Ferdinand Boberg och Stockholmsutställningen 1897

Letandet efter Liljeblads synder på Stockholmsutställningnen 1909 ledde in på en del trevliga villospår. Bland annat lyckades jag illustrera en efterlysning på Facebook med en bild från Stockholmsutställningen 1897. Jag får ursäkta mig med att det var Ferdinand  Boberg som var huvudarkitekt för bägge utställningarna.

Utställningen 1909 är alltså den bortglömda utställningen med den ”Hvita staden”, medan 1897 års utställning är den mer kända, som dyker upp först om man söker på Stockholmsutställningen.

Bilderna från utställningen är helt magiska, särskilt de handkolorerade vykorten, som ger Ferdinand Bobergs huvudbyggnad med minareter en känsla av Disneyland.

Stockholm_photochrom2-2.jpg

Det finns dock en baksida med det handkolorerade – lämna aldrig det jobbet till någon som inte riktigt har koll på detaljerna. (På Kungahuset.se finns en korrekt version, men den är ju inte riktigt lika kul.)

Med tanke på färgerna som unionsflaggan har fått vågar jag inte föreställa mig hur vapnen på huvudpaviljongens portal har målats. Eller, ja, föreställa sig kan man väl kosta på sig. Och zooma lite.

Skärmavbild 2018-07-13 kl. 23.27.35

Med tanke på att det bör vara en svensk svit av landskapsvapen som avbildas kan man ju börja med att konstatera att det lite väl många vapen i färgställningen rött-svart. Men fotot är vackert, det måste man erkänna.

Överhuvudtaget måste känsliga heraldiker avhålla sig från att titta på bilder från den här perioden. Utställningen skulle ha ett skandinaviskt tema, så en affisch med svenska och norska unionsflaggorna tillsammans med den danska flaggan är inte helt långsökt. Det blir snarare utsökt, när konstnären heter Richard Bergh.

1897_3

Men om man ger samma upplägg till konstnären Victor Andrén, kan man få detta resultat:

affisch97

Ut ur den nationalromantiska 1600-talsdimman kliver en trumpetare, iförd älghudskyller, kragstövlar och polkagrisrandiga pösbrallor, framför ett fantasivapen värdigt Kalmarunionen. I skandinavismens anda kan jag förlåta mycket…

Annonser

Fredrik Liljeblad, Ferdinand Boberg och Stockholmsutställningen 1909

Konstindustriutst_1909_katalog

Efter att ha upptäckt likheten mellan Wermlandsbankens hus vid Stora torget i Karlstad och Fredrik Liljeblads vapenbok Svenska rikets jemte landskaps, städers och läns vapen har jag ständigt varit på jakt efter andra exempel på byggnader eller konstverk som har påverkats av Liljeblads vapenserier.

Leonard Fredrik Lefflers uppsats De svenska landskapsvapnen i nyare framställningar Personhistorisk tidskrift 1909 har gett mig flera ledtrådar i detta sökande. Det mest spännande är nog att Liljeblad ska ha använts som förlaga:

I Kupolsalen i vår ”Hvita stad” å Djurgården ha landskapsvapnen blifvit anbragda upptill på väggarna. Men tyvärr röjes ävfen här den fullkomligaste okunnighet om dessa vapens riktiga former. Om man fäster sig vid mindre detaljer kan man säga, att ej ett enda vapen är riktigt; många uppvisa grofva fel. Vi skola icke upptaga utrymmet med att motivera detta omdöme i detalj. det är nog att nämna, att det är det misslyckade Liljebladska arbetet, som i hufvudsak legat till grund för dessa bilder.

Väl må man förundra sig öfver, att de som ombesörjt dessa båda nu senaste granskade vapenafbildningar [alltså Kupolsalen och en serie landskapsvapen i Svenska Kalendern från 1909, min anmärkning] icke haft det förståndet att rådgöra sig med Riksheraldikern (eller annan sakkunnig person).

Leffler, s. 96

Det som plågar mig lite i sammanhanget är att en av mina favoriter Ferdinand Boberg kan ha varit medskyldig till de heraldiskt undermåliga utsmyckningarna. Jag skriver kan ha varit, för även om Boberg huvudarkitekt för utställningen 1909, är det såklart svårt att veta hur inblandad han var i alla detaljer.

Det har varit ganska svårt att hitta några utförliga uppgifter om Stockholmsutställningen 1909, eller Konstindustriutställningen, som var dess officiella namn. Wikipedias artikel är ganska knapphändig, och de flesta sökningar tar med resultat från Stockholmsutställningen 1897, som även den hade Ferdinand Boberg som huvudarkitekt.    Utställningen 1909 kallas på något ställe för ”den bortglömda Stockholmsutställningen”, i skuggan av 1897 och 1930 års utställningar.

Utställningskarta_1909Några interiörbilder från ”kupolsalen” har jag inte lyckats hitta. Jag är inte ens säker på i vilken byggnad den låg, men en god kandidat är den byggnad som är utmärkt med nr 24 på utställningskartan, rakt innanför huvudentrén. Den tillhörde utställningen arrangör, Svenska slöjdföreningen (nuvarande Svensk form).

Sth.Utst.1909.43789.AE.82-2

Finaste bilderna har jag hittat på på en sida med vykort som funnits till salu hos Leopolds antikvariat i Stockholm (där ovanstående bild är stulen). Hela sidan är värd ett besök! Det är inte svårt att förstå att utställningsområdet kom att kallas ”Hvita staden” av  Stockholmarna.

Några interiörbilder från Kupolsalen har jag alltså inte kunnat hitta och byggnaden finns inte kvar. Det ser ut som ganska gedigna byggen på bilderna, men eftersom man alltid rev merparten av byggnaderna efter den här typen av utställningar, måste det ha varit lite av kulisser.

Gert Borgenstiernas biskopsvapen

Lars-Eric Olsson i Eksjö har hjälpt mig att täppa till ännu en lucka i Karlstads biskopars och superintendenters vapenrulla!

Jag har länge trott att Bengt Wadensjö var den förste biskop i Karlstad som använde sig av ett ämbetsvapen efter det nygamla mönstret, med stiftets vapen kvadrerat med det personliga. Lyckligtvis hade jag fel!

Lars-Eric tipsade mig om avsnittet om Karlstads stift i Bengt Olof Käldes uppsats ”Den Svenska Kyrkans heraldik” i Heraldisk Tidskrift nr. 35 från 1977, som berättar att Gert Borgenstierna använde sig av ett ämbetsvapen:

I en teckning av ämbetsvapen för biskop Gert Borgenstierna (1956-76) insattes i gängse ordning stiftets i 1. och 4., medan de olika sköldemärkena i det delade vapnet för adliga ätten 1647 – vars huvudman biskopen är – uppdelades på 2. och 3. fälten, alltså som i ärkebiskop Söderbloms serafimervapen.

HT 1977:35, s. 235

nathan_soderblom_serafimerAlltså: Nathan Söderblom hade antagit ett personligt vapen innan han blev biskop, visande ”ridande  S:t Göran och däröver en ginstam belagd med en bild av Trönö kyrka”. Kälde berättar i samma artikel (s. 218) att det förekommer på en brudpäll skänkt till Uppsala domkyrka 1919.

När Söderbloms serafimervapen skulle målas på plåten för Riddarholmskyrkan sattes alltså vapnets två bilder in i separata fält i den kvadrerade skölden, med en variant på ärkestiftets vapen i de två andra.

På samma sätt ska man alltså ha gjort med Gert Borgenstiernas vapen. Karlstads stifts vapen sattes i fälten 1 och 4, med de två bilderna från adliga ätten Borgenstiernas vapen i fält 2 och 3.

1647 Karlstad_stift_vapen

Någon illustration har tyvärr inte Kälde med i sin artikel och han berättar inte heller vem konstnären ska ha varit. Kanske är det han själv eller någon konstnär knuten till Riksarkivets heraldiska sektion.

Artikeln berättar inte heller vilket år vapnet ska ha målats eller hur det användes. Det kan dock inte vara äldre än 1961, då stiftsvapnet skapades för biskopsgårdens nya servis.

Jag har börjat en genombläddring av Karlstads stifts julböcker för att hitta någon illustration, men sökandet är ännu fruktlöst.

Inte många ordensvapen

Tyvärr gav inventeringen av Hans-Olof Boströms biskopsporträtt inte så stor fångst som jag hade hoppats. Claes-Herman Rundgrens frimurarvapen noterat sedan tidigare, Johan Jacob Hedrén var alltså, vid sidan av serafimerriddarskapet, innehavarare av Carls XIII:s orden. Carl XIII:s orden hade även Gert Borgenstierna, även om den inte finns med på porträttet.

En liten förhoppning finns även att Carl Adoph Agardh skulle ha ett vapen som ledamot av Dannebrogsorden, eller som ordensbiskop, men det är nog att hoppas för mycket.

Kompletteringar till Karlstads biskopars vapenrulla

Ett lyckligt spontanlån på lunchen (sista arbetsdagen innan semesteromgång 2) gör att jag kan göra minst en komplettering till min vapenrulla över Karlstads stifts biskopar och superintendenter. Det är Hans-Olof Boströms utmärkta lilla bok ”Biskopsporträtt i Karlstads stift, utgiven av stiftet och Stiftshistoriska sällskapet.

Åtminstone kan man konstatera en lucka jag missat – att Johan Jacob Hedrén var ledamot av Serafimerorden. Normalt sett var det bara ärkebiskoparna som togs  upp i Serafimerorden, Hedrén hörde tydligen till undantagen.

Sen tror jag att det kan dölja sig en och annan höggradig frimurare bland biskoparna och då lär de även ha varit vapenförande. Dags att leta Carl XIII-kors på biskopsporträtten!

Karlstads biskopars vapenrulla

Det har blivit dags att summera de senaste dagarnas grävande i Karlstads stifts heraldiska förflutna. Första konstakten med biskopsvapen fick jag när Esbjörn Hagberg tillträdde sitt stift och följde Bengt Wadensjös exempel att anta ett ämbetsvapen som biskop. Vi står nu mitt i ett biskopsval i stiftet och den som väljs till Hagbergs efterträdare kommer med all säkerhet att följa den numera etablerade seden att biskopar i Svenska kyrkan antar ett heraldiskt vapen när de tillträder.

Annars har det varit tunt med biskopsvapen i Sverige efter reformationen. Vilket i och för sig inte betyder att biskoparna inte har befattat sig med heraldik. När jag pysslade med kyrklig heraldik på min hemsida Wermlandsheraldik skrapade jag lite på ytan och kunde konstatera att Claes Herman Rundgren förde ett vapen som frimurare, Anton Niklas Sundberg förde ett vapen, eftersom han som ärkebiskop utnämndes till serafimerriddare och att Georg Claes Schröders barn adlades för faderns förtjänster och därmed fick ett släktvapen.

Under en tid hörde till protokollet att en biskops hustru och barn skulle adlas (om jag har förstått det hela rätt erbjöds även biskopen adelskap, men förväntades tacka nej för egen del, eftersom det inte passade sig för en kyrkans tjänare att låta sig adlas). Detta dök upp i mitt bakhuvud när jag i veckan funderade på vilken tradition vår nya biskop placerar sig.

Efter en veckas googlande på buss, på tåg och i hotellsäng kan jag nu presentera en ganska fyllig vapenrulla för biskopar och superintendenter i Karlstads stift.

Superintendenter i Karlstads stift

1647–1666 Sveno Benedicti Elfdalius (Camoenius)

Inget känt vapen.

1666–1673 Andreas Birgeri Kilander

Inget känt vapen.

1673 Jonas Johannis Scarinius

Inget känt vapen.

1673–1693 Erlandus Svenonis Broman
cf7rzrdumaae49g

Barnen adlades för faderns förtjänster.

1693–1704 Benedictus Svenonis Camoenius (eller Caméen)

Inget känt vapen.

1706–1707 Jonas Laurentii Arnell

cf2htmhuyaaiwxi

Barnen adlades för faderns förtjänster

1709–1717 Torsten Rudeen

cf8jxeauyae_ykk
Hans hustru och barn upphöjdes i adligt stånd 1719 under namnet Rudenschöld.

1717–1718 Daniel Norlindh

Inget känt vapen.

1718–1722 Ingemund Bröms

Inget känt vapen.

1723–1731 Johannes (Jöns) Steuchius

cgb_sd6weaa5d0s
Adlades tillsammans med sina syskon för faderns förtjänster vid Ulrika Eleonoras kröning år 1719. Syskonen tog namnet Steuch, men Stechius behöll sitt borgerliga namn, eftersom han vari kyrkans tjänst.

1731–1740 Magnus Petri Aurivillius

Inget känt vapen

1742–1769 Nils Lagerlöf
cf8dsf3wwaezy5d

Barnen adlades von Lagerlöf för faderns förtjänster.

Biskopar

1771–1773 Georg (Jöran) Claes Schröder

cfylceewiaecdzq

Barnen adlade för faderns förtjänster under namnet Schröderheim.

1775–1787 Daniel Henrik Herweghr

Inget känt vapen.

1789–1802 Herman Schröderheim

cfylceewiaecdzq

Adlad för faderns förtjänster.

1805–1829 Olof Bjurbäck

Inget känt vapen.

1830–1836 Johan Jacob Hedrén

Inget känt vapen.

1836–1859 Carl Adolph Agardh

Inget känt vapen.

1859–1863 Johan Anton Millén

Inget känt vapen.

1864–1870 Anton Niklas Sundberg

cfyke9mxeaay_3l

Sundberg tilldelades ett vapen som serafimerriddare.

1872–1906 Claes Herman Rundgren

cfyislcwcaaahu5

Rundgrens vapen som frimurare.

1907–1938 Johan Alfred Eklund

Inget känt vapen.

1938–1957 Arvid Runestam

Inget känt vapen

1957–1976 Gert Borgenstierna

1647

Borgenstiernas släktvapen

1976–1986 Sven Ingebrand

Inget känt vapen.

1986–2002 Bengt Wadensjö

cfyh9smwqaaq5sd

Ämbetsvapen sammansatt av Karlstads stifts vapen i fält 1 och 4 och personligt vapen i fält 2 och 3, timbrerat med kräkla och mitra.

2002–2016 Esbjörn Hagberg

biskop_hagberg

Ämbetsvapen sammansatt av Karlstads stifts vapen i dexter fält och personligt vapen i sinister, timbrerat med kräkla och mitra.

Stodene gästgiveri – tack vare Peter Olausson

Jag har länge stört mig på att jag inte hittat några längre texter eller spännande fakta Stodene om gästgiveri. Bara en futtig antydan i GM Sandins Gravabok. Man anar ju att det måste finnas något skrivet om verksamheten, men var ska man leta? När jag såg den spränglärde historikern Peter Olausson sittande värnlös i en monter på värmländska bokmässan såg jag min chans! Ett lovligt byte för en vetgirig amatörhistoriker!

Peter hade mycket intressant att tipsa om. Inte bara när det gäller gästgiveriet, utan även om tingsplatsen, som har gäckat mig lika mycket. Arkivtips hade han såklart många, men han ville först kolla att jag inte missat den uppenbara källan till kunskap: ”Har du kollat i Ernviks ”Att resa i Värmland?” Där har han ju skrivit om alla värmländska gästgiverier…” Det var ju det jag inte hade! På lunchen på måndagen blev det ett besök i stadsbibliotekets värmlandsrum.

Del två av kristinehamnaren Arvid Ernviks verk ”Att resa i Värmland” har undertiteln ”Gästgiveri och skjutshåll under 500 år”, så här hade jag såklart mycket att grotta ner mig i. Boken inleds med en historik över skjutsväsendets historia och reglering genom seklen. Sedan följer en häradsvis genomgång av verksamheten. Och på sidorna 141-145, under Karlstads härad, kan man läsa om Stodene gästgiveri.

Visserligen handlar det mycket om vagnar, bråk om ansvarsfördelning mellan bönder och hur många sadlar man förväntades hålla i lager, men för mig som gillar att läsa mellan raderna ger det mycket mer. Avsnittet ger mer Stodenehistoria av bara farten än vad någon annan bok jag har hittat. Bland annat finns det en hel del om dem som levt och verkat på min lilla jordplätt. Men det är ett annat blogginlägg – kanske redan ikväll?