Kölavapnet – helgjutet!

Kölavapnet

När jag var på västvärmlandsturné tillsammans med Far i måndags betade vi av stora delar av vägnätet i Arvika och Eda. Slutmålet av Köla-Ladan vid hembygdsgården på Kiöln vid Köla prästgård och konsert med kusintrion Helena, Martin och Rebecka. Innan konserten laddade vi med kaffe och klengås i arrendatorsbostaden och inventerade bokbordet.

Köla hembygdsförening, eller  ”Hembygdsföreningen Köla stämma” som den egentligen heter, är en förening med en imponerade utgivning, främst från 1900-talets andra hälft. Den stora anledningen till detta tror jag är att man under hemgbygdsrörelsens blomstringstid inte såg som sitt uppdrag som att skapa en hembygdsgård och släpa gamla hus till en avlägsen plats i socknen. Istället koncentrerade man sig på att dokumentera och sprida lokalhistoria från hembygden, vilket ju jag som kölaing i diaspora har mycket större glädje av.

Det mesta av utgivningen finns redan hemma i bokhyllan tack vare mor och mormor, men till min stora glädje fanns det annat att lägga slantarna på – Kölas gamla kommunvapen! Jag har fortfarande inte hittat min värmlandssköld efter flytten för 1½ år sedan, men nu har jag en värdig ersättare så länge i den gamla vårdkasen som lär ha blossat på Valfjällets topp i ofredstider.

Jag lyckas inte konstatera vad den är tillverkad i för material, men det är gjuten på något sätt, för det klingar skönt när man knackar på den. Konstnären tror jag är Brita Grep på Riksheraldikerämbetet. Som tur är, måste  jag väl tillägga, för på en del av föreningens senare utgivning, inklusive hemsidan, har man lagt sig till med en version av vapnet som jag är medskyldig till. Det kanske är dags att beställa ett nytt digitalt original?

Snygga exempel på usel heraldik

Vektoriserade bilder har blivit ett självklart verktyg, både för amatörer och proffs bland heraldiska konstnärer som arbetar digitalt. Resultatet varierar såklart med talang och träning. Man kan faktiskt skapa konst med personligt uttryck med hjälp av de fria vektoriserade bilder som finns att ladda ner lite varstans.

Men vill det sig illa, åstadkommer man ett vapen med tvättäkta klipp och klistra-känsla, med dåliga proportioner och en salig blandning av konstnärliga stilar inom samma sköld. Syftet kan i och för sig vara att bara snabbt illustrera en heraldisk tanke och då duger det naturligtvis utmärkt. Då är det dålig heraldik med ett gott syfte.

Men det går också att hitta riktigt snygga exempel på usel heraldik. Bildbyrån The Vector Lab (tack för tipset, Peter!) erbjuder till exempel några uppsättningar med royaltyfria heraldiska bilder. Snygga, men heraldiskt ytliga. De flesta av dem för tankarna till herrkollektioner som skapats för KappAhl eller Dressman, och som ska föra tankarna till små exklusiva skolor på amerikanska östkusten eller engelska cricketplaner. Snyggt, men själlöst.

Andra exempel ser mer ut som underlag för tyska skivomslag i syntsvängen (som om jag visste något om sånt). Men tveksammast är nog det kompletta vapnet för en (förhoppningsvis utdöd) adlig släkt. Vad är motivet för en formgivare att köpa in den bilden? En beställning från den ursprungliga ägarens ättlingar?

”Heraldry to the max!” lyder den säljande bildtext. Max? Ja, det är ett fullständigt vapen.

Fast egentligen är jag bara avundsjuk på dem som över huvud taget kan göra något vettigt av de där vektoriserade bilderna. Mina egna konstnärliga försök sträcker sig till någon sorts collageteknik, men halvillegala stölder från riktiga konstnärer. Som nedan, där Ullvättern landskommun fick sätta till med eldslågan – det enda som inte gick att skapa med skärverktyget i Photoshop.

”Konstnär” Fredrik Höglund

Konstnär Brita Grep?

Lucka 20: Heraldiske konstnären Höglund

Heraldisk formgivning har jag ägnat mig åt i ytterst blygsam skala. Men jag kan ändå inte hålla mig från att gömma ett litet collage bakom lucka 20 i kalendern. Vårdkasens eldsflammor fick Ullvätterns landskommun sätta till med och sen var det bara att åka. Vips så hade vi fått till ett egenhändigt skapat Köla-vapen.

Jag hade nästan glömt bort det, när jag hittade ett utskick från hembygdsföreningen Köla Stämma. Där fanns mitt gamla vapen – i förbättrad och (tror jag) vektoriserad skepnad. Trevligt med stafettjobb! Vapnet kan beskådas på föreningens hemsida, där man även finner Världens garanterat minsta Köla-vapen som favicon!

Eldfängda vapen på Wikipedia

Googlade lite på Kölas vapen och upptäckte av misstag en kategoriindelning på Wikipedia som jag missat helt. ”Torches in heraldry”. Verkar finnas systerkategorier också:

Torches in art | Light sources in heraldry | Fire in heraldry

Kölas vapen verkar dock lite malplacé i sammanhanget. Är en vårdkase en typ av fackla för den anglosaxiska publiken? Trodde först att det kunde bero på Lokal_profils lite spretiga vårdkase kan uppfattas som två korslagda facklor, men inte bara Köla, utan även Huddinga och frivilligflygets vapen finns med i samlingen. Light source? Yes! Torch? Nope!

Heraldiken i blodet?

Jag trodde att vi hade fått en heraldisk konstnär i släkten, när jag såg följande uttalande på Facebook, illustrerat med en för mig okänd variant av kölavapnet:

En gång i tiden fanns en kommun som var både fränare och hade snyggare kommunvapen än efter sammanslagningen. 1 000 000-frågan; vilken kommun?

Jag vet inte om Kölas vapen rent objektivt är snyggare än Edas, men som kölabördig håller jag såklart med Lisa. Men vem var konstnären? Efter lite granskning kände jag dock igen stilen från den überproduktive wikipediakonstnären lokal_profil.