Gert Borgenstiernas biskopsvapen

Lars-Eric Olsson i Eksjö har hjälpt mig att täppa till ännu en lucka i Karlstads biskopars och superintendenters vapenrulla!

Jag har länge trott att Bengt Wadensjö var den förste biskop i Karlstad som använde sig av ett ämbetsvapen efter det nygamla mönstret, med stiftets vapen kvadrerat med det personliga. Lyckligtvis hade jag fel!

Lars-Eric tipsade mig om avsnittet om Karlstads stift i Bengt Olof Käldes uppsats ”Den Svenska Kyrkans heraldik” i Heraldisk Tidskrift nr. 35 från 1977, som berättar att Gert Borgenstierna använde sig av ett ämbetsvapen:

I en teckning av ämbetsvapen för biskop Gert Borgenstierna (1956-76) insattes i gängse ordning stiftets i 1. och 4., medan de olika sköldemärkena i det delade vapnet för adliga ätten 1647 – vars huvudman biskopen är – uppdelades på 2. och 3. fälten, alltså som i ärkebiskop Söderbloms serafimervapen.

HT 1977:35, s. 235

nathan_soderblom_serafimerAlltså: Nathan Söderblom hade antagit ett personligt vapen innan han blev biskop, visande ”ridande  S:t Göran och däröver en ginstam belagd med en bild av Trönö kyrka”. Kälde berättar i samma artikel (s. 218) att det förekommer på en brudpäll skänkt till Uppsala domkyrka 1919.

När Söderbloms serafimervapen skulle målas på plåten för Riddarholmskyrkan sattes alltså vapnets två bilder in i separata fält i den kvadrerade skölden, med en variant på ärkestiftets vapen i de två andra.

På samma sätt ska man alltså ha gjort med Gert Borgenstiernas vapen. Karlstads stifts vapen sattes i fälten 1 och 4, med de två bilderna från adliga ätten Borgenstiernas vapen i fält 2 och 3.

1647 Karlstad_stift_vapen

Någon illustration har tyvärr inte Kälde med i sin artikel och han berättar inte heller vem konstnären ska ha varit. Kanske är det han själv eller någon konstnär knuten till Riksarkivets heraldiska sektion.

Artikeln berättar inte heller vilket år vapnet ska ha målats eller hur det användes. Det kan dock inte vara äldre än 1961, då stiftsvapnet skapades för biskopsgårdens nya servis.

Jag har börjat en genombläddring av Karlstads stifts julböcker för att hitta någon illustration, men sökandet är ännu fruktlöst.

Annonser

Inte många ordensvapen

Tyvärr gav inventeringen av Hans-Olof Boströms biskopsporträtt inte så stor fångst som jag hade hoppats. Claes-Herman Rundgrens frimurarvapen noterat sedan tidigare, Johan Jacob Hedrén var alltså, vid sidan av serafimerriddarskapet, innehavarare av Carls XIII:s orden. Carl XIII:s orden hade även Gert Borgenstierna, även om den inte finns med på porträttet.

En liten förhoppning finns även att Carl Adoph Agardh skulle ha ett vapen som ledamot av Dannebrogsorden, eller som ordensbiskop, men det är nog att hoppas för mycket.

Kompletteringar till Karlstads biskopars vapenrulla

Ett lyckligt spontanlån på lunchen (sista arbetsdagen innan semesteromgång 2) gör att jag kan göra minst en komplettering till min vapenrulla över Karlstads stifts biskopar och superintendenter. Det är Hans-Olof Boströms utmärkta lilla bok ”Biskopsporträtt i Karlstads stift, utgiven av stiftet och Stiftshistoriska sällskapet.

Åtminstone kan man konstatera en lucka jag missat – att Johan Jacob Hedrén var ledamot av Serafimerorden. Normalt sett var det bara ärkebiskoparna som togs  upp i Serafimerorden, Hedrén hörde tydligen till undantagen.

Sen tror jag att det kan dölja sig en och annan höggradig frimurare bland biskoparna och då lär de även ha varit vapenförande. Dags att leta Carl XIII-kors på biskopsporträtten!

Karlstads biskopars vapenrulla

Det har blivit dags att summera de senaste dagarnas grävande i Karlstads stifts heraldiska förflutna. Första konstakten med biskopsvapen fick jag när Esbjörn Hagberg tillträdde sitt stift och följde Bengt Wadensjös exempel att anta ett ämbetsvapen som biskop. Vi står nu mitt i ett biskopsval i stiftet och den som väljs till Hagbergs efterträdare kommer med all säkerhet att följa den numera etablerade seden att biskopar i Svenska kyrkan antar ett heraldiskt vapen när de tillträder.

Annars har det varit tunt med biskopsvapen i Sverige efter reformationen. Vilket i och för sig inte betyder att biskoparna inte har befattat sig med heraldik. När jag pysslade med kyrklig heraldik på min hemsida Wermlandsheraldik skrapade jag lite på ytan och kunde konstatera att Claes Herman Rundgren förde ett vapen som frimurare, Anton Niklas Sundberg förde ett vapen, eftersom han som ärkebiskop utnämndes till serafimerriddare och att Georg Claes Schröders barn adlades för faderns förtjänster och därmed fick ett släktvapen.

Under en tid hörde till protokollet att en biskops hustru och barn skulle adlas (om jag har förstått det hela rätt erbjöds även biskopen adelskap, men förväntades tacka nej för egen del, eftersom det inte passade sig för en kyrkans tjänare att låta sig adlas). Detta dök upp i mitt bakhuvud när jag i veckan funderade på vilken tradition vår nya biskop placerar sig.

Efter en veckas googlande på buss, på tåg och i hotellsäng kan jag nu presentera en ganska fyllig vapenrulla för biskopar och superintendenter i Karlstads stift.

Superintendenter i Karlstads stift

1647–1666 Sveno Benedicti Elfdalius (Camoenius)

Inget känt vapen.

1666–1673 Andreas Birgeri Kilander

Inget känt vapen.

1673 Jonas Johannis Scarinius

Inget känt vapen.

1673–1693 Erlandus Svenonis Broman
cf7rzrdumaae49g

Barnen adlades för faderns förtjänster.

1693–1704 Benedictus Svenonis Camoenius (eller Caméen)

Inget känt vapen.

1706–1707 Jonas Laurentii Arnell

cf2htmhuyaaiwxi

Barnen adlades för faderns förtjänster

1709–1717 Torsten Rudeen

cf8jxeauyae_ykk
Hans hustru och barn upphöjdes i adligt stånd 1719 under namnet Rudenschöld.

1717–1718 Daniel Norlindh

Inget känt vapen.

1718–1722 Ingemund Bröms

Inget känt vapen.

1723–1731 Johannes (Jöns) Steuchius

cgb_sd6weaa5d0s
Adlades tillsammans med sina syskon för faderns förtjänster vid Ulrika Eleonoras kröning år 1719. Syskonen tog namnet Steuch, men Stechius behöll sitt borgerliga namn, eftersom han vari kyrkans tjänst.

1731–1740 Magnus Petri Aurivillius

Inget känt vapen

1742–1769 Nils Lagerlöf
cf8dsf3wwaezy5d

Barnen adlades von Lagerlöf för faderns förtjänster.

Biskopar

1771–1773 Georg (Jöran) Claes Schröder

cfylceewiaecdzq

Barnen adlade för faderns förtjänster under namnet Schröderheim.

1775–1787 Daniel Henrik Herweghr

Inget känt vapen.

1789–1802 Herman Schröderheim

cfylceewiaecdzq

Adlad för faderns förtjänster.

1805–1829 Olof Bjurbäck

Inget känt vapen.

1830–1836 Johan Jacob Hedrén

Inget känt vapen.

1836–1859 Carl Adolph Agardh

Inget känt vapen.

1859–1863 Johan Anton Millén

Inget känt vapen.

1864–1870 Anton Niklas Sundberg

cfyke9mxeaay_3l

Sundberg tilldelades ett vapen som serafimerriddare.

1872–1906 Claes Herman Rundgren

cfyislcwcaaahu5

Rundgrens vapen som frimurare.

1907–1938 Johan Alfred Eklund

Inget känt vapen.

1938–1957 Arvid Runestam

Inget känt vapen

1957–1976 Gert Borgenstierna

1647

Borgenstiernas släktvapen

1976–1986 Sven Ingebrand

Inget känt vapen.

1986–2002 Bengt Wadensjö

cfyh9smwqaaq5sd

Ämbetsvapen sammansatt av Karlstads stifts vapen i fält 1 och 4 och personligt vapen i fält 2 och 3, timbrerat med kräkla och mitra.

2002–2016 Esbjörn Hagberg

biskop_hagberg

Ämbetsvapen sammansatt av Karlstads stifts vapen i dexter fält och personligt vapen i sinister, timbrerat med kräkla och mitra.

Stodene gästgiveri – tack vare Peter Olausson

Jag har länge stört mig på att jag inte hittat några längre texter eller spännande fakta Stodene om gästgiveri. Bara en futtig antydan i GM Sandins Gravabok. Man anar ju att det måste finnas något skrivet om verksamheten, men var ska man leta? När jag såg den spränglärde historikern Peter Olausson sittande värnlös i en monter på värmländska bokmässan såg jag min chans! Ett lovligt byte för en vetgirig amatörhistoriker!

Peter hade mycket intressant att tipsa om. Inte bara när det gäller gästgiveriet, utan även om tingsplatsen, som har gäckat mig lika mycket. Arkivtips hade han såklart många, men han ville först kolla att jag inte missat den uppenbara källan till kunskap: ”Har du kollat i Ernviks ”Att resa i Värmland?” Där har han ju skrivit om alla värmländska gästgiverier…” Det var ju det jag inte hade! På lunchen på måndagen blev det ett besök i stadsbibliotekets värmlandsrum.

Del två av kristinehamnaren Arvid Ernviks verk ”Att resa i Värmland” har undertiteln ”Gästgiveri och skjutshåll under 500 år”, så här hade jag såklart mycket att grotta ner mig i. Boken inleds med en historik över skjutsväsendets historia och reglering genom seklen. Sedan följer en häradsvis genomgång av verksamheten. Och på sidorna 141-145, under Karlstads härad, kan man läsa om Stodene gästgiveri.

Visserligen handlar det mycket om vagnar, bråk om ansvarsfördelning mellan bönder och hur många sadlar man förväntades hålla i lager, men för mig som gillar att läsa mellan raderna ger det mycket mer. Avsnittet ger mer Stodenehistoria av bara farten än vad någon annan bok jag har hittat. Bland annat finns det en hel del om dem som levt och verkat på min lilla jordplätt. Men det är ett annat blogginlägg – kanske redan ikväll?

Laga skifte i Stodene 1829 – del 1

Jo, jag fick ta tjuren vid hornen och ge mig på laga skiftesprotokollet för Östra och Västra Stodene, upprättat av läntmätaren L G Örn. Är det någon punkt i en bys historia som är betydelsefull rent geografiskt, så är det ju laga skifte. Tillsammans med enskifte, storskifte och eventuell industrialisering i och för sig, men man ska ju börja någonstans.

Här följer en utskrift av de första sidorna av skiftesprotokollet. Är det någon som har för mycket fritid är det fritt fram att komma med förslag till rättningar eller ännu hellre fortsätta renskrivningen av protokollet!

Källa: Lantmäterimyndigheternas arkiv 17-GRA-187 Laga skifte 1828

Beskrifning till kartan öfver Östra och Västra Stodenes alla ägor beläget (?) ut Carlstads tingslag och Grafva socken

Författad vid laga skifte år 1829 af LG Örn

Sidan 5

År 1829 den 29 junii instälte sig undertecknad Förste Landtmätaren ut Hemmanet Wästra Stodene beläget uti Carlstads Tingslag och Grafva Socken för att med anledning af Konungens respektive befallningshafvandes resolution av den 8 maij innevarande år förrätta laga skifte å alla ägorna till Östra och Wästra Stodene, hvarvid och efter därom i laga tid å prädiktstol i sockne kyrkan kungjord dag voro närvarande jordägarna uti Östra gården Olof Larsson 23/108 (?), Anders Andersson ?/8, Eric Nilsson 51/216 (?), samt för Wästra Jonas Persson ?/4, Anders Andersson ?/16, Olof Danielsson ?/16, Anders Danielsson ?/16, frånvarande Guldbrand Jansson (?) ?/16, äfven iställde sig de för socknen valde och edsvurne gode männ

Sidan 6

Jonas Andersson i Östra Tolerud, Anders Nilsson i Torpnoret.

§1 S:D:

Sedan förordnandet blifvit uppläst och uppå tillfrågan om jordägarna haddde något jäf emot landtmätaren och gode männen eller hinder emot förrättningens företagande att anmäla som af alla med nej besvarades , så företogs med ägornas affattning påföljande dagar, som utan uppehåll förrättades och fullbordades till den 8 julii då uppå kallelse samtlige uppå förut antecknade jordägare utom Gullbrand Jansson, äfvensom gode männen sammanträdde.

§2

Så väl genom förrättningskungörelser som genom särskild budskickning voro angränsande rågrannar anmodade att denna dag inställa sig för att i afseende på råskillnaderna höras och infant sig i sådant afseende majoren och riddaren af Kongl. Svärdsorden, välborne Herr G.A. Blomcreutz företeende fullmagt från Disponenten för Uddeholms Bolag Herr Bergsrådet J.G Geijer af den 23e nästlidne (?)

Sidan 7

nästlidne (?) Junii, att härvid svara och bevaka bolages rätt och för dess egendommar Säteriet och frälsehemmat Södra Grafva.

§3

Råskillnaden emot frälsehemmanet Grafva tager sin början vid Clara Elf No I där ett dike utgör skillnaden, hvarefter en gärdesgård vidtager och utgör gräntsen (?) till en kärn vid No II IIII alnar från stentrumman vid gamla landsvägen hade skillnaden varit efter en dal eller wattenkjöl, som nu befans uppvallad och uttorkad, och som ej någon av rågrannarna kände bestämde skilljelinien hemmanen emellan överenskommo de nu enhälligt, att genom en rät linia fördela dalen närmast till hälften uti hvardera gården, hvarefter råstenar uppsattes invid vägen och stentrumman NoIII därifrån 338 alnar till No IV vid gatan som leder till Wästra Stodene, widare fortgår råskillnaden därifrån efter gärdesgården till Stora

Sidan 8

Stora Landsvägen. No V där Grafva hemmans ägor slutar och Säteriet Ilandaholms vidtager.

§4

Råskillnaden emot Ilandaholm förblifver såsom den förut varit, såsom å ömse sidor ärkänd och sträcker den sig från näst förut anförmälte råpungt 714 alnar till råstenen No VI och vidare gärdesgården efter ner i Noret, som utgör skillnaden Stodene och Ilandaholms ägor emellan så långt i söder de sig sträcka hvarefter samma nor bestämma gräntsen af Stodene ägor emot hemmanet torp ner i Clara Elf och densamma tillbaks till No I.

§5

På Stodene hemman år 1787 undergådd storskilftesdelning efter då gällande författningar och samma delning år 1788 ???? häradsrätten fastställlde, så komer för innehafvande ägor så vidt det rörer hvardera halfgården att utgörna delningsgrund (?) hvarvid likväl observeras: att som västra halfva gården efter yppad rättegång förloradt en äng om 7 tunneland, 23 kappeland, redan för 20 år sedan afsålts (?) till Ilandaholms säteri, så kommer östra halfvgården att efter gradering (?) ????? halva innehållet deraf på det

Fortsättning följer…

Stodene – ett villaområde med medeltida anor

Villaområdet Stodene sträcker sig från Västra stambanan i väster till Klarälven i öster och från Torpnoret i söder nästan upp till Grava kyrka i norr. Både på Wikipedia och andra ställen beskrivs den kort och gott som en del av tätorten Skåre i Karlstads kommun. Detta stämmer visserligen idag, men egentligen är det ett hemman med medeltida anor.

Detta är inte längre något man kan se med blotta ögat och vill man läsa sig till områdets historia före 1970-talet får man gå till ett folkbibliotek eller knacka på hos någon farbror i området och be att få låna en bok i ämnet.

Detta är alltså något man borde göra något åt, och eftersom det tar en stund att förändra stadsplanemässiga fadäserna, tänkte jag börja på Wikipedia. Till att börja med var gården Stodene både gästgivargård och tingsställe under många år.

Förhoppningsvis är artikeln om Stodene något fylligare än såhär efter sommaren:

Stodene är en del av tätorten Skåre i Karlstads kommun och består till stor del av villabebyggelse.

Stodeneparken var samlingsplats för ungdomar på 1930-talet, och bytte ägare till Missionsförbundet och heter nu Solliden och är föreningsgård för SMU Skåre.[1]