Uno Lindgren sågar Gunnarskog

Jag börjar bli riktigt bekant med Uno Lindgrens texter nu och gillar hans sanningssägande mer och mer. Den lilla artikeln ”Den kommunala heraldiken” som jag kom över för ett tag sedan innehåller den ena sköna sågningen efter den andra.  Gunnarskogs vapen faller på – hör och häpna – relevans!

Det förekommer också, att landskapssymboler används i kommunvapen, exempelvis i vapnet för Malmköping. Stora Tuna har såsom Dalarnas tingsplats i äldre tid fått landskapets äldre symboler i sitt vapen, en yxa och en pilbåge, vilka förekommer i det landskapssigill från 1435, som användes vid tingen. Ett kommunalt vapen representerar en menighet, dvs. befolkningen inom ett visst landområde, och det får därför anses vara oriktigt att i Gunnarskogs vapen upptaga Värmlands landskapsvapen tiden 1561-67. Vapnets bild av en järv kan inte stå som symbol för någon menighet i Gunnarskogs kommun, eftersom kommunen vid denna tid var obefolkad – ett exempel på att ett vapen bör vara riktigt ur historisk synpunkt.

”Några kommunala verksamhetsområden 1862-1962″, s. 766

Lindgren har visserligen rätt i att kommunen var obefolkad på 1500-talet (åtminstone i det närmaste) men om man har sådana kriterier för att något ska få  ”stå som symbol för någon menighet” så blir det näst intill omöjligt att uppta eller ens anspela på gamla symboler i nya vapen.

Provinshuvudstaden Karlstad skulle kanske kunna få behålla sin örn, särskilt som den är halv och därmed en heraldisk förkortning som underordnar sig värmlandsvapnet. Men hur skulle det gå för Säffle? Vore Olof Trätäljas aktiviteter i gamla Sifhälla skäl nog att låta den uppstigande värmlandsörnen stå som symbole för en menighet i Säffle köping på 1940-talet?

Men jag gillar Unos ambition.

Dagens landskapsvapen: Browning M1911. Go Utah!

DN berättar att delstaten Utah i Amerikas förenta stater har valt handeldvapnet Browning M1911 som sitt landskapsvapen. Varför inte? Man ska ju välja sina symboler med omsorg.

Browning M1911.

Observera att vapnet på bilden är fegvänt! Fegvänd betyder att det pekar åt vänster, alltså sinister på heraldiska. På amerikanska har sinister följande betydelser:

  • OLYCKSBÅDANDE
  • ONDSKEFULL
  • LÖMSK
  • VÄNSTER
  • Vet inte vad dem amerikanska extremhögern tycker om det, men det är ju inte mitt problem.

    Osökt kommer jag att tänka på Fredrik Lindström, som i TV-programmet Ingesson delade ut landskapsdatorer till våra svenska provinser. Om jag minns rätt fick Dalsland en ABC80 för att kompensera att man av Fiskeriverket fått hornsimpa som landskapsfisk. Men jag kan ha fel.

    Utahs landskapsfisk är förresten en öring som heter Oncorhynchus clarki utah på latin. Om de har en landskapsdator vet jag inte, men om man kan vara säker på något så är det väl inte PCn, för den måste väl tillhöra Washington. Annars finns det ingen rättvisa här i världen.

    Närkes vapen enligt Psyklopedin

    Källkritik på nätet är viktigt, har vi fått lära oss. Man ska dubbelkolla data och inte lita på Wikipedia. Då kanske Psyklopedin.org kan vara något? Man hittar åtminstone alternativa data om Närke och dess landskapsvapen. Något som åtminstone roar en värmlänning.

    Stilen är omisskännlig, men jag gissar att det inte är de Waern själv som skapat den här varianten av närkevapnet.

    Om oss värmlänningar kan man läsa följande:

    Värmland är ett län, och egen Sovjetrepublik (Värmländska SSR), inom Reinfältet. I Värmland bor så kallade värmlänningar, dessa är ett konstigt släkte. Deras språk är något av ett mysterium, men språkforskare tror det härstammar från arabiskan. En mannlig värmlänning är i snitt 199 centimeter lång och väger 115 kilo, vad gäller kvinnorna är det mer ovisst, ty en värmlänning av hon-kön har aldrig skådats. Troligaste orsaken till detta är att värmlänningarna oftast åker till Nigeria och träffar en kvinna där. Sedan när kvinnan fått en son så flyttar far och son tillbaka till Värmland.

    Åker du till Värmland kan du besöka Ransäter, där Sveriges tidigare diktatorstatsminister Tage Erlander föddes.

    Närkevapnet var kul, men de pubertala texterna tycker jag får 80-talets små uppslagsböcker i Svenska MAD att framstå som intellektuellt djuplodande och förfinade.

    Örninventering #1

    Johans fråga om konstnären bakom örnen fick mig vilja gå till botten (eller gå under?) med örnbeståndet på nätet. Hur många varianter florerar egentligen av vårt landskapsvapen egentligen.  Googles bildsök i all ära, men här måste man strukturera lite. Så här inleds en örninventering. Lyckas den får den nog hamna på Wermlandsheraldik.se så småningom.

    Rabattfrimärke (1980-talet)

    Förekommer bland annat i NE.se

    Bror Jaques de Waern, konstnär hos Statsheraldikern

    lokal_profil från Wikipedia

    Med hertigkrona. Användes bland annat av Karlstads studentkår.

    ?

    Värmlands regementes (och Värmlandsgruppen, m fl) vapen. Borde vara skapat hos Stasheraldikern.

    Nu började de vettiga sökträffarna för ”Värmlands landskapsvapen” ta slut, så vi får väl byta sökbegrepp och ta nya tag en annan dag.

    NWT:s gyllne örn

    Nya Wermlands-Tidningen kallar sig konservativ och då hör det väl till att man värnar om sina traditioner.  Det gör man, åtminstone i fråga om Värmlandsörnen. På ledarsidan kan man se landskapsvapnen från spridningsområdet ”Värmlands län och Karlstads stift”, vilket tydligen omfattar även Västerdalarna – Värmland, Dalsland och Dalarna. Ibland kan man också det gamla märkliga logotypen, där bokstäverna NWT snirklats ihop till en örn.

    I helgen har vi också kunnat se den gyllene Värmlandsörnen i NWT:s variant. Sportredaktionen delade för 80:e gången ut NWT:s guldmärke. Iår fäste sportchefen Håkan Kamp den gyllene örnen på  viltskytten Niklas Bergström. Frågan är bara vad det står på örnens bröst. ”NWT för…”