Har man inget annat för sig kan man alltid filosofera över Svenska Heraldiska Föreningens närvaro på nätet. Vita fläckar finns såklart och Twitter är ett av dem. En start är alltid att åtminstone se till att nyheterna från hemsidan publiceras på Twitter. Det skulle kunna bli börjar till något stort. Eller ett litet experiment. Vi får se.
Etikett: Svenska Heraldiska Föreningen
Carl Uggla – en riktig vårfågel
Igår gick det ett sträck med tio sångsvanar över min tomt. Men gårdagens riktiga vårfågel var Carl Ugglas Inledning til heraldiken, med introduktion av Jens Christian Berlin. Därmed fylldes en viktig lucka i mitt och många andra heraldikers bibliotek.
Boken kom ut första gången 1747 och har knappt gått att få tag på på senare år, så det var verkligen en välgärning av Jens Christian och Svenska Heraldiska Föreningen, som nu ger ut den som nummer 3 i sin skriftserie.
Svensk vapenregister på Facebook
De heraldiska Facebook-sidorna som spön i backen. Det kan ju bero på att vi är en liten begränsad skara heraldiska webbredaktörer som hårdbevakar varandra. Heraldikk.no och Societas Heraldica Scandinavica har funnits på banan ett bra tag. Först ut i den senaste vågen var Societas Heraldica Lundensis, tätt följt av Svenska Heraldiska Föreningen.
Senaste tillskottet är Svenska vapenkollegiets Facebook-sida. Studerar man vapenkollegiets vapen ser man att det består av Svenska Heraldiska Föreningens sköld, timbrerad med svärd och häroldsstav, lagda på en lagerkrans. Vapenkollegiet granskar och registrerat nya svenska släktvapen och är ett samarbetsprojekt mellan Svenska Heraldiska Föreningen och Svenska nationalkommittén för genealogi och heraldik. Administrativt kan man nog se det som en utväxt på föreningen, men det fär faktiskt en självständig organisation, som bör ha sin egen identitet, även på Facebook.
Nu väntar vi bara på att Svenska nationalkommittén för genealogi och heraldik gör entré i de sociala medierna!
Ska jag vara ärlig, så gör jag det här inlägget, bara för att få en anledning att publicera Ronny Andersens teckning av vapenkollegiets vapen. Så har man ingen annan relation till kollegiet, så kan man ju alltid gilla vapnet.
Gilla Svenska Heraldiska Föreningen!
Den nya webbgruppen bakom Heraldik.se har börjat formera sig. Ett av de första tecknen är att vi fått upp en ny sida på Facebook. Än så länge finns där inte så mycket innehåll, förutom ett antal varianter av vårt föreningsvapen, som tagits fram av olika konstnärer genom åren. Men se till att gilla sidan med en gång, för det kommer att vara ett bra sätt att hålla koll på vad som händer i föreningen i allmänhet och på Heraldik.se i synnerhet.
Mästaren Ronny Andersen
Danska TV2 Lorry (fantastiskt kul namn för oss som såg på svensk TV på åttiotalet) har just visat ett långt inslag om riddarsköldarna i Fredriksborgs slottskapell. I inslaget kan vi se kunglige danske vapenmålaren Ronny Andersen i auktion med pensel i hand.
Själv är jag stolt ägare till en teckning av Ronny. Liksom övriga vapenförande medlemmar av Svenska Heraldiska Föreningen, eftersom han gjort vapenteckningarna till vår senaste matrikel. Snacka om medlemsförmån!
Heraldisk yra på Bishops Arms?
Det arbetas för högtryck på nya biskopsvapen. Nye växjöbispen har just intagit sitt stift och nu väntar Martin Modéus på att få efterträda Martin Lind i Linköping och nyvalde Sven-Bernhard Fast på att efterträda Lennart Koskinen i Visby under 2011.
Det innebär att det är fullt upp för svenska kyrkoheraldiker med primus motor Claus K Berntsen i spetsen. Claus lär överväga att ”skicka nyvalda biskopar i kloster ett halvår, så de får förbereda sig, och enbart låta dem ha kontakt med deras heraldiker…” Nog med förslag!
När det lugnar ner sig för Svenska Heraldiska Föreningens kyrkoheraldikgrupp tycker jag att man ska verka för att pubkedjan The Bishops Arms lever upp till sitt namn. Pubarna i våra stiftstäder borde prydas en vapensvit för stiftets biskopar!
Själv funderar jag på att muta någon konstnärligt lagd kumpan att smyga sig till Bishops Arms i Karlstad någon mörk natt och förse den ölfryntlige pösmunken på skylten med den betydligt spänstigare Esbjörn Hagbergs anletsdrag. Jag håller vakt och passar stegen! Någon frivillig?
Före…
…och efter!
Carl Uggla var klok som en
Julnumret av Vapenbilden var av det tunnare 16-sidiga slaget. Snabbt genomläst, men det gav löfte om hundratalet sidor till – Carl Ugglas handbok ”Inledning till heraldiken” som äntligen kommer i nytryck! Boken blir nummer tre i Svenska Heraldiska Föreningens skriftserie och man kan ju hoppas att den följs av fler nyutgivningar av det här slaget.
I sin inledare till tidningen avslöjar SHF:s ordförande Henric Åsklund att det är Jens Christian Berlin som varit drivkraften bakom projektet, och bjuder sedan på ett kärnfullt smakprov ur boken:
”Heraldikens nytta lärer ingen draga i twifwelsmål, som uti dess nöjen någon gång sig förlustat.”
Hade jag inte redan bestämt mig för att beställa den, så hade det fällt avgörandet!
Äntligen kom biskopens blasonering
Idag damp senaste numret av Vapenbilden ner i min brevlåda – med nye växjöbiskopens vapen på omslaget. Den här gången var det inteSvenska Heraldiska Föreningens arbetsgrupp för kyrklig heraldik som låg bakom. Istället verkar vapenmålaren Leif ‘Ericsson ha varit drivkraften bakom framtagandet, men SHF har varit involverat i form av Claus K Berntsen, som har assisterat med blasoneringen av vapnet.
Att blasoneringen har dröjt till nu är intressant på många sätt. Själv skulle jag inte våga publicera mitt vapen utan att ha blasoneringen klar för mig. Det är ju blasoneringen som utgör själva vapnet, det enda beständiga i sammanhanget. Men om gemene man ska kunna ta till sig en heraldisk komposition måste det nog finnas en framställning. Annars blir det nog lika begripligt som att ta till sig en hemsida via HTML-koden.
Hönan och ägget-frågan med teckning och blasonering har på Claus initiativ diskuterats en del på Heraldica. Jag har inte hunnit mer än skumma igenom tråden, men har noterat att det sagts en del kärnfullt i frågan, så jag ska ta mig tid nån gång och meditera över temat.
Nu har alltså Biskop Jan-Olofs blasonering presenterats för den heraldiska publiken i Vapenbilden och jag konstaterar nöjt att örnens vingar beskrivs som en vanlig flygande örn och inte som en örn med änglavingar. Gott så!
Såhär lyder blasoneringen:
I blått en stråle av silver och en flygande örn av motsatta tinkturer, med röd beväring och hållande en yxa av silver, samt i övre dexter hörn en framskjutande rundel av silver förenad med strålen och belagd med en blå femuddig stjärna.
Heraldiker twittrar inte…
Heraldiken är en mycket visuell konstform. Det måste vara förklaringen till att heraldiken frodas på Facebook, men inte på Twitter.
Själv använder jag mitt Twitter-konto Wermlandsherald med samma låga ambitionsnivå som de flesta twittrande myndigheter och kommuner, enligt filosofin ”är det någon som vill följa mig så är det OK, men tro inte att jag tänker bjuda på något extra”. Följaktligen har jag bara en handfull ”följare”.
Så Twitter kan nog inte räknas som Heraldik 2.o. För hur ska man kunna skapa något engagemang kring en så visuell företeelse som heraldik i mikrobloggens format?
Fast det finns visserligen en del intressanta försök. Som till exempel från den blygsamt twittrande sekreteraren Jesper_Wasling, som testade att liveblogga från ett styrelse möte i Svenska Heraldiska Föreningen (läses nerifrån och upp):
Militärheraldikhelg i Stockholm i höst, troligen i slutet av september. Kända heraldiker på plats. Läs mer på hemsidan i höst. 9:31 PM Jun 9th via web
Just nu – diskussion i styrelsen kring SVK och SHI. Dessutom funderigar kring vart föreningens bibliotek ska ta vägen. 9:20 PM Jun 9th via web
Uggla-heraldikboken från 1746 trycks om i i höst. Troligen i oktober. Och nu pratar vi om vår hemsida 9:13 PM Jun 9th via web
Just nu – Styrelsemöte i Svenska Heraldiska Föreningen. – Raneks arkiv går framåt. – Medlemssiffrorna lite under som rekordåret 2008 Mer … 8:47 PM Jun 9th via web
Det påminner lite om en live-referat från en färjestadsmatch. Kanske inte riktigt lika förtätad stämning i möteslokalen som i Löfbergs Lila Arena, men vi är nog ändå en handfull personer som är så pass sjuka att vi skulle kunna tänka att följa nästa styrelsemöte via webben.
Men då måste nog sekreteraren annonsera ordentligt först. Och kanske överväga om Twitter ändå är rätt kanal. Kanske dags att pröva Bambuser? Eller YouTube? Eller varför inte Word?
Glädje åt hela Småland!
Domprosten i Växjö, Jan-Olof Johansson, har utsetts till ny biskop i stiftet. På senare år har Svenska Heraldiska Föreningens arbetsgrupp för kyrkoheraldik ofta varit inblandad i framtagande av nya biskopsvapen, men inte den här gången. Vapen är komponerat och målat av vapenmålaren vid Kungl. Maj:ts orden Leif Ericsson, med visst bistånd från Claus K Berntsen från SHF.
Blasoneringen låter tydligen vänta på sig, men tankarna bakom vapnet berättas det utförligt om på stiftets hemsida:
Biskopens valspråk och vapen – Svenska kyrkan – Växjö stift
Det personliga vapnet för biskpen – Johannes (Jans) örn, hållande en yxa (Olof) i ljuset av Bethlehems stjärna funkar bra, trots att ”motsatta tinkturer” ofta blir utmanande när konstnären ska få vapnet tydligt.
Något som klingar lite märkligt i mina öron är en association kring stiftsvapnet – de tre huvudena för S:t Sigfrids systersöner:
I vapnets första och fjärde fält finns stiftets vapen som utgörs av tre huvuden. Det är Smålands apostel S:t Sigfrids tre systersöner Unaman, Sunaman och Vinaman som var hans följeslagare på missionsresan i Småland. De blev de första kristna martyrerna i det som sedan blev Växjö stift. De påminner oss om missionsuppdraget och kan också tillsammans med Betlehemsstjärnan ge associationer till de tre vise männen, som ofta ses som uttryck för kyrkans internationalitet.
Hur kan man koppla huvudena till de tre vise männen, mer än till tretalet?
Under Wermlandsörnen 