Oktober: Släkten Geijers vapen

OK – nu närmar vi oss slutet på min bildalmanacka. Förra månadaden var det ätten Lagerlöfs vapen, och vi håller oss kvar på den svenska Parnassen, med ytterligare en stor värmländsk litterär släkt. Fast för att få till gravakopplingen måste vi gå till Ilanda gård, eller Ilandaholm, som den heter ibland. Där hittar vi, om inte en författare, men dock en hovjägmästare, med släktnamnet Christopher, till på köpet.

Emanuel S Ekman säger i sin Värmlands beskrivning från 1765 om Ilandaholm ”att detta är bland de egendomar i Wärmeland, som ut i åkerbruket hunnit närmast i skick och fullkommlighet”. År 1761 tillträdde ”herr Hofjägaren Christopher Geijer” som ägare. samtidigt äger han också Grava, Norra Hertsöga, Hult, Hålleberg, Skåre och del i Östra Torp.

Från ”Gårdar i Grava” på Grava Hembygdsförenings hemsida

Ser det ut som en röd värmländsörn? Nix, det är en brun gam! Geijer ska ju betyda ”gam” på tyska, säger de som begriper sig på sånt. Här är hela blasoneringen från Riddarhuset.se:

. . . En sköld af guld, hvaruti ses en till höger vänd gam af mörkbrun färg med uppåt flaksande vingar och till venster böjdt hufvud, bandevis hållande i klorna en med gyllene fäste försedd dragen sabel, fattande densamma om sjelfva klingan, hvars egg är nedåt vänd. På skölden står en öppen tornerhjelm, belagd med en af guld och blått sammanvriden hjelmkrans, hvarutur uppreser sig en stålklädd högerarm, i handen hållande bjelkevis åt venster en huggande blottad sabel, eggen uppåt vettande, stående emellan tvenne utåt fläktande vingar, som midtpå äro tverdelade och sins emellan så vexla färger, att den högra är öfverst af guld och nertill blå, men den venstra upptill blå och nederst af guld. Skölden omfattas af löf verk, som i dagen är af guld men innantill blått, alldeles såsom vapnet här med sina rätta och egentliga färger afmåladt finnes. . . .

September: Ätten Lagerlöfs vapen

Trodde någon att jag kommit av mig i min alternativa bildalmanacka för Grava hembygdsförening, så trodde ni rätt. Men nu är det dags för september. Varför inte dra lite nytta av att man faktiskt är hemsocken åt en av nobelpristagare? Att Selma var född och uppvuxen i Östra Ämtervik och valde att köpa tillbaka fädernesgården så snart nobelprischecken var inlöst tycker jag att vi kan ha överseende med. Vi får även ta och glömma att den lilla annexförsamlingen Forshaga bröt sig ut och bildade egen kommun. När stamfadern Peter i Skived levde och verkade på det som idag är Forshaga hembygdsgård var det fortfarande en del av det gamla forna Storgrava.

Här är vapnet!

Ett självklart val till september månads kalenderbild.

Augusti: Karlstads vapen

Grava landskommun saknade vapen, men i och med kommunsammanslagningen på 70-talet blev man faktiskt en del av det område som symboliseras av Sveriges äldsta stadsvapen som förlänats en stad av kungen i samband med stadens grundande.

Detta tycker jag är skäl nog för att ge Karlstads vapen en plats i min Gravakalender 2011.

Juni: Grums kompanifana

I senaste ”Grava i ord och bild” (nr 6) skriver Bengt Karlsson om ”Torp och indelta knektar i Grava socken”. Varför inte ägna en sida i fotokalendern åt minnet över dessa knektar? En kompanifana vore väl en lämplig symbol?

Fast det kanske är en lite missvisande rent historiskt. Ingen av knektarna lär ha sett nån sådan, eftersom fanorna (eller är det inte standar när de är sådär små?) togs fram 1967, och om jag inte missminner mig så dog den siste indelte knekten vid Värmlands regemente nån gång i början av 1900-talet.

Bilden här är lånad från Sir Henrys I2-bok, som är en guldgruva för den som gillar små och smalafakta om regementet. Men jag tror att det var lite si och så med faktakollen ibland. I textbeskrivningen av fanorna och de häradssigill som pryder dem sägs det till exempel att Gillbergs härads sigill skulle vara tre blommor. En enebärablomma i så fall, va?

Vilken fana ska man då knyta till Grava då? Svårt val, eftersom det inte finns någon för Kils kompani, som gravaknektarna verkar ha tillhört under en lång period. Grums kanske?

April: Kils härad

April 2011? Kils härads sigill ska såklart vara med. Grava hamnade visserligen till sist i Karlstads härad, men historiskt så är det Kils härad som gäller. Mig veterligen har inte sigillet heraldiserats och fått färger, men att det gör sig i en sköld är ju uppenbart. Fritt fram att färglägga i påskbrevstider, alltså!

Läs mer om Kils härads sigill på Wermlandsheraldik.se

Februari: Adliga ätten Belfrage

Februari 2011? Adliga ätten Belfrage vapen är ett av de självklara vapnen i min bildalmanacka. Det finns ingen starka band mellan släkten och socknen idag, men rötter i socknen och begravningsvapen i koret i Grava kyrka är man för alltid förknippad med platsen.

Läs mer om Ätten Belfrages vapen på Wermlandsheraldik.se

Januari: Grava hembygdsförening

Januari 2011? Hembygdsföreningens sköldformade emblem får vara med på dispens – förhoppningsvis utgör den embryot till ett heraldiskt vapen för socknen och bygden.

Symbolen dök upp 2004, i och med att bokserien ”Grava i och och bild” lanserades. Upphovsmannen Erik Andersson beskriver tankarna:

Det gröna står för skogen.
Det gula för odlingsjorden.
Det blå bandet för Klarälven.
Det mörkt röda för sågverken.
Det ljust röda för sågverkens karaktäristiska skorstenar, som ännu i sen tid utgjort landmärken för Gravabor och alla som passerade Grava på vägar och järnvägar.

Läs mer om symbolen på Wermlandsheraldik.se

Nästa hembygdskalender – Vapen i Grava?

Grava hembygdsförening har haft en bildalmanacka som ett av sina stående nummer varje år. Men nu varnar man i medlemsbladet för att bildmaterialet börjar tryta och vädjar till medlemmarna om idéer.

Nå – vad sägs om ”Vapen i Grava” som tema för nästa års kalender?

Vid första anblicken är ju Grava en vapenlös socken. Hembygdsföreningen har ett ett sköldformat emblem – men slutar det där? Nja, det går nog att dra det lite längre  – vi gör ett försök.

Det går tolv månader på ett år, va?