Ragnhild Nordensten på Nora stadshotell

IMG_2720

Det var alltså Ragnhild Nordenstens väggmålning ”Hjärtat av Bergslagen” på Nora stadshotell som fick mig att gå igång på Bergslagens symbolik och traditioner. I vanliga fall brukar jag ha ganska stora problem att identifiera konstnärer bakom offentliga konstverk, även av den ganska pompösa sorten. Arkitekten kommer vi alltid ihåg, men glömmer fort vem som målade taket, högg fasadutsmyckningen eller skar ut ugglor i väggpanelen.

Men den här konstnären var inte svår att identifiera. För det första hade hon  signerat målningen ordentligt nere i högra hörnet (det var bara att klämma sig in bakom Jack Vegas-maskinerna och kolla).

För det andra var hon googlingsbar.Det visade sig att vi har med en bygdens dotter att göra. Ragnhild Nordensten (1888-1951) var född bara en mil från Nora, i Striberg, där hennes far var gruvförvaltare. Det blev också bergslagsmotiven som blev hennes signum, även om allegoriska väggkartor kanske inte hörde till vanligheterna.

Kartans idé och placering tycker jag mig känna igen från en del utsmyckning på stadshotellet i Karlstad som också hade en glansperiod under samma tid. Vi befann oss i bilturismens barndom och ägarna ville placera sina hotell i ett modernt, kulturhistoriskt intressant bilvänligt landskap med andra högklassiga anläggningar inom räckhåll.

När man pratar om identitet är det intressant att notera att konstnären har markerat landskapsgränserna, men inte länsgränserna på kartan.

Naturligtvis var det vapensviten i kartan som intresserade mig mest. De fyra landskapsvapnen har försetts med mer eller mindre karaktäristiska sköldhållare; Värmland har fått en skogsarbetare en bruksarbetare, Närke ett lantbrukarpar, Södermanland två kvinnor i skördearbete och Västmanland två bergsmän.

Ovanför den övre sköldkanten på Värmlands sköld sticker det upp tre konvaljestänglar. Först tog jag detta som en diskret hyllning till Värmlands störste och Noras största författare;  Maria Langs döpte ju en av sina mer kända romaner till ”Kung Liljekonvalje av dungen” efter Gustaf Frödings dikt. Men det skulle i så fall vara lite väl subtilt, eftersom målningen är gjord 1939 och boken kom ut 1957. Vi får därför sluta oss till att konvaljerna är en ren Frödinghyllning.

Eftersom jag inte känner till något mer om Ragnhild Nordensten vet jag inte hur stort hennes heraldiska intresse var, men det är lite intressant att notera att hon valt att ge Värmlands vapen de klassiska svart-gula tinkturerna istället för de ursprungliga blå-vita, som tre år tidigare hade blivit fastställda som de gällande.

Korrekta försvarsutbildare finns i Värmland!

Nu kommer bildbeviset på att det finns korrekta framställningar av vapnet för Försvarsutbildarna (gamla FBU). På brevpappret från Försvarsutbildarna Värmland kan man nämligen se den – enligt blasoneringen – riktiga bilden av förbundets vapen.

Blasonering: I blått ett kors av guld åtföljd av en medelst en sträng av silver avskild blå ginstam belagd med tre öppna kronor av guld.

Denna blasonering kan man läsa i databasen, Heraldiska källan och (tills nyligen) på Wikipedia.

Notera skilnaden mot bilden från hemsidan, där strängen är av guld.

Örninventering #1

Johans fråga om konstnären bakom örnen fick mig vilja gå till botten (eller gå under?) med örnbeståndet på nätet. Hur många varianter florerar egentligen av vårt landskapsvapen egentligen.  Googles bildsök i all ära, men här måste man strukturera lite. Så här inleds en örninventering. Lyckas den får den nog hamna på Wermlandsheraldik.se så småningom.

Rabattfrimärke (1980-talet)

Förekommer bland annat i NE.se

Bror Jaques de Waern, konstnär hos Statsheraldikern

lokal_profil från Wikipedia

Med hertigkrona. Användes bland annat av Karlstads studentkår.

?

Värmlands regementes (och Värmlandsgruppen, m fl) vapen. Borde vara skapat hos Stasheraldikern.

Nu började de vettiga sökträffarna för ”Värmlands landskapsvapen” ta slut, så vi får väl byta sökbegrepp och ta nya tag en annan dag.

NWT:s gyllne örn

Nya Wermlands-Tidningen kallar sig konservativ och då hör det väl till att man värnar om sina traditioner.  Det gör man, åtminstone i fråga om Värmlandsörnen. På ledarsidan kan man se landskapsvapnen från spridningsområdet ”Värmlands län och Karlstads stift”, vilket tydligen omfattar även Västerdalarna – Värmland, Dalsland och Dalarna. Ibland kan man också det gamla märkliga logotypen, där bokstäverna NWT snirklats ihop till en örn.

I helgen har vi också kunnat se den gyllene Värmlandsörnen i NWT:s variant. Sportredaktionen delade för 80:e gången ut NWT:s guldmärke. Iår fäste sportchefen Håkan Kamp den gyllene örnen på  viltskytten Niklas Bergström. Frågan är bara vad det står på örnens bröst. ”NWT för…”

En bok om Värmland av värmlänningar

Kärt återseende #1 – En bok om Värmland av värmlänningar av Sixten Samuelsson. Bara omslaget är ju underbart i sig, men dessutom innehåller den en artikel om Värmlands vapen, skriven av Samuelssons kollega Hildebrandsson, om jag inte missminner mig. Och monografier om Värmlands vapen är det inte gott om på biblioteken.

Värmlänning, dansk eller östgöte?

Jag slängde ut frågan om Provinsbanken Värmlands röda örn på Heraldica och fick några spontana idéer om att det kansek rörde sig om en polsk eller ungersk örn.

Men så kom ett tips från Jens Christian Berlin om att det kanske kunde vara ett tinkturarv från gripen i Östgöta Enskilda Bank. Danske bank började ju sin svenska verksamhet i Östergötland. Det låter troligt att den röda skölden är lånad från Östergötland, även om den östgötska gripen är visserligen gyllne, medan värmländska provinsbankens örn är av silver. Fast det det här är nog en historisk fundering – de bägge provinsbankerna använder sig numera av den danska blåvita koncernprofilen. Åtminstone på nätet.

Östergötlands vapen: I rött fält en gyllene grip med drakvinge och draksvans samt med blå draktunga och beväring, i vart av sköldens hörn åtföljd av en ros av silver