Edas fotbollsklubbars klubbmärken

Det här inlägget var egentligen planerat till för ett par dagar sedan, men så kom Radio Värmland med sitt förslag om en omröstning, och då rubbades mina cirklar. Men jag är inte särskilt ledsen för det. Alls. Ett helt dygn under en storhelg, med nyhetssändningar som refererar till Värmlands Heraldiska Sällskap och radioreportrar som använder ordet ”heraldik” som vore det lika självklart om ”epidemiologi”. Bara att tacka och ta emot!

Men nu är det bäst att fortsätta den Värmländska fotbollsodyssén från A till Å med bokstaven E, som i Eda. Och varför inte börja med Värmlands näst vackraste klubbmärke, Åmotfors IF? Jag gör det enkelt för mig och citerar mitt eget inlägg från igår:

Rent grafiskt är märket ett av de djärvaste, med tydliga kontraster, bra balans och ett motiv som man kan titta på länge, utan att bestämma sig för vad det föreställer. Visst står det ÅIF, men sen då? Bildar Å-et en kvinna i klänning? Är Å-et en person över huvud taget? Omsluts Å-et av två palmkvistar, eller är det kanske en öppen lagerkrans?

Märket blir bara bättre och bättre ju mer jag tittar på det! Idag har jag dessutom fått reaktioner på att det inte alls finns någon människa i bilden, någon ser ett troll och någon ser eldslågor. Far har gått till källorna och kollat i klubbens 75-årsskrift och kunde konstatera att det verkar ha funnits med i hela klubbens historia.

Innan vi lämnar Åmot och tittar på helheten i Eda kommun, kan vi lika gärna passa på att beta av ortens andra fotbollsförening. Pappersbruket ska alltså ha haft en idrottsförening, som deltog i seriespel i fotboll under ett par år under 30-talet. Som klubbemblem är det inte mycket att hurra för, men som företeelse är det ganska intressant. Det vore något att gräva i för den som är intresserad av idrottsrörelse, fackföreningsrörelse och korporativism i 30-talets Sverige. En besläktad klubb finns det i IK Järnvägen från Charlottenberg, var märke tyvärr inte finns med i Ingemar Bergs samling på Klubbmärken.com.

Men det kanske är dags att titta på helheten i Eda kommun?

Man skulle ju kunna tro att min favorit här är anrika IF Örnen i Charlottenberg, grundad redan 1911. Och visst har märket sina fördelar, både att den anknyter till Värmlandsörnen och att den använder färgerna rött, svart och gult, som inte är helt vanliga i trakten. Men rent konstnärligt tycker jag inte att märket funkar.

Då tycker jag att Eda IF har centralortens vackraste märke, med den gyllne (eller svarta) lagerkransen. Snyggt och traditionstyngt och står liksom på egna ben, utan att snylta på den heraldiska sköldens historiska tyngd. En lagerkrans är ändå en lagerkrans.

När det gäller Eda United vet jag inte hur jag ska ställa mig. Eftersom jag är allergisk mot engelskspråkiga namn på svenska idrottsföreningar (de enda jag egentligen tycker om är Buffalo Billingsfors och Nordmaken Bears) har klubben en kämpig uppförsbacke från första början. Hade man kallat sig Edaaliansen, hade man vunnit min sympati från första stund. Men annars är det såklart en sympatisk tanke, att använda kommunvapnet som enande symbol, när bygdens två klubbar går samman. Märket vinner kanske i längden, men det har en lite för stark kommunal doft, för min smak.

En liten bit utanför Charlottenberg hittar vi IFK Ås, kommunens enda kamratförening. Som sig bör, har föreningen en blå sköld, med en vit ginbalk. IFK i första fältet, ÅS skrivet i ginbalken och året 1944 tillsammans med den fyrauddiga stjärnan i nedre blå fältet. Vi får återkomma till emblemet för olika IFK-föreningar i ett senare inlägg. Det som fascinerar mig just nu är att man mitt under andra världskriget orkade lägga energi på att bilda en idrottsförening. Eller så var det ett gryende hopp man såg 1944.

På ett ytligt plan har Koppoms IF:s märke stora likheter med IFK-klubbarnas. Färgerna stämmer, ginbalken stämmer och årtalet och stjärnan finns det. Men det är inte IFK:s fyrauddiga stjärna (som vi får återkomma till i ett senare inlägg), utan Koppoms bruks femuddiga stjärna, som började användas som en symbol för bruket i slutet av 1800-talet.

Liksom Koppom har övriga klubbar i sammanställningen sköldformade klubbmärken, som Växviks SK och Brevik SK. Någon heraldisk påverkan är däremot svår att hitta. De flesta klubbarna är grundade före den stora vågen när Sveriges landskommuner skaffade sig vapen på 1950-talet.

När man hör AIK tänker man kanske spontant på svart-gult, men svart-vitt, som Köla AIK kör med, väl lika klassiskt (ett antagande som jag bygger på min mycket grunda AIK-kunskap. Utöver Solna-AIK är det väl bra SAIK och VAIK jag har koll på).

Det är inte underligt att det fanns många fotbollsföreningar förr, det fanns helt enkelt mer folk på landsbygden förr. Men man kan undra lite hur det kommer sig att en metropol som Växvik har haft tre olika föreningar med fotboll på programmet. Då är det desto mer imponerande att det startades en ny fotbollsklubb i lilla Häljeboda så sent som 1992!

Eda kommun är en av dem som det finns flest luckor i sammanställningen. Den som vet något om följande klubbar får gärna höra av sig:

  • Adolfsfors IF
  • Järnskogs IF
  • IK Järnvägen, Charlottenberg
  • Koppoms IK/Köla AIK
  • Köla BoIK
  • Köla IF
  • Skillingmarks IF
  • Skillingsfors SK
  • Växviks BK
  • Växviks IK

2 reaktioner på ”Edas fotbollsklubbars klubbmärken

    1. Ajdå, det tryckfelet genomskådade jag inte. Jag får nog ta och uppdatera både Arvika- och Edainlägget med korrekt geografi. Jag har nog alltid tänkt på Brevik som Åmots södra förort, men så är det ju inte. Men förresten! Du får gärna kolla om någon minns vem som ritade klubbmärket och hur de resonerade kring färgvalet. Viktiga historiska fakta! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s