Eftersom vi hälsade på faster i skärgården idag såg Oskar till att det blev varmrökt honungsmarinerad lax från Lillängshamnen till kvällsmat. Det hade väl framgått om det var en gullspångslax, men det kan inte uteslutas.
Googlade just på Gullspångs vapen och konstaterar belåtet att Wermlandsheraldik slår Wikipedia. Men det hör till ovanligheterna numera.
Årets mest oväntade sökträff 2010 dök upp sent. Strax innan jul googlade jag som värst efter Värmlands vapen och fick upp min gode vän och kollega, heavy metal-konnässören Jonathan Strandlund och hans organ ”Värmlands hårdrocksblogg” som översta sökträff. Mycket förbryllande! Sedan dess har jag försökt att förstå hur Google använder sina stjärnmärkta träffar, men hittar ingen vettig förklaring.
Det enda tänkbara är att jag under de senaste tio åren lyckats indoktrinera Jonathan, så att han omedvetet lägger in heraldiska baklängesmeddelanden på sin blogg. Så måste det ligga till.
Vapnet för notarius publicus i Karlstad är oerhört vackert, men det motiverar inte att mitt blogginlägg om denna institution är det näst mest besökta Under Wermlandsörnen under 201o. En ledtråd är att sökfrasen ”notarius publicus karlstad” är en av de vanligaste som har lett fram till bloggen. Detta är till synes ännu märkligare, men försöker man hitta hemsidan för Hamiltons advokatbyrå, som på länsstyrelns uppdrag (väl?) är notarius publicus i Karlstad, förstår man varför.
Notarius publicus i Karlstad verkar ha försvunnit från nätet. Lika så Hamiltons karlstadskontor. Hamilton.se toppar visserligen Googles träfflista på ”Hamilton advokatbyrå Karlstad”, men enda uppgiften om Karlstad är att en av deras advokater har läst informatik här i mitten av nittiotalet.
Nåväl – detta påverkar ju inte vapnets skönhet. Men det vore ju kul om den som söker efter dess bärare hittade rätt. Jag har en ledig annonsplats för Länsstyrelsen i Värmlands län, Hamiltons advokatbyrå, eller vem det nu är som nu är notarius publicus i Karlstad.
I min jakt på nya nya varianter på Värmlands vapen skruvade jag på sökbegreppen och hamnade återigen på en sida med bekant text och bild. Den här gången är det min dåligt uppdaterade sida om örnen som har citerats.
Bilden har jag själv stulit och förvandskat – Bror Jaques de Waerns variant av Värmlands vapen, som jag spegelvänt och givit felaktiga tinkturer. Så jag är väl lika god kålsupare som taekwondoföreningen Samurang.
När energipriserna skjuter i höjden är det inte fel att ha lokala resurser. En gång i tiden hade Uddeholmsbolaget fem kraftstationer, bara i Norra Rådas landskommun. Det syns i det gamla vapnet, som vi hittar bakom lucka 21 i kalendern.
Googlar man på ”Norra Råda” hittar man den lilla webben www.norrarada.com och blir alldeles varm när man inser att de använder sig av bygdens vapen, både på sin självskrivna plats uppe till vänster i toppen och som favicon i adressfältet. Fast det är klart – är det några som är lokalpatrioter, så är det ju klarälvdalingar.
Till min stora fötjusning har jag av Heraldik.se utropats till ”Sveriges flitigaste heraldiska bloggare”. Det epitetet är väl i och för sig inte mer än ett kvitto på min svada, men omdömet ” Ständigt med spännane uppdateringar om stort och smått” värmer!
Att jag över huvud taget upptäckte detta imorse får jag tacka Google för. Jag hade just börjat leka lite med iGoogle, för att se om det kunde vara något att ha. Ett försök att bli vän med RSS-tekniken, eftersom jag har en förmåga att missa nyheter på Heraldik.se, Heraldik.org och en del bloggar som jag vill följa.
Sagt och gjort – jag knäppte på iGoogle och dunkade in en rad RSS-flöden jag ville ha koll på. Och när jag återvände för att utvärdera ett dygn senare hade det hänt saker. På Jesper Waslings blogg till exempel. Det är inte ofta han öppnar munnen i den kanalen, men när han väl gör det vill jag lyssna. Och det hade han gjort igår och tipsat om att han uppdaterat Heraldik.se.
Förutom mitt och Jespers eget är det tyvärr bara tre namn på Waslings lista över bloggande heraldiker – Thomas Falk, Carl Anders Breitholtz och Fredrik Brodin.
Men frågan är om alla hör hemma där idag. Thomas Falks har haft en rad bloggar igång, men nu verkar det som att han har intresset på annat håll för närvarande.
Bloggen på adressen http://coatofarm.blogspot.com heter numera ”Digital Konst” och handlar inte alls om heraldik. Så Thomas är visserligen fortfarande en bloggande heraldiker, men bloggar inte om heraldik. Synd, för jag saknar heraldikern Falk på nätet. Särskilt hans hemsida som tidigare fanns på http://www.heraldik.info.se/ .
Men de andra två namnen hör verkligen hemma på listan. Både Breitholtz och Brodin heraldiska konstnärer som publicerar sina alster på webben. Breitholtz bloggar har jag lite dålig koll på, men det ska jag genast råda bot på!
Fredrik Höglund:
https://wermlandsheraldik.wordpress.com
Thomas Falk:
Carl Anders Breitholtz:
www.heraldiskdagbok.blogspot.com
breitholtzheraldry.blogspot.com
http://www.creativeheraldry.com/svenska.html
Fredrik Brodin:
http://armorialblog.wordpress.com
Jesper Wasling:
Det är inte varje dag man nästan hittar ett nytt vapen från sin egen hembygd. Men ikväll, så… Jag hamnade via Google på Wermlandsbilder.se och fick syn på en okänd sköld vid sidan av Karlstads och Nyeds vapen.
Det är symbolen för Alsterdalens hembygdsförening. Trevligt sköldformad, men tyvärr helt oheraldisk. Men det ska man väl kunna råda bot på! Emblemet är en bra utgångspunkt för diskussion om hur ett vapen skulle kunna se ut.
Hembygdsföreningen lär få påhälsning av Sockenheraldiska Institutet inom kort…
Jag googlade på Stora riksvapnet nyss, för att jämföra med statsheraldikerns version. Och vad ser jag som fjärde träff? En karikatyr från ett foruminlägg jag gjorde för ett par år sedan. Heraldik är smalt.
Svensson, Otto Ruben
Kunglig hovleverantör
Baksidestext: ”Korrespondenskungen Otto Ruben Svensson slår tilligen med ett nytt urval brev till och från några av Sveriges mesta kändisar. Otto Ruben är handelsresande i damnylon, hovleverantör m.m.”
// Skulle egentligen gjort något helt annat just nu, men så fick jag svar på hur man använder sin Flickr-karta. Och här har jag suttit i en timme.
Jag har en gång lekt med tanken att man skulle kunna göra en mobilanpassad heraldisk stadsvandring i Karlstad. Och nu har jag nära nog lyckats utan att tänka på att det var det jag gjorde.
Var det molnet det hette?
Att googla sig själv är inget konstigt – man blir helt enkelt nyfiken på vilka avtryck man har lämnat på olika ställen på nätet. Men när man har smala intressen händer det att man googlar sig själv utan att vara medveten om det. Man söker efter något man är intresserad av, hittar det och blir glad över att någon har skrivit om det – och så visar det sig att det är man själv som är författaren…
Föreningen för värmlandslitteraturs lilla skrift Wermlandica kom i brevlådan härmomdagen. På kuvertet använder de Värmlands äldsta landskapsvapen, med järven på. Men i vilken variant? Var det den ur handskriften Fru Margareta Grips bok?
Jodå, Googles bildsök ledde mig rätt – den första träffen var bilden jag var ute efter. Sidan som bilden kom ifrån handlade dessutom om Värmlands vapen – kul att någon kommer ihåg den gamla järven! Men det var något bekant över själva uppställningen. Och de yxiga bilderna. Aha – de har varit hos mig på Wermlandsheraldik.se och lånat. Trevligt! Men texten var också bekant. I sin helhet. Hm… Hedrande, men en källhänvisning hade varit kul.
Suddar man i url-en hamnar man på startsidan för Wermland Dals Gille i Västerbotten, grundat 1938. Uppenbarligen en förening med fina intressen, så jag lånar gärna ut min text. Värmlänningar i alla länder – förenen eder!
Under Wermlandsörnen 