Lucka 23: Kylig kil

En istapp bakom lucka 23? Nej, det är ju Kils kommunvapen, fortfarande ohotat som Sveriges bästa kommunvapen. Det har blåst kallt kring den kilska symbolen ett tag, men den verkar vara lugnt igen. Men nu lär väl både Hyns och Frykens isar ha lagt sig vid snöiga stränder, så vapnet är väl inte helt opassande i vinterkylan.

Det bidde ingen ny logga, det bidde en hemsida

Hur gick det egentligen med Kils kommuns nya grafiska profil? Det blev ju massivt mothugg både på insändarsidorna och på Facebook när förslaget till ny logga presenterades. Ytterligare ett nytt förslag togs fram, men inte heller det var särskilt lyckat.

När jag tittar in på Kil.se möts jag av en ny, snyggare hemsida än sist. Men det är fortfarande 70-talsloggan som ligger kvar i sidhuvudet. Och där funkar den rikgit bra, tycker jag. Lite retro, kanske?

En ny variant av loggan  finns med som  favicon uppe i adressfältet också. På nära håll ser det kanonbra ut, men på lite håll (med datorn i knät i soffan) ser det mer ut som en fotbollströja. Men det ska jag inte gnälla över nu – det är inte lätt att få till de där ikonerna – det kan jag skriva under på!  Statsheraldikern kanske skulle ta fram goda råd till kommuner och myndigheter som vill göra faviconer av sina vapen?

Helhetsintrycket av nya sidan (den kanske inte alls är ny, men för mig är den ju det) är mycket gott. Särskilt gillar jag det ljusblå fältet med ikoner för olika verksamheter mitt i sidan och den ordentliga sidfoten med alla nivå 2-alternativ i menyn. En bra lösning på kriget om startsidan!

Jag var såklart tvungen att plåga sökmotorn när jag ändå var i farten. Några döda länkar lyckades jag såklart preseta när jag sökte på ”grafisk profil”, för att se hur det gått med förslaget. Däremot hamnade jag i en PDF av interntidningen ”KommunNytt” från juni 2009, där Roger Kvarnlöv beksriver tankarna kring vapen och logotyp, strax innan reaktionerna från allmänheten brakade loss:

Kommunvapnet togs fram 1963 och är ett så kallat talande vapen (kilen står för Kil). Det har fått goda vitsord bland annat i tidningen Cap & Design som gav två av Sveriges kommunvapen högsta betyg, Malmö och Kil.Eftersom vapnet är unikt och bär på en viktig del av Kils historia föreslås att kommunvapnet ska användas för standar, utmärkelser och vidandra exklusiva tillfällen.

Vår nuvarande logotyp togs fram någon gångunder 1970-talet och föreslås ersättas med enny mer folklig logotyp utifrån de ledtrådar ochden kunskap som fokusgrupperna gett oss. Denär tänkt att användas i kommunens vardagliga kommunikation. I vilken grad förmedlar den nuvarande logotypen de kärnvärden som kommit fram i fokusgrupperna? Kan en ny logotyp bättre förmedla dessa värden?

Årjängsbjörnen ohotad

Årjängs kommun har fått en ny grafisk profil, berättar NWT idag. Det är Aztek Design har haft uppdraget att fräscha upp kommunens visuella identitet. Det är inte utan oro som jag bläddrar fram nyheten i tidningen. Men Aztek Design verkar ha lyckats.

Kommunvapnet åker ofta ut med badvattnet när kretativa reklambyråer hjälper små kommuner som vill synas i mängden. Tilltag som aldrig skulle vara tillåtna med traditionstyngda storföretag, som Volvo eller Löfbergs Lila. Orsaken är ofta en skön blandning av lathet, bristnade kunskap och dålig respekt från reklambyråns sida. Det har hänt Forshaga och höll nyligen på att hända i Kil. Men i Årjängs fall verkar Aztek design ha förstått sitt uppdrag och gjort något bra av det.

”Vi ville lyfta fram glädje och kreativitet. Livsglädje liksom,” berättar formgivaren Kerstin Löfgren för Jens Magnusson på NWT. Hur kommunens vision lyder framgår  inte av hemsidan, men den årjängsbaserad reklambyrån Aztek Design har glädjande nog skapat en ny profil utan att plocka bort kommunvapnet.

NWT tar faktiskt upp frågan om vapnet i artikeln:

Det gamla kommunvapnet då frågar sig kanske vän av ordning? Det har inte glömts bort.
– Det finns kvar men vi har rensat det och sett till så att det har en gemensam färg. Så björnen blir kvar, säger Kerstin Löfgren.

Det där med ”gemensam färg” låter i och för sig lite oroväckande, men det ser åtminstone ut som blått och silver på NWT:s foto.

Blå kavaj på första maj


Kavajslag från Kil

Originally uploaded by Wermlandsheraldik

Första maj är en symbolmättad dag på många sätt. På senare år har jag intresserat mig mer och mer för fanprakten, men som tamburmajor får man ha ögon i nacken om man ska kunna ta del av den.

Då får man ta och undersöka kollegorna i musikkåren mellan spelningarna istället. Det här kavajslaget sitter på en hornist från Kil, som varit i Kil, Italien och hjälpt norrmännen att fira 17 maj ett flertal gånger, bland annat i Kongsvinger i samband med 100-årsjubilieet av självständigheten. De två vapnen kommer från Monaco och Kil.

Kils kommun på väg mot rätt spår?

Blå, vapenformad figur med ett vitt kilformat utrymme i mitten och texten "Kils kommun på rätt spår". Bild: Bild: Kils kommun.

Följetongen om Kils kommuns nya grafiska profil, som först skulle vara grön och visa ett sprucket hjärta och sedan Kils-färgat blå-vit, men med en invertering av kommunvapnet, går nu in i en ny fas. Både Nya Wermlands-tidningen och Sveriges Radio Värmland rapporterar om det idag.

Hör inslaget på Radio Värmland

… eller läs NWT:

Vid förra fullmäktigemötet fick de borgerliga partierna igenom en återremiss av förslaget till ny kommun-logga, för att få utrett vad den skulle kosta kommunens bolag.

Den saken utreddes inte.

– Loggan gäller ju bara kommunens förvaltningar, inte för bolagen, säger kommunalrådet Mikael Johansson (S).

”Väldigt sorgligt”

På tisdagen var ärendet på kommunstyrelsens bord. Den nya borgerliga alliansen är där i majoritet och beslutade att skicka ärendet vidare på återremiss – nu till kommunledningens förvaltning. Ärendet hamnar alltså i långbänk.

– Det är väldigt sorgligt, säger Mikael Johansson. Kostnaderna för loggan, 200 000 kronor riskerar att kastas i sjön.

April: Kils härad

April 2011? Kils härads sigill ska såklart vara med. Grava hamnade visserligen till sist i Karlstads härad, men historiskt så är det Kils härad som gäller. Mig veterligen har inte sigillet heraldiserats och fått färger, men att det gör sig i en sköld är ju uppenbart. Fritt fram att färglägga i påskbrevstider, alltså!

Läs mer om Kils härads sigill på Wermlandsheraldik.se

Pontus Möller in memoriam

Senaste Vapenbilden kom lite sent till mig. Hade glömt att anmäla adressändrningen, så tidningen blev eftersänd. Den innehöll en del intressanta saker – bland annat för mig okända uppgifter om ett värmländskt kommunvapen.

Mangus Bäckmark berättar i sin dödsruna över Pontus Möller om hans verksamhet vid Riksheraldikerämbetet under CGU Scheffers ledning. Till hans CV har bland annat att han låg bakom vapnet för Brunskogs landskommun, kommunen som sedan delades mellan Arvika och Kil på 70-talet.

För mig var Pontus Möllers inblandning i vapenkompositionen nya fakta. Där ser man nackdelen av att inte ha tillgång till arkiven. I tryckta källor är uppgiften om upphovsman såklart överkurs och ointressant för de flesta.  Själv blir jag inspirerad till att för första gången på länge göra en uppdatering om ett kommunvapen på Wermlandsheraldik.se och kanske boka in en semestervecka på Riksarkivet till sommaren…

Fall framåt för Kil?

Jaha. Jag ligger visst några veckor efter och mina VF-läsande kollegor har missat att tipsa mig. Men det verkar som att Kils kommun har lyssnat på reaktionerna mot att byta ut sitt blå-silvriga kommunvapen mot ett grönt, brustet hjärta i den grafiska profilen.

Det är visserligen positivt at tman lyssnar på kritiken, men jag är tveksam till om man ska se det som en förbättring eller inte. Man har visserligen valt en symbol som använder kommunens egna färger och associerar till kommunvapnet. Detta kanske kan blidka traditionalisterna i opinionen, men om de tänker en gång till så inser de att man genom att behåla slödformen och invertera färgerna har man faktisikt skapat ett nytt vapen. Som inte är Kils vapen.

Rent grafiskt tycker jag att det nuvarande är mycket bättre än både nuläget och det ratade gröna hjärtat. Vad ska man göra då? Ta bort sloganen ”på rätt spår”, som bara retar folk, och invertera tillbaka färgerna, så får man det man borde ha beställt från byrån från början: en ny vapenritning med en modernare typgrafering av kommunnamnet.

Fast det kommer man nog inte våga sig på – rösterna i opinionen skriker inte efter heraldisk eller typografisk kvalitet, utan handlar bara om enkonomi. Politikerföraktet har tyvärr fått sällskap av konsult- och tjänstemannaförakt.

Kilens öde ska utredas

Jag ligger lite efter när det gäller att bevaka den pågående debatten om Kils kommuns logotyp. Facebookgruppen ”Ändra inte Kils logotyp” har växt till 479 medlemmar sedan jag tittade till den sist. Och det har tydligen skett ett replikskifte i VF mellan upprorseldarna Marc Olofsson och Claes Dahlgren (För oss ÄR det förvirrande) och kommunalrådet Mikael Johansson (Kilsvapnet ersätts inte).

Jag måste fortfarande uppdatera mig om var i beslutsprocessen man befinner sig, men följande citat ur Johanssons VF-insändare är ju upplyftande:

Den föreslagna logotypen, gröna hjärtat med en kil, är ännu inte beslutad eftersom kommunstyrelsen tyckte att frågan bör utredas ytterligare. Den utredningen får visa hur vi ska gå vidare.

Och tidigare i inlägget:

Många tror att det är kommunvapnet ska göras om eller ersättas. Så är det inte. Kommunvapnet från 1963 bär på en viktig del av Kils historia och det ska vi ha kvar enligt förslaget och vapnet ska i fortsättningen användas till standar, utmärkelser med mera.
Den gamla logotypen från 70-talet ska dock ersättas av en ny logotyp.

Det verkar som att man söker sig mot ett upplägg liknande Karlstads, med en modern logotyp i marknadsföringssammanhang och ett heraldiskt vapen i högtidliga sammanhang. Men förhållandena är inte jämförbara.

Karlstad har ett vapen som för den oinvigde har mycket svag koppling till staden, medan Kil för ett talande vapen som till sin enkla komposition bara kan jämföras med de äldsta adelssläkterna i den svenska heraldikens äldsta tid. ”Vapnet är för ögat vad namnet är för örat” och det är få kommuner förunnat att han en grafisk symbol – vapen eller logotyp – som omdelbart kan förknippas med kommunen.

Karlstads kommun valde en logotyp, vars motiv till skillnad från deras vapen, är starkt förknippat med staden. Upphovsmannen är dessutom en erkänd illustratör med stark koppling till staden. Sola i Karlstad av Lasse Sandberg – en lyckad kombination. Kils föreslagna logotyp är har inte – se bara alla utlåtanden i debatten – samma styrkor som Sola i Karlstad.

Johanssons resonemang håller helt enkelt inte. Visserligen har han rätt i att 1970-talets logotyp behöver ersättas, men det bör vara en logotyp som bygger på kommunens heradiska vapen. Lyft ut den ur sköldformen, om ni tycker att den känns otidsenlig, men behåll det heraldiska vapnet!

Johansson har dock rätt på en punkt, nämligen att 200 000 för ett grafsikt profilprogram inte är dyrt. Ska det skrivas av på trettio år är det riktigt billigt. Men det är ju hur man utformar uppdraget som avgör vad man får för pengarna. Där har man ett ansvar som beställare. Om fullmäktige förkastar förslaget är det 200 000 i sjön, men en besparing om man jämför med skadan den nya logotypen skulle göra.

Tack gode Gud för Svenska kyrkan!

Gud har humor, det är säkert – annars skulle han inte ha stått ut med oss så här länge. Men om han uppskattar ironui vet jag inte. Idag berättar Torgny Lindén om Svenska kyrkans nya bönewebb i NWT. Lanseringen av den nya bönewebben är ett av greppen för att öka intresset inför kyrkovalet om en månad. Vet inte om det ger resultat, men snygg är den i alla fall.

Bönerna som framförs genom den nya kanalen verkar vara lika brokig som de som framförs på det traditionella sättet. ”Tack Gud för att Kils kommuns nya logotyp ser ut som en stjärt” ber någon. Även om ämnet är angeläget så tror jag inte att Kils kommuns heraldiska öde kommer avgöras genom gudomlig intervention.