Kils kommun på väg mot rätt spår?

Blå, vapenformad figur med ett vitt kilformat utrymme i mitten och texten "Kils kommun på rätt spår". Bild: Bild: Kils kommun.

Följetongen om Kils kommuns nya grafiska profil, som först skulle vara grön och visa ett sprucket hjärta och sedan Kils-färgat blå-vit, men med en invertering av kommunvapnet, går nu in i en ny fas. Både Nya Wermlands-tidningen och Sveriges Radio Värmland rapporterar om det idag.

Hör inslaget på Radio Värmland

… eller läs NWT:

Vid förra fullmäktigemötet fick de borgerliga partierna igenom en återremiss av förslaget till ny kommun-logga, för att få utrett vad den skulle kosta kommunens bolag.

Den saken utreddes inte.

– Loggan gäller ju bara kommunens förvaltningar, inte för bolagen, säger kommunalrådet Mikael Johansson (S).

”Väldigt sorgligt”

På tisdagen var ärendet på kommunstyrelsens bord. Den nya borgerliga alliansen är där i majoritet och beslutade att skicka ärendet vidare på återremiss – nu till kommunledningens förvaltning. Ärendet hamnar alltså i långbänk.

– Det är väldigt sorgligt, säger Mikael Johansson. Kostnaderna för loggan, 200 000 kronor riskerar att kastas i sjön.

Fall framåt för Kil?

Jaha. Jag ligger visst några veckor efter och mina VF-läsande kollegor har missat att tipsa mig. Men det verkar som att Kils kommun har lyssnat på reaktionerna mot att byta ut sitt blå-silvriga kommunvapen mot ett grönt, brustet hjärta i den grafiska profilen.

Det är visserligen positivt at tman lyssnar på kritiken, men jag är tveksam till om man ska se det som en förbättring eller inte. Man har visserligen valt en symbol som använder kommunens egna färger och associerar till kommunvapnet. Detta kanske kan blidka traditionalisterna i opinionen, men om de tänker en gång till så inser de att man genom att behåla slödformen och invertera färgerna har man faktisikt skapat ett nytt vapen. Som inte är Kils vapen.

Rent grafiskt tycker jag att det nuvarande är mycket bättre än både nuläget och det ratade gröna hjärtat. Vad ska man göra då? Ta bort sloganen ”på rätt spår”, som bara retar folk, och invertera tillbaka färgerna, så får man det man borde ha beställt från byrån från början: en ny vapenritning med en modernare typgrafering av kommunnamnet.

Fast det kommer man nog inte våga sig på – rösterna i opinionen skriker inte efter heraldisk eller typografisk kvalitet, utan handlar bara om enkonomi. Politikerföraktet har tyvärr fått sällskap av konsult- och tjänstemannaförakt.

Tydligare och vackrare

Noterar att frågan om heraldiskt korrekta flaggor har blivit aktuell igen. Claus K Berntsen, vice ordöfrande i Svenska Heraldiska Föreningen och aktiv i Societas Heraldica Lundensis, har väckt frågan genom ett medborgarförslag till Lunds kommun. Och Elias Granqvist efterlyser utgången av ett ärende i Boden, där en folkpartisten Carola Larsson 2008 motionerade om att gå över till kvadratiska flaggdukar.

Egentligen har jag svårt att harmas över att en organisation låter trycka sin logotyp på ett tygstycke, som de hissar upp i en flaggstång. De är ju helt naturligt och inte något etikettsbrott som stör mig. Vad som stör mig mer är att de reklambyråer som arbetar med att hjälpa våra myndigheter med sin visuella identitet inte förstår bättre.

Ett grafiskt profilprogram tas fortfarande oftast fram med tanke på de behov som finns för tryck på papper. Under senare år har man dessutom insett att webben ställer andra krav, vad gäller typsnitt, kontraster, färgåtergivning, storlekar, och så vidare. Webben är helt enkelt ett nytt medium, och man har skapat ett nytt kapitel i profilpärmen för detta behov.

Då borde steget inte vara så långt till att inse att det ställs helt andra krav på den symbol som ska ses på stort avstånd – kanske till och med uppe på ett hustak. Den kan helt enkelt inte vara utformad på samma sätt som loggan som ska tryckas på blyertspennan som delas ut i kommunens monter på universitetets arbetsmarkandsdag.

Och då finns det en vetenskap som sysslat med symbolers tydlighet i olika format. Det som värmer när man läser Carola Larssons argument för att Bodens kommun ska flagga kvadratiskt är att hon har insett hur heraldikens krav på en flaggduk har uppkommit: ”En flagga där bilden tar upp hela ytan är också tydligare och vackrare”, Bättre kan det inte uttryckas. Skla man klämma in kommunvapnet i en sköld och dessutom låta den trängas med en murkrona och kommunens typograferade namn syns det helt enkelt inte vad collaget föreställer.

När man från heraldiskt håll ställer krav på att kommunens vapen bör uppta hela flaggduken är det inte för att krångla med de styrande i kommunen. Lika litet som informationsavdelningen tar fram ett grafiskt profilprogram för kommunen för att göra sig viktiga och göra livet surt för den övriga organisationen. Det blir helt enkelt tydligare och vackrare.

Vapenbruk i den värmländska skärgården

Jag är inte bekant med Hammarö kommuns grafiska profilprogram, men kan utifrån rena observationer konstatera att man befinner sig i mittfåran bland flertalet svenska småkommuner – man vet att man har ett heraldiskt vapen och använder sig av det där sig bör, men när det kommer till den breda, genomtänkta kommunikationsen från kommunledningen känner man sig tvungen att använda en modern logotyp.

Alltså kan man vid Hammaröleden, på deltat mellan Tingvalla- och Hammarön se kommunens vapen på Vägverkets skylt, som markerar kommungränsen, medan man på kommunens egen skylt som hälsar besökare välkommen, se kommunens logotyp. Helt i sin ordning tycker jag.

Men så kan det ju bli lite märkligt ibland. Som när man kommunicerar som arbetsgivare. Lönebesked levereras till kommunens anställda i slutet av varje månad i kuvert med skärgårdskommunens logga. Men när man i samma roll (visserligen via ombud) skickar ut årets pensionsprognos identifierar man sig helt plötsligt genom sitt heraldiska vapen. Trevligt. Märkligt.

Den vapenlösa kommunen?

Det är inte mycket som sägs om Karlstads kommuns vapen på kommunens hemsida. Det utmärkta avsnittet om den grafiska profilen har en enda brist – den är helt ”avväpnad”. Man kan få intrycket att kommunen faktiskt saknar ett kommunvapen.Använder man sökmotorn hittar man några trevliga dokument att ladda ner. Man har skött formalian i alla fall: 

Det första dokumentet kommer ur Karlstads kommuns författningssamling, heter ”Karlstads kommuns vapen och flagga” och ”länder alla som vederbör till efterrättelse”. Tyvärr är det inte Karsltads kommun 2009 som är så rättfram i vad som gäller angående vapenbruket, utan det är beslutet från kommunsammanslagningen 1971, som i sin tur citerar Gustaf V:s vapenfastställelse 1949.Det andra har ett färskare datum – började gälla 1 januari 2009 och är fortfarande aktuellt – Reglemente för kommunstyrelsen, som ska täcka upp allt som inte kommunallagen reglerar. Under avsnittet ”Övrig förvaltning” kan vi läsa att kommunstyrelsen ansvarar för ”ärenden angående kommunens heraldiska vapen och logotyp”. Däremot inget om hur vapnet ska eller får användas.

Biskopen, Bäckmark och S:t Erik

Julnumret av Svenska Heraldiska Föreningens tidning Vapenbilden pryds av två nykomponerade biskopsvapen, varav föreingens arbetsgrupp för kyrklig heraldik ligger bakom det ena. Det är vapnet för Stockholms stifts nya biskop Eva Brunne, som i sitt första utförande har målats av konstnären Magnus Bäckmark.

Det är ett snyggt vapen. Enligt traditionen är biskop Evas personliga vapen kvadrerat med stiftets vapen. Brunnevapnet är en kombination mellan talande personvapen och ämbetsvapen. För ämbetet och biskopens tro står den klassiska Lutherrosen, mot ett fält som anspelar på namnet Brunne.

Biskopen har fått en väldigt snygg förstaversion av sitt vapen i Bäckmarks tidlösa stil. Det som sätter igång mina tankar såhär på juldagen är Bäckmarks version av Stockholms vapenbild i stiftsvapnets två fält.

Uppfriskande att se det i någon annan version är Stockholms stads nuvarande grafiska profil. Jag gillar visserligen Karl-Erik Forsbergs kommunala variant av S:t Eriks pagelockiga huvud också, men ibland måste man påminnas om att den korrekta avbildningen av ett vapen aldrig kan fastställas i en grafisk profil.

Tog en titt på Wikipeida och konstaterade att det finns en annan S:t Erik även där. Konstnären heter i det här fallet Marmelad Jag har inte hört at Stockholms stad har opponerat sig mot det, vilket till exempel Kustbevakningen gjort. Förståndigt att låta bli.

Stadsvapnet – bara en sopig logga?

Karlstads kommun säger sig bara använda sitt heraldiska vapen i mycket högtidliga sammanhang, till exempel på förtjänstmedaljen, minnesgåvor och i skrivelser från kommunstyrelsens ordförande.

Men det verkar finnas en de facto-standard för det offentliga rummet i svenska städer, som man inte lyckas ta sig undan. Vilket jag såklart uppskattar. Kommunens profilprogram är mycket lyckat och loggan funkar i de flesta sammanhang både i tryckt och digital framställning.

Men när det gäller mer eller mindre arkitektonisk utsmyckning är det bra att man väljer att hålla sig till det tidlösa – det som funkat så bra sedan 1584.

Papperskorgar i gjutjärn eller vad det nu kan vara för gods i dem nu för tiden lär inte bytas ut med en ny politisk majoritet i stadshuset eller av nya kreativa kommundirektörer. Inte heller brunnslocken, som dök upp för några år sedan. De måste av nödvändighet vara tidlösa. Frågan är vem i stadshuset som fattat det, men så är det.