Jag gjorde en snabb räd på biblioteket idag och rev med mig de fem första banden av Karlstads stifts herdaminne, i hopp om att finna lite bakgrund till våra biskopars släktvapen.
På väg bort mot Värmlandsrummet – det allra heligaste, längst norr ut i byggnaden – stannade jag inför den gamla stadskartan från 1713. Den har hängt där i ett par år, men jag har aldrig stannat upp och granskat den. Det gjorde jag inte idag heller, men jag hann kika lite uppe i det redaktionella hörnet på kartan, vad det nu kan heta. Alltså där uppe där det berättas vad kartan föreställer, vem som har gjort den, när och varför.
Till min stora glädje fanns där ett vapen. Det är ganska uppenbart att det är en lantmätare och inte en fullfjädrad heraldisk konstnär som har utfört teckningen, men den är ganska charmig.
Även om kartan är i färg, så är vapentekningen att se som svart-vit. Tornen ser ut som stjärngossestrutar och örnen, fegvänd enligt tidens sed, liknar mer en uppskrämd gås än en majestätisk örn. Vapnet kröns inte av en murkrona, som man kunde ha förväntat sig, utan av något som mer liknar en gevekrona, fast med kungliga byglar. Överst tronar förmodligen en rad rubiner, men de liknar mer smultron på ett strå. Bedårande, helt enkelt.
Det var inte helt lätt att fotografera vapnet bakom skyddsglaset, men jag ska se om kommunen har lagt ut kartan digitalt bland sina tjänster. En upphovsman till kartan och vapnet ska jag också efterforska. Det kanske framgår om jag läser informationstavlan intill lite noggrannare vid nästa besök.
Under Wermlandsörnen 
Följer med intresse Din tämligt unika spaning. Bon courage! Billy F.
Skickat från min iPad