Grånad yngling i lucka 7

Många favoritvapen finns det – bakom kalenderns lucka 7 hittar vi ännu ett. Sveriges yngsta stads vapen, med en Wermlandsörn, frisk som Afrodite, nyss stigen ur havet.

På Wermlandsheraldik.se har jag uttryckt mig rent lyriskt över Säffles grafiska profil. När jag kollar upp den idag har den förändrats igen. Bort är det vågskvalpet från vapnets vågskura, men vapnet finns kvar. Kvar, fast i en ganska trist version, i en skala som inte riktigt funkar. Kanske dags att kasta av sig murkrona, rugga de grånade fjädrarna och sträcka ut sig i all sin blå prakt i en webbsäker 2000-talsdräkt?

Annonser

Domstolsvapen och heraldiken i politiken

Elias Granqvist skriver på sin blogg om domstolsväsendets heraldik. Sveriges domstolar har av någon anledning tagit sig en uppsjö nya vapen under senare år, samtidigt som man verkar samla sig under Domstolsverkets vapen externt. Som heraldikvänner är den spontana reaktionen den samma hos mig och Elias – det är trevligt med mångfald och det berikar den offentliga heraldiken om domstolarna för sina egna vapen.

Som yrkesmän drar vi dock motsatta slutsatser. Som kommunikatör har  jag ju såklart intressere av att hålla ihop den grafiska profilen för en stor och spridd organisation, som Kyrkan, Polisen eller domstolarna. Kliver jag in i en kyrka i ett annat stift, vill jag veta att den tillhör just Svenska kyrkan, följer samma gudstjänstordning och sjunger ur samma psalmbok.

Möter jag Lagens långa arm på fjällsemestern i Åre har jag samma behov. Jag vill veta att konstapeln i fråga tillhör samma svenska statliga våldsmonopol som hemma, och inte någon republikansk jämtländsk bygdemilis som skriver sina egna lagar. Att de sedan lyder under en länpolismästare i Östersund eller Karlstad är av underordnad betydelse.

Den grafiska profilen, med det herladiska vapnet som en viktig beståndsdel, gör att jag snabbt kan dra dessa slutsatser.

Samma inställning har jag till domstolsväsendet. Om jag, Gud förbjude, skulle hamna inför skranket, vore det oerhört skönt att veta att det är samma lagbok som ligger på domartribunen och inte någon landskapslag. För de flesta torde det räcka med att se den kungliga kronan över domstolsvapnet, för att inse att så är fallet och att man inte riskerar att dömas efter äldre västgötalagen. Men för en del räcker det inte, och då är det bra med en gemensam grafisk profil för hela domstolsapparaten.

Alltså är det helt i sin ordning att man samlas under Domstolsverkets grafiska profil. Eller? Elias Granqvist får mig att vackla. Ligger det ett värde i att att framhäva domstolens oberoende som egen myndighet?

Elias skriver:

Som jurist är det min professionella uppfattning att det bör finnas en sammanhållen tanke bakom domstolarnas visuella profil och att domstolarna med sin roll inom staten bör visa denna roll på ett tydligt sätt. Domstolarna är inrättade genom beslut som formellt är politiska och i dessa beslut fastställs också deras namn och deras domkretsar, och domstolarnas bruk av vapen borde spegla den indelningen. Här kommer vi också in på politiken, vilket förklarar varför jag skriver om detta på en politisk blogg – det är inte min roll som politiker att på något sätt detaljstyra domstolarnas verksamhet, men synpunkter på riktlinjerna för deras bruk av vapen handlar inte om detaljstyrning utan ligger på samma övergripande nivå utanför den dömande verksamheten där också frågorna om domstolarnas namn och domkretsar finns.

Och vidare;

Med tanke på domstolarnas roll i samhället och deras betydelse som del av den statliga verksamheten, borde de inte använda en och samma symbol om denna inte är riksvapnet. Domstolsväsendets vapen kunde mycket väl användas som en samlande symbol för domstolarna tillsammans och skall förstås kunna användas av Domstolsverket, men var och en av domstolarna borde inte använda detta vapen som symbol för sin egen verksamhet. I stället borde varje domstol ha sitt eget vapen. Detta skulle också underlätta identifieringen av vilken domstol som har avkunnat en viss dom. De högsta rättsinstanserna i riket, Högsta domstolen och Regeringsrätten, borde använda riksvapnet, eftersom de är den dömande maktens främsta företrädare.

Om Elias har rätt – att det är viktigt att framhålla den enskilda domstolen som fristående myndighet – så blir plötsligt kommunikatören och heraldikern inom mig rörande överens om att domstolarna bör kommunicera sina egna vapen.

Eget vapen eller Lilla riksvapnet? Det är en intressant tanke. Att samla alla myndigheter under Lilla riksvapnet var ju en tanke som fanns med i förvaltningsproppen i våras.

Elias reflekterar ju själv över det faktum att han debatterar heraldik i en politisk blogg, men det tycker jag är helt i sin ordning. Den offentliga heraldiken är på sätt och vis en dimension av vårt demokratiska system och som sådant måste han intressera sig för det.

Det bidde ingen ny logga, det bidde en hemsida

Hur gick det egentligen med Kils kommuns nya grafiska profil? Det blev ju massivt mothugg både på insändarsidorna och på Facebook när förslaget till ny logga presenterades. Ytterligare ett nytt förslag togs fram, men inte heller det var särskilt lyckat.

När jag tittar in på Kil.se möts jag av en ny, snyggare hemsida än sist. Men det är fortfarande 70-talsloggan som ligger kvar i sidhuvudet. Och där funkar den rikgit bra, tycker jag. Lite retro, kanske?

En ny variant av loggan  finns med som  favicon uppe i adressfältet också. På nära håll ser det kanonbra ut, men på lite håll (med datorn i knät i soffan) ser det mer ut som en fotbollströja. Men det ska jag inte gnälla över nu – det är inte lätt att få till de där ikonerna – det kan jag skriva under på!  Statsheraldikern kanske skulle ta fram goda råd till kommuner och myndigheter som vill göra faviconer av sina vapen?

Helhetsintrycket av nya sidan (den kanske inte alls är ny, men för mig är den ju det) är mycket gott. Särskilt gillar jag det ljusblå fältet med ikoner för olika verksamheter mitt i sidan och den ordentliga sidfoten med alla nivå 2-alternativ i menyn. En bra lösning på kriget om startsidan!

Jag var såklart tvungen att plåga sökmotorn när jag ändå var i farten. Några döda länkar lyckades jag såklart preseta när jag sökte på ”grafisk profil”, för att se hur det gått med förslaget. Däremot hamnade jag i en PDF av interntidningen ”KommunNytt” från juni 2009, där Roger Kvarnlöv beksriver tankarna kring vapen och logotyp, strax innan reaktionerna från allmänheten brakade loss:

Kommunvapnet togs fram 1963 och är ett så kallat talande vapen (kilen står för Kil). Det har fått goda vitsord bland annat i tidningen Cap & Design som gav två av Sveriges kommunvapen högsta betyg, Malmö och Kil.Eftersom vapnet är unikt och bär på en viktig del av Kils historia föreslås att kommunvapnet ska användas för standar, utmärkelser och vidandra exklusiva tillfällen.

Vår nuvarande logotyp togs fram någon gångunder 1970-talet och föreslås ersättas med enny mer folklig logotyp utifrån de ledtrådar ochden kunskap som fokusgrupperna gett oss. Denär tänkt att användas i kommunens vardagliga kommunikation. I vilken grad förmedlar den nuvarande logotypen de kärnvärden som kommit fram i fokusgrupperna? Kan en ny logotyp bättre förmedla dessa värden?

Nordmarksbjörnen i försäkringsbranschen

…och nu blir det reklam! Tänkte bara kolla hur det gått för Årjängs kommun med nya profilen, men hamnade  istället på Nordmarks härads försäkringsbolags hemsida. Som tydligen också gått igenom en grafisk uppiffning. Det verkar dessutom som att man gått från klarhet till klarhet – från sigill till sigill, vilket man också stolt berättar om på sin hemsida.

På kulturhistoriska grunder kan man ju inte annat än rekommendera ett sådant försäkringsbolag!

Det är såklart nordmarksbjörnen har lockat in i sitt varumärke:

Före…

…och efter

Aztekerna hade koll på heraldiken

Jag hade inte behövt oroa mig för hur kommunvapnet hanteras i Årjängs nya grafiska profil. Aztek Design har tydligen koll på läget. Det som kallas för ”enhetlig färg” i artikeln innebär helt enkelt att man använder sig av samma blå på björnens päls varje gång den förekommer. Kerstin på Aztek Design förklarar:

Vi har arbetat mycket varsamt med kommunvapnet och det vi menar med gemensam färg är att den blå samt röda färgen i vapnet är likadana i övrig profil.

Tidigare har vapnet haft olika blå nyanser samt olika typsnitt samt placeringar av text i förhållande till vapnet. Det har heller ej funnit i en vektoriserad version. Vi har också ersatt den grå bakgrundsplattan med en vit pga av kontrastverkan, så silverfärgen är faktiskt borttagen).

”Bakgrundsplattan” förmodar jag är själva fältets färg och då är det ju helt i sin ordning att ersätta silver mot vitt. Men det ska som sagt bli spännande att se hela den nya vapenteckningen.

Årjängsbjörnen ohotad

Årjängs kommun har fått en ny grafisk profil, berättar NWT idag. Det är Aztek Design har haft uppdraget att fräscha upp kommunens visuella identitet. Det är inte utan oro som jag bläddrar fram nyheten i tidningen. Men Aztek Design verkar ha lyckats.

Kommunvapnet åker ofta ut med badvattnet när kretativa reklambyråer hjälper små kommuner som vill synas i mängden. Tilltag som aldrig skulle vara tillåtna med traditionstyngda storföretag, som Volvo eller Löfbergs Lila. Orsaken är ofta en skön blandning av lathet, bristnade kunskap och dålig respekt från reklambyråns sida. Det har hänt Forshaga och höll nyligen på att hända i Kil. Men i Årjängs fall verkar Aztek design ha förstått sitt uppdrag och gjort något bra av det.

”Vi ville lyfta fram glädje och kreativitet. Livsglädje liksom,” berättar formgivaren Kerstin Löfgren för Jens Magnusson på NWT. Hur kommunens vision lyder framgår  inte av hemsidan, men den årjängsbaserad reklambyrån Aztek Design har glädjande nog skapat en ny profil utan att plocka bort kommunvapnet.

NWT tar faktiskt upp frågan om vapnet i artikeln:

Det gamla kommunvapnet då frågar sig kanske vän av ordning? Det har inte glömts bort.
– Det finns kvar men vi har rensat det och sett till så att det har en gemensam färg. Så björnen blir kvar, säger Kerstin Löfgren.

Det där med ”gemensam färg” låter i och för sig lite oroväckande, men det ser åtminstone ut som blått och silver på NWT:s foto.

Andra stjäl kyrksilver – jag går lös på textilierna

Att stjäla från kyrkan tycker jag är bland det lägsta man kan göra. Och nu gör jag det själv, men jag hoppas på absolution, särskilt som det är för ett vällovligt syfte. Jag hamnade ”av misstag” i en PDF-version av Karlstads stifts interntidning ”Stiftsbrevet” och kan inte motstå frestelsen att knycka några bilder för att dela med  mig till läsekretsen.

Bilderna är från 2007, när Svenska kyrkan och Svenska missionskyrkan firade sitt samarbetsavtal (ett avtal som jag fortfarande inte har förstått innebörden av – vänner präster och pastorer får gärna upplysa mig!) I Karlstad firades avtalet med predikan i Betlehemskyrkan och kommunion i domkyrkan. Mellan de två stationerna tog man sig till fots, med processionskors i täten, följt av banér för de respektive kyrkorna.

Karlstads stifts banér har jag faktiskt inte sett förr. Den kan ju visserligen vara från när som helst efter 1961, men något säger mig att det här är en relativt ny inventarie i domkyrkan. Kul att stirftets egna symboler används, trots att Svenska kyrkan har en gemensam grafisk profil!

Banéren i Betlehemskyrna…

…och på väg till domen på Lagbergets krön.