Heraldiker twittrar inte…

Heraldiken är en mycket visuell konstform. Det måste vara förklaringen till att heraldiken frodas på Facebook, men inte på Twitter.

Själv använder jag mitt Twitter-konto Wermlandsherald med samma låga ambitionsnivå som de flesta twittrande myndigheter och kommuner, enligt filosofin ”är det någon som vill följa mig så är det OK, men tro inte att jag tänker bjuda på något extra”. Följaktligen har jag bara en handfull ”följare”.

Så Twitter kan nog inte räknas som Heraldik 2.o. För hur ska man kunna skapa något engagemang kring en så  visuell företeelse som heraldik i mikrobloggens format?

Fast det finns visserligen en del intressanta försök. Som till exempel från den blygsamt twittrande sekreteraren Jesper_Wasling, som testade att liveblogga från ett styrelse möte i Svenska Heraldiska Föreningen (läses nerifrån och upp):

Militärheraldikhelg i Stockholm i höst, troligen i slutet av september. Kända heraldiker på plats. Läs mer på hemsidan i höst. 9:31 PM Jun 9th via web

Just nu – diskussion i styrelsen kring SVK och SHI. Dessutom funderigar kring vart föreningens bibliotek ska ta vägen. 9:20 PM Jun 9th via web

Uggla-heraldikboken från 1746 trycks om i i höst. Troligen i oktober. Och nu pratar vi om vår hemsida 9:13 PM Jun 9th via web

Just nu – Styrelsemöte i Svenska Heraldiska Föreningen. – Raneks arkiv går framåt. – Medlemssiffrorna lite under som rekordåret 2008 Mer … 8:47 PM Jun 9th via web

Det påminner lite om en live-referat från en färjestadsmatch. Kanske inte riktigt lika förtätad stämning i möteslokalen som i Löfbergs Lila Arena, men vi är nog ändå en handfull personer som är så pass sjuka att vi skulle kunna tänka att följa nästa styrelsemöte via webben.

Men då måste  nog sekreteraren annonsera ordentligt först. Och kanske överväga om Twitter ändå är rätt kanal. Kanske dags att pröva Bambuser? Eller YouTube? Eller varför inte Word?

Heraldik 2.0 på Linkedin

Nu har heraldiken intagit ytterligare ett hörn av internet. Målmedvetet och med en liten skara entusiaster i täten har vi klättrat upp för den socialmediala näringskedjan. Epost, webb, forum, blogg, wiki och Facebook har oförtrutet intagits och utforskats av Heraldiknorden. 

Senaste tillskottet är gruppen ”Heraldiker i Sverige” på Linkedin, som (såklart) skapats av Jesper Wasling.

”Så, vad ska vi diskutera här? Något speciellt som fungerar bättre här än på andra håll?” var den första frågan som väcktes i det nya forat.  Jesper besvar själv frågan:
– En bra utgångspunkt vore ju att detta blev en plats där de som sysslar med heraldik något så när professionellt kan samlas för egen skull och för att fånga in andra som söker heraldiker.

Och det ligger ju i Linkedin’s idé som ett professionellt socialt nätverk. Professionella heraldiker (konstnärer, författare, forskare) kan bygga professionella nätverk, utbyta erfarenheter och – framför allt – exponera sig mot potentiella kunder.

Vad ska då jag göra där? Frottera mig med proffsen, såklart!

Skandinaviska heraldiker på Facebook

Skaran av heraldiska sällskap på facebook har utökats. Tidigare fanns gruppen ”Heraldik i Norden”, men nu har Heraldiska Sällskapet, alias Societas Heraldica Scandinavica, mutat in sin sida (fan page) på Facebook.

Vad tänker man göra där? kontinueraligt publicera information om kommande konferenser, föredrag och möten” enligt informationssidan.

Gilla Societas Heraldica Scandinavica!

Fem stjärnor till Wermlandsheraldiks fans

Nu kanske jag avslöjar för mycket, men jag tar risken. Är det så att övriga värmländska heraldiska Facebook-sidor drar nytta av att jag är släpphänt med information, så må det vara hänt.

Jag kan nämligen inte låta bli att dela med mig av statistiken som Facebook bjuder en sidadministratör på. Inte nog med att man får besöksstatistik och kan konstatera att alla aktiva fans den här veckan är män i åldern 35-44 år, att 75 % av mina 68 fans är män, medan 24 % är kvinnor. Jag vet inte hur Facebook definierar man/kvinna, men kanske sammanfaller den slaskande procenten med att jag har 1 % fans som är 13-17 år?

Nåja, det är inte det där som jag är imponerad av, det krävs det bara en normalbegåvad programmerare för att få ut ur medlemsstatistiken. Det som impnerar på mig är att man kan räkna ut KVALITETEN på mina fans och deras aktiviteter. Det ni!

Inläggskvaliteten ligger på skyhöga 192,0 den här veckan, vilket är detsamma som fem stjärnor!

Vilken värmländsk heraldikfanpage på Facebook kan stoltsera med sådana siffror, tror ni?

Sträck på er!

Göran Hägg: Vivat Rex!

Monarkidebatten har blivit rätt pinsam inför Kronprinsessans bröllop i sommar. Populistiska kommunalpolitiker försöker vinna billiga poänger, genom att inte vilja bidra ekonomiskt till någon hyllning från sin provins. Men när de blir tillfrågade om skälen vågar de inte stå upp för sin ståndpunkt och låtsas att det gäller en principfråga om huruvida man får ge gåvor till en privatperson. Pinsamt, kort och gott.

Men så kommer det äntligen ett första seriöst inlägget i debatten, i och med Göran Häggs bok ”Utveckla monarkin”:

”Jag menar fullständigt allvar med det följande.

Jag anser verkligen att den svenska monarkin har ett stort egenvärde. I det tycks jag ha större delen svenska folket med mig. Men jag inser också att systemet som det nu är utformat i princip är orimligt och ovärdigt en demokrati. I det tycks jag faktiskt också ha majoriteten med mig, även om man tycks beredd att överse med detta.”

”Frågan är dock hur länge man kommer att ha överseende med den egendomliga situationen att ett gäng heltidsanställda såpakändisar, eller hur man nu ska se det, förutom att vara säljmotor åt kändispressen också på något sätt ska vara knutna till och representera Sveriges högsta statsledning. Klarar inrättningen ens den lindrigaste skandal i trakten av Stureplan?

Något måste göras, systemet förbättras. En republikansk president vore opinionsmässigt omöjligt – och som sagt dessutom enligt mitt förmenande historiskt och ceremoniellt olyckligt.

Ett stärkande av den aktuella kungamakten vore förstås än mer orimligt: med tanke på den nuvarande innehavarens och de närmaste arvingarnas kvalifikationer och, framför allt, med hänsyn till elementära demokratiska renlighetsregler.

Därför detta blygsamma förslag.

Låt oss först se på de historiska förutsättningarna, sedan på för- och nackdelar hos den monarki som vuxit fram och slutligen på de logiska lösningar som existerar och dessas historiska paralleller samt deras för- och nackdelar.

Kanske finns det andra lösningar än den jag kommer fram till. Men saken borde i alla fall diskuteras i de här termerna hellre än det omöjliga valet mellan dagens parodiska Hänt i veckan-monarki och den trista, formlösa talmansrepubliken.

Som någon hade klottrat på väggen på kårhustoaletten på 60-talet: ‘Det är inte monarkin vi är emot, det är kungen personligen!’ På Gustav VI Adolfs tid ansågs det otroligt komiskt att tänka sig.

I dag är det en i högsta grad rimlig ståndpunkt.”

Göran Hägg

Slutsatsen verkar vara valmonarki. Jag är inte helt övertygad, för det lär väl bli lika dyrt med kungaval som med presidentval? Kanske kan Hägg övertyga mig. För valmonarki är ett bra mycket attraktivare alternativ än republik. Som Enar Nordvik, den ende uttalade valmonarkisten i min bekantskapskrets uttryckte det ikväll på Facebook:

Republik är inte roligt. Det är det som är poängen

Utveckla monarkin

Rallarsvingar åt hembygdsforskningen!

David Liljemark postade ett foto på Facebook på en syster och svåger till en gammal gravabekanting. Fotot är hämtat från Gnealogi.net och föreställer ”Frida och dr Forsselius”.  Internet har börjat leverera nu, hembygds- och släktforskningen kan få ut rätt mycket. Undrar vart det ska sluta?

Tänk när man kan tråla igenom alla bortglömda fotoskatter med bildigenkänning. Och samköra med alla digitaliserade kyrkböcker! Och bolagsarkiv! Och kartmaterial! Och domböcker! Och föremålssamlingar!

Om några år, när jag drar på mig mina 3D-glasögon och tittar ut genom fönstret, kommer jag inte se bilarna på Fruktvägen. Jag kommer att se rallarna som drar fram Nord-västra stambanan borta i skogsbrynet vid Stodeneskogen!

Wermlandsheraldik på sex sätt

När jag skapade den här bloggen trodde jag att jag skulle använda den mest som en nyhetsfunktion till Wermlandsheraldik.se, för att har någonstans att exponera förändringar på webbplatsen. Första kategorin jag skapade var följaktligen ”Uppdateringar”. Fel av mig. Istället har jag skändligen försummat mitt gamla skötebarn och låtit mig tjusas av bloggens direkthet.

Men idag kommer första inlägget i kategorin ”Uppdateringar”, för nu har jag faktiskt förändrat startsidan, för att ge en bild av Wermlandsheraldiks numera schizofrena webbnärvaro. Nytillskottet är följande presentation av sex sätt att ta del av Wermlandsheraldik:

Wermlandsheraldik.se
På Wermlandsheraldik.se hittar du fakta och historik om heraldiska vapen i Värmland. Välkommen att fördjupa dig i den kulturhistoriska bakgrunden till allt från nyskapade socken- och föreningsvapen till våra äldsta stads- och släktvapen.
Blogg: Under Wermlandsörnen
På Wermlandsheraldiks blogg ”Under Wermlandsörnen” publiceras aktuella tankar om heraldik och funderingar om det värmländska symbollandskapet.
Bloggen Under Wermlandsörnen
Wermlandsheraldik på flikr
På Wermlandsheraldiks bildblogg presenteras heraldiska vardagsfunderingar i stiillbilder, oftast fångade med mobilkameran.Wermlandsheraldik på flickr
Wermlandsheraldik på Twitter
Wermlandsheraldiks tweets återspeglar oftast vad som händer på bloggen Under Wermlandsörnen.Wermlandsheraldik på Twitter
Wermlandsheraldik som RSS
Wermlandsheraldiks RSS-flöde kommer från bloggen Under Wermlandsörnen.Wermlandsheraldiks RSS-flöde
Wermlandsheraldik på Facebook
På Facebook kan du träffa Wermlandsheraldiks vänner och samtidigt få en överblick av vad som händer på Under Wermlandsörnen och bildbloggen på flickr.Wermlandsheraldiks Facebook-sida
Wermlandsheraldik som boklåda
Wermlandsheraldik är även ett mycket liten boklåda på Bokbörsen. Där kan du köpa en del värmländsk och en del heraldisk litteratur.Wermlandsheraldiks boklåda på Bokbörsen

Heraldiken i blodet?

Jag trodde att vi hade fått en heraldisk konstnär i släkten, när jag såg följande uttalande på Facebook, illustrerat med en för mig okänd variant av kölavapnet:

En gång i tiden fanns en kommun som var både fränare och hade snyggare kommunvapen än efter sammanslagningen. 1 000 000-frågan; vilken kommun?

Jag vet inte om Kölas vapen rent objektivt är snyggare än Edas, men som kölabördig håller jag såklart med Lisa. Men vem var konstnären? Efter lite granskning kände jag dock igen stilen från den überproduktive wikipediakonstnären lokal_profil.