Dagens namn – Agi och Arthur

Gåtan om omslaget på ”En bok om Värmland av värmlänningar” har äntligen nått sin lösning. Egentligen har frågan malt sen Fredrik Brodin efterlyste konstnären för ganska exakt ett år sedan. När jag gjorde en förfrågan på Heraldica för tag sedan tyckte först Jesper Wasling att det vore ett bra uppslag för Vapenbilden. Men den idén sänkte Mats Persson genom att ge mig lösningen på gåtan.

Arthur Sjögren

Konstnären bakom vapenillustrationen heter Arthur Sjögren – ”inte bara en röd revolutionär”, berättar Mats, som går och väntar på Sjögrens biografi. Sjögren var illustratör och bokhistoriker, en av de tidigaste representanterna för jugendstilen och personlig vän med Strindberg.

Letar jag ordentligt tror jag faktiskt att jag har något mer av Sjögrens verk i gömmorna. Jag får ha Sjögrens stil och signatur i bakhuvudet när jag gallrar i ”magasinet” (bokhyllorna i garaget) i vår.

Fredrik Tersmeden gav mig ett spännande sidospår i sökandet efter Arthur, nämligen Agi Lindegren. Även Lindegren var flitig bokillustratör, men även arkitekt. Han ligger bland annat bakom Biologiska museet på Djurgården – en av de där favoritbyggnaderna som jag aldrig har varit inne i (främst i den kategorin finns nog Ferdinand Bobergs posthus på Vasagatan – Sveriges vackraste byggnad, som gör promenaden mellan Stockholms central och kontoret på Kungsgatan mödan värd).

Agi Lindegren

Byggandet av Agi Lindegrens biologiska stavkyrka på Djurgården utgör för övrigt en episod i Lars Anderssons ”Vattenorgeln”. Huvudpersonen för stunden, rackstadkolonisten Gustaf Fjaestad har ännu inte funnit sitt kall, men assisterar  sin blivande mentor Bruno Liljefors, som arbetar som fondmålare i Gustav Kolthoff naturalistiska museum. Jag minns inte om det förekommer någon arkitekt i ”Vattenorgeln”, men det är en av få böcker som jag känt för att läsa om och då får jag hålla ögonen öppna.

Historien om Gustaf Fjaestad, som börjar vid en strandkant i Boston, tar oss via cykel runt Mälaren till en stabbig frukost hos Bruno Liljefors. På grund av en inkonsekvent fotnot kraschlandar den tyvärr olyckligt i Lars Andersson skrivarlya efter ett hårt skridskopass på Oslofjorden.

Jag hade gärna följt med Fjaestad till Arvika och hört något om livet kring Racken. Så om jag någonsin träffar på Lars Andersson (vilket jag lär göra förr eller senare) så ska jag be honom att skriva färdigt historien. Historicitet är trevligt, men en värmländsk författare är i sin fulla rätt att vri å ljuge bäst han vill. Man behöver inte fara med osanning bara för att man ljuger!

Annonser

Heraldiska bloggar och bloggande heraldiker

Appropå Jesper Waslings lista på heraldiska bloggar, kan man konstatera att det finns å ena sidan heraldiska bloggar och å andra sidan bloggande heraldiker. Som heraldiker är jag intresserad av bägge dessa kategorier, men av skilda anledingar.

Varför de heraldiska bloggarna intresserar mig är väl inte så konstigt. Vi är några hundra i Sverige som delar detta intresse och då är det ju inte inte så underligt att man med nördig lusta kastar sig över ett inlägg där Fredrik Brodin presenterar en ny version av Prinsessan Sibyllas vapen. Nördigt och trevligt för oss redan frälsta.

Men jag när ju också ett hopp om ett heraldiskt uppvaknande i Sverige. Och det är här de bloggande heraldikerna kommer in i bilden – de som skriver för en helt annan publik än den heraldiska.

Just nu är det två bloggande heraldiker med bakgrund inom juridiken som fångat mitt intresse.Varken Elias Granqvist eller Martin Sunnqvist skriver några heraldiska bloggar. Elias bloggar som moderat lokalpolitiker från Hässelby och i Martins blogg  ”förs tankar om rätt och rättskipning fram, särskilt om dömandets förutsättningar historiskt och i nutid”. Knappast något att punktmarkera för den som är specialintresserad av heraldik.

Och det är just det som är poängen. När dessa två gör en avstickare från sina huvudområden och kombinerar juridik eller politik med heraldik når de en ny målgrupp. Det kommer inte ske varje vecka, kanske inte ens varje månad. Men när det sker blir det intressant.

Just nu diskuterar de bägge heraldiken i domstolsväsendet (Elias, Martin). Är det ett sätt att få stockholmsmoderater och rättsfilosofer att intressera sig för heraldik? Förmodligen inte. Men jag hoppas på att få se fler i röster i diskussionen i respektive blogg – allra helst röster som jag aldrig hört förut.

Och jag hoppas även på att få läsa heraldiska diskussioner på andra bloggar, diskussioner som förs mellan miljöpartister, reklambranschfolk, folkmusiker, fotbollsfans och lastbilschaufförer.

Sveriges flitigaste bloggare!

Till min stora fötjusning har jag av Heraldik.se utropats till ”Sveriges flitigaste heraldiska bloggare”. Det epitetet är väl i och för sig inte mer än ett kvitto på min svada, men omdömet ” Ständigt med spännane uppdateringar om stort och smått” värmer!

Att jag över huvud taget upptäckte detta imorse får jag tacka Google för. Jag hade just börjat leka lite med iGoogle, för att se om det kunde vara något att ha. Ett försök att bli vän med RSS-tekniken, eftersom jag har en förmåga att missa nyheter på Heraldik.se, Heraldik.org och en del bloggar som jag vill följa.

Sagt och gjort – jag knäppte på iGoogle och dunkade in en rad RSS-flöden jag ville ha koll på. Och när jag återvände för att utvärdera ett dygn senare hade det hänt saker. På Jesper Waslings blogg till exempel. Det är inte ofta han öppnar munnen i den kanalen, men när han väl gör det vill jag lyssna. Och det hade han gjort igår och tipsat om att han uppdaterat Heraldik.se.

Förutom mitt och Jespers eget är det tyvärr bara tre namn på Waslings lista över bloggande heraldiker – Thomas Falk, Carl Anders  Breitholtz och Fredrik Brodin.

Men frågan är om alla hör hemma där idag. Thomas Falks har haft en rad bloggar igång, men nu verkar det som att han har intresset på annat håll för närvarande.

Bloggen på adressen http://coatofarm.blogspot.com heter numera ”Digital Konst” och handlar inte alls om heraldik. Så Thomas är visserligen fortfarande en bloggande heraldiker, men bloggar inte om heraldik. Synd, för jag saknar heraldikern Falk på nätet. Särskilt hans hemsida som tidigare fanns på http://www.heraldik.info.se/ .

Men de andra två namnen hör verkligen hemma på listan. Både Breitholtz och Brodin heraldiska konstnärer som publicerar sina alster på webben. Breitholtz bloggar har jag lite dålig koll på, men det ska jag genast råda bot på!

Waslings heraldiska bloggar:

Fredrik Höglund:

https://wermlandsheraldik.wordpress.com

Thomas Falk:

http://coatofarm.blogspot.com

Carl Anders Breitholtz:

www.heraldiskdagbok.blogspot.com

breitholtzheraldry.blogspot.com

http://www.creativeheraldry.com/svenska.html

Fredrik Brodin:

http://armorialblog.wordpress.com

Jesper Wasling:

http://wasling.blogspot.com

Det var Röda Korsets tjänstetecken

Fredrik Brodin kunde berätta att det var Röda Korsets tjänstetecken som förbryllat mig sen jag fick jubileumsnumret av Hemvärnets tidning:

Fredrik, det där är Röda korsets tjänstemärke till uniform (ett ”frivilligtecken”). Det kan göras i metall (guld för sjukvårdsgruppchef eller brons för övriga i gruppen) med emalj eller i tyg och bärs av hemvärnets sjukvårdspersonal.

Är det då ett vapen? Min gissning är att tjänstemerket är bestämt till sitt utseende, så då borde det inte vara ett vapen. Funderingarna fortsätter på Heraldica.

Höglund i ny skrud

Jag skrev för ett tag sedan att Fredrik Brodin inte berättat på sin nya hemsida vilka tjänster han tänker erbjuda inom heraldisk formgivning. Nu finns informationen på plats!

Ett snyggt varuprov finns här – jag har just fått en ny version av mitt personliga vapen levererat från Brodin.

 

”I fält, delat av silver och rött, en blå örn med röd beväring uppstigande ur en kalk av guld.

Så KUNDE Daniels vapen ha sett ut

Ibland får man inte de svar man väntat sig. På frågan ”Hur ser din version av Prins Daniels vapen ut?” tänkte jag ju egentligen på det vapen som statsheraldikern och svärfar Kungen komponerat och förlänat honom i och med upphöjelsen till Hertig av Västergötland.

Det var Fredrik Brodin (som väckte tanken hos mig) och wikipediahärolden Lokal_Profil tolkade som jag:


Fredrik Brodin

Lokal_Profil

Men frågan kunde tolkas mer kreativt. Det vill säga, hur borde Prins Daniels vapen ha sett ut? Stefan Rundström lät sig inspireras av Drottningens Sommerlath-vapen, som ju är en kluven lilja, och klöv en gravkvist från Ockelbo:

Jochen gick istället på den talande linjen och gav prinsen ett riktigt Westling-vapen: