Vissa vapen ser man inte annat än i böcker, som Glavas till exempel. Men nu gör det debut i adventskalendern också. Fast vapnet förtjänar förstås vidare spridning än så. Vad sägs om ett glavavapen i relief på de skifferdiplom som delas ut i Arvikatrakten för god byggnadsvård?
Etikett: Arvika
Selmainspirerad skönhet i Arvika
Nästa år är det 100-årskalas i Arvika. Till firandet har man tagit fram en snygg symbol, som har plockat hästen ur stadsvapnet. Symbolen kan bland annat ses på jubileets Facebook-sida
När hästen ses uppstigande, liksom örnen i Säffles vapen, för det tankarna till legenden om den jössehärske Näcken, som visar sig på land i skepnad av en vit häst. Legenden, som ibland kopplas ihop med valet av stadsvapen, har bland annat utnyttjats av Selma Lagerlöf i novellen ”Vattnet i kyrkviken”.
Arvikahästar i Mikaelikyrkan
Originally uploaded by Wermlandsheraldik
När jag besöker Västvärmland har jag en förmåga att alltid leta efter hästar i inredningen. Idag var det tremänningsdop i Mikaelikyrkan och vid doplunchen (en mycket bra uppfinning av Markus & Kerstin!) i sockenstugan hittade jag mina hästar uppe under taket. Runt hela storstugans taklist var det schablonmålade hästar.
Efter örnen är nog hästen det vanligaste vapendjuret i Värmland – Christian Eriksson (vars grav vi passerade på väg in i kyrkan) och riksheraldikern satte ju in den i Arvikas stadsvapen och Järnskogs vapen visar en kappsläde. Hästskor finns både i Älgås vapen – som ett minne av hästjärnvägen mellan Sulvik och Ränkesedet) och Årjängs köping hade hästskor runt skölden, innan sammanslagningen med Töcksmark, som ersatte det med riksgränstecken.
Frågan är om det fanns hästar i sockenstugan innan 1911, elller om det här är stadsvapnets häst som har rymt?
Söderköping – Östergötlands svar på Arvika?
Originally uploaded by Wermlandsheraldik
Jag tänker på Arvika när jag besöker Söderköping. Arvika är ju visserligen en förväxt bondby vid Glafsfjorden, medan Söderköping är en insomnad medeltida östersjömetropol. Men jag tycker ändå att de har en hel del gemensamt. Bägge har pittoresk trähusbebyggelse från 1900-talets början och är tillräckligt små för att inte skämmas för sin storlek. Dessutom har man mycket vackra kommunvapen som man förstår att exponera.
Vapenflaggan fotade jag utanför biblioteket/turistbyrån/busstationen.
Pontus Möller in memoriam
Senaste Vapenbilden kom lite sent till mig. Hade glömt att anmäla adressändrningen, så tidningen blev eftersänd. Den innehöll en del intressanta saker – bland annat för mig okända uppgifter om ett värmländskt kommunvapen.
Mangus Bäckmark berättar i sin dödsruna över Pontus Möller om hans verksamhet vid Riksheraldikerämbetet under CGU Scheffers ledning. Till hans CV har bland annat att han låg bakom vapnet för Brunskogs landskommun, kommunen som sedan delades mellan Arvika och Kil på 70-talet.
För mig var Pontus Möllers inblandning i vapenkompositionen nya fakta. Där ser man nackdelen av att inte ha tillgång till arkiven. I tryckta källor är uppgiften om upphovsman såklart överkurs och ointressant för de flesta. Själv blir jag inspirerad till att för första gången på länge göra en uppdatering om ett kommunvapen på Wermlandsheraldik.se och kanske boka in en semestervecka på Riksarkivet till sommaren…
Under Wermlandsörnen 