Det var alltså Ragnhild Nordenstens väggmålning ”Hjärtat av Bergslagen” på Nora stadshotell som fick mig att gå igång på Bergslagens symbolik och traditioner. I vanliga fall brukar jag ha ganska stora problem att identifiera konstnärer bakom offentliga konstverk, även av den ganska pompösa sorten. Arkitekten kommer vi alltid ihåg, men glömmer fort vem som målade taket, högg fasadutsmyckningen eller skar ut ugglor i väggpanelen.
Men den här konstnären var inte svår att identifiera. För det första hade hon signerat målningen ordentligt nere i högra hörnet (det var bara att klämma sig in bakom Jack Vegas-maskinerna och kolla).
För det andra var hon googlingsbar.Det visade sig att vi har med en bygdens dotter att göra. Ragnhild Nordensten (1888-1951) var född bara en mil från Nora, i Striberg, där hennes far var gruvförvaltare. Det blev också bergslagsmotiven som blev hennes signum, även om allegoriska väggkartor kanske inte hörde till vanligheterna.
Kartans idé och placering tycker jag mig känna igen från en del utsmyckning på stadshotellet i Karlstad som också hade en glansperiod under samma tid. Vi befann oss i bilturismens barndom och ägarna ville placera sina hotell i ett modernt, kulturhistoriskt intressant bilvänligt landskap med andra högklassiga anläggningar inom räckhåll.
När man pratar om identitet är det intressant att notera att konstnären har markerat landskapsgränserna, men inte länsgränserna på kartan.
Naturligtvis var det vapensviten i kartan som intresserade mig mest. De fyra landskapsvapnen har försetts med mer eller mindre karaktäristiska sköldhållare; Värmland har fått en skogsarbetare en bruksarbetare, Närke ett lantbrukarpar, Södermanland två kvinnor i skördearbete och Västmanland två bergsmän.
Ovanför den övre sköldkanten på Värmlands sköld sticker det upp tre konvaljestänglar. Först tog jag detta som en diskret hyllning till Värmlands störste och Noras största författare; Maria Langs döpte ju en av sina mer kända romaner till ”Kung Liljekonvalje av dungen” efter Gustaf Frödings dikt. Men det skulle i så fall vara lite väl subtilt, eftersom målningen är gjord 1939 och boken kom ut 1957. Vi får därför sluta oss till att konvaljerna är en ren Frödinghyllning.
Eftersom jag inte känner till något mer om Ragnhild Nordensten vet jag inte hur stort hennes heraldiska intresse var, men det är lite intressant att notera att hon valt att ge Värmlands vapen de klassiska svart-gula tinkturerna istället för de ursprungliga blå-vita, som tre år tidigare hade blivit fastställda som de gällande.
Bror Jaques de Waern, konstnär hos Statsheraldikern
Värmlands regementes (och Värmlandsgruppen, m fl) vapen. Borde vara skapat hos Stasheraldikern.
Under Wermlandsörnen 
