Kölavapnet – helgjutet!

Kölavapnet

När jag var på västvärmlandsturné tillsammans med Far i måndags betade vi av stora delar av vägnätet i Arvika och Eda. Slutmålet av Köla-Ladan vid hembygdsgården på Kiöln vid Köla prästgård och konsert med kusintrion Helena, Martin och Rebecka. Innan konserten laddade vi med kaffe och klengås i arrendatorsbostaden och inventerade bokbordet.

Köla hembygdsförening, eller  ”Hembygdsföreningen Köla stämma” som den egentligen heter, är en förening med en imponerade utgivning, främst från 1900-talets andra hälft. Den stora anledningen till detta tror jag är att man under hemgbygdsrörelsens blomstringstid inte såg som sitt uppdrag som att skapa en hembygdsgård och släpa gamla hus till en avlägsen plats i socknen. Istället koncentrerade man sig på att dokumentera och sprida lokalhistoria från hembygden, vilket ju jag som kölaing i diaspora har mycket större glädje av.

Det mesta av utgivningen finns redan hemma i bokhyllan tack vare mor och mormor, men till min stora glädje fanns det annat att lägga slantarna på – Kölas gamla kommunvapen! Jag har fortfarande inte hittat min värmlandssköld efter flytten för 1½ år sedan, men nu har jag en värdig ersättare så länge i den gamla vårdkasen som lär ha blossat på Valfjällets topp i ofredstider.

Jag lyckas inte konstatera vad den är tillverkad i för material, men det är gjuten på något sätt, för det klingar skönt när man knackar på den. Konstnären tror jag är Brita Grep på Riksheraldikerämbetet. Som tur är, måste  jag väl tillägga, för på en del av föreningens senare utgivning, inklusive hemsidan, har man lagt sig till med en version av vapnet som jag är medskyldig till. Det kanske är dags att beställa ett nytt digitalt original?

1500 arvikabilder på webben

100-årsjubilerande Arvika kommun har publicerat delar av sitt bildarkiv på nätet, berättar NWT. 1 500 bilder har digitaliserats – 10 000 ska det blir när det blir klart. Mer sånt!

Kanske kan jag hitta de där bilderna på minnespengen av Christian Erikssons, som var förlaga till stadsvapnet eller portalen från Arvikautställningen 1911, som lär ha haft en stegrande häst. Eller kanske på hästjärnvägen mellan Ränken och Glavsfjorden som finns med i Älgås vapen.

Svaret på SJ:s problem finns bakom lucka 15!

Vi ska lära oss av historien. SJ kunde till exempel ha lärt sig en del av förra vintern. Eller så kunde de ha tittat ännu längre bak i historien för att hitta exempel på pålitliga transportsätt. Ett av dem finns avbildat på Älgås vapen som vi finner bakom lucka 15 i adventskalendern.

Hästjärnvägen i Älgå trafikerade visserligen bara sträckan mellan Glafsfjorden och Ränken, men den var både pålitlig och mljövänlig.

Läs mer om Älgå vapen och hästjärnvägen på Wermlandsheraldik.se

Selmainspirerad skönhet i Arvika

Nästa år är det 100-årskalas i Arvika. Till firandet har man tagit fram en snygg symbol, som har plockat hästen ur stadsvapnet. Symbolen kan bland annat ses på jubileets Facebook-sida

När hästen ses uppstigande, liksom örnen i Säffles vapen, för det tankarna till legenden om den jössehärske Näcken, som visar sig på land i skepnad av en vit häst. Legenden, som ibland kopplas  ihop med valet av stadsvapen, har bland annat utnyttjats av Selma Lagerlöf i novellen ”Vattnet i kyrkviken”.

Arvikahästar i Mikaelikyrkan

mikaelihäst

Originally uploaded by Wermlandsheraldik

När jag besöker Västvärmland har jag en förmåga att alltid leta efter hästar i inredningen. Idag var det tremänningsdop i Mikaelikyrkan och vid doplunchen (en mycket bra uppfinning av Markus & Kerstin!) i sockenstugan hittade jag mina hästar uppe under taket. Runt hela storstugans taklist var det schablonmålade hästar.

Efter örnen är nog hästen det vanligaste vapendjuret i Värmland – Christian Eriksson (vars grav vi passerade på väg in i kyrkan) och riksheraldikern satte ju in den i Arvikas stadsvapen och Järnskogs vapen visar en kappsläde. Hästskor finns både i Älgås vapen – som ett minne av hästjärnvägen mellan Sulvik och Ränkesedet) och Årjängs köping hade hästskor runt skölden, innan sammanslagningen med Töcksmark, som ersatte det med riksgränstecken.

Frågan är om det fanns hästar i sockenstugan innan 1911, elller om det här är stadsvapnets häst som har rymt?

Söderköping – Östergötlands svar på Arvika?

Söderköpingsflagg

Originally uploaded by Wermlandsheraldik

Jag tänker på Arvika när jag besöker Söderköping. Arvika är ju visserligen en förväxt bondby vid Glafsfjorden, medan Söderköping är en insomnad medeltida östersjömetropol. Men jag tycker ändå att de har en hel del gemensamt. Bägge har pittoresk trähusbebyggelse från 1900-talets början och är tillräckligt små för att inte skämmas för sin storlek. Dessutom har man mycket vackra kommunvapen som man förstår att exponera.

Vapenflaggan fotade jag utanför biblioteket/turistbyrån/busstationen.