Det blev ett stort år för Degerfors IF. Under den onaturligt långa försäsongen vann klubben omröstningen om Värmlands vackraste klubbmärke. När seriespelet kom igång, två och en halv månad försenat, gick allt som på räls. Fram till den nervösa avslutningen. Men idag blev det klart att Degerfors IF spelar i allsvenskan nästa år, med Värmlands vackraste klubbmärke på bröstet!
I den idrottsheraldiska världen var det också stort att klubben ägnades det tjugotredje avsnittet av klubbmärkespodden Beyond the Bagde. Gäst hos klubbmärkesoraklet Leonard Jägerskiöld var Degerforssupportern Stefan Holm. Podden bjöd på en underhållande timme med fotboll, höjdhopp och Lego.
Beyond the Badge kan rekommenderas för alla som har det minsta intresse för fotbollens kulturhistoriska aspekter. Så varför inte börja med att fira Degerfors avancemang med att lyssna på avsnitt 23?
Hur kommer det sig att ett klubbarna Mallbacken i Fryksdalen och Månsarp utanför Jönköping har identiska klubbmärken? Det frågade sig reportern Gustav Jacobsson på Sveriges Radio Värmland. Han kontaktade de två klubbarna, men det och blev slussad till respektive ålderman, men det var svårt att komma fram till något säkert svar. Mallbacken bildades på 1940-talet och bytte till det nuvarande klubbmärket på 50-talet, medan Månsarp, som bildades på 1920-talet bytte logga på 60-talet.
Stefan hade inga teorier om likheten mellan märkena, men kunde berätta annat intressant om ÖDIK-märkets historia.
Det rombiska klubbmärket är inte ÖDIK:s ursprungliga emblem. Från början ska man ha använt ett annat märke: ett vitt fält (en parallelltrapets, väl?) med initialerna ÖDIK, ovanpå en fotboll. Klubben bytte av oklar anledning till det rombiska märket någon gång runt 1972-73. Stefan berättar:
På lagbilden från när de vinner division VI 1971 har de det gamla klubbmärket, på lagbilden när de vinner division V 1974 har de det nya. När jag började rota i det där på hösten 2010 var det ingen av dem jag pratade med, inklusive min far, som visste säkert varför de bytt eller knappt ens minns det gamla. Men när vi lyckats med konststycket att återskapa det så kändes det i alla fall igen och ”ja, visst ja, så där såg det ju ut…” och fick godkänt av den äldre generationen.
Inför klubbens 80-årsjubileum 2011 ville man återuppta det gamla märket. Tyvärr fanns det inget bevarat märke att utgå ifrån, men man använde sig av gamla fotografier med lyckat resultat, så i ett par säsonger fanns bägge klubbmärkena med på tröjan.
Stefan hade också ett par gamla lagbilder ur ÖDIK-arkivet. På fotbollsbilden nedan ser vi ett exempel på det gamla märket med bollen. Jag inte beredd att ta gift på att det är samma emblem som bandylaget har på sina tröjor, men jag litar på Stefans ord, när han säger att det är så.
Fotbollslaget med det gamla ÖDIK-märket på tröjorna. Notera Jonny Holm längst upp till vänster.ÖDIK:s bandylag med det gamla emblemet.
Jag hoppas att inte sista ordet är sagt angående de bägge Ullerudssocknarnas idrottsheraldiska flora i och med detta inlägg, men som avslutning för idag vill jag dela en bild som jag googlade upp från Tradera. En klubbnål med ett rött ÖDIK-märke! Där ser man…
Provkartan över Forshaga kommuns fotbollsklubbmärken visar på väldigt samband mellan klubbarna. Egentligen ser jag bara en tydlig koppling – mellan Östra Deje IK och Olsäters SK.
ÖDIK-emblemet har visserligen två extra uddar, som ett par rävoron, som sticker ut från rombens övre långsidor, men annars är likheterna slående. Den 20 år yngre Olsätersklubbens märke känns bara som en mer renodlad efterbildning. Är det månne en lokal Ullerudstradition vi har att göra med?
Vid en snabb utblick i Fotbollsvärmland kan jag bara hitta fyra andra klubbar med den här typen av rombiska märken, nämligen Sörmark IF, Utterbyns IF, Rännbergs IK och Röjdåfors IF, samtliga från nuvarande Torsby kommun.
Alla sex märkena har en märklig halvcirkelformad variant av lagerkrans. Sörmark och Utterbyn har samma extra uddar som som ÖDIK. Annars liknar Sörmarks märke mest ett IFK-emblem, med sina blå-vita fält, gyllne konturer och den fyrauddiga kamratstjärnan. Även Röjdåfors har en stjärna, men den är sexuddig.
I övrigt finns det som sagt inte några direkt linjer mellan klubbarna i det som nu är Forshaga kommun:
Forshaga IF:s startår 1907 imponerar i sammanhanget. Kanske finns det en antydan till det rombiska märket redan där? Eftersom jag alltid har förknippat klubben med ishockey har jag sett de två motställda F-en som två hockeyklubbor och pricken över i som en puck, men om märket är lika gammalt som klubben lär det inte finnas några sådana tankar bakom.
Skiveds IF:s har något som nästan ser ut som en svensk friherrekrona ovanpå sin sköld. Det svängiga S-et som nästa helt fyller ut skölden för tankarna till en meandrande Klaräl, men den som känner till Sydvärmlands geografi vet att älven är i det närmaste spikrak efter Forshagaforsen.
Som vanligt blir jag nyfiken på de saknade klubbarna i sammanställningen:
Olsäters IF
IFK Öjenäs
Öjenäs SK
Övre Ulleruds IK
Om man nu ska skryta om geografikunskaper, så blir jag återigen förundrad över klubbtätheten i Öjenäs. Trots att Öjenäs inte direkt ligger i obygden har det väl idag bara något tiotal invånare.
Nu är det avgjort. Degerfors IF har Värmlands vackraste klubbmärke. Radio Värmland inledde påskhelgen med att arrangera en omröstning och jag fick det hedrande uppdraget att agera fotbollsheraldisk Christer Björkman och plocka ut de tio finalisterna. Frågan väckte tydligen stort engagemang bland lyssnarna, för hela 1312 personer deltog i omröstningen och de rasade in kommentarer på radions Facebook-sida. Mest handlade kommentarerna om vilken av de tio alternativen som var bäst, men glädjande nog var det ganska många som presenterade motkandidater också.
Ett klassiskt emblem om, som ansluter ganska väl till heraldikens principer. Få färger, bra kontraster och en tydlig symbol, som fyller ut sköldytan på ett bra sätt. Järnmärket ger en solklar lokal anknytning och funkar dessutom att lyfta ut ur skölden som ett fristående märke, utan att kopplingen till klubben går förlorad.
När Degerfors klubbdirektör Suzanne Hällström gav segerintervju i eftermiddags, berättade hon att det tidigare har funnits ett blå-vitt märke, som snarare anslöt till kommunvapenets färger. Det var en ganska spännande uppgift, eftersom jag i ett tidigare inlägg har konstaterat att Degerfors IF är cirka 50 år äldre än Degerfors kommun. Det blir något att forska vidare i.
2. Åmotfors IF (261 röster)
Med bara 23 röster mindre än ettan, placerade sig Åmotfors IF på en överraskande andraplats i omröstningen. Rent grafiskt är märket ett av de djärvaste, med tydliga kontraster, bra balans och ett motiv som man kan titta på länge, utan att bestämma sig för vad det föreställer. Visst står det ÅIF, men sen då? Bildar Å-et en kvinna i klänning? Är Å-et en person över huvud taget? Omsluts Å-et av två palmkvistar, eller är det kanske en öppen lagerkrans?
3. IFK Arvika (197 röster)
IFK Arvika har det heraldiskt bästa klubbmärket av de tio. Genom att använda sig av hela stadsvapnet i sitt märke och bara lägga till IFK i ett eget fält ovanför, har man faktiskt klarat att hålla sig inom heraldikens ramar, utan att bryta mot förbudet mot bokstäver eller siffror inne skölden.
Tyvärr försvann klubbmärket efter sammanslagningen med Arvika FK 1988. Förhoppningsvis kan det återkomma vid någon senare revidering av klubbmärket.
Arvika var för övrigt en av mycket få kamratföreningar som inte använde sig av den nästan obligatoriska FIK-skölden.
4. Hertzöga BK (186 röster)
Hertzögas BK:s emblem representerar en klassisk typ av klubbmärke. En sköld med en ginbalk (det vita diagonala fältet), klubbnamnet och startåret inskrivet i skölden och en fotboll och lagerkvistar under. Färgkombinationen gult och grönt är dessutom ganska ovanlig.
5. IFK Likenäs (94 röster)
Idrottsföreningen kamraterna från Likenäs följer standardmallen för IFK-märken. Det finns faktiskt normalstadgar som en ny IFK-förening kan anta. Blå sköld med en vit ginbalk, där ortnamnet är inskrivet. I det övre blå fältet ska IFK stå och i det undre ska de fyrauddiga stjärnan finnas. Det finns till och med bestämmelser om vilka typsnitt som ska användas.
Någon konstaterade på radions Facebook-sida att han röstade på Likenäs för att märket liknade hans egen favoritklubb, vilket ju är själva idén med detta märke.
6. Mallbackens IF (81 röster)
Mallbackens märke hör till den enkla variant där man har lekt med klubbens initialer. Det gröna M-et har dragits ut till fyra grantoppar och får mig att tänka på samma glänta i skogen, som jag tänker på när jag hör namnet Mallbacken. Enkelt, unikt och effektivt. Det vore intressant att veta om det finns någon särskild tanke bakom den fyrabladiga ytterkonturen, eller om det bara kändes för tråkigt med en cirkel eller en romb.
7. IF Göta (71 röster)
I IF Götas klubbmärke ska Värmlandsörnen just slå sig ner i en G-formad gyllne lagerkrans. Märket kan ibland kännas lite plottrigt, särskilt eftersom örnen framträder dåligt mot Götas röda tävlingstrikårer (fotbollen är ju nedlagd sedan länge), men det funkar väldigt bra ändå.
8. Ulvsby IF (59 röster)
Ulvsby är en av få klubbar som lyckats att få in en anspelningen på ortnamnet på ett bra sätt i sitt märke. Initialerna UIF ser visserligen lite småskeva ut om man tittar för noga, men det finns ändå en fin balans i emblemet med den ylande vargen. Men vad är det som omger märket? Är det en lagerkrans, eller är det två sädesax från trakterna kring Vallargärdet?
9. Värmlands-Bro IK (43 röster)
Det är inte många som känner till Värmlands-Bro IK. Jag blev faktiskt uppringd efter sändningen av en Säfflebo, som undrade om det verkligen var DET Värmlands-Bro man menade.
Klubben var aktiv på 30- och 40-talet och fick vara med i omröstningen, på grund av sin originella, men ändå lite tidstypiska formgivning. Dessutom har man plockat in Värmlandsörnens vingar på ett bra sätt och får på så sätt både en kraftfull symbol och en anspelning på ortnamnet.
10. Karlstads BK (36 röster)
KBK:s klassiska märke visar att Sola i Kallsta har rent heraldiska kvalitéer. En enkel sköld (som med heraldiska termer skulle blasoneras som ”I blått fält en gyllne sol”) och initialerna KBK på en banderoll under. De gula ”legoplupparna” på sköldens övre kan ger associationer till stadvapnets murkrona.
En utomstående betraktare skulle lätt kunna tro att fotbollsklubben Degerfors IF har plockat in kommunvapnets mest framträdande symbol, järnmärket, i sitt emblem. Men så kan det inte vara, eftersom klubben är nästan ett halvsekel äldre än både kommunen och vapnet. Om jag hade haft känningar hos riksheraldikern på 40-talet hade jag nog lagt ett ord för att Degerfors köpings vapen skulle gå i rött och silver. Istället valde man blått, för att anspela på Sveafallen, som störtade sig i havet, just på gränsen mellan Värmland och Närke, vid tiden för den senaste istiden.
Den gemensamma nämnaren talar däremot sitt tydliga språk om vad som varit förutsättningen för både fotbollen och kommunen – järnbruket. Tittar man på Ingemar Bergs provkarta över Degerfors klubbmärken från Klubbmärken.com ser man en del intressanta saker.
Degerfors FF står lite oväntat för Degerfors Finska Förening. De har också det mest oväntade klubbmärket, kanske för att det i första hand inte är ett fotbollsemblem. Finska föreningen har helt enkelt tagit Degerfors kommunvapen och bytt ut dess kugghjul och järnmäke mot tre vita svanar. Sångsvanen är nämligen Finlands nationalfågel. Det här emblemet skulle kunna bli ett riktigt vapen, om man rensar bort bokstäverna ur skölden. Jag tror att jag ska skriva till föreningen och föreslå att man låter registrera följande vapen:
I fält av silver en av vågskuror bildad blå balk, belagd med tre simmande sångsvanar av silver.
Föreningsnamnet kan man lika gärna skriva på en banderoll eller i en cirkel runt vapnet. Och så kanske man ska låta svanarna simma lite mer organiserat, men det är mer en smaksak.
Vilket förhållande kvartersklubben Strömtorps IK har till storebror Degerfors IF vet jag inte. Men anar man inte ett visst släktskap dem emellan, när man ser klubbmärket för Degerfors IF Ungdom (DUFF)?
Kvartersklubbar finns det gott om i lilla Degerfors. Den som vet bakgrunden till Skogalunds SK:s 60-talslogga får gärna höra av sig. Märket är snyggt, men vad föreställer det?
Detsamma gäller om någon kan förklara varför 2000-talsklubben Ängebäck BK har en grön sköld med en gyllen fransk lilja. Jag trodde först att det var en avläggare till scoutrörelsen, men någon sådan koppling kan jag inte hitta.
Veteranklubben (?) gOld Stars FK:s märke vill jag hälsa inte kommentera. Om det stämmer att klubben var grundad 2002, så måste klubbmärket ha varit riktigt 80-talsretroironiskt från första början.
Då går mer igång på Kanada BK:s märke. Kanada för ju inte tankarna till fotboll direkt, men namnet kommer från ett bostadsområde i Degerfors. Något jag funderar särskilt på är huruvida klubbmärket är jämngammalt med klubben. 1952 hade Kanada nämligen inte fått sin nuvarande nationalflagga ännu, den antogs först 1965. Innan hade man, liksom Australien och Nya Zeeland, haft en flagga med Union Jack uppe i vänstra hörnet, men när kanadickerna skulle skicka fredsbevarande styrkor till Egypten efter Suezkrisen behövde man en flagga utan uppenbar brittisk koppling.
Degerfors blir ju ofta bortglömt när man talar om Värmland och det är kanske bara när det kommer till fotboll, som värmlänningen i gemen är direkt intresserad av att erkänna Degerfors. Men hur är det egentligen med landskapstillhörigheten?
Man brukar ju säga att Värmlands län består av landskapet Värmland, utom Karlskoga bergslag, det vill säga kommunerna Degerfors och Karlskoga, som hör till Örebro län. Men hela Degerfors kommun är faktiskt inte värmländskt. Geografin är riktigt, riktigt stökig där nere.
Nysunds socken bildades på 1600-talet genom att man tog delar av Rudskoga i Värmland och Kvistbro i Närke och bildade en ny socken, mitt på landskapsgränsen, som utgörs av Letälven, som rinner mellan sjöarna Möckeln och Skagern. Där går landskapsgränsen fortfarande och mitt på gränsen ligger Åtorp, på bägge sidor om älven. Idrottsplatsen, affären och kyrkan ligger på Värmlandssidan, så vi får nog räkna Åstorps IF som en klar Värmlandsförening. (Pizzerian ligger i Närke).
Helt klart i Närke ligger Svartå IF. Liksom Åtorp spelar man i svart-gult, så man kan fundera på om det föreligger något släktskap mellan de bägge idrottsföreningarna. Annars verkar det lite krångligt att ha samma färger som närmaste grannen.
* * *
Jag är som vanligt intresserad av alla formera av inspel och teorier kring mina funderingar. Om ni dessutom råkar ha något av följande märken tror jag att Ingemar Berg skulle bli glad:
Arvika är en av få ”storkommuner” från 1970-talet, där samtliga sammanslagna landskommuner förde ett kommunvapen. Tyvärr kan man inte se det i nedanstående sammanställning från http://www.klubbmarken.com. I så fall skulle Brunskogs SK inte ha en gran i sitt emblem, utan ett stiliserat granskott och Glava-klubbarnas emblem skulle gå i svart-vitt, med skifferhackor. Gunarskogs IK skulle stoltsera med Värmlands ursprungliga landskapsdjur, järven. Stavnäs IK kunde ha kört med korslagda pilgrimsstavar och Älgå SK kunde ha kört med hästskor mellan järnvägsspår. Följer ni de länkade ortnamnen i texten, så kommer ni till sidan för respektive socken/kommunun på min illa uppdaterade hemsida http://www.wermlandsheraldik.se.
Nu är frånvaron av heraldiska referenser inte så mycket att hänga läpp över, om man besinnar sig lite. Även om Jösse härad var en förhållandevis heraldiskt rik trakt när storkommunen bildades, så måste man inse att samtliga vapen, utom stadsvapnet, är en produkt av efterkrigstidens hembygdsvurm. Idrottsrörelsen är mycket äldre än så.
Den heraldiskt anstrukne kan inte bli annat än nöjd vid åsynen av klubbar, som har stadsnamnet Arvika i klubbnamnet. Så gott som samtliga har Arvikas stegrande häst i i sitt emblem. IFK Arvika och Arvika FF sticker såklart ut, eftersom de har stadsvapnet i sin helhet i sina klubbmärken. Vid sammanslagningar av klubbar sjunker vanligtvis den konstnärliga höjden hos klubbmärket, vilket vi ser av märket för IK Arvika Fotboll, som är en sammanslagning av de bättre märkena för IFK Arvika och Arvika FK.
Två märken använder sig av element ur Arvikas stadsvapen, utan att återge hela stadsvapnet. Det är Arvika FK, som har lyft ut den stegrande hästen, och FK Maskinen, som istället alluderar på industristaden Arvika, genom att återanvända stadsvapnets kugghjul.
Intressant är också att Solviks IF, som bildades på 1940-talet, hade både lila och grönt klubbmärke, innan klubben blev Arvika FK.
Utöver de rena Arvikaklubbarnas märken är det väl bara Mangskogs Sportklubb som har någon form av heraldik anknytning. M-et med starkt stiliserade vingar får väl antas vara en anspelning på Värmlandsörnen. I så fall är Magnskogs SK den enda fotbollsklubben i Arvika kommun som anspelar på sin värmländskhet.
I övrigt tycker jag att Arvikas fotbollsheraldiska arv är mycket vackert. Många av bygdeklubbarna, som Takene, Sälboda, Stömne och Fiskevik, har stilrena fotbollsemblem av gammalt svenskt snitt.
Några som sticker ut, tycker jag är Jössefors två flaggvarianter och Arvika SK:s emblem, som nästan skriker gjutjärnsgrind. Det får en att hoppas att åtminstone gärdsgårdsserierna kommer igång till hösten! De får mig att längta efter Zingo och en smal i papper.
Slutligen får man konstatera att kommunens enda IFK-klubb sticker ut. Blå-vitt är självskrivet, både i Arvika och IFK-gemenskapen, men heter man IFK följer man normalt sett en ganska given mall för klubbmärkets utformning. Då ska det vara en blå sköld, med en vit balk med klubbens namn och så en fyruddig stjärna. IFK Arvika kör dock med stadsvapnet rakt av, med bara IFK som tilläg. Typiskt Arvika.
* * *
Trots idogt samlande saknas forfarrande några märken i Ingemar Bergs samling. Hör gärna av dig om du känner till något om följande klubbar:
När det mesta roliga i samhället är nerstängt eller inställt på grund av Corona börjar uppfinningsrikedomen bli stor inom alla sektorer, där social kontakt normalt sett är en självklarhet. Konserter livestreamas från tomma arenor och själv har jag deltagit i både årsmöte i litterärt sällskap via Teams och heraldisk seminarium via Zoom. Även idrottsrörelsen drabbas såklart hårt, genom inställda serier och turneringar. Radiosporten kämpar för att fylla ut i tablån, med repriserade klassikerreferat och gammal skåpmat, i form av populära radiogrodor.
För att dra mitt strå till stacken tänkte jag försökta hjälpa till att stilla abstinensen hos Sveriges fotbollsvänner. Vad sägs om en grundlig genomgång av värmländsk fotbollsheraldik? På några veckor borde vi kunna ta oss igenom Värmlands kommuner, från Arvika till Årjäng!
* * *
Idrottens klubbmärken ligger väldigt nära heraldiken, och det är inte så konstigt. Över huvud taget har dagens moderna idrottsrörelse och medeltidens riddarväsende väldigt mycket gemensamt, när det kommer till behoven av visuell identitet. Heraldiken som system utvecklades ju ur behovet av att kunna skilja på vän och fiende på slagfältet. Samma utmaning har lagsporterna, vilket bland annat lett till att fotbollsklubbar på högre nivå måste hålla sig med tre olika munderingar – hemmastället, bortastället och reservstället.
Matchställen har sin funktion på planen. Men runtomkring spelet finns supporterkulturen med sina traditioner i form av hejaramsor, sånger, tifos, banderoller, stjärnkult, klassiska motsättningar och oväntade allianser. Och så klubbmärkena, förstås.
Klubbmärkena kallas ofta, med rätta, för kvasiheraldik. Det är inte renlärig heraldik, för de följer inte heraldikens strikta renhetslagar. ”Emblematik” brukar man prata om istället, för att hitta en mer neutral term. Men det finns något respektingivande i idrottsrörelsens förhållande till sina klubbmärken. En vördnadsfull inställning till det immateriella värdet i den visuella identiteten. Varje fotbollsklubb vet, att om man inte handskas varsamt med sitt klubbmärke, så väcker det starka känslor hos fansen. En inställning som man bara kan drömma om att en normalstor svensk kommun skulle kunna ha till sin visuella identitet och sina medborgare.
Någon som har fascinerats av fenomenet klubbmärken är sportjournalisten och fotbollsfantasten Leonard Jägerskiöld Nilsson. 2016 kom han ut med boken ”Fotbollens heraldik”, en genomgång av ett antal klassiska fotbollsklubbars emblem. Boken är både intressant och läsvärd, men den har en stor brist. Den intresserar sig alldeles för mycket för ickevärmländska förhållanden. Överhuvudtaget representeras svensk fotboll av bara fem lag i boken; AIK, Djurgårdens IF, Hammarby, IFK Norrköping, IFK Göteborg och Malmö FF.
* * *
Var ska man då finna källorna till värmländsk fotbollsheraldik? Den störste kännaren i ämnet lär vara Värmlands Fotbollsförbunds statistikorakel Svante Bernhard. Han har mig veterligen inte publicerat sina klubbmärken på nätet, även om jag tror att man kan se spår av hans samling på fotbollsförbundets statistiksida.
Den mest kompletta presentationen på nätet är webbplatsen är www.klubbmarken.com. Sidan drivs av Ingemar Berg, som har som ambition att samla och publicera samtliga svenska fotbollsklubbars klubbmärken genom tiderna. Samlingen presenteras landskapsvis och kommunvis. När märkena presenteras så här samlat blir det nästan om skolplanscher och ganska lätt att se mönster
Sådana initiativ älskar jag! Som en hommage till Ingemar tänker jag nu de kommande veckorna gå igenom hans samling och se vilka mönster jag kan hitta. Att det finns heraldiska kopplingar till landskapet, socknen och staden vet jag ju. Men vad kan man upptäcka mer?
Under Wermlandsörnen 