Grava-vapen

Idag hade jag sällskap under en skumpig busstur från stan av hembygdsföreningens ordförande Nisse Karlsson. Vi konstaterade än en gång att det är dags för oss två och Erik Andersson att slå våra kloka huvuden ihop och stöpa om hembygdsföreningens sköldformade emblem till ett riktigt heraldiskt vapen.

Erik ska bara få avsluta boken om Grava kyrka först – inför 150-årsminnet av senaste stora renoveringen. Den boken ser jag fram emot, för det finns många alldeles för tunna kyrkobeksrivningar. De är bra att sälja för en tjuga i vapenhuset, men vill man veta lite mer om byggnaden så är det svårt att hitta bra monografier.

Oktober: Släkten Geijers vapen

OK – nu närmar vi oss slutet på min bildalmanacka. Förra månadaden var det ätten Lagerlöfs vapen, och vi håller oss kvar på den svenska Parnassen, med ytterligare en stor värmländsk litterär släkt. Fast för att få till gravakopplingen måste vi gå till Ilanda gård, eller Ilandaholm, som den heter ibland. Där hittar vi, om inte en författare, men dock en hovjägmästare, med släktnamnet Christopher, till på köpet.

Emanuel S Ekman säger i sin Värmlands beskrivning från 1765 om Ilandaholm ”att detta är bland de egendomar i Wärmeland, som ut i åkerbruket hunnit närmast i skick och fullkommlighet”. År 1761 tillträdde ”herr Hofjägaren Christopher Geijer” som ägare. samtidigt äger han också Grava, Norra Hertsöga, Hult, Hålleberg, Skåre och del i Östra Torp.

Från ”Gårdar i Grava” på Grava Hembygdsförenings hemsida

Ser det ut som en röd värmländsörn? Nix, det är en brun gam! Geijer ska ju betyda ”gam” på tyska, säger de som begriper sig på sånt. Här är hela blasoneringen från Riddarhuset.se:

. . . En sköld af guld, hvaruti ses en till höger vänd gam af mörkbrun färg med uppåt flaksande vingar och till venster böjdt hufvud, bandevis hållande i klorna en med gyllene fäste försedd dragen sabel, fattande densamma om sjelfva klingan, hvars egg är nedåt vänd. På skölden står en öppen tornerhjelm, belagd med en af guld och blått sammanvriden hjelmkrans, hvarutur uppreser sig en stålklädd högerarm, i handen hållande bjelkevis åt venster en huggande blottad sabel, eggen uppåt vettande, stående emellan tvenne utåt fläktande vingar, som midtpå äro tverdelade och sins emellan så vexla färger, att den högra är öfverst af guld och nertill blå, men den venstra upptill blå och nederst af guld. Skölden omfattas af löf verk, som i dagen är af guld men innantill blått, alldeles såsom vapnet här med sina rätta och egentliga färger afmåladt finnes. . . .

September: Ätten Lagerlöfs vapen

Trodde någon att jag kommit av mig i min alternativa bildalmanacka för Grava hembygdsförening, så trodde ni rätt. Men nu är det dags för september. Varför inte dra lite nytta av att man faktiskt är hemsocken åt en av nobelpristagare? Att Selma var född och uppvuxen i Östra Ämtervik och valde att köpa tillbaka fädernesgården så snart nobelprischecken var inlöst tycker jag att vi kan ha överseende med. Vi får även ta och glömma att den lilla annexförsamlingen Forshaga bröt sig ut och bildade egen kommun. När stamfadern Peter i Skived levde och verkade på det som idag är Forshaga hembygdsgård var det fortfarande en del av det gamla forna Storgrava.

Här är vapnet!

Ett självklart val till september månads kalenderbild.

Grava hembygdskänslor

Att jag lyckas börja läsa i tre böcker på samma helg är inget underligt. Det kan vara i underkant. Men i påskas drabbades jag av grava känslor av att ha en egen hembygd. Så nu ligger David Liljemarks ”Boltzius”, Gösta Karlsson-Skårebos ”Hagbergs kiosk” och Grava hembygdsförenings senaste årsbok framme.

Maj: Forshaga köping

Forshaga – annexförsamlingen som blev egen köping måste ju få vara med i den heraldiska gravakalendern för 2011. Vi som bor här ser ju visserligen inte Forshaga som en del av Gravabygden, men tittar man bara en aning bakåt i historien ser man att det faktiskt är så. Och i så fall kan man ju inte låta bli att vara en aning chauvinistisk – Selma Lagerlöf härstammar från Grava, vilket framgår av historiken till Forsha kommunvapen!

Januari: Grava hembygdsförening

Januari 2011? Hembygdsföreningens sköldformade emblem får vara med på dispens – förhoppningsvis utgör den embryot till ett heraldiskt vapen för socknen och bygden.

Symbolen dök upp 2004, i och med att bokserien ”Grava i och och bild” lanserades. Upphovsmannen Erik Andersson beskriver tankarna:

Det gröna står för skogen.
Det gula för odlingsjorden.
Det blå bandet för Klarälven.
Det mörkt röda för sågverken.
Det ljust röda för sågverkens karaktäristiska skorstenar, som ännu i sen tid utgjort landmärken för Gravabor och alla som passerade Grava på vägar och järnvägar.

Läs mer om symbolen på Wermlandsheraldik.se

Hemkommen till vapenlös bygd

Repatrierad till hemsocknen Grava konstaterar jag att jag befinner mig i vapenlöst land. Det finns visserligen ett sköldformat emblem, som tagits fram av Grava hembygdsförening, men det är inte ett heraldiskt vapen. Måhända ett embryo till ett sådant.  Mina funderingar kring detta kan man läsa på Wermlandsheraldik.se.

Som adjungerad ledamot av Sockheraldiska Institutet är detta naturligtvis ett kärt besvär. Det är nog dags att skrida till verket snart.