Värmlandsörnen och Dalslandstjuren – förenade i Karlstads stift

Stiftshistoriska sällskapet i Karlstads stift

Det dök upp något spännande i brevlådan för ett tag sedan. Stiftshistoriska sällskapet i Karlstads stift bjöd in till 200 års-firanet av den Wallinska psalmboken. Ämnet var i sig spännande, men det var såklart brevhuvudet som fick mig riktigt uppspelt.

Stiftshistoriska sällskapet, som grundades 1955, har så vitt jag vet, aldrig haft något eget emblem. De utskick jag har fått hittills har följt Svenska kyrkans grafiska profil, eller helt enkelt varit skrivna på stiftets brevpapper. Men det här var något helt annat!

Karlstads stift består ju av landskapen Värmland och Dalsland och det nya emblemet har förenat de heraldiska landskapsdjuren på ett genialiskt sätt; Värmlandsörnen och Dalslandstjuren är förenade i ändorna av ett kors!

Emblemet har lånat sina färger – rött och guld – från Svenska kyrkans heraldiska vapen.

Det enda som egentligen förbryllar mig med detta emblem är omskriven: ”Stiftshistoriska Sällskapet Värmland Dalsland” – har sällskapet bytt namn, eller det bara ett förtydligande om att stiftet omfattar av de två landskapen?

En sak som gör mig extra glad är att sällskapet de facto har tagit sig ett vapen. Även om det inte har blasonerats. Men det är bara en tidsfråga…

Värmlands djerfaste örn

Orienteringsklubben OK Djerf från Karlskoga har, namnet till trots, en örn som symbol. NWT berättar historien bakom symbolen och klubbnamnet i samband med att man firade 75 år i höstas:

14 november 1935 bildades ”Orienteringsklubben 1935”. Redan några dagar senare, 29 november, ändrades namnet till Orienteringsklubben Djerf.

Klubbnamnet ”Djerf” är gammalstavning för ordet ”djärv”, vars synonymer enligt korsordsnyckeln lär vara; dristig, oförvägen, resolut, våghalsig, tilltagsen och till och med överdådig och dumdristig.

1936 instiftades klubbmärket: en flygande örn – Värmlandsörnen – med namnet Djerf i svart på gul botten. I februari samma år arrangerade Djerf sin första tävling som var en skidtävling i Granbergsdal och den 26 april deltog för första gången djerfare i en orienteringstävling och den arrangerades av en Katrineholmsklubb.

NWT 2010-11-25

Själv associerar jag såklart till järven. Det vore ju otroligt fyndigt att kombinera de två värmländska landskapsdjuren – en djärv orienterare borde ju ha örnens helikopterperspektiv och ta sig fram i skogen som en järv.

Men järven har aldrig stavat sitt namn med dj, inte enligt SAOB i alla fall. Jag får trösta mig med att värmlandsörnen, i all sin svart-gula prakt, slår sina lovar ända ut över Kilsbergen och även bevakar delarna av reviret som råkat hamna på fel sida länsgränsen.

2010 Under Wermlandsörnen i siffror

Just när jag hade börjat fundera på om jag skulle orka summera 2010 Under Wermlandsörnen kom WordPress och levererade siffrorna i ett mejl. Jag vet inte vad jag ska tro om rapporten, när jag inte har något att jämföra med, men det ser ju ut som trevliga siffror.

Hur som helst kan det tjäna som en bra bakgrund till min egen analys av 2010.

2010 in review

The stats helper monkeys at WordPress.com mulled over how this blog did in 2010, and here’s a high level summary of its overall blog health:

Healthy blog!

The Blog-Health-o-Meter™ reads Wow.

Crunchy numbers

Featured image

A Boeing 747-400 passenger jet can hold 416 passengers. This blog was viewed about 6,600 times in 2010. That’s about 16 full 747s.

In 2010, there were 223 new posts, growing the total archive of this blog to 278 posts. There were 143 pictures uploaded, taking up a total of 27mb. That’s about 3 pictures per week.

The busiest day of the year was December 12th with 92 views. The most popular post that day was Livebloggen vi skulle vilja se….

Where did they come from?

The top referring sites in 2010 were heraldik.se, facebook.com, sv.wordpress.com, wermlandsheraldik.se, and twitter.com.

Some visitors came searching, mostly for facebook, värmlandsörnen, notarius publicus karlstad, heraldisk kil, and hamilton advokatbyrå.

Attractions in 2010

These are the posts and pages that got the most views in 2010.

1

Livebloggen vi skulle vilja se… December 2010
4 comments

2

Hamilton advokatbyrå – Notarius Publicus i Karlstad February 2010

3

Alla dessa databaser January 2010
19 comments

4

Thomas Falk har tapetserat Thorsby November 2010

5

Republikansk heraldik på hög nivå February 2010
5 comments

Värmlandsflagg på gång

I somras basunerade jag stolt ut att jag skulle beställa en fasadflagga med Värmlands landskapsvapen på. Men beställningen blev aldrig skickat, så Värmlandsörnen har inte vajat hemma hos mig i sommar. Men du är den äntligen beställd!

…tack vare Mikke, som efterlyste en båtflagga till sin träsnipa och därigenom lurade in mig på Landskapsflaggor.se.  Där fanns det dock inga båtflaggor. Är det någon som vet var man kan beställa en sån?

Rosslande av skräck med en bubblande tallkotte i analen

Känsliga heraldiker och vexillologer varnas – här kommer en av de mustigare beskrivningarna av en Värmlandsörn som jag nån gång läst.

En ståtlig karl var han en gång, löjtnant Frykfeldt. Vem minns inte honom som ung fänrik förande regementets flagga  [sic!] vid högvakten i Stockholm för fem år sedan? Den gula flaggduken drev ut i vinden över honom, blottande de stolta segernamnen Fredriksodde, Lund, Narva, Malatitze, Gadebusch för den domesticerade stockholmska menigheten.

Nå, en ståtlig karl är han väl fortfarande. Men idag är han årbräckt av fyllsjuka och bondånger. Den mäktiga värmländska örn som han den där blåsiga, grå oktoberdagen för fem år sedan var ett med har förlorat flygförmågan. Svagt rosslande av skräck faller den räddningslöst mot marken. Vingar med en fjärils kraft försöker förgäves bromsa, blåser upp som en slängkappa. Stela klor spretar desperat för att mildra stöten mot marken. I analöppningen föder en vettlös fasa en bubblande tallkotte av exkrement.

Ur Erik Bengtssons ”Hurra för de gossar som till Trossnäshea gå”, s. 83-84

Själv tycker jag att det är kul att man använder värmlandsörnen som litterärt motiv för att illustrera en fyllsjuk löjtnant. Man måste dock vara välbekant med regementsfanans örn, för att förstå det där med den bubblande tallkotten. Det hade kanske varit snyggare att låta ändalyktens fjädrar forma en fransk lilja, men det låg nog inte i tiden…

Vad som däremot stör mig något gruvlig är att Bengtsson, som annars är mycket noggrann med ordval,  när det gäller allt från timmerkälkens konstruktion till vadmalsbyxornas sömmar, lyckas kalla regementsfanan för en flagga! Inte har man väl plockat med sig den blå-gula svenska korsflaggan från kaserngårdens flaggstång till Stockholm för att släpa med sig i vaktparaden? Nej, jag tänkte väl det…

Svart mot en gyllene sky

Att den heraldiska örnen skullel vara av någon speciell art är inte särskilt troligt. Därmed borde även Värmlandsörnen vara av en odefinierbar generell heraldisk örnras. Men frågan är om jag inte igår lyckades artbestämma den militära Värmlandsörnen!

På väg till Värmlands regementes kamratförenings höstmöte cyklade jag med min gode vän Sven- Bertil i lurarna. Och så kom vi till Havörnsvals. Jag kan egentligen inte mer än inledningsstrofen, men det räcker gott och väl:

Svart mot en gyllene sky
en havsörn framåt svävar,
vilar på vingarnas par,
spejar mot havsytan ner
där, under stormvindens gny,
andungen skyndar att fly.
Vingarna små emot svallvågor
slå som på öde havet gå!