Än finns det liv Under Wermlandsörnen!

Aktiviteten här Under Wermlandsörnen har varit väldigt skral på senare år. Egentligen hade jag tänkt att bloggen i första hand skulle bli en plats att pliktskyldigt redovisa nytt material på Wermlandsheraldik.se. Men istället blev det en plats för heraldisk reflektion och kommunikation med andra intresserade runt om i Norden. Dessutom har det funnits plats att breda ut andra tankar om sådant som intresserar mig i min tillvaro Under Wermlandsörnen – frödingiana, lokalhistoria, militärmusik och annat livsviktigt.

Men när tiden tryter blir det inte mycket tid till att formulera sina reflektioner i skift, och då uppstår tyvärr inte heller någon kommunikation. Tittar man bakåt kan man konstatera att jag blixtrar till någon gång då och då på lediga stunder, under sommar- och julledigheter.

Däremellan har jag sett att det faktiskt finns intresse för Wermlandsheraldik & co på webben. Några bloggkommentarer dyker upp då och då (tack Fredrik Tersmeden, Enar Nordvik, James Butler, Per Perald, Lokal_Profil och alla andra!), statistiken skvallrar om att någon använder sig av delningsfunktionen på Werlandsheraldik.se och antalet gillare på Facebook tickar sakta uppåt och fyller på med både kända och okända namn.

Nu närmar sig sju veckors frånvaro från statsförvaltningen. i form av semester och föräldraledighet. Kanske är det läge att släppa lös formuleringslustan igen då? Det finns en hel del som jag gärna skulle få lite synpunkter på. Just nu inte inom heraldikens område, utan inom lokalhistoria. Extremt lokal, nämligen rörande villaområdet Stodene. Ett villeområde med medeltida anor. Det återkommer vi till!

Förvirrande debut som försvarsutbildare

Idag begick en sextett ur tidigare Hemvärnets musikkår i Värmland debut som frivilliga musiker i Försvarsutbildarna i Värmland. Som nybliven försvarsutbildare måste jag såklart bli vän med vapnet, men än så länge är jag mest förvirrad. Jag jämför wikipediakonstnären lokal_profils version (ovan)  med den i loggan på hemsidan och konstaterar att de är identiska i allt väsentligt.

Men blasoneringen på Wikipedia (som stämmer med Heraldiska Källan)  stämmer inte överens med utseendet på någon av dem:

I blått ett kors av guld åtföljd av en medelst en sträng av silver avskild blå ginstam belagd med tre öppna kronor av guld.

I bägge fallen är strängen av guld. Här tarvas en utredning…

Örninventering #1

Johans fråga om konstnären bakom örnen fick mig vilja gå till botten (eller gå under?) med örnbeståndet på nätet. Hur många varianter florerar egentligen av vårt landskapsvapen egentligen.  Googles bildsök i all ära, men här måste man strukturera lite. Så här inleds en örninventering. Lyckas den får den nog hamna på Wermlandsheraldik.se så småningom.

Rabattfrimärke (1980-talet)

Förekommer bland annat i NE.se

Bror Jaques de Waern, konstnär hos Statsheraldikern

lokal_profil från Wikipedia

Med hertigkrona. Användes bland annat av Karlstads studentkår.

?

Värmlands regementes (och Värmlandsgruppen, m fl) vapen. Borde vara skapat hos Stasheraldikern.

Nu började de vettiga sökträffarna för ”Värmlands landskapsvapen” ta slut, så vi får väl byta sökbegrepp och ta nya tag en annan dag.

Så KUNDE Daniels vapen ha sett ut

Ibland får man inte de svar man väntat sig. På frågan ”Hur ser din version av Prins Daniels vapen ut?” tänkte jag ju egentligen på det vapen som statsheraldikern och svärfar Kungen komponerat och förlänat honom i och med upphöjelsen till Hertig av Västergötland.

Det var Fredrik Brodin (som väckte tanken hos mig) och wikipediahärolden Lokal_Profil tolkade som jag:

Fredrik Brodin

Lokal_Profil

Men frågan kunde tolkas mer kreativt. Det vill säga, hur borde Prins Daniels vapen ha sett ut? Stefan Rundström lät sig inspireras av Drottningens Sommerlath-vapen, som ju är en kluven lilja, och klöv en gravkvist från Ockelbo:

Jochen gick istället på den talande linjen och gav prinsen ett riktigt Westling-vapen:

Eldfängda vapen på Wikipedia

Googlade lite på Kölas vapen och upptäckte av misstag en kategoriindelning på Wikipedia som jag missat helt. ”Torches in heraldry”. Verkar finnas systerkategorier också:

Torches in art | Light sources in heraldry | Fire in heraldry

Kölas vapen verkar dock lite malplacé i sammanhanget. Är en vårdkase en typ av fackla för den anglosaxiska publiken? Trodde först att det kunde bero på Lokal_profils lite spretiga vårdkase kan uppfattas som två korslagda facklor, men inte bara Köla, utan även Huddinga och frivilligflygets vapen finns med i samlingen. Light source? Yes! Torch? Nope!

Heraldiken i blodet?

Jag trodde att vi hade fått en heraldisk konstnär i släkten, när jag såg följande uttalande på Facebook, illustrerat med en för mig okänd variant av kölavapnet:

En gång i tiden fanns en kommun som var både fränare och hade snyggare kommunvapen än efter sammanslagningen. 1 000 000-frågan; vilken kommun?

Jag vet inte om Kölas vapen rent objektivt är snyggare än Edas, men som kölabördig håller jag såklart med Lisa. Men vem var konstnären? Efter lite granskning kände jag dock igen stilen från den überproduktive wikipediakonstnären lokal_profil.

Dåligt med heraldik i sociala medier

Det blev inget kapitel om heraldik i sociala medier i min krönika över 00-talet. Förbisåg jag den delen av nätaktiviteten?

Nej, avsnittet platsade helt enkelt inte, eftersom de sociala medierna är en arena som ännu inte har intagits av skandinaviska heraldiker. Däremot räknade jag de heraldiska hemsidorna till 00-talets heraldiska epok (om den nu finns), med samma logik som historiker räknar 1900-talet som tiden mellan skotten i Sarajevo och Berlinmurens fall.

Heraldica är visserligen ett väldigt socialt medium, men är väl annars ett exempel på sociala medier i sin primitivaste form. Aktiviteten stannar ganska mycket inom forumets ram. I vilka sammanhang är det då jag tycker att heraldiken lyser med sin frånvaro? Vi vänder väl oss som vanligt till Wikipedia och tittar på definitionen:

Sociala medier betecknar aktiviteter som kombinerar teknologi, social interaktion och användargenererat innehåll. Det kan ta sig uttryck i Internetforum, bloggar, wikier, poddradio och artikelkommentarer. Termen används ofta som slagord för sådana tjänster.

En annan definition är ”Sociala medier är demokratisering av innehåll och förståelse för den roll människor spelar i arbetet med att inte bara läsa och sprida information, utan också hur de delar och skapar innehåll för andra att delta i.”

Internetforum? Som sagt – aktiviteten på Heraldica kan man inte klaga på. Första versionen körde vi ju faktiskt i botten och fick ersätta med nya fräscha versionen som körs nu. Några andra forum på skandinaviska språk finns det knappast något behov av. Och diskussioner på utrikiska har jag inte intresserat mig för.

Bloggar? Svenska heraldiker med skrivklåda finns det gott om, men det inte många som fastnat för bloggformen. Sedan Jesper Wasling utropade sig till den förste heraldiske bloggaren har jag bara upptäckt Thomas Falk och Fredrik Brodin. Vad som är kul med dessa två är att de är bloggande konstnärer och publicerar sina verk i bloggform och inte teoretiserande som undertecknad.

På fotobloggen Flickr hittade jag Wikipediaillustratören och Heraldicamedlemmen Lokal_profil, tyvärr utan några publicerade alster. Annars är Odd Andreas Sørgård min ende aktive vän där.

Wikier? På självaste Wikipedia finns heraldiken såklart representerad med en egen kategori på svenska. Men någon särskild heraldikwiki har jag inte stött på. Lokal_profil och några illustratörer har gjort ett mycket ambitiöst jobb med att skapa (istort sett) upphovsrättsfria illustrationer av istort sett alla vapen som omnämns.

Poddradio? Heraldisk poddradio – dra åt skogen! Det vore något att försjunka i på bussen till jobbet. Snälla någon!!!

Artikelkommentarer? Nu kanske inte Wikipedias snabblista var så givande längre, men vi kan ju fortsätta med några egna fenomen:

Facebook? Hmm… SHS-gruppen Heraldik i Norden finns med 84 medelmmar och Svenska Heraldiska Föreningens grupp har 55 medlemmar. Aktiviteten är inte imponerande. Norrmännen har ingen grupp, men Heraldikk.no har en ”sida” med 57 fans. Det är självklart att de där grupperna/sidorna ska finnas, men tveksamt vad man ska ha dem till.

Twitter? Kanske inte det första man förknippar med heraldik. Ordet ”heraldik” ger mycket riktigt inga sökträffar, men det gör ”heraldry”.

Nej, heraldiken i sociala medier blir nog ett fenomen för 10-talet istället. Fast Internet som vi känner det har kommer säkert att tjäna ut ganska snart och etiketten ”sociala medier” kommer inte att fungera på den aktivitet vi kommer att ägna oss åt i nya tekniska manicker, som vagt påminner om datorer och mobiltelefoner. Den som lever får se.