Tillåt mig presentera 1880-talets Stodenebor!

Jag har umgåtts med 1880-talets befolkning i Stodene en tid. Genom folkräkningen 1880, som Umeå universitet har gjort tillgänglig på nätet kan man få en ganska bra bild av vilka de är. Uppgifterna hämtades ur kyrkböckerna och sorterar invånarna hushålls- och familjevis, efter husbonden (och i hans frånvaro efter mor i stugan).

Tyvärr talar inte folkräkningen om var i hemmanet de olika familjerna är bosatta, men med ledning av familjestrukturen och kartorna från tiden har man lite vägledning.

Folkräkningen upptar åtta hemmansägare, som rimligtvis borde fördela sig på de sju fastigheter som utmärkts som ”gård” på kartan. Sex av gårdarna ligger i två klungor efter vägen i norra delen av Stodene – kanske en rest av bygatan före bysprängningen? Den sjunde gården ligger nere i sydöstra hörnet vid Torpnorets utlopp i Klarälven.

Att det blir en hemmansägare över kan ha tusen orsaker – kyrkbokens eftersläpning eller varierande definition av hemmansbegreppet. På kvartbladet finns en fastighet utmärkt med T som i torp, troligtvis identiskt med Norsbråten, den ”bondgård från början 1800-talet” som kommunen listat som kulturhistoriskt intressant. Men ingen i folkräkningen listas som torpare trots att det finns över 30 torpare i övriga Grava vid samma tid. Torparen kanske är den åttonde hemmansägaren?

Torparen skulle också kunna gömma sig bland de sex familjeförsörjare som listats som förpantningsägare
, det vills säga personer som hyr marken de brukar av den egentlige ägaren (någon av hemmansägarna).

Bor man inte på gård eller torp finns ytterligare ett tiotal möjligheter till tak över huvudet för de 150 Stodeneborna 1880, i de röda byggnader på kartan som kallas ”bostadshus/huvudbyggnad”. Dessa har indelats i små klungor som numrerats med 1-6 på kartan. Är det fastighetsbeteckningen? Något borde det hänvisa till i lantmäteriets arkiv i alla fall.

1. är ett hus vid det lilla tjärnet vid vägen in till Stodenehagen.
2. är en handfull hus i Stodenehagen.
3. är ett hus nere vid Almars färja
4. är två hus nära älven, efter landsvägen vid det blivande Granliden
5. är två hus i västa delen av nuvarande Granliden
6. ligger strax väster om 5. och är ett enda hus (om inte även torpet T räknas in)

(Familjen på bilden har aldrig varit i Stodene)

Två backstugusittare finns i listan, men ingen backstuga, även om begreppet finns med i kartans teckenförklaring. Hur hemmanets ende dagkarl logerade är svårt att säga. Skillnaden mellan honom och backstugesittarna, torde vara att de utövade något hantverk vid sidan av månskensbonderiet, medan dagkarlen snarast var att se som en frilansande dräng.

Till denna kategori – de obesuttna – räknar vi även de fem inhyseshjonen, som ju bodde med sina familjer på någon av bondgårdarna. Här hittar vi nog även fattighjonet och de två lösdrivarna.

En som säkerligen hade råd med eget tak över huvudet var den norskfödde skräddaren. I övriga Grava fanns ytterligare ett dussintal skräddare, men ingen av dem bodde i de södra delarna kring Skåre. Merparten av dem bodde i och kring den spirande bruksorten Forshaga.

Yrkestitlarna såhär långt i förteckningen skulle i stort sett kunna vara hämtade från de två tidigare seklen, men de åtta arbetarfamiljerna vittnar om att industrialismen kommit i sällskap av Nordvästra stambanan som sedan några år skar genom Stodeneskogen. Var i Stodene vi hittar deras bostäder är osäkert, men arbetsplatserna finns förmodligen på något av de två sågverken som växt upp kring Skåre station.

Förteckningen nedan innefattar huvudmannen i respektive hushåll, alltså bara 35 av de 150 Stodeneborna från 1880. Inom hushållen gömmer sig 115 fruar, barn, föräldrar, drängar och pigor. Dem får vi ta en titt på en annan dag.

And. Andersson f. 1824 i Grafva, Hem.eg.
Lars Andersson f. 1840 i Grafva, Hem.eg.
And. Andersson Eng f. 1810 i Brunskog, Hem.eg.
And. Olsson f. 1835 i Alster, Hem.eg.
Per Joh. Gustafsson f. 1842 i Hammarö, Hem.eg.
Karl Fr. Gustafsson f. 1848 i Grafva, Hem.eg.
And. Fredrik Eriksson f. 1852 i Grafva, Hem.eg.
Gustaf Johansson Strid f. 1831 i Ek Skarab. län, Hem.eg.

Karl Svensson f. 1849 i Ö. Fogelvik, Förp.eg.
Sven Larsson f. 1845 i Grafva, Förp.eg.
Nils Fr. Nilsson f. 1844 i Grafva, Förp.eg.
And. Pettersson f. 1824 i N. Ullerud, Förp.eg.
Joh:s Nilsson f. 1856 i Grafva, Förp.eg.
Karl Gustaf Nilsson f. 1859 i Grafva, Förp.eg.

Per Magnus Olsson f. 1856 i Grafva, Bstsitt.
Karl Joh. Magnusson f. 1873 i Grafva, Bstsitt.

Joh:s Jansson f. 1829 i St. Kil, Inhyses
Olof Nygren f. 1827 i Sunne, Inhyses
Marit Henriksd:r f. 1869 i Lysvik, Inhyses
Stina Andersd:r f. 1828 i Grafva, Inhyses
Augusta Strid f. 1859 i Grafva, Inhyses

Lars Gullbrandsen f. 1819 i Norge, Skrädd.

Olaus Bäckman f. 1853 i Nyed, Arbetare
Nils Nilsson f. 1824 i Karlstad, Arbetare
Nils Nilsson f. 1846 i Arvika, Arbetare
Aug. Boström f. 1861 i Grafva, Arbetare
Johan Eng f. 1862 i Grafva, Arbetare
Nils Gustaf Boström f. 1866 i Grafva, Arbetare
Karl Gustaf Olsson f. 1859 i Grafva, Arbetare
Karl Gustaf Olsson f. 1859 i Grafva, Arbetare

August Sätterman f. 1849 i Hammarö, Fattighj.

Anna Jansd:r f. 1863 i St. Kil, Lösdr.
Joh. Karlsd:r f. 1837 i Alster, Lösdrifv.

Ludvig Eriksson f. 1855 i Grafva, Dagkarl

Annons

Folkparken Solliden i Hagbergs kiosk

När jag hittade artikeln om Stodene på Wikipedia innehöll den en enda notis – om ”Stodeneparken”. Det förvånade mig av två anledningar. Dels har jag aldrig hört namnet Stodeneparken om det som idag är Missionskyrkans sommarhem i Grava. Dels ligger inte Solliden-parken i Stodene,även om det omgivande området, som i folkmun även det kallas Solliden, idag har växt ihop med Stodene-området. Solliden ligger inom hemmanet Södra Grava, men det är jag förmodligen ensam om att bry mig om idag.

Men det som var nytt för mig i artikeln kändes ändå rätt logiskt. Solliden känns mer som ett idylliskt missionarnamn på en liten parkanläggnig, medan Stodeneparken är mer i kärv arbetarstil.

Vill man få en skönlitterär skildring av hur parken först kom till som en arbetarrörelsens festsals och sedan kom att övertas av frikyrkan, ska man läsa novellen ”Sista dansen” av Gösta Karlsson-Skårebo.

Den finns med i den fantastiska lilla boken ”Hagbergs kiosk – och andra berättelser kring folkrörelserna i Vårbo”. Vårbo är en omskrivning för Gösta Karlsson-Skårebos hemsocken Grava. Andravomkringliggande platser är mindre väl kamouflerade, som herrgården Ålundaholm och grannen i norr – Norrhaga.

Läs!

Stort konsthantverk från Lantmäteriet!

Jag visste att Lantmäteriet sitter på en guldgruva, men att det var så här bra kunde jag inte ana! När jag äntligen tog mig tid till att, med rätt webbläsar plugin, söka igenom Lantmäteriets databas Hiatoriska kartor, visade det sig att den innehöll långt mer om Stodene än bara de rena kartorna jag hade förväntat mig – generalstabskartan, ekonomiska kartan och så vidare. Det hade varit kul att hitta fritt på nätet, men det hade varit rätt förutsägbart.

Men inzoomad så långt det gick hittade jag en radda med lantmäterihandlingar från hemmanet Stodene. Dokumentnamnen var inte så värst upphetsande, men om man öppnar dokumenten hittar man riktiga små konstverk! Jag har alltid älskar kartor – både historiska och moderna – men min respekt för de gamla lantmätarna bara växer för varje karta jag plockar upp!

Här är vad som finns om Stodene. Det blir till att lusläsa – och försöka förstå…

Delning av skog 1734
Storskifte på inägor 1760
Storskifte på skog/skogsmark 1787
Delning av hustomt 1788
Storskifte 1796
Storskifte på inägor 1799
Laga skifte 1829
Laga skifte 1941

Sena funderingar om egen okunskap

Det stör mig att jag kan så lite om min omgivning. Jag kan en hel del om turerna kring den spruckna unionen med Norge 1905 och jag har läst en hel del om hur vi förlorade halva riket till ryssarna 1809. Men jag vet inte ett skvatt om hemmansklyvning, brukningsdelar och laga skifte!

Svaret på hur hemmansklyvning gick till finns i Stodene-boxen på värmlands museum och allt om laga skifte hoppas jag finna på nätet redan ikväll.

När ens egna kunskaper tryter är det gott att ha vänner med kunskaper. Hade besök av två Granlidskonnässör igår, när Jenny och Petter tittade förbi. Vi kunde konstatera att jag såklart hade förväxlat Granlidsvägen 47 och 46 häromdagen (inte många som kan slå dem på fingrarna där). Dessutom fick jag veta en del om Stodeneoriginal jag hade missat.

Dessutom fick jag återupptäcka ett ortsnamn jag glömt. Tänk om man finge skriva etymolog och upptecknare på visitkortet!

Petter påminde mig om det när vi tittade på kartan. Ormöa (alltså Ormön) är ett alternativt namn på kartans Almarsholmen. Känt åtminstone från början av 1980-talet. Att härleda det etymologiskt är nog inga problem heller. I NE skulle det nog stå något om ”folklig (ungdomlig?) föreställning” om att det finns mycket orm på holmen i Klarälven. Själv minns jag inte mycket mer än att det fanns en skylt om landsstigningsförbud och häckning på stranden mot Stodene.

Nej, nu ska jag ägna resten av dygnet åt laga skifte!

Stodene gårdsarkiv på Värmlands museum

1997 ärvde en Sten Nilsson en gård i Stodene. Med gården följde ett antal dokument, som han donerade till Värmlands museum. På så sätt uppstod Stodene gårdsarkiv, som omfattar en arkivbox med ett trettiotal dokument – ekonomiska och juridiska handlingar, som i första hand berör fastighetsaffärer under 1800-talets andra hälft.

Utan att ha hunnit läsa igenom dokumenten ordentligt, kan man konstatera att det i och kring kronohemmanet Stodene, som på så många andra ställen på 1800-talets svenska landsbygd, pågick ständiga markaffärer. När dokumenten är många från samma tidpunkt, som runt 1863, kan man gissa att det skett större affärer, kanske ägarbyte för hela egendomen.

Det bäst bevarade dokumentet i samlingen är den prydliga lunta med handlingar som kommissionslantmätaren lämnade efter sig när det hölls hemmansklyvning i Stodene i juli 1895. Dateringen av själva protokollet startar 10 juli, ett par paragrafer skrevs ner, undertecknades och bevittnades. Sedan återkommer lantmätaren och vittnena (gode män från andra hemman i socknen) en vecka senare, några nya paragrafer betas av och undertecknas och så gör man ännu en veckas paus i förrättningen. Detta upprepas tre gånger innan hemmansklyvningen är genomförd. Efter lantmätarens protokoll följer ett antal bilagor – utdrag ur olika register som är daterade tidigare samma år. Alltsammans är prydligt sammanbundet med tvinnade snoddar och förseglat med lantmätarens lacksigill.

Innehållet i arkivet
I arkivboxen med handlingar om Stodene finns 27 konvolut innehållande ett eller flera dokument. Nedanstående förteckning visar konvolutens påskrifter, i den ordning de ligger i boxen

Köpebrev 1848
Köpebrev 1855
Lagfartsbevis samt karta över ägor vilka? och Klarälven (UÅ)
Två skuldbrev + diverse handlingar 1829, 1889, 1894
Kontrakt 12 januari 1843
Carlstads Tingslags häradsrätt 11 oktober 1845
Köpebrev på gård (Stodene) 6 april 1861
Utdrag ur lagfartsprotocollet Carlstad 1863
Köpebrev 1863
Carlstads Tingslags häradsrätt 26 april Kronoskattehemmanet Stodene
Utdrag ur lagfartsprotocollet Carlstad 28 maj (Stodene)
Utdrag ur lagfartsprotocollet Carlstad 28 maj (Kronoskattehemmanet Stodene)
Köpebrev, Stodene, 28 januari 1869
Utdrag ur inteckningsprotokollet Karlstad 28 maj 1869
Köpebrev 19 april 1872 Kronoskattehemmanet Stodene Grava socken
Utdrag ur lagfartsprotocollet Karlstad 10 maj 1872
Karlstads Tingslags häradsrätt No 15 10 maj 1873
Lagfartsbevis Karlstad 27 mars 1876
Utdrag ur inteckningsprotokollet Karlstad 2 december 1876
Utdrag ur inteckningsprotokollet Karlstad 2 december 1876
Gravationsbevis Karlstad 11 december 1876
Revers Carlstads Sparbank 500 kr 13 december 1876
Utdrag ur domboken Karlstad 20 november 1877
Utdrag ur lagfartsprotocollet Karlstad 8 september 1879
Utdrag ur inteckningsprotokollet Karlstad 11 maj 1885
Skuldbrev No 5667 mm räkning 1 juni 1890
Protokoll hållet vid laga hemmansklyvning 1895 10 juli

En dag i arkivet

Vad gör man om man plötsligt får barnvakt en dag på semestern? Åker till Värmlands museum och ber att få titta i arkivet, så klart! Av arkivförteckningen på museets hemsida hade jag sett att det skulle finnas ett gårdsarkiv för Stodene på museet. Dessutom hade jag hört ryktas att det fanns något om värmländsk heraldik i gömmorna.

I heraldiklådan hittade jag faktiskt en del spännande. Mer om det senare. Först tänker jag berätta om vad gårdsarkivet innehöll!

Kulturhistorisk bebyggelse i Stodene

Efter 1970-talets kommunsammanslagningar kändes det viktigt för både tjänstemän och politiker att lära känna de nya kommundelarna på olika sätt. Värmlands museum presenterade 1979 en rapport med Karlstads kommuns kultur- och byggnadsnämnder som främsta målgrupp. Rapporten, som skulle utgöra en vägledning i nämndernas långsikta arbete, redovisade resultaten av den kulturhistoriska inventering som genomfördes i kommunen 1976-78.

Rapporten innehåller en del intressant material från Grava, men tyvärr inget från Stodene, eftersom den till största del fokuserar på landsbygden och fornminnen.

Den nybildade Karlstads kommun hade redan 1971 påbörjat ett eget arbete på Stadsarkitektkontoret för att inventera kulturhistorisk bebyggelse. Arbetet bedrevs från 1975 inom Kommittén för kulturhistorisk bebyggelse, som från 1981 fick en parlamentarisk sammansättning. Kommittén kunde 1984, samma år som staden Karlstad firade sitt 100 årsjubiléum, presentera sin slutrapport ”Kultorhistorisk bebyggelse i Karlstads kommun”.

Det är i denna rapport vi hittar de intressanta notiserna för Stodenes, som i rapporten placeras in i området ”Skåre östra”, tillsammans med Skåre centrum. Följande har kommittén att berätta om de sex intressanta fastigheterna i Stodene (siffrorna är en kartfererens och hänvisar till den löpande numreringen rapporten):

412

STODENE 1:50, Granlidsvägen 39

Timrad liten stuga med faluröd lockläktpanel och tegeltäckt sadeltak. Troligen uppfört 1874.

Det bäst bevarade av de små enkla stugorna från slutet av 1800-talet, som ligger utmed den gamla landsvägen

413

STODENE 1:55, Granlidsvägen 31

1½-vånings bostadshus, reveterat med ljusgul fasad och tegeltäckt tak.

Mycket välbevarat. Även fönster och dörrar är ursprungliga.

414

STODENE 1:82, Granlidsvägen 47

Bostadshus i trä, byggt 1916. Sockel av natursten och fasad med faluröd lockläktpanel. Taket är tackt med korrugerad plåt.

Ett av de äldsta kvarvarande små stugorna utmed gamla landsvägen. Husets ursprungliga karaktär är bevarad.

415

STODENE 1:99, Tallrotsvägen 23

1½-vånings bostadshus från 1922 med faluröd lockläktpanel och vita detaljer. Taket är täckt med tegel.

Mycket välbevarat, tidstypiskt bostadshus.

416

STODENE 1:100, Granlidsvägen 42

1½-vånings, litet bostadshus från 1915, med faluröd lockläktpanel och vita detaljer. Taket är täckt med tegel.

Ett av de äldsta kvarvarande små husen utmed den gamla landsvägen.

418

STODENE 1:744, Fruktvägen 3

Timrad mangårdsbyggnad i 1½ våning från slutet av 1800-talet. Fasaden är av stående gulmålad lockpanel. Sadeltaket är täckt med tegel. På tomten finns också ett uthus i samma stil.

Välbevarad mangårdsbyggnad från 1800-talet.

Vad har man tyckt vara värt att bevara? De flesta av de intressanta byggnaderna ligger i eller i närheten Granlidenområdet. De är bostadshus som på något sätt minner om tiden innan Stodene exploaterades, visserligen inte innan järnvägen och industrialiseringen kom till Grava, men väl innan den på allvar nådde Stodene. Det verkar som att komittéen velat bevara minnet av småbrukar- och arbetarhemmen som växte upp längs landsvägen norr om den stora arbetsplatsen Skåresågen en kilometer söderut.

Det här kan väl vara något att komplettera Wikipedia med? Jag börjar pytsa ut informationen redan nu!

Dagens industrihistoria – Stodenesågen

Det blev ett litet tillägg på Wikipedia-sidan om Stodene idag också. Dagens notis avhandlar sågverksindustrin i Stodene. Källan är mestadels Bengt Karlssons artikel i Grava hembygdsförenings årsbok från 2007.

Imorgon blir det nog något om kulturhistorisk bebyggelse. Håll i er!

Här är dagens text:

Axelssons sågverk kallades i folkmun Stodenesågen för att skilja den från den närbelägna Skåresågen. Sågen etablerades i Stodene 1935 av Gunnar Axelsson. Axelsson hade under 15 år bedrivit ambulerande sågverksverksamhet med häst och vagb bland skogsägarna i trakten, men permanentade verksamheten på området mellan landsvägen och Stodenetjärnet.

Timret levererades med lastbil och tippades i Stodenetjärnet, för att skyddas mot torka och insaktsangrepp. Från tjärnet transporterades stockarna på en matarkedja till såghuset, där det under den första tiden klingsågades.

1937 utökades verksamheten med ett hyvleri för tillverkning av spåntade plank och bräder. 1953 ersattes klingsågen av en ramsåg och under 50-talet konkurrerades även stabbläggarna ut av sågverkets första truck.

Sågverket brann ner 1969 efter ett blixtnedslag, som lyckligtvis skonade brädgården. När sågverket byggdes upp investerades i en reduceringsmaskin från Kockums i Söderhamn. Reduceringsmaskinen flisade stockarna till bräder, med massaved som restprodukt.

Familjeföretaget Axelssons sågverk, såldes 1989 Skåresågens ägare till Westwood, numera Moelven.

Efter att ha sanerats har sågverksområdet nu omvandlats villakvareteretTimmerspelet. På området korsas de två gatorna Takarevägen och Stabbläggarvägen.

Gästgivaregården Stodene

 

Nästa citat ur G M Sandins Gravabok handlar om något som vi minsann inte märker något av idag – gästgivarverksamheten i Stodene.

För långväga resande voro skjutsstationer eller gästgivaregårdar på omkring 1 à 2 mils avstånd från varandra. Den första från Karlstad västerut var Stodene. De gamla gästgivarne i Stodene till ära låter jag en resande från 1797 tala: ”Vägen togs åt Stoden GG. 2 mil från Cathrineberg. Stodene ligger 3/4 mil från Illberg eller Apertin, var således nästan samma väg tillbaka. Ehuru gg. såg ringa ut, voro vi nog väl herbergerad. Där vi bodde, var en stufva med 2:ne kamrar i bredd frammanföre. – – Vackra får sågos här. Hö var slaget och bleknat av regn. Inga hässjor voro brukliga.
För vårt nattherberge betaltes 24 Sk:r. För lika nattqvarter betaltes förra natten vid Illberg 2 Rdr, sådan skillnad i priset var 3/4 mils avstånd i samma bondbyggd. Huru bedrages icke resande, som av ett ställes bemötande draga slutsats till ortens beskaffenhet. Utan att vila i Stodene hade denna orten blivit ansedd av oss för dyr, åtminstone till säng och kammare.” Citatet är hämtat från Samuel Liljeblads dagboksanteckningar från en resa genom Värmland år 1797.

Det där ska väl var något att fylla på Wikipedia-artikeln med – kanske hela citatet?

Stodene – enligt G.M. Sandins Gravabok

Stodene var redan under medeltiden anslaget till stomhemman åt prästen i Tingvalla., och skulle ”Nillss i Stodönn” giva ”smör 5 p:d, genjerd 1c. jern”. 1548 heter landbonden Gullbron i Stodönn och skall lämna 5 lispund smör och 100 osmundjärn samt utgöra 4 daxverke, vilket emellertid ”präste fritt niuter” och behövde alltså inte lämna något till kronan. 1572 bortskänktes Stodene till frälse men har sedermera indragits till kronan och är nu 1mantal skatte.

Under många år höll Karlstads tingslag ting härstädes. Stodene var likaledes under många år gästgivaregård. Namnet har under tidernas lopp skrivits på många olika sätt. Dess första led är formsvenskans ”stadh”, nu sto. Sista delen är det gamla ordet ”önne” lika med ö. Gården har tydligen varit helt kringflugen av vatten.

Hemmanet omfattar 221,7 har varav 77,4 äro åker, 3,8 äng och 98,7 skogsmark. Hemmanet har 7 brukningsdelar och hade laga skifte 1829.

Det är vad G. M. Sandin berättar i notisen Stodene i sin bok Grava och Forshaga, Kulturhistoriska anteckningar, utgiven på eget förlag i Forshaga 1930. Det finns en del utspritt om Stodene på andra håll i boken också, bland annat om gästgiveriet under rubriken ”Samfärdsel” och något kopplat till en försäljning av uthus från Grava kyrka.

Tyvärr anger inte Sandin några källor till citaten i notisen om Grava. Någon notapparat finns inte, så man får gissa sig fram utifrån den generella källförteckningen för hela boken. Men det räcker nog för att komplettera den knapphändiga informationen på Wikipedia. Vi börjar där.