Grand Hotells gåtfulla glasfönster

Ett inlägg och en delad bild i Facebook-gruppen ”Gamla fotografier av Karlstad” påminde mig om att jag inte hade berättat färdigt om mitt besök i Grands matsalar, så här kommer fortsättningen.

Grand Hotells riktigt stora heraldiska attraktion är festvåningens blyinfattade fönster. Sist jag befann mig i festsalen hade mitt heraldiska intresse inte briserat med full kraft, så jag konstaterade nog mest att de var vackra och funderade inte så mycket på vilka vapen det var. Utifrån gatan är det inte lätt att ens utskilja de målade fönstren, så det var en fröjd att få klättra upp på konservatorns byggnadsställning och möte vapensviten i ögonhöjd!

Eftersom hälften av vapnen är länsvapen får vi förutsätta att alla är det, trots att de kröns av hertigkronor, vilket idag skulle betyda att de är landskapsvapen. Förr fanns det nämligen en uppfattning att även länen skulle ha hertigkrona, eftersom de rangmässigt var underordnade Kungl Maj:t. Men någon gång på 1900-talet  satte riksheraldikern ner foten och bestämde den nuvarande ordningen:  länet är en statlig myndighet och ska ha kunglig krona, medan landskapet är en historisk provins, och ska ha hertigkrona.

Vapnen är vackert utförda med någon sorts brokadtapetbakgrund i de större fälten, men de uppvisar vissa egenheter. Vi kan börja med de utsocknes och jobba oss hemåt:

Östergötlands vapen stämmer väldigt väl med den fastställda utformningen, men har fått en helt vanlig grip (lejonets kropp, svans och öron kombinerad med örnens huvud och vingar). Den östgötska gripen är lite speciell, eftersom den skapades genom sammanslagning av två vapen för två områden i landskap – Östanstång och Västanstång. Östanstångs lejon parades med Västanstångs drake (ibland lindorm) och så föddes den östgötska gripen, med drakens vingar, svans och tunga som avslutas med en pil.

Om fältet bakom gripen i Stockholms läns vapen hade vara styckat i guld och svart hade det stämt bra överens med länsvapnet som det såg ut innan sextiotalet, då själva Stockholm (som tidigare lydde under överståthållaren) införlivades i länet. I den här utformningen är egentligen enda skillnaden mot Södermanlands landskapsvapen att gripen håller Upplandsvapnets riksäpple i framtassarna.

Lite lustigt är det att bägge griparna i vapensviten har gjorts naturfärgade, utan att det egentligen ställer till det för betraktaren. Östgöten ska ju vara gyllne mot röd brakgrund och sörmlänningen/stockholmaren svart mot guld.

Kopparbergs läns vapen delar historia med Dalarnas landskapsvapen. Jag är inte så insatt i alla historiska varianter av vapnet, men jag vet att det förekommit tidigare officiella varianter där kopparmärket. Det här var ju innan det märkliga namnbytet från Kopparbergs till Dalarnas län och om man hade velat fortsätta skilja på län och landskap hade det kanske varit en god idé att behålla kopparmärket i vapnet. Dalarnas landskapsvapen ser ut som ovan, men utan kopparmärke och endast en krona i den övre vinkeln mellan pilarna.

Västerbottens vapen får sägas vara det mest naturalistiska i sviten. I heraldiska sammanhang är inte detta inte något positivt, men vackert är det! Renen borde inte ströva omkring på grön mark och hornen ska inte vara gyllne, utan röda. Sen har vi stjärnorna, som egentliga ska vara av ett obestämt antal och strös över hela det blå fältet, men här har man istället dragit till med en väldigt stiliserad Karlavagn.

Örebro län har Närkes vapen i sitt övre röda fält. De mindre länsdelarna Värmland och Västmanland representeras av två mindre ytor. Västmanlands brinnande treberg ser här mera ut som tre separata pyrande berg. Vapensvitens två Värmlandsvapen är nog det som sätter mest griller i mitt huvud. Vid sekelskiftet, när hotellet byggdes, var uppfattningen att Värmlands vapen skulle vara en svart örn på gyllne fält. Så hade det fastställts av Konungen, så sent som 1884. Om fönstren vore samtida med övriga huset borde alltså ytan bakom örnen vara gul eller gyllne. Men icke!

Värmlands vapen i Örebro läns vapen är det som fastställdes av Erik XIV 1567;  en blå örn i fält av silver 1567. Om fönstren vore samtida med huset har vi alltså att göra med en riktigt insatt heraldisk konstnär, något som jag betvivlar. Troligare är att fönstret är från tiden efter 1936, då Riksheraldikern såg till att vi återgick till Erik XIV:s originalfärger.

Men så har vi då huvudnumret i vapensviten – fönstret med Värmlands vapen! Det är det mest förvirrande av dem alla. Med kunskap om Värmlandsörnens skiftande färger kan man inte betrakta det här fönstret utan att utbrista i ett ”Hur i hela friden…!?” Skölden är delad i silver och guld, medan örnen är utförd i en obestämbar blåsvart nyans, vilket gör att övre halvan motsvarar det ursprungliga blå/vita vapnet, medan den nedre representerar 1600-1800-talets förvrängda gul/svarta vapen!

Örnens beväring – näbbar och klor – förvirrar också en del. Tittar vi på Örebrovapnet ser vi en örn med fin röd beväring. Värmlandsörnen har å sin sida fått en röd näbb, som bryter av bra mot det silverne fältet, och naturfärgade tassar som knappt syns mot den gyllne bakgrunden.

Mycket förvirrat, alltså. Men vackert! Det vore intressant om man kunde hitta vilket år de där fönstren kom till. Det skulle nog kunna förklara ett och annat om utformningen.

En anna sak som förvirrar är urvalet av vapen. Varför ville man ha just dessa sex länsvapen i Grands matsal? Att huvudstadslänet och grannlänen Örebro och Kopparberg finns med känns inte så märkligt. Men hur smög sig Västerbotten in? Och varför får Östergötland vara med och inte Västergötland eller Göteborg, som alltid har varit  viktiga handelspartners för Värmländska köpmän. Frågorna hopar sig. Den som vet svaren eller har ledtrådar får gärna höra av sig!

Annonser

3 reaktioner på ”Grand Hotells gåtfulla glasfönster

  1. Beträffande det äldre Stockholms läns vapen, så var det inte ”styckat i guld och svart” utan i guld och rött. Den röda delen var från Upplands vapen och såg till att upplands riksäpple alltså hamnade på röd bakgrund. Det styckade fältet fanns dock inte med från början. Om jag inte har fel, tillkom det styckade fältet vid den förnyade fastställelsen av länsvapnet på 1900-talet och kan alltså vara senare än fönstrets tillverkningstid.

  2. Tack Elias! Ja, jag rörde visst till det med tinkturerna. Det hade inte varit så lyckat med en svart grip mot ett svart fält. 🙂 Men nu blev jag nyfiken på Stockholms läns vapen. Stor risk för nytt inlägg föreligger…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s