Sankt Bernhard av Visby?

Det kanske blir en sankt bernhardshund i visbybispens nya vapen? Det är ju inte ovanligt att man tar upp något som anspelar på sitt dophelgon när man tar sig ett personligt vapen. Det gjorde till exempel biskop Jan-Olof Johansson i Växjö, som anspelar på både aposteln Johannes och S:t Olof, med örn respektive yxa.

Hur resonerar Sven-Bernhard Fast när han ska ta sig ett vapen som nybliven biskop i Visby stift.

Något Sven-helgon tror jag inte att vi hann prestera innan reformationen. Det närmaste man kommer är väl stackars Sankt Eskil som slogs ihjäl av Blot-Sven (kanske en win-win-situation – om den ene kom till himlen och den andre kom till Valhal?).

Förutom att Sankt Bernhard från Clairvaux är namne med den nye biskopen har han ju anknytning till stiftet, eftersom det gotländska Roma kloster hörde till cisterciensorden. Man kanske lånar något från dess vapen?

Cisterciensordens vapen

Fast han verkar ju ha haft ett eget vapen som man kan knycka bilder från. Så vitt jag kan förstå så ska det vara vapnet till vänster (heraldiskt höger) här:

St Bernhards vapen från Flickr

När det gäller helgon är det nog vanligare att man väljer att plocka in dess attribut i vapnet. Vilket attribut har då Sankt Bernhard? Här måste till lite ordentlig källkritik, för jag har inte hittat två samstämmiga källor på nätet:

”Hjul”, säger svenska Wikipedias lista över helgonattribut

”Pen, Bees, Instruments of passion” säger engelska Wikipedias sida Saint symbolism

”…a demon fettered to his feet, or to a rock beside him, in token of his success in putting down heresy, and writing materials, in allusion to his homilies in praise of the Virgin” säger Catholic-saints.info

Jaha. Det är väl i stort sett bara skrivredskapen som återkommer på två ställen, men jag litar nog mest på den engelska sidan.

Bernhard av Clairvaux har famnen full av symboler som Sven-Bernhard av Visby kan välja mellan i kompositionen av sitt vapen. Men jag hoppas att han nöjer sig med några få – överlastade biskopsvapen finns det redan några stycken och man behöver inte presentera allt man står för i sitt vapen.

Vad är en heraldiker?

För ett tag sedan, efter att ha läst en artikel i Heraldisk Tidskrift, ställde jag mig frågan ”Vem är heraldiker?” Jag utvecklade inte funderingen närmare den gången, men själv kallar jag mig med gott samvete för heraldiker med stöd av Nationalenceklopedin, som konstaterar att det är en person med heraldisk fackkunskap. Hur djupa kunskaper man bör ha kan väl diskuteras, men jag anser mig vara heraldiker med samma rätt som en person som är sjukligt intresserad av fåglar får kalla sig för en ornitolog.

OK, men vilka färdigheter ska man då besitta. Jag är ingen konstnär och när det kommer till blasoneringar kan jag läsa, men inte författa dem själv. Ändå anser jag mig ha heraldisk fackkunskap. NE igen:

heraldi´k, vetenskapen om sköldemärken (bild som pryder vapensköld) och deras tillbehör. Teoretisk heraldik (vapenkunskap) avser vapenväsendets uppkomst, utveckling, regler och symboltolkning, och praktisk heraldik (vapenkonst) innebär tillämpning av heraldikens regelsystem vid konstnärligt inriktad bildframställning.

Anledningen till att jag ställer den här frågan just nu beror på att Wikipedia, som ju inte anses lika verhäftig som NE, (med viss rätt) klumpar ihop de teoretiska och praktiska heraldikerna i samma kategori.

Av nedanstående artikelförteckning kan man torrt konstatera att inte ens samtliga på Wikipedia omnämnda Stats- och riksheraldiker finns listande. Och inte många av dem som jag idag skulle hålla högst bland dem som verkar inom området. Dessutom tror jag mig sakna många inom den praktiska heraldien, alltså konstnärerna.

Men det är inte mycket att gnälla över. Wikipedia är användargenererat, så det är bara att ge sig in och redigera.

Artiklar i kategorin ”Svenska heraldiker”

Följande 21 sidor (av totalt 21) finns i denna kategori.

B

F

K

K forts.

L

M

N

R

S

U

W

Närkes vapen enligt Psyklopedin

Källkritik på nätet är viktigt, har vi fått lära oss. Man ska dubbelkolla data och inte lita på Wikipedia. Då kanske Psyklopedin.org kan vara något? Man hittar åtminstone alternativa data om Närke och dess landskapsvapen. Något som åtminstone roar en värmlänning.

Stilen är omisskännlig, men jag gissar att det inte är de Waern själv som skapat den här varianten av närkevapnet.

Om oss värmlänningar kan man läsa följande:

Värmland är ett län, och egen Sovjetrepublik (Värmländska SSR), inom Reinfältet. I Värmland bor så kallade värmlänningar, dessa är ett konstigt släkte. Deras språk är något av ett mysterium, men språkforskare tror det härstammar från arabiskan. En mannlig värmlänning är i snitt 199 centimeter lång och väger 115 kilo, vad gäller kvinnorna är det mer ovisst, ty en värmlänning av hon-kön har aldrig skådats. Troligaste orsaken till detta är att värmlänningarna oftast åker till Nigeria och träffar en kvinna där. Sedan när kvinnan fått en son så flyttar far och son tillbaka till Värmland.

Åker du till Värmland kan du besöka Ransäter, där Sveriges tidigare diktatorstatsminister Tage Erlander föddes.

Närkevapnet var kul, men de pubertala texterna tycker jag får 80-talets små uppslagsböcker i Svenska MAD att framstå som intellektuellt djuplodande och förfinade.

Örninventering #1

Johans fråga om konstnären bakom örnen fick mig vilja gå till botten (eller gå under?) med örnbeståndet på nätet. Hur många varianter florerar egentligen av vårt landskapsvapen egentligen.  Googles bildsök i all ära, men här måste man strukturera lite. Så här inleds en örninventering. Lyckas den får den nog hamna på Wermlandsheraldik.se så småningom.

Rabattfrimärke (1980-talet)

Förekommer bland annat i NE.se

Bror Jaques de Waern, konstnär hos Statsheraldikern

lokal_profil från Wikipedia

Med hertigkrona. Användes bland annat av Karlstads studentkår.

?

Värmlands regementes (och Värmlandsgruppen, m fl) vapen. Borde vara skapat hos Stasheraldikern.

Nu började de vettiga sökträffarna för ”Värmlands landskapsvapen” ta slut, så vi får väl byta sökbegrepp och ta nya tag en annan dag.

Heraldisk kyrkosyn?

Claus bjussade på ännu en bild från kyrkomötet. Här ser man hur alla stiftsbanéren har placerats på ömsesidor Svenska kyrkans banér. Stift med udda nummer i stiftens innebördes rangordning står till vänster – jämna till höger. Det väcker en del tankar om kyrkosyn och gemensam identitet när man ser dem såhär. Den kyrkliga heraldiken vill säga oss något om kyrkan – frågan är bara vad.

Rangordningen då? Det är den här (enligt Wikipedia):

1 Uppsala stift
2 Linköpings stift
3 Skara stift
4 Strängnäs stift
5 Västerås stift
6 Växjö stift
7 Lunds stift
8 Göteborgs stift
9 Karlstads stift
10 Härnösands stift
11 Luleå stift
12 Visby stift
13 Stockholms stift

Skådespelaren Bror Jacques de Wærn

”Var det ikke Bror Jaques de Waern som vakte stor oppsikt med en fiktiv dokumentar om at VM i fotball 1958 i Sverige aldri hadde funnet sted?” undrade Odd Andreas. ”Förmodligen inte” tänkte jag. För mig är han bara känd som heraldisk konstnär vid Riksarkviet, med boken ”Ny svensk vapenbok” tillsammans med Clara Nevéus som främsta bidrag till historien.

Men jag hade fel – åtminstone om man får tro Wikipedia har han fler strängar på sin lyra – historiker, författare, filmare – och skådespelare:

Bror Jacques de Wærn har även medverkat som skådespelare i den fiktivt dokumentära filmen Konspiration 58. Han har även dokumentärfilmat Stockholm med en dubbel-8 kamera mellan 1959 och 1971. Filmerna bearbetades av Johan Löfstedt till dokumentärfilmen Kometen 2004.

För inte så länge sedan hade jag en diskussion om Wikipedias tillförlitlighet med en bibliotekarie och en gymnasielärare. Då fick jag klart för mig att hänvisning till Wikipedia ger underkänt. Och så måste det väl vara i den akademiska världen – hitta gärna källan på Wiki, men skaffa dig beläggen någon annanstans.

Jag hade nog inte vunnit några poänger i den diskussionen om jag kunde hänvisa till det här exemplet. Men hade inte Odd Andreas hänvisat till Wikipedia, hade de Waern bara varit heraldisk konstnär (och köksförklädesformgivare) för mig. Han är inte omnämnd i NE och hans övriga sidor beskrivs vare sig i motiveringen till SHF:s förtjäsntmedalj, eller på baksidestexten till ”Ny svensk vapenbok”.

Enformig polsk örn

Syrran kom hem från Polen med en zloty till mig. En lämplig present till den som är besatt av örnar, för på 1 zloty-myntets baksida kan man nämligen se den krönta polska örnen från statsvapnet.

svenska Wikipedia berättas legenden om hur örnen hamnade i statsvapnet:

[…]tre hövdingabröder; Lech, Czech och Rus som följdes åt på sin väg västerut för att bilda varsitt rike. De tre red slutligen åt var sitt håll med sina följen. Czech grundade Tjeckien och Rus det som blev Ryssland och Ukraina. När Lech kom till en plats i nuvarande Polen där han sökte en lägerplats för natten såg han en helvit örn flaxa upp från sitt näste mot den röda solnedgången, vilket förklarar örnens färg och den röda bakgrunden på vapnet. Enligt legenden grundade Lech staden Gniezno (näste) på platsen och den staden blev Polens första huvudstad.

Så ska en legend låta. Den påminner rätt mycket om legenden om de tre jättesönerna Bjälle, Tole och Kätte som slog sig ner i Grava och byggde sig var sin gård – Bjällerud, Tolerud och Kätterud.

Den engelska versionen av samma sida är ger mer information om vapnet, bland annat detta:

According to Chapter I, Article 28, paragraph 1 of the Constitution, the coat of arms of Poland is an image of a crowned white eagle in a red field.[1] The Coat of Arms Act, Article 4, further specifies that the crown, as well as the eagle’s beak and talons, are golden. The eagle’s wings are outstretched and its head is turned to its right.[2] In English heraldic terminology, the arms are blazoned as Gules an Eagle Argent crowned, beaked and armed Or. In contrast to classic heraldry, where the same blazon may be rendered into varying designs, the Coat of Arms Act allows only one official rendering of the national coat of arms. The official design may be found in attachment no. 1 to the Coat of Arms Act.[2]

Att ett vapen bara får förekomma i en enda tolkning trodde jag var en vanföreställning som bara gällde statliga svenska myndigheter. Men i polen har man alltså lagstiftat om det!