Än finns det liv Under Wermlandsörnen!

Aktiviteten här Under Wermlandsörnen har varit väldigt skral på senare år. Egentligen hade jag tänkt att bloggen i första hand skulle bli en plats att pliktskyldigt redovisa nytt material på Wermlandsheraldik.se. Men istället blev det en plats för heraldisk reflektion och kommunikation med andra intresserade runt om i Norden. Dessutom har det funnits plats att breda ut andra tankar om sådant som intresserar mig i min tillvaro Under Wermlandsörnen – frödingiana, lokalhistoria, militärmusik och annat livsviktigt.

Men när tiden tryter blir det inte mycket tid till att formulera sina reflektioner i skift, och då uppstår tyvärr inte heller någon kommunikation. Tittar man bakåt kan man konstatera att jag blixtrar till någon gång då och då på lediga stunder, under sommar- och julledigheter.

Däremellan har jag sett att det faktiskt finns intresse för Wermlandsheraldik & co på webben. Några bloggkommentarer dyker upp då och då (tack Fredrik Tersmeden, Enar Nordvik, James Butler, Per Perald, Lokal_Profil och alla andra!), statistiken skvallrar om att någon använder sig av delningsfunktionen på Werlandsheraldik.se och antalet gillare på Facebook tickar sakta uppåt och fyller på med både kända och okända namn.

Nu närmar sig sju veckors frånvaro från statsförvaltningen. i form av semester och föräldraledighet. Kanske är det läge att släppa lös formuleringslustan igen då? Det finns en hel del som jag gärna skulle få lite synpunkter på. Just nu inte inom heraldikens område, utan inom lokalhistoria. Extremt lokal, nämligen rörande villaområdet Stodene. Ett villeområde med medeltida anor. Det återkommer vi till!

Annonser

Bacchi härolder i sagolika Sunne

På väg till helgens spelning på Hotell Selma Lagerlöf i Sunne kom vi att prata på Fredmans sång nummer ett av Carl Michael Bellman. ”Bacchi härolder” säger vi (för den börjar så), men den heter faktiskt ”Om Bacchi adelsmän och deras vapen”. Bröderna i bilen har sjungit otaliga gånger om de vapen som Bacchus själv målat åt sina adelsmän, men de stackarna har aldrig fått se hur de ser ut. Det har jag, tack vare Enar Nordvik, så jag måste dela med mig av hans bilder för att mina sjungande vänner ska förstå det fulla heraldiska djupet i Bellmans diktning.

Holmström, adald von Ehrensugga

Alternativ version, med jojo;

Bacchus sjelf hans Vapen ristar:
I et gyldne fält, jo, jo!

 

…och utan jojo:

Bacchus sjelf hans Vapen ristar:
I et gyldne fält, jo, jo!
Under tvänne oljo-qvistar
Står en sugga vid en ho.

Källarcreutz

Hvad Namn och Vapen skal han föra?
Jo han heter Källarcreutz,
Han heter nu von Källarcreutz.
Bachus sjelf han Vapen målar:
I rödt fält en Guld-pocal,
Rundt omkring et Löfverk prålar
Med Tulpaner och Bregal,
Öfverst ses i gyldne strålar
Riddarns Namn och Åretal.

 

Kilberg, adlad Adlerstop

Omkring hans Vapen fästas hop;
I rödt fält et Tennstop glimmar,
Och en Örn på låcket står,
Midt i skölden Solen strimmar,
Och i soln en Kräfta går,
Nedanför en Hvalfisk simmar,
Och i gapet står Gutår.

Nystedt, adlad Ölheim

Tvänne Tigrar skölden fatta,
Hvilka sig på ändan stält,
Rundt omkring ä Rankor satta,
Öfverst flyr en Bisvärm snällt;
Men se vapnet, se och skratta,
En blå Näsa i rödt Fält.

Purpur och tinkturmöten

Nya numret av Vapenbilden kom idag. Med eftersändning igen, eftersom jag missat att anmäla nya adressen till sekreteraren. Jesper, om du läser det här, så kan du väl påminna mig om att ta mig i kragen!

Som vanligt kastar jag mig över mittuppslaget och kunde till min glädje konstatera att det fanns en radda meddelanden från svenska vapenkollegiet att lusläsa. Att det finns vapen med långa reservationer från medlemmar i kollegiet gör läsningen extra intressant – heraldisk debatt i kondenserad form, när den för tillfället inte förs på Heraldica.

Ikväll ska jag meditera över Nordviks och Rundströms bruk av purpur och tinkturmöten!

Enars original

Jag lägger upp den igen – Enar Nordviks störtade krona. Bara för att den är så snygg. Och citerar mig själv. Bara för att det är så sant!

Det som gör att marxisten och republikanen Enar Nordvik för alltid vunnit en plats i mitt hjärta är att han skapat det slutgiltiga beviset för att heraldiken inte enbart är förbehållen reaktionära romantiker, utan en levande konstform som kan uttrycka vad som helst, oberoende av tid och rum.

Detta bevis är såklart ett heraldiskt vapen, men inte ett vapen för en fysisk eller juridisk person, utan ett uttryck för en politisk idé: ”I blått fält, en störtad krona av guld”. 

Republikanskt stöldgods?

Samtalet på Heraldica har idag bland annat handlat om Republikanska föreningens nya symbol, vilket bland andra Sydsvenskan, DN  rapporterat om.

”Jaså, RepF läser wermlandsbloggar? För inte kan mitt flera år gamla förslag ha fått fart från ingenting?” funderar Enar Nordvik. Och så kanske det ligger till – de kanske har läst om och tagit till sig mina argument för Enars vackra heraldiska uttryck för den hemska republikanska ståndpunkten.

I så fall tycker jag att Enar Nordvik ska få bli hedershärold i Republikanska föreningen. Eller, om det nu blir valmonarki efter revolutionen och Göran Hägg blir riksmarskalk – då ska han upphöjas till riskheraldiker!

Göran Hägg: Vivat Rex!

Monarkidebatten har blivit rätt pinsam inför Kronprinsessans bröllop i sommar. Populistiska kommunalpolitiker försöker vinna billiga poänger, genom att inte vilja bidra ekonomiskt till någon hyllning från sin provins. Men när de blir tillfrågade om skälen vågar de inte stå upp för sin ståndpunkt och låtsas att det gäller en principfråga om huruvida man får ge gåvor till en privatperson. Pinsamt, kort och gott.

Men så kommer det äntligen ett första seriöst inlägget i debatten, i och med Göran Häggs bok ”Utveckla monarkin”:

”Jag menar fullständigt allvar med det följande.

Jag anser verkligen att den svenska monarkin har ett stort egenvärde. I det tycks jag ha större delen svenska folket med mig. Men jag inser också att systemet som det nu är utformat i princip är orimligt och ovärdigt en demokrati. I det tycks jag faktiskt också ha majoriteten med mig, även om man tycks beredd att överse med detta.”

”Frågan är dock hur länge man kommer att ha överseende med den egendomliga situationen att ett gäng heltidsanställda såpakändisar, eller hur man nu ska se det, förutom att vara säljmotor åt kändispressen också på något sätt ska vara knutna till och representera Sveriges högsta statsledning. Klarar inrättningen ens den lindrigaste skandal i trakten av Stureplan?

Något måste göras, systemet förbättras. En republikansk president vore opinionsmässigt omöjligt – och som sagt dessutom enligt mitt förmenande historiskt och ceremoniellt olyckligt.

Ett stärkande av den aktuella kungamakten vore förstås än mer orimligt: med tanke på den nuvarande innehavarens och de närmaste arvingarnas kvalifikationer och, framför allt, med hänsyn till elementära demokratiska renlighetsregler.

Därför detta blygsamma förslag.

Låt oss först se på de historiska förutsättningarna, sedan på för- och nackdelar hos den monarki som vuxit fram och slutligen på de logiska lösningar som existerar och dessas historiska paralleller samt deras för- och nackdelar.

Kanske finns det andra lösningar än den jag kommer fram till. Men saken borde i alla fall diskuteras i de här termerna hellre än det omöjliga valet mellan dagens parodiska Hänt i veckan-monarki och den trista, formlösa talmansrepubliken.

Som någon hade klottrat på väggen på kårhustoaletten på 60-talet: ‘Det är inte monarkin vi är emot, det är kungen personligen!’ På Gustav VI Adolfs tid ansågs det otroligt komiskt att tänka sig.

I dag är det en i högsta grad rimlig ståndpunkt.”

Göran Hägg

Slutsatsen verkar vara valmonarki. Jag är inte helt övertygad, för det lär väl bli lika dyrt med kungaval som med presidentval? Kanske kan Hägg övertyga mig. För valmonarki är ett bra mycket attraktivare alternativ än republik. Som Enar Nordvik, den ende uttalade valmonarkisten i min bekantskapskrets uttryckte det ikväll på Facebook:

Republik är inte roligt. Det är det som är poängen

Utveckla monarkin