Karlstads vapen modell 1713

Jag gjorde en snabb räd på biblioteket idag och rev med mig de fem första banden av Karlstads stifts herdaminne, i hopp om att finna lite bakgrund till våra biskopars släktvapen.

På väg bort mot Värmlandsrummet – det allra heligaste, längst norr ut i byggnaden – stannade jag inför den gamla stadskartan från 1713. Den har hängt där i ett par år, men jag har aldrig stannat upp och granskat den. Det gjorde jag inte idag heller, men jag hann kika lite uppe i det redaktionella hörnet på kartan, vad det nu kan heta. Alltså där uppe där det berättas vad kartan föreställer, vem som har gjort den, när och varför.

Till min stora glädje fanns där ett vapen. Det är ganska uppenbart att det är en lantmätare och inte  en fullfjädrad heraldisk konstnär som har utfört teckningen, men den är ganska charmig.

Även om kartan är i färg, så är vapentekningen att se som svart-vit. Tornen ser ut som stjärngossestrutar och örnen, fegvänd enligt tidens sed, liknar mer en uppskrämd gås än en majestätisk örn. Vapnet kröns inte av en murkrona, som man kunde ha förväntat sig, utan av något som mer liknar en gevekrona, fast med kungliga byglar. Överst tronar förmodligen en rad rubiner, men de liknar mer smultron på ett strå. Bedårande, helt enkelt.

Det var inte helt lätt att fotografera vapnet bakom skyddsglaset, men jag ska se om kommunen har lagt ut kartan digitalt bland sina tjänster. En upphovsman till kartan och vapnet ska jag också efterforska. Det kanske framgår om jag läser informationstavlan intill lite noggrannare vid nästa besök.

Lucka 22: Utrotningshotad örn

Dan före dan före dopparedan och vi hittar en utrotningshotad fågel bakom lucka 22 i adventskalendern. Karlstadsörnen för en tynande tillvaro. Men den biter sig fast på några få ställen – till och med på vägskyltar. Var man kan se denna raritet kan du läsa om på Wermlandsheraldik.se (OBS! medarbetare på Karlstads kommuns informationsavdelning får INTE klicka på länken!!!)

Augusti: Karlstads vapen

Grava landskommun saknade vapen, men i och med kommunsammanslagningen på 70-talet blev man faktiskt en del av det område som symboliseras av Sveriges äldsta stadsvapen som förlänats en stad av kungen i samband med stadens grundande.

Detta tycker jag är skäl nog för att ge Karlstads vapen en plats i min Gravakalender 2011.

Hamilton advokatbyrå – Notarius Publicus i Karlstad

Hamilton advokatbyrå –
Notarius Publicus i Karlstad

Jag tycker omotiverat bra om Hamilton advokatbyrå i Karlstad. Jag har aldrig haft med dem att göra, men jag är överförtjust i deras sätt att använda sig av Karlstads vapen när man berättar att man även är Noatrius Publicus i Karlstad.

Jag passerar deras port på Kungsgatan på väg hem från frisören och kom att tänka på Lars C Stolts artikel senaste Vapenbilden, där han påpekar att det egentligen är fel att timbrera ett vapen med edshand och fjäderpenna för att representera notatius publicus.

Notarius publicus i Sverige får tydligen inte, till skilnad från i vissa andra länder, ta upp ed, så edshanden har inte där att göra. Men för mig som inte har koll på sådana teknikaliteter fungerar edshanden mest som en symbol för ”nåt juridiskt”.

Nåväl fel, eller inte, så gläder jag mig åt att se Karlstads vapen i samband med en offentlig institution. Och timbrerat, dessuomt. Annars tror jag mig bara ha sett Karlstads vapen krönt med murkrona för staden och kommunen och med kunglig krona för HMS Karlstad.

Gärna vapen på, men inte i papperskorgen!

Vladimir Iserell skriver om ”Problem på papperskorgar” i senaste Vapenbilden. De kommunala papperskorgarna i Skara är fulla av skit och prydda av stadsvapnet. Trots att kommunen ”har fastställt mycket strikta regler för när och hur vapnet får användas”.

I höstas gjorde jag ungefär samma iakttagelse när det gäller Karlstad och dess heraldiska papperskorgar (Stadsvapnet – bara en sopig logga?). Skillnaden är att vi drar helt olika slutsatser Iserell ser placeringen av vapnet som ”kränkande”, medan jag är rätt nöjd med att få se stadsvapnet någonstans i det offentliga rummet, inte bara på kommunstyrelsens protokoll.

Jag ser inget kränkande i att sätta ett stadsvapen på en papperskorg. Problemet är nog att man i bägge kommunerna uppenbarligen är ganska omedvetna om hur man hanskas med sitt vapen.

Istället för att utrangera de heraldiska korgarna bör man istället konstatera att det är här är ett rätt OK användningsområde för heraldiska vapen i en logotypfrälst kommun. Vapnet står för kontinuiteten och bör finnas med på alla ställen som behöver vara oförändrade efter nästa revision av profilprogrammet eller nästa kommunala skandal.

Överallt där man kan måla över eller skrapa bort en dekal är den moderna logotypen överlägsen, men inte på byggnader, stenläggningar, brunnslock – och papperskorgar.

Den vapenlösa kommunen?

Det är inte mycket som sägs om Karlstads kommuns vapen på kommunens hemsida. Det utmärkta avsnittet om den grafiska profilen har en enda brist – den är helt ”avväpnad”. Man kan få intrycket att kommunen faktiskt saknar ett kommunvapen.Använder man sökmotorn hittar man några trevliga dokument att ladda ner. Man har skött formalian i alla fall: 

Det första dokumentet kommer ur Karlstads kommuns författningssamling, heter ”Karlstads kommuns vapen och flagga” och ”länder alla som vederbör till efterrättelse”. Tyvärr är det inte Karsltads kommun 2009 som är så rättfram i vad som gäller angående vapenbruket, utan det är beslutet från kommunsammanslagningen 1971, som i sin tur citerar Gustaf V:s vapenfastställelse 1949.Det andra har ett färskare datum – började gälla 1 januari 2009 och är fortfarande aktuellt – Reglemente för kommunstyrelsen, som ska täcka upp allt som inte kommunallagen reglerar. Under avsnittet ”Övrig förvaltning” kan vi läsa att kommunstyrelsen ansvarar för ”ärenden angående kommunens heraldiska vapen och logotyp”. Däremot inget om hur vapnet ska eller får användas.

Besök hos Esaias Tegnér

Fars dag firades bland annat med promenad i Viken med bägge telningarna. Vid stadsträdgården passeraede vi Riddartempet Esaias Tegnér, som huserar i Odd Fellow-huset i Karlstad.

Skylten visar den vacklra tempelriddarsymbolen, en niouddig stjärna i en triangel. Änny roligare hade det varit om man hade använt sig Esaias Tengérs fullständiga symbol, som även innefattar Karlstads vapen.

Riksvapnet i Karlstad

På Stockholms centralstation hade man visst plockat bort lilla riksvapnet från fasaden för länge sedan. Men i Karlstad finns det kvar och fick faktiskt ny färg för inte så länge sedan. Själv har jag nog aldrig sett det så tjusigt förr. Minns jag rätt så var vapnet grått innan.

På rådhuset gjorde man tvärt om. När huset renoverades utvändigt förra gången gick man från gult med vita detaljer till en helgult, vilket gjort att stads- och länsvapnen smälter in totalt i tapeten. Någon gång hoppas jag att även rådhusfasaden får genomgå samma förvandling, så att man får se de heraldiska detaljerna uppsminkade i de värmländska färgerna.

Kilens öde ska utredas

Jag ligger lite efter när det gäller att bevaka den pågående debatten om Kils kommuns logotyp. Facebookgruppen ”Ändra inte Kils logotyp” har växt till 479 medlemmar sedan jag tittade till den sist. Och det har tydligen skett ett replikskifte i VF mellan upprorseldarna Marc Olofsson och Claes Dahlgren (För oss ÄR det förvirrande) och kommunalrådet Mikael Johansson (Kilsvapnet ersätts inte).

Jag måste fortfarande uppdatera mig om var i beslutsprocessen man befinner sig, men följande citat ur Johanssons VF-insändare är ju upplyftande:

Den föreslagna logotypen, gröna hjärtat med en kil, är ännu inte beslutad eftersom kommunstyrelsen tyckte att frågan bör utredas ytterligare. Den utredningen får visa hur vi ska gå vidare.

Och tidigare i inlägget:

Många tror att det är kommunvapnet ska göras om eller ersättas. Så är det inte. Kommunvapnet från 1963 bär på en viktig del av Kils historia och det ska vi ha kvar enligt förslaget och vapnet ska i fortsättningen användas till standar, utmärkelser med mera.
Den gamla logotypen från 70-talet ska dock ersättas av en ny logotyp.

Det verkar som att man söker sig mot ett upplägg liknande Karlstads, med en modern logotyp i marknadsföringssammanhang och ett heraldiskt vapen i högtidliga sammanhang. Men förhållandena är inte jämförbara.

Karlstad har ett vapen som för den oinvigde har mycket svag koppling till staden, medan Kil för ett talande vapen som till sin enkla komposition bara kan jämföras med de äldsta adelssläkterna i den svenska heraldikens äldsta tid. ”Vapnet är för ögat vad namnet är för örat” och det är få kommuner förunnat att han en grafisk symbol – vapen eller logotyp – som omdelbart kan förknippas med kommunen.

Karlstads kommun valde en logotyp, vars motiv till skillnad från deras vapen, är starkt förknippat med staden. Upphovsmannen är dessutom en erkänd illustratör med stark koppling till staden. Sola i Karlstad av Lasse Sandberg – en lyckad kombination. Kils föreslagna logotyp är har inte – se bara alla utlåtanden i debatten – samma styrkor som Sola i Karlstad.

Johanssons resonemang håller helt enkelt inte. Visserligen har han rätt i att 1970-talets logotyp behöver ersättas, men det bör vara en logotyp som bygger på kommunens heradiska vapen. Lyft ut den ur sköldformen, om ni tycker att den känns otidsenlig, men behåll det heraldiska vapnet!

Johansson har dock rätt på en punkt, nämligen att 200 000 för ett grafsikt profilprogram inte är dyrt. Ska det skrivas av på trettio år är det riktigt billigt. Men det är ju hur man utformar uppdraget som avgör vad man får för pengarna. Där har man ett ansvar som beställare. Om fullmäktige förkastar förslaget är det 200 000 i sjön, men en besparing om man jämför med skadan den nya logotypen skulle göra.

Stadsvapnet – bara en sopig logga?

Stadsvapnet – bara en sopig logga?

Originally uploaded by Wermlandsheraldik

Karlstads kommun säger sig bara använda sitt heraldiska vapen i mycket högtidliga sammanhang, till exempel på förtjänstmedaljen, minnesgåvor och i skrivelser från kommunstyrelsens ordförande.

Men det verkar finnas en de facto-standard för det offentliga rummet i svenska städer, som man inte lyckas ta sig undan. Vilket jag såklart uppskattar. Kommunens profilprogram är mycket lyckat och loggan funkar i de flesta sammanhang både i tryckt och digital framställning.

Men när det gäller mer eller mindre arkitektonisk utsmyckning är det bra att man väljer att hålla sig till det tidlösa – det som funkat så bra sedan 1584.

Papperskorgar i gjutjärn eller vad det nu kan vara för gods i dem nu för tiden lär inte bytas ut med en ny politisk majoritet i stadshuset eller av nya kreativa kommundirektörer. Inte heller brunnslocken, som dök upp för några år sedan. De måste av nödvändighet vara tidlösa. Frågan är vem i stadshuset som fattat det, men så är det.