Stadshistoria med heraldiska höjdpunkter

Jag har äntligen fått hem Värmlands Museums årsbok 2018, alltså Bengt Schüllerqvists nya stadshistoria ”Tingvalla som stad – Karlstads historia 1584-2018”. Kan det vara nödvändigt med en ny stadshistoria? kan man fråga sig. Vi har ju redan Karlstads historia i fyra band. Självklart behövs den!

För det första finns det lyckligtvis många fler historier att berätta än de som hedersmännen Nygren, Dahlgren, Mogren och Ronge redan har berättat. För det andra saknar vi av naturliga skäl det sena 1900-talet och det tidiga 2000-talet i de tidigare böckerna. Och för det tredje saknar vi en stadshistoria berättad på ett modernt sätt.

Nu har jag ju inte hunnit mer än bläddra igenom boken, men jag kan konstatera att den är snyggt formgiven och rikt illustrerad. Jag hittar både klassiska bilder (sådana som måste vara med) och mer eller mindre nya bilder (porträtt, foton, kartor och föremål ur samlingarna) som gör att historien känns ny. När de två faktorerna kombineras uppstår magi, åtminstone för mig. Jag ska ta ett enda exempel.

En av de mest klassiska bilderna från Karlstad före den senaste stora stadsbranden, är fotografiet av hur Karlstads kvinnor överräcker den fana som de har låtit tillverka åt stadens skarpskyttekår. Det är den 15:e maj 1864, ett år före branden. Torget är fullpackat med folk, skarpskyttekåren står uppställd framför landshövdingeresidenset och landskontoret (dåtidens länsstyrelse). I bakgrunden syns det stora Assembéhuset (dåtidens frimurarhus). Fanan överräcks av kvinnornas representant Euphrosyne Nygren till skarpskyttekårens kapten Sparre. Det ser vi inte på bilden, men det vet vi av bildtexten i museets bilddatabas.

22952

I årsboken finns bilden med på ett helt uppslag. Man ser fler detaljer än vanligt på fotot, men tyvärr inte så mycket av själva fanan. Här kommer en av bokens styrkor. Som komplement till fotot av den historiska tilldragelsen har man nämligen plockat fram själva objektet; skarpskyttekårens fana. 150 år efter överlämnandet kan man fortfarande hitta den i museets samlingar.

Fanan består av en svensk flaggduk med Karlstads stadsvapen målat i guld och svart på vitt siden i korsmitten. Vapnet kröns av en öppen krona. Bara den bilden gör att boken är värd sitt pris.

Men vid genombläddringen har jag hittat en del del andra heraldiska småskatter som jag nog återkommer till, som hertig Karls vapen i kalksten från kungsgården Karlberg, kartor med Karlstads stadsvapen i flera varianter, samt Kristinehamns och Filipstads sigill.

Annonser

Karlstads vapen modell 1713

Jag gjorde en snabb räd på biblioteket idag och rev med mig de fem första banden av Karlstads stifts herdaminne, i hopp om att finna lite bakgrund till våra biskopars släktvapen.

På väg bort mot Värmlandsrummet – det allra heligaste, längst norr ut i byggnaden – stannade jag inför den gamla stadskartan från 1713. Den har hängt där i ett par år, men jag har aldrig stannat upp och granskat den. Det gjorde jag inte idag heller, men jag hann kika lite uppe i det redaktionella hörnet på kartan, vad det nu kan heta. Alltså där uppe där det berättas vad kartan föreställer, vem som har gjort den, när och varför.

Till min stora glädje fanns där ett vapen. Det är ganska uppenbart att det är en lantmätare och inte  en fullfjädrad heraldisk konstnär som har utfört teckningen, men den är ganska charmig.

Även om kartan är i färg, så är vapentekningen att se som svart-vit. Tornen ser ut som stjärngossestrutar och örnen, fegvänd enligt tidens sed, liknar mer en uppskrämd gås än en majestätisk örn. Vapnet kröns inte av en murkrona, som man kunde ha förväntat sig, utan av något som mer liknar en gevekrona, fast med kungliga byglar. Överst tronar förmodligen en rad rubiner, men de liknar mer smultron på ett strå. Bedårande, helt enkelt.

Det var inte helt lätt att fotografera vapnet bakom skyddsglaset, men jag ska se om kommunen har lagt ut kartan digitalt bland sina tjänster. En upphovsman till kartan och vapnet ska jag också efterforska. Det kanske framgår om jag läser informationstavlan intill lite noggrannare vid nästa besök.

Den gode herden på Facebook

På sin Facebook-sida delar Karlstads stift med sig av en underbar bild, där biskop Esbjörn Hagberg just har klivit ut på kyrkbacken i Karlstad tillsammans med en sprudlande glad nyvigd präst. Ett underbart motiv, fotografiskt snyggt och biskopens ryggtavla med den gode herden plockar upp grönskan i hängbjörkarna på Lagbergets krön. Men den är heraldiskt underbar också!  Hur?

Biskopsskruden är såklart översållad med kyrkliga symboler – den gode herden står i centrum, på skuldrorna har han ett par kors som symboliserar evangelisation och på huvudet mitran som en symbol för lågorna som stannade över apostlarnas huvuden den första pingsten. Allt är allmänkyrkligt  och katolskt.

Men så har vi det som gör den här skruden till Karlstadsbispens skrud och då tar man heraldiken och sfragistiken till hjälp. På mitrans band ser vi två symboler som placerar just den här biskpen i just det här stiftet: Domkapitlets och stiftsstadens sigill.

Korkåpans rygg och mitrans band.
Hela biskopen finns på stiftets Facebook-sida.

Domkapitlets sigill visar Kristus med segerfana på axeln. Den fick han på sjuttiotalet låna ut till stiftets vapen. Omskriften lyder ”Sigillum Consistorii  Carlstadiensis”. Stadens sigill har ingen omskrift. På motsvarande plats verkar det finnas ett sicksackmönster. Någon sorts strålkrans? Kanske en anspelning på Sola i Kallsta?

Medaljspaning i Karlstad

Det är dumt att gå och grubbla för länge på något, så jag skrev till Karlstads kommun och bad att få ta del av statuterna för Karlstads kommuns förtjänstmedalj. Har man med offentliga institutioner att göra så är det alltid någon som är beredd att reda ut frågetecken åt en.

Såhär lyder statuterna:

Bestämmelser för utdelning av Karlstads kommuns förtjänstmedalj

§ 1

Karlstads kommuns förtjänstmedalj får tilldelas

1)      medarbetare samt förutvarande medarbetare i Karlstads kommuns tjänst,

2)      kommunala förtroendevalda samt förutvarande kommunala förtroendevalda hos kommunen,

3)      annan person som genom utomordentliga insatser hedrat kommunen eller av särskilda skäl anses ha gjort sig förtjänt av denna utmärkelse.

Med förutvarande medarbetare och förutvarande kommunalt förtroendevald avses person som under aktuellt år hunnit avgå med pension eller på annat sätt slutat sin anställning innan beslut om utdelning av förtjänstmedalj och som uppfyller nedan angivna kvalifikationsvillkor.

§ 2

För att medarbetare eller förutvarande medarbetare i kommunen ska kunna erhålla förtjänstmedalj krävs

1)      att medarbetaren har en sammanlagd anställningstid i kommunen om 25 år. Som anställningstid räknas endast grupp 1 anställning. Från anställningstiden ska avräknas tjänstledighet utan lön för egna angelägenheter överstigande tre månader, tjänstledighet utan lön för att pröva annat arbete utanför kommunen samt tjänstledighet utan lön för att studera,

2)      synnerligen väl vitsordad tjänstgöring.

Reglerna tillämpas lika i såväl förvaltning som kommunens helägda bolag. All tid i koncernen får tillgodoräknas.

Medarbetare som genom kommunsammanläggning och/eller ändrat huvudmannaskap mellan kommunen och landstinget överförts till Karlstads kommun får tillgodoräkna sig tid från tidigare huvudman.

§ 3

För att kommunal förtroendevald eller förutvarande kommunal förtroendevald ska erhålla medalj krävs att denne med nit och intresse fullgjort förtroendeuppdrag hos kommunen minst 25 år.

§ 4

Förtjänstmedaljen kan i särskilda undantagsfall erhållas även om tidsgränserna i § 2 och 3 inte uppnåtts.

§ 5

Styrelser och nämnder i koncernen Karlstads kommun ska årligen före september månads utgång inkomma med förteckning över de medarbetare, som vid årets utgång anses ha uppfyllt villkoren för erhållande av medaljen enligt § 2 eller 4. Förteckning ska inges till den i § 6 omnämnda representationsnämnden enligt särskilt formulär.

Medaljutdelning till kommunal förtroendevald enligt § 3 eller 4 tas upp av representations-nämnden, i förekommande fall efter förslag av vederbörande styrelser och nämnder.

§ 6

Förtjänstmedaljen utdelas enligt beslut av representationsnämnden som också beslutar om tolkningen av bestämmelserna.

§ 7

Det åligger representationsnämnden att minst en gång per år ta under prövning de förslag som inkommit rörande utdelning av medaljer. Efter begäran från den som gjort sig förtjänt av medalj, kan representationsnämnden medge att denne istället tilldelas annan särskild minnesgåva.

§ 8

Det ankommer på representationsnämnden att bestämma tidpunkt för medaljutdelning samt att se till att den sker under värdiga och högtidliga former.

§ 9

Namnen på dem som mottagit medalj eller annan särskild minnesgåva införs i särskild liggare.

§ 10

Dessa bestämmelser gäller fr o m  1997 års utdelning.

Uno Lindgren sågar Gunnarskog

Jag börjar bli riktigt bekant med Uno Lindgrens texter nu och gillar hans sanningssägande mer och mer. Den lilla artikeln ”Den kommunala heraldiken” som jag kom över för ett tag sedan innehåller den ena sköna sågningen efter den andra.  Gunnarskogs vapen faller på – hör och häpna – relevans!

Det förekommer också, att landskapssymboler används i kommunvapen, exempelvis i vapnet för Malmköping. Stora Tuna har såsom Dalarnas tingsplats i äldre tid fått landskapets äldre symboler i sitt vapen, en yxa och en pilbåge, vilka förekommer i det landskapssigill från 1435, som användes vid tingen. Ett kommunalt vapen representerar en menighet, dvs. befolkningen inom ett visst landområde, och det får därför anses vara oriktigt att i Gunnarskogs vapen upptaga Värmlands landskapsvapen tiden 1561-67. Vapnets bild av en järv kan inte stå som symbol för någon menighet i Gunnarskogs kommun, eftersom kommunen vid denna tid var obefolkad – ett exempel på att ett vapen bör vara riktigt ur historisk synpunkt.

”Några kommunala verksamhetsområden 1862-1962″, s. 766

Lindgren har visserligen rätt i att kommunen var obefolkad på 1500-talet (åtminstone i det närmaste) men om man har sådana kriterier för att något ska få  ”stå som symbol för någon menighet” så blir det näst intill omöjligt att uppta eller ens anspela på gamla symboler i nya vapen.

Provinshuvudstaden Karlstad skulle kanske kunna få behålla sin örn, särskilt som den är halv och därmed en heraldisk förkortning som underordnar sig värmlandsvapnet. Men hur skulle det gå för Säffle? Vore Olof Trätäljas aktiviteter i gamla Sifhälla skäl nog att låta den uppstigande värmlandsörnen stå som symbole för en menighet i Säffle köping på 1940-talet?

Men jag gillar Unos ambition.

Heraldisk yra på Bishops Arms?

Det arbetas för högtryck på nya biskopsvapen. Nye växjöbispen har just intagit sitt stift och nu väntar Martin Modéus på att få efterträda Martin Lind i Linköping och nyvalde Sven-Bernhard Fast på att efterträda Lennart Koskinen i Visby under 2011.

Det innebär att det är fullt upp för svenska kyrkoheraldiker med primus motor Claus K Berntsen i spetsen. Claus lär överväga att ”skicka nyvalda biskopar i kloster ett halvår, så de får förbereda sig, och enbart låta dem ha kontakt med deras heraldiker…” Nog med förslag!

När det lugnar ner sig för Svenska Heraldiska Föreningens kyrkoheraldikgrupp tycker jag att man ska verka för att pubkedjan The Bishops Arms lever upp till sitt namn. Pubarna i våra stiftstäder borde prydas en vapensvit för stiftets biskopar!

Själv funderar jag på att muta någon konstnärligt lagd kumpan att smyga sig till Bishops Arms i Karlstad någon mörk natt och förse den ölfryntlige pösmunken på skylten med den betydligt spänstigare Esbjörn Hagbergs anletsdrag. Jag håller vakt och passar stegen! Någon frivillig?

Före…

…och efter!

Årets bubblare 2010: Hamilton Advokatbyrå

Vapnet för notarius publicus i Karlstad är oerhört vackert, men det motiverar inte att mitt blogginlägg om denna institution är det näst mest besökta Under Wermlandsörnen under 201o. En ledtråd är att sökfrasen ”notarius publicus karlstad” är en av de vanligaste som har lett fram till bloggen. Detta är till synes ännu märkligare, men försöker man hitta hemsidan för Hamiltons advokatbyrå, som på länsstyrelns uppdrag (väl?) är notarius publicus i Karlstad, förstår man varför.

Notarius publicus i Karlstad verkar ha försvunnit från nätet. Lika så Hamiltons karlstadskontor. Hamilton.se toppar visserligen Googles träfflista på ”Hamilton advokatbyrå Karlstad”, men enda uppgiften om Karlstad är att en av deras advokater har läst informatik här i mitten av nittiotalet.

Nåväl – detta påverkar ju inte vapnets skönhet. Men det vore ju kul om den som söker efter dess bärare hittade rätt. Jag har en ledig annonsplats för Länsstyrelsen i Värmlands län, Hamiltons advokatbyrå, eller vem det nu är som nu är notarius publicus i Karlstad.