Liket lever!

Det var ett par år sedan jag publicerade något på den här bloggen. Och några heraldiska reflektioner har jag inte lagt ut här sedan 2012. Därför var det både hedrande och lite genant när ”Under Wermlandsörnen” dök upp i Marcus Karlssons artikel om heraldiska bloggar i senaste numret av Vapenbilden. Hedrande att få stå i samma lista som bloggarna Berntsen, Wasling, Sunnqvist, Segersven och Breitholtz, samt konstnärerna Zovko, Falk och Andersen. Genant, eftersom jag låtit bloggen först spåra in på lokalhistoria för att sedan överge den.

Men det säger nog en del om heraldiken som ämne att Marcus tog med mig i listan. Att blogginläggen inte är rykande färska gör inget, eftersom det de behandlar är tidlöst. Det märker jag inte minst själv, när jag ibland googlar något jag funderar på och upptäcker att jag tidigare har tangerat ämnet i någon gammal bloggpost.

Marcus uppmuntran och de senaste dagarnas funderande på Karlstads biskopars vapen har lett fram till att jag nu måste bryta tystnaden. Länge leve heraldiken!

De lokalhistoriska funderingarna har för övrigt fått maka på sig och kanaliseras nu på bloggen http://gravahistoria.wordpress.com.

Svensk vapenregister på Facebook

De heraldiska Facebook-sidorna som spön i backen. Det kan ju bero på att vi är en liten begränsad skara heraldiska webbredaktörer som hårdbevakar varandra. Heraldikk.no och Societas Heraldica Scandinavica har funnits på banan ett bra tag. Först ut i den senaste vågen var Societas Heraldica Lundensis, tätt följt av Svenska Heraldiska Föreningen.

Senaste tillskottet är Svenska vapenkollegiets Facebook-sida. Studerar man vapenkollegiets vapen ser man att det består av Svenska Heraldiska Föreningens sköld, timbrerad med svärd och häroldsstav, lagda på en lagerkrans. Vapenkollegiet granskar och registrerat nya svenska släktvapen och är ett samarbetsprojekt mellan Svenska Heraldiska Föreningen och Svenska nationalkommittén för genealogi och heraldik. Administrativt kan man nog se det som en utväxt på föreningen, men det fär faktiskt en självständig organisation, som bör ha sin egen identitet, även på Facebook.

Nu väntar vi bara på att Svenska nationalkommittén för genealogi och heraldik gör entré i de sociala medierna!

Ska jag vara ärlig, så gör jag det här inlägget, bara för att få en anledning att publicera Ronny Andersens teckning av vapenkollegiets vapen. Så har man ingen annan relation till kollegiet, så kan man ju alltid gilla vapnet.

Gilla!

 

Mästaren Ronny Andersen

Danska TV2 Lorry (fantastiskt kul namn för oss som såg på svensk TV på åttiotalet) har just visat ett långt inslag om riddarsköldarna i Fredriksborgs slottskapell. I inslaget kan vi se kunglige danske vapenmålaren Ronny Andersen i auktion med pensel i hand.

Själv är jag stolt ägare till en teckning av Ronny. Liksom övriga vapenförande medlemmar av Svenska Heraldiska Föreningen, eftersom han gjort vapenteckningarna till vår senaste matrikel. Snacka om medlemsförmån!

Nio frågor till Claus K Berntsen om Laurentiistiftelsens banér

Artikeln om Laurentiistiftelsens banér väckte ytterligare frågor, så jag vände mig till Claus K Berntsen för att få dem besvarade.

Vad var motivet för att ta fram ett banér för Laurentiistiftelsen?
— Man ville gärna lyfta fram stiftelsens vapen.

Varifrån kom initiativet?
— Församlingens dåvarande ordförande hade pratat ihop sig med den dåvarande informationsansvarige, Gabriel Fjellander, som jag arbetade ihop med för att ta fram ett vapen. De kom att prata om stiftelsens vapen och hur det skulle kunna användas igen, utöver sigillet.

Hur kommer banéret att användas i församlingslivet?
— Det används vid större gudstjänster, exempelvis vid pontifikalhögmässor, och vid liturgiska processioner, senast vid processionen från Domkyrkan till St. Laurentii kyrka i anledning av stiftelsens och kyrkans jubileer.

Vilken roll har banéret när det används i dessa ceremonier?
— Vapnet representerar Laurentiistiftelsen som institution och församling.

Hur förvaras banéret när det inte används?
— När banéret inte används står det inne i St. Laurentii kyrka, var det har fått en plats på södra sidan, intill orgeln.

Hur används vapnet i andra sammanhang?
— Vapnet i övrigt används, just nu, enbart i stiftelsens sigill och logotyp. Tidigare har det funnits brevpapper med enbart vapnet som studenterna kunde köpa.

Det finns ju med i stiftelsens sigill på hemsidan – används det fristånde med bara skölden?
— Inte vad jag vet, men man skulle kunna låta tillverka en riktig vapenflagga, efter den förlaga som Ronny Andersen har ritat, om man en dag får en flaggstång.

Hur kom vapnet till?
— Enligt boken ”Laurentiistiftelsen i brytningstid” av förre föreståndaren Sven O. Berglund togs vapnet fram 1962 av Bengt Olof Kälde. Uppenbarligen fanns det ett äldre vapen, men ”det var inte bra”.

Finns det någon heraldisk tradition i övrigt inom Laurentiistiftelsen, bland dess präster eller andra funktionärer?
— Inte vad jag vet, men jag arbetar på det…

 

Claus K Berntsen (Foto: Johannes Jansson) 

Laurentiistiftelsens banér

Tankarna på Svenska kyrkans stiftsbanér ledde mig till ett av de färskaste banéren i Kyrkan, det för Laurentiistiftelsen i Lund. Här är det alltså inte längre fråga om stiftsvapen, utan heraldik på församlingsnivå.

Vi har kunna läsa om banéret i olika heraldiska publikationer under året. I Laurentiistiftelsens egen tidning ”Meddelanden från Laurentiistiftelsen” december 2009 presenteras det av  Claus K Berntsen – en av upphovsmännen till banéret och dessutom drivande i Svenska Heraldiska Föreningens arbetsgrupp för kyrklig heraldik. 

Söndagen den 18 oktober 2009 installerades Laurentiistiftelsens nye föreståndare Carl-Johan Axskjöld av biskop Biörn Fjärstedt. Samma dag togs Laurentiistiftelsens nya banér i bruk.

Banéret föreställer stiftelsens vapen, komponerat 1961 av den kände kyrkokonstnären och heraldikern Bengt Olof Kälde, och är utfört efter en förlaga till vapenflagga av den danske kunglige vapenmålaren Ronny Andersen.

Vapnet, och därmed banéret, föreställer S:t Laurentii halster, taget från Lunds stiftsvapen, samt en evangeliebok och en penningpung. Evangelieboken och penningpungen visar på det fornkyrkliga diakonatets huvuduppgifter – den liturgiska och den karitativa.

Vapnets heraldiska beskrivning, dess blasonering är: ”I ett fält av guld ett balkvis ställt, svart halster med nedåtvänt skaft åtföljt ovan av en evangeliebok och nedan av en penningpung, båda röda.”

Banéret är utfört i gult linne med svarta och röda sammetsapplikationer av Claus K Berntsen, Gabriel Fjellander och Fredrik Norberg.

Det arbetas för närvarande på en permanent bäranordning. Den som användes vid föreståndarinstallationen, var inlånad från Lunds domkyrka.

Rullan går för SHS

Bästa sättet att skydda sitt vapen är att använda det, så att det blir känt bland andra som kan tänkas vilja ta sig ett eget vapen. Bästa skyddet av mitt eget vapen är förmodligen att jag använder det som avatar på Heraldica – då exponeras det åtminstone för en stor del av Nordens heraldikintresserade.

Och så ska man såklart registrera det i olika vapenrullor. Medlemsrullan för Societas Heraldica Scandinavica, publicerades i ny form idag. Där borde mitt vapen vara med, men jag insåg att jag missat att anmäla det för publicering till webbredaktören Jens Christian Berlin.

Slarvigt av mig. Men i SHF:s medlemsrulla finns det med i alla fall. Där (som här) är vapnet ”I fält, delat av silver och rött, en blå örn med röd beväring uppstigande ur en kalk av guld.” tecknat av kunglige danske vapenmålaren Ronny Andersen.

Demokrati, delaktighet och tillväxt – och heraldik!

Nu har det äntligen hänt! En proposition till Riksdagen från Sveriges regering hänvisar till samma källa som en av artiklarna i Heraldisk Tidskrift! 

Artikeln är Ronny Andersens referat av statsheraldikerns utredning ”Myndigheternas symboler”, i senaste Heraldisk Tidskrift (Bind 11, nr 101, mars 2010). Och proppen är förvaltningspolitiska propositionen ”Demokrati, delaktighet och tillväxt” (Prop 2009/10:175). 

Vad är då kopplingen? Jo, proppen innehåller ett avsnitt om myndighetsheraldik:

5.4 Myndigheternas namn och symboler

Regeringens bedömning:
Namn på statliga myndigheter bör avspegla att de är statliga myndigheter och vilken huvudsaklig verksamhet de bedriver.
Myndigheter som avser att skaffa en symbol, eller förändra en befintlig, bör göra det i samråd med Riksarkivet. 

Sedärja – lite mer för statsheraldikern att säga till om. Inte illa. 

Utredningens förslag:
Förvaltningskommitténs förslag (bilaga 7) överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. Kommittén föreslår även att riktlinjer tas fram för myndigheternas e-postadresser och webbadresser. 

Remissinstanserna:
Av de tjugotalet myndigheter som yttrar sig i dessa delar är flertalet positiva till ökad enhetlighet och riktlinjer beträffande myndigheternas namn och symboler. Till dessa hör bl.a. Energimarknadsinspektionen, Jordbruksverket, Pliktverket, Rättsmedicinalverket, Statens skolinspektion och Sveriges lantbruksuniversitet. 

Arbetsgivarverket, Naturhistoriska riksmuseet, Skogsstyrelsen och Strålsäkerhetsmyndigheten stödjer att regeringen utformar riktlinjer för myndigheternas namn på svenska och andra språk men avstyrker förslagen om gemensamma formelement i myndigheternas grafiska symbol samt om riktlinjer för myndigheternas e-postadresser och webbplatser. 

Lantmäteriet liksom Livrustkammaren Skoklosters slott och Hallwylska museet avstyrker förslaget om gemensamma riktlinjer för myndighetsnamn, e-postadresser och webbplatser. 

Skälen för regeringens bedömning:
Det främsta kännetecknet för kronans eller statens verksamhet har sedan gammalt varit lilla riksvapnet, kompletterat med myndighetens namn. Under 1960-talet började flera myndigheter att skaffa egna symboler eller logotyper. Under de senaste tjugo åren har omkring 40 procent av myndigheterna förändrat sina symboler. Byte av symbol tycks enligt en undersökning gjord av Riks-arkivet (Myndigheternas symboler, 2008) bl.a. ske i samband med organisationsförändringar eller när en ny chef tillträder för myndigheten. Syftet kan t.ex. vara att profilera myndigheten såväl utåt i samhället som inåt för medarbetarna samt att visa på en förändring. 

Olikheterna i hur myndigheterna presenterar sig, såväl vad gäller myndighetens namn som symbol, har blivit stora. Formspråket är spretigt, det saknas gemensamma grundelement och det är i flera fall inte möjligt att av själva symbolen sluta sig till vilken verksamhet som bedrivs och att det är fråga om en statlig myndighet. 

Regeringen strävar efter att göra den statliga förvaltningen enkel och tydlig för medborgarna. I detta ligger att det ska vara lätt för medborgare och företag att snabbt veta att det är en statlig myndighet man är i kontakt med. Utifrån detta perspektiv är det önskvärt att det redan av myndighetens namn eller symbol framgår att det är en statlig myndighet och vad den gör. Myndigheterna ska även fortsättningsvis ha utrymme att utforma sina symboler men det gemensamma formspråket behöver samtidigt stramas upp med ett gemensamt grundelement. 

”Gemensamma grundelement” kan ju vara ganska mycket, men om det inte ska bli krystat kan det väl egentligen bara handla om två saker; Lilla riksvapnet eller en kungligkrona.

Hur skullle det då funka? Jag har inte läst utredningen, men är det troligt att man i Konungariket Sverige skulle kunna driva igenom att alla myndigheter ska anta ett heraldiskt vapen att kröna med kunglig krona, eller ens skapa ett emblem bestående av myndighetsnamnet, krönt med krona.

Nej, enda framkomliga vägen om man vill åstadkomma enhetlighet vore nog att skapa ett emblem för varje myndighet, bestående av lilla riksvapnet, följt av myndighetsnamnet i enhetlig typografi.

Jag är inte säker på att jag skulle gilla det som heraldiker (det luktar av Staffan Doppings berömda logotypförslag för Försvarsmakten) men som vän av demokrati och delaktighet, som ju proppen handlar om tycker jag att det låter ganska trevligt. Parat med alla tankar om öppen e-förvaltning och enklare myndighetskontakter kan det bli nåt…

Men är det genomförbart? Med Sveriges tradition av självständiga myndigheter, ledda av 252 generaldirektörer, kan det bli lite svårt att få igenom. Det är nämlligen de här som ska få en enhetlig symbol:

1. Statliga förvaltningsmyndigheter (252 st)
2. Myndigheter under riksdagen (4 st)
3. Statliga affärsverk (4 st)
4. AP-fonder (6 st)
5. Sveriges domstolar samt Domstolsverket (97 st)
6. Rikspolisstyrelsen och polismyndigheter (23 st)
7. Svenska utlandsmyndigheter (102 st) 

Källa: SCB

Tillbaka till proppen…

Myndigheterna ska också beakta intentionerna i Språklagen (2009:600), i vilken det bl.a. framgår att språkanvändningen i organ som fullgör uppgifter i offentlig verksamhet ska vara svenska. Detta bör också påverka de överväganden som görs vid namngivning av en myndighet. 

Myndigheter som avser att skaffa en symbol, eller förändra en befintlig, bör göra det i samråd med Riksarkivet. I samråd med Riksarkivet kan ett vapen eller emblem skapas som är värdigt och i den visuella kommunikationen uttrycker att det är en statlig myndighet, som inte ska förväxlas med andra organ.

Bra där!

Detta är ett långsiktigt arbete som främst berör nya myndigheter, större omstruktureringar av befintliga myndigheter och myndigheter med direkt missvisande eller inaktuella namn. Namn som markerar kontinuitet eller som kan bedömas ha ett kulturhistoriskt värde berörs inte och inte heller namn på universitet och högskolor. 

OK, där klarade sig Kammarkollegiet från ett namnbyte…

Nåväl. Pudelns kärna var alltså följande:

Myndigheter som avser att skaffa en symbol, eller förändra en befintlig, bör göra det i samråd med Riksarkivet. 

Jag tror jag får ta att höra med vännerna på Heraldica vad de tror att detta kan leda till.

Societas Heraldica Lundensis

Sköld: I rött fält fem korsvis ställda halster av guld med skaften nedåt.

Hjälmprydnad: En svart korp hållande en häroldsstav av guld.

Så lyder blasoneringen för Societas Heraldica Lundensis nya vapen. Färger och disposition har lånats från moderföreningen Societas Heraldica Scandinavica och halstren tillhör Lundadomens skyddspatron S:t Lars. Korpen skulle kunna vara en av de lärde i Lund, men troligare är att den här en hyllning till skåningen och heraldikern Jan Raneke.

Vapnet ovan har tecknats av Ranekes arvtagare Ronny Andersen. Mästerligt, som vanligt!