Än finns det liv Under Wermlandsörnen!

Aktiviteten här Under Wermlandsörnen har varit väldigt skral på senare år. Egentligen hade jag tänkt att bloggen i första hand skulle bli en plats att pliktskyldigt redovisa nytt material på Wermlandsheraldik.se. Men istället blev det en plats för heraldisk reflektion och kommunikation med andra intresserade runt om i Norden. Dessutom har det funnits plats att breda ut andra tankar om sådant som intresserar mig i min tillvaro Under Wermlandsörnen – frödingiana, lokalhistoria, militärmusik och annat livsviktigt.

Men när tiden tryter blir det inte mycket tid till att formulera sina reflektioner i skift, och då uppstår tyvärr inte heller någon kommunikation. Tittar man bakåt kan man konstatera att jag blixtrar till någon gång då och då på lediga stunder, under sommar- och julledigheter.

Däremellan har jag sett att det faktiskt finns intresse för Wermlandsheraldik & co på webben. Några bloggkommentarer dyker upp då och då (tack Fredrik Tersmeden, Enar Nordvik, James Butler, Per Perald, Lokal_Profil och alla andra!), statistiken skvallrar om att någon använder sig av delningsfunktionen på Werlandsheraldik.se och antalet gillare på Facebook tickar sakta uppåt och fyller på med både kända och okända namn.

Nu närmar sig sju veckors frånvaro från statsförvaltningen. i form av semester och föräldraledighet. Kanske är det läge att släppa lös formuleringslustan igen då? Det finns en hel del som jag gärna skulle få lite synpunkter på. Just nu inte inom heraldikens område, utan inom lokalhistoria. Extremt lokal, nämligen rörande villaområdet Stodene. Ett villeområde med medeltida anor. Det återkommer vi till!

Annonser

Den gode herden på Facebook

På sin Facebook-sida delar Karlstads stift med sig av en underbar bild, där biskop Esbjörn Hagberg just har klivit ut på kyrkbacken i Karlstad tillsammans med en sprudlande glad nyvigd präst. Ett underbart motiv, fotografiskt snyggt och biskopens ryggtavla med den gode herden plockar upp grönskan i hängbjörkarna på Lagbergets krön. Men den är heraldiskt underbar också!  Hur?

Biskopsskruden är såklart översållad med kyrkliga symboler – den gode herden står i centrum, på skuldrorna har han ett par kors som symboliserar evangelisation och på huvudet mitran som en symbol för lågorna som stannade över apostlarnas huvuden den första pingsten. Allt är allmänkyrkligt  och katolskt.

Men så har vi det som gör den här skruden till Karlstadsbispens skrud och då tar man heraldiken och sfragistiken till hjälp. På mitrans band ser vi två symboler som placerar just den här biskpen i just det här stiftet: Domkapitlets och stiftsstadens sigill.

Korkåpans rygg och mitrans band.
Hela biskopen finns på stiftets Facebook-sida.

Domkapitlets sigill visar Kristus med segerfana på axeln. Den fick han på sjuttiotalet låna ut till stiftets vapen. Omskriften lyder ”Sigillum Consistorii  Carlstadiensis”. Stadens sigill har ingen omskrift. På motsvarande plats verkar det finnas ett sicksackmönster. Någon sorts strålkrans? Kanske en anspelning på Sola i Kallsta?

Sociala göteborgare

Göteborgs Heraldiska Sällskap verkar få lite snurr på verksamheten. Sen jag tittade till dem sist har det hänt saker med vapnet, som börjar ta form. På Facebook berättar den blygsamme konstnären Jens Christian Berlin om tankarna bakom vapenkompisitionen:

Bilden är en skiss. Vapnet är inte på något sätt fastställt. Tanken är att ansluta till vapnet för Västra Sveriges Heraldiska Förening som innehåller ett lejon hållande en sköld med fem kronor. Genom en kluven svans och ett föremål i vänst…er tass anknyter vapnet till Göteborg. Man kunde naturligtvis valt ett svärd som i stadens vapen, men en häroldsstav kopplar till den heraldiska verksamheten. Beträffande tinkturerna finns det två problem. Det första är att jag inte med säkerhet vet vilka tinkturer vapnet för VSHF har. Det andra problemet är att jag misstänker att det är ett blått lejon på fält av guld – samma grundkomposition som HS och DHS. Fast VSHF var nog först. Ett alternativ är ett blått fält med ett lejon av guld. Det är dock helt klart vilka tinkturer skölden med de fem kronorna skall ha.

Gilla föreningen på Facebook, så får ni se de bägge förslagen i färg! Själv gillar jag det blåa lejonet bäst.

Göteborgarna verkar ha det rätt så trevligt när de ses också. Något för Värmlands Heraldiska Sällskap att ta efter. Vi ses inte alls. Och vi finns knappet heller – bara ett arbetsutskott bestående av två personer som arbetar i samma byggnad, men aldrig ses, påhejade av en glad boråsare. Kanske dags att ändra på det snart.

Göta Lejon värnar den goda heraldiken

Det känns som att det våras för medlemsvården inom Societas Heraldica Scandinavica. Lokalavdelningarna står som spön i backen och idag har jag lärt mig att det finns en i Göteborg – Göteborgs Heraldiska Sällskap.

På Facebook (var annars 2011???)  beskriver man sig såhär:

Göteborgs Heraldiska Sällskap (Societas Heraldica Gothoburgensis) är en sammanslutning i vardande. Målet är att bilda en lokalavdelning till Societas Heraldica Scandinavica med medlemmar från Göteborg med omnejd. Vad omnejd innebär kan diskuteras, men det kommer att tolkas ganska vitt. Tanken är också att anknyta till äldre heraldiska sammanslutningar i området.

Föreningens vision är att kunna samla heraldiskt intresserade i och omkring Göteborg till olika former av möten och sociala aktiviteter.

Hur man ska tolka ”omnejd” kan som sagt diskuteras, men en inte allt för vild gissning är att det åtminstone omfattar Sjuhäradsbygden, så bli inte förvånad om dubbelanslutningen mellan Göteborgs Heraldiska Sällskap och Borås Heraldiska Förening blir omfattande!

Har vi fått ett nytt heraldiskt sällskap är vi naturligtvis även på god väg att få ett nytt föreningsvapen. Göta lejon vänder den traditionellt fega Göteborgsheraldiken ryggen och vänder sig nu sturskt mot höger, med draget svärd och Societas Heraldica Scandinavicas sköld höjd till värn för den goda heraldiken. Kul och smakfullt. Ska bli kul att se i färg så småningom!


Svensk vapenregister på Facebook

De heraldiska Facebook-sidorna som spön i backen. Det kan ju bero på att vi är en liten begränsad skara heraldiska webbredaktörer som hårdbevakar varandra. Heraldikk.no och Societas Heraldica Scandinavica har funnits på banan ett bra tag. Först ut i den senaste vågen var Societas Heraldica Lundensis, tätt följt av Svenska Heraldiska Föreningen.

Senaste tillskottet är Svenska vapenkollegiets Facebook-sida. Studerar man vapenkollegiets vapen ser man att det består av Svenska Heraldiska Föreningens sköld, timbrerad med svärd och häroldsstav, lagda på en lagerkrans. Vapenkollegiet granskar och registrerat nya svenska släktvapen och är ett samarbetsprojekt mellan Svenska Heraldiska Föreningen och Svenska nationalkommittén för genealogi och heraldik. Administrativt kan man nog se det som en utväxt på föreningen, men det fär faktiskt en självständig organisation, som bör ha sin egen identitet, även på Facebook.

Nu väntar vi bara på att Svenska nationalkommittén för genealogi och heraldik gör entré i de sociala medierna!

Ska jag vara ärlig, så gör jag det här inlägget, bara för att få en anledning att publicera Ronny Andersens teckning av vapenkollegiets vapen. Så har man ingen annan relation till kollegiet, så kan man ju alltid gilla vapnet.

Gilla!

 

Gilla Svenska Heraldiska Föreningen!

Den nya webbgruppen bakom Heraldik.se har börjat formera sig. Ett av de första tecknen är att vi fått upp en ny sida på Facebook. Än så länge finns där inte så mycket innehåll, förutom ett antal varianter av vårt föreningsvapen, som tagits fram av olika konstnärer genom åren. Men se till att gilla sidan med en gång, för det kommer att vara ett bra sätt att hålla koll på vad som händer i föreningen i allmänhet och på Heraldik.se i synnerhet.

Gilla Svenska Heraldiska Föreningen!

Klart att man gillar Societas Heraldica Lundensis!

Nu går det att gilla Societas Heraldica Lundensis på Facebook. Självklart gör jag det – även om det rör sig om beundran på avstånd. Vem vet – kanske får man möjlighet att att närvara vid någon sammankomst – det får bli en mycket väl förberedd tjänsteresa…

Tills vidare får jag nöja mig med att beundra deras vapen. Underbart.