Sociala göteborgare

Göteborgs Heraldiska Sällskap verkar få lite snurr på verksamheten. Sen jag tittade till dem sist har det hänt saker med vapnet, som börjar ta form. På Facebook berättar den blygsamme konstnären Jens Christian Berlin om tankarna bakom vapenkompisitionen:

Bilden är en skiss. Vapnet är inte på något sätt fastställt. Tanken är att ansluta till vapnet för Västra Sveriges Heraldiska Förening som innehåller ett lejon hållande en sköld med fem kronor. Genom en kluven svans och ett föremål i vänst…er tass anknyter vapnet till Göteborg. Man kunde naturligtvis valt ett svärd som i stadens vapen, men en häroldsstav kopplar till den heraldiska verksamheten. Beträffande tinkturerna finns det två problem. Det första är att jag inte med säkerhet vet vilka tinkturer vapnet för VSHF har. Det andra problemet är att jag misstänker att det är ett blått lejon på fält av guld – samma grundkomposition som HS och DHS. Fast VSHF var nog först. Ett alternativ är ett blått fält med ett lejon av guld. Det är dock helt klart vilka tinkturer skölden med de fem kronorna skall ha.

Gilla föreningen på Facebook, så får ni se de bägge förslagen i färg! Själv gillar jag det blåa lejonet bäst.

Göteborgarna verkar ha det rätt så trevligt när de ses också. Något för Värmlands Heraldiska Sällskap att ta efter. Vi ses inte alls. Och vi finns knappet heller – bara ett arbetsutskott bestående av två personer som arbetar i samma byggnad, men aldrig ses, påhejade av en glad boråsare. Kanske dags att ändra på det snart.

Annonser

Den berlinska Ugglan – en veritabel nötknäpparsvit

 

Efter ett par kapitel med Carl Uggla kan man gott konstatera att det är en bok i min smak. Kanske inte något för den som vill ha en introduktion till heraldiken, men väl en mycket god introduktion till den svenska 1700-talsheraldiken för den redan frälste.

En del av charmen med boken är den tredimensionella notapparaten – något som man måste tacka redakaktören-introduktören Jens Christian Berlin för. Men ska man få ut det mesta av läsningen, kräver det att man har bägge händernas fingrar intakta.

På vänster hand räcker det i och för sig med det ordinarie tumgreppet, för att boken inte ska slå igen. Men på höger hand sköter tummen och ringfingret det jobbet. Då kan man läsa Ugglas text, jämte hans alfabetiska fotnoter och asterisker. Under tiden håller pekfingret koll på bildbilagan och ringfingret på redaktör Berlins numeriska noter. Mycket intrikat, men givande.

Carl Uggla – en riktig vårfågel

Igår gick det ett sträck med tio sångsvanar över min tomt. Men gårdagens riktiga vårfågel var  Carl Ugglas Inledning til heraldiken, med introduktion av Jens Christian Berlin. Därmed fylldes en viktig lucka i mitt och många andra heraldikers bibliotek.

Boken kom ut första gången 1747 och har knappt gått att få tag på på senare år, så det var verkligen en välgärning av Jens Christian och Svenska Heraldiska Föreningen, som nu ger ut den som nummer 3 i sin skriftserie.

Carl Uggla var klok som en

Julnumret av Vapenbilden var av det tunnare 16-sidiga slaget. Snabbt genomläst, men det gav löfte om hundratalet sidor till – Carl Ugglas handbok ”Inledning till heraldiken” som äntligen kommer i nytryck! Boken blir nummer tre i Svenska Heraldiska Föreningens skriftserie och man kan ju hoppas att den följs av fler nyutgivningar av det här slaget.

I sin inledare till tidningen avslöjar SHF:s ordförande Henric Åsklund att det är Jens Christian Berlin som varit drivkraften bakom projektet, och bjuder sedan på ett kärnfullt smakprov ur boken:

”Heraldikens nytta lärer ingen draga i twifwelsmål, som uti dess nöjen någon gång sig förlustat.”

Hade jag inte redan bestämt mig för att beställa den, så hade det fällt avgörandet!

Rullan går för SHS

Bästa sättet att skydda sitt vapen är att använda det, så att det blir känt bland andra som kan tänkas vilja ta sig ett eget vapen. Bästa skyddet av mitt eget vapen är förmodligen att jag använder det som avatar på Heraldica – då exponeras det åtminstone för en stor del av Nordens heraldikintresserade.

Och så ska man såklart registrera det i olika vapenrullor. Medlemsrullan för Societas Heraldica Scandinavica, publicerades i ny form idag. Där borde mitt vapen vara med, men jag insåg att jag missat att anmäla det för publicering till webbredaktören Jens Christian Berlin.

Slarvigt av mig. Men i SHF:s medlemsrulla finns det med i alla fall. Där (som här) är vapnet ”I fält, delat av silver och rött, en blå örn med röd beväring uppstigande ur en kalk av guld.” tecknat av kunglige danske vapenmålaren Ronny Andersen.

Värmlänning, dansk eller östgöte?

Jag slängde ut frågan om Provinsbanken Värmlands röda örn på Heraldica och fick några spontana idéer om att det kansek rörde sig om en polsk eller ungersk örn.

Men så kom ett tips från Jens Christian Berlin om att det kanske kunde vara ett tinkturarv från gripen i Östgöta Enskilda Bank. Danske bank började ju sin svenska verksamhet i Östergötland. Det låter troligt att den röda skölden är lånad från Östergötland, även om den östgötska gripen är visserligen gyllne, medan värmländska provinsbankens örn är av silver. Fast det det här är nog en historisk fundering – de bägge provinsbankerna använder sig numera av den danska blåvita koncernprofilen. Åtminstone på nätet.

Östergötlands vapen: I rött fält en gyllene grip med drakvinge och draksvans samt med blå draktunga och beväring, i vart av sköldens hörn åtföljd av en ros av silver

De heraldiska kongressernas decennium?

På Heraldica kommenterar Jens Christian Berlin att även de heraldiska kongresserna har satt sin prägel på 00-talet:

Den första hölls i Kalmar 2001 utan det fanns någon direkt tanke på att det skulle komma flera, men har sedan dess fått efterföljare vartannat år.

2001 Kalmar
2003 Åbo
2005 Oslo
2007 Hillerød
2009 Stockholm

Kommande konferens på 10-talet:

2011 Helsingfors

Det finns naturligtvis planer för konferenser även efter 2011. Den som har öga för mönster kan säkert gissa i vilka länder de kommer att hållas …

JCB på Heraldica

Tyvärr har jag följt de heraldiska kongresserna på avstånd, och av referaten i Vapenbilden kan man sluta sig till att det har varit ganska spännande tillställningar, med föredrag, studiebesök och allmän förbrödring heraldiker emellan. Fast att följa en kongress på avstånd är ju inte särskilt givande – man blir ju bara avundsjuk!

Jag får försöka åka på nästa kongress i Helsingfors. Eller den 2013 i – Kongsvinger? Moss? Trondheim?