Ordningen återställd på Plikt- och prövningsverket!

1 januari 2021 är en glädjens dag för svensk (och värmländsk) myndighetsheraldik! Efter en tioårig heraldisk ökenvandring som Rekryteringsmyndigheten, med en ganska besvärlig logotyp, har man idag bytt namn till Plikt- och prövningsverket och dessutom återtagit det heraldiska vapen som Pliktverket på sin tid använde. Ett lika enkelt som bra val, vilket tyder på att man lyssnat på goda råd från Riksarkivet.

Vapen för Plikt- och prövningsverket (2021-) och Pliktverket (1995-2010)

Blasoneringen lyder: Vapen: I blått fält tre kronor av guld, ställda två över en. Skölden krönt med kunglig krona och lagd över ett svärd och en palmkvist i kors, båda av guld.

Eftersom bägge vapnen bygger på lilla riksvapnet med timbreringar har jag aldrig grävt så djupt i deras historik, men en inte allt för vild gissning är att det helt enkelt handlar om förändringar i myndighetsuppdraget. Värnpliktsverket, som jobbade med mönstring och inskrivning av värnpliktiga till det militära försvaret hade symbolerna för Försvarsmaktens tre grenar bakom skölden, svärd för armén, ankare för marinen och bevingad propeller för flygvapnet.

Pliktverket, eller Totalförsvarets pliktverk bildades 1995 och ersatte Värnpliktsverket och Vapenfristyrelsen, samtidigt som systemet med vapenfri tjänst ersattes av civilpliktsutbildning. Den nya myndigheten skulle alltså även mönstra personal till det civila försvaret. Svärdet bör då stå för hela det militära försvaret och palmkvisten för det civila försvaret.

Det ska bli spännande att se vilka nya myndighetsvapen som kan komma ur återuppbyggnaden av totalförsvaret. Får vi en myndighet med ”totalförsvar” i namnet, kanske svärdet och palmkvisten får flytta in i skölden?

Rekryteringsmyndighetens logotyp (2011-2021)

Vapen för Värnpliktsverket (1968-1995) i Wikipedias version.

Efterlängtat besök hos statsheraldikern

Förra veckan passade jag på att göra ett väldigt efterlängtat besök hos statsheraldikern på Riksarkivet i Stockholm. Jag hade faktiskt sån tur att 2/3 av personalstyrkan på Riksarkivets heraldiska sektion var på plats och tog emot mig. De två tredjedelarna var statsheraldikern Henrik Klackenberg och biträdande statsheraldikern Carl Michael Raab. Endast heraldiske konstnären Henrik Dahlström var borta för dagen.

För en som har umgåtts med stats- och riksheraldikerns verksamhet i ett par decennier kändes det såklart väldigt högtidligt att få en rundvandring i lokalerna. Det lilla Heraldiska biblioteket, med en del inredning från Riksheraldikerämbetets lokaler i Gamla stan var helt klart sevärt. Det var många bekanta ryggar från mitt eget bibliotek och ännu fler kända titlar från antikvariats- och bibliotekskatalogerna, om man tittade lite närmare. Förutom böcker pryds väggarna av en uppsättning sköldar med gamla sockenvapen från Dalarna, med Storfors vapen som en katt bland hermelinerna.

De riktiga rariteterna fanns såklart nere i berget, flera våningar under Mälarens yta, men för mig räckte det gott att få nosa runt lite i Heraldiska närarkivet, med dokumentation om våra kommun- och häradsvapen. Här fanns korrespondens mellan riksheraldikern och vapenantagande kommuner, små utredningar i samband med kommunsammanslagningar och inte minst otaliga originalteckningar av Brita Grep.

Man hinner ju inte göra så många nedslag under ett kort besök. Jag fick stålsätta mig för att inte titta för djupt i mapparna, men nu vet jag vad jag ska leta om jag vill veta vad Staffan Hallström skrev till C.G.U. Scheffer inför bildandet av storkommunen Karlstad 1974 eller hur det kom sig att tingsrätten i Arvika skulle ha ett stort jössehäradsvapen på väggen.

Jag lär återvända…

Sökes: Ny parhäst år Klackenberg

Ett av Sveriges viktigaste ämbeten är utanonnonserat. Vladimir A Sagerlund närmar sig 70-strecket och det ser ut som att statsheraldiker Klackenberg är ute efter en ny parhäst. Den som utses kommer under överskådlig tid att ha ganska stort inflytande över hur heraldiska vapen kommer att uppfattas av den svanska allmänheten.

På gott och ont har Riksheraraldikerämbetet och Riksarkivets heraldiska sektion under 1900- och 2000-talet hållit sig med ett ganska begränsat antal konstnärer. Vlamidir A Sagerlund och hans företrädare på Bror Jacpues de Waern har tillsammans uppehållet tjänsten som heraldisk konstnär vid Riksarkivet i ett kvartssekel. Under den tiden har de bland annat gett oss en fullständig vapensvit över landskap, län och kommuner, vilka av sin samtid har kommit att uppfattas och användas som normen för de olika vapnen.

Samma princip lär ha rått även före dem på Riksarkivet – en konstnär åt gången, även om de inte har lyfts fram så mycket som de två senaste.

Och under i stort sett hela första halvan av 1900-talet lär en viss fröken Brita Grep ha dominerat scenen, även om hon inte ges något utrymme alls i Riksheraldikerns publikationer. I en bisats omnämns hon som ”ämbetets riterska”.

Nu är det alltså dags att hitta en ny heraldisk konstnär till Riksarkivet. Vad är det då för en person man söker? I första hand är det inte en färdig heraldisk konstnär man är ute efter, utan en grafisk designer. Den heraldiska kunskapen förväntas väl den andra halvan av heraldiska sektionen, statsheraldiker Henrik Klackenberg, stå för.

Så här lyder annonsen:

Arbetsuppgifter

Riksarkivet har hand om statens heraldiska verksamhet och söker en grafisk designer till en halvtidstjänst som heraldisk konstnär. Arbetet består av att under statsheraldikerns ledning göra digitala modellritningar till heraldiska vapen, flaggor och andra emblem åt statliga myndigheter och kommuner.

Kvalifikationer

Kunskap i heraldik är inget krav, men förståelse för värdet av att vårda ett kulturarv är en förutsättning. Lämplig bakgrund är utbildning i grafisk design på högskolenivå eller flerårig grafisk verksamhet.

Övrigt

Betyg/intyg, arbetsprover och andra handlingar ska inte bifogas ansökan, utan kan medföras vid eventuell anställningsintervju.

Anställning

Anställningsform:Tillsvidareanställning

Yrkeskategori:Bild- och reprografiker

Omfattning:Deltid. 50% dagtid

Löneform:Månadslön

Arbetstid:Dagtid

Tillträde:Tillträde enligt överenskommelse eller senast 2011-09-01

Tidsbegränsat till: Riksarkivet tillämpar 6 månaders provanställning

Sverige blir ett vapen fattigare

Sverige och Karlstad blir ett vapen fattigare när Pliktverket byter namn till Rekryteringsmyndigheten (NWT, VF). Skylten, som togs ner från Karolinens tak igår var nog det största vapnet i stan. Men nu är vapnet ett minne blott.

Namnbytet är logiskt, när verksamheten förändras med den vilande värnplikten. Även om regeringens intention med efterledet -myndigheten ska vara att signalera att Rekryteringsmyndigheten är fristånede från Försvarsmakten:

Samtidigt markerar regeringen med namnbytet – från verk till myndighet – att Rekryteringsmyndigheten är helt fristående från Försvaret. (NWT)

Vilket nära koppling till Försvaret har Statens pensionsverk, Riksrevisionsverket och Patent- och registreringsverket som inte Rekryteringsmyndigheten har? Under Försvarsdepartementet lyder elva myndigheter, varav ett verk, tre myndigheter, en anstalt, en kommission, ett institut, en inspektion och en domstol, samt Försvarmakten och Kustbevakningen. Skulle Försvarsdepartementets tre myndigheter ha en lösare bindning till Försvaret än de övriga?  Nej, det är snarare en modenyck hos regeringen att inrätta myndigheter istället för verk.

Namnbytet är alltså inte mycket att orda om. Däremot är det lite bekymmersamt att ännu en statlig myndighet byter symbol, från lilla riksvapnet till en intetsägande logotyp. Frågan är om man följde regeringens rekommendation i senaste förvaltningsproppen:

5.4 Myndigheternas namn och symboler

Regeringens bedömning:
Namn på statliga myndigheter bör avspegla att de är statliga myndigheter och vilken huvudsaklig verksamhet de bedriver.
Myndigheter som avser att skaffa en symbol, eller förändra en befintlig, bör göra det i samråd med Riksarkivet. 

Den nya webbplatsens design är snygg och funktionell – som en rekryteringsfirmas webb ska se ut. Men hur skiljer den sig från Poolia, Manpower och Monster? Hur ser man att det här är en rekryteringsmyndighet och inte ett vanligt bemanningsföretag? Vapnet hade gjort det jobbet. Som tur är har myndigheten lagstadgad rätt att när som helst byta tillbaka till sitt vapen.

Örninventering #2

Örninventeringen fortsätter:

Fredrik Brodin (från Armorial Blog)

Nuvarande konstnären vid Riksarkivets heraldiska enhet Vladimir A Sagerlund

 

Vad gör Jesper Wasling år 2032?

Vad ägnar vi oss åt år 2032? Det kan man fråga sig. Själv kommer jag vara nära sextio och har, om jag inte kommit på bättre tankar, just erhållit medalj för Nit och redlighet i Rikets tjänst.

En annan som kommer att vara farligt nära pensionsstrecket är heraldikern och skriftställaren Jesper Wasling. Det är nog bra, för då kommer han ha gott om tid att sätta sig in i arkivmaterialet från Svenska kommunalheraldiska institutet. Sex arkivkartonger från av institutets material kommer att finnas tillgängliga för forskningen på Riksarkivet från och med januari detta år.

Jesper, som i en bisats nästan lovat att skriva kommunalheraldiska institutets historia, har nog värmt upp ordentligt vid det laget, för redan 2025 kommer korrespondensen mellan institutets primus motor, Uno Lindgren och makarna Ragna och Gunnar Lundberg att offentliggöras.

Det är Bengt Rur som har fiskat upp uppgifterna om Lindgrens arkivalier ur Riksarkivets tryckta beståndsöversikt 8:2.

Tidigare inlägg:

Uno och institutet – so far

Vem skriver Kommunalheraldiska institutets historia?

Bohusländsk stadshärold?

Uno och Institutet #3

Bengt Rur har levererat ytterligare en pusselbit till mina funderingar kring Uno Lindgren och Kommunalheraldiska institutet:

Uno Lindgrens arkiv finns hos Riksarkivet. Dessa handlingar är tills vidare belagda med sekretess och sålunda ej tillgängliga.

Något liknande gäller om det Berghmanska brevarkivet hos Kungl. Biblioteket.

Att handlingarna finns hos Riksarkivet och inte i någons garderob känns förtroendeingivande. Tidsnog får nån intresserad heraldiker ta del av dem och kan göra något kreativt av dem. Nu återstår väl bara att ta reda på vilken form av sekretess de är belagda med. Ett litet brev till Riksarkivet, alltså.

Pontus Möller in memoriam

Senaste Vapenbilden kom lite sent till mig. Hade glömt att anmäla adressändrningen, så tidningen blev eftersänd. Den innehöll en del intressanta saker – bland annat för mig okända uppgifter om ett värmländskt kommunvapen.

Mangus Bäckmark berättar i sin dödsruna över Pontus Möller om hans verksamhet vid Riksheraldikerämbetet under CGU Scheffers ledning. Till hans CV har bland annat att han låg bakom vapnet för Brunskogs landskommun, kommunen som sedan delades mellan Arvika och Kil på 70-talet.

För mig var Pontus Möllers inblandning i vapenkompositionen nya fakta. Där ser man nackdelen av att inte ha tillgång till arkiven. I tryckta källor är uppgiften om upphovsman såklart överkurs och ointressant för de flesta.  Själv blir jag inspirerad till att för första gången på länge göra en uppdatering om ett kommunvapen på Wermlandsheraldik.se och kanske boka in en semestervecka på Riksarkivet till sommaren…