Konsten att googla sig själv utan att veta om det

Att googla sig själv är inget konstigt – man blir helt enkelt nyfiken på vilka avtryck man har lämnat på olika ställen på nätet. Men när man har smala intressen händer det att man googlar sig själv utan att vara medveten om det. Man söker efter något man är intresserad av, hittar det och blir glad över att någon har skrivit om det – och så visar det sig att det är man själv som är författaren…

Föreningen för värmlandslitteraturs lilla skrift Wermlandica kom i brevlådan härmomdagen. På kuvertet använder de Värmlands äldsta landskapsvapen, med järven på. Men i vilken variant? Var det den ur handskriften Fru Margareta Grips bok?

Jodå, Googles bildsök ledde mig rätt – den första träffen var bilden jag var ute efter. Sidan som bilden kom ifrån handlade dessutom om Värmlands vapen – kul att någon kommer ihåg den gamla järven! Men det var något bekant över själva uppställningen. Och de yxiga bilderna. Aha – de har varit hos mig på Wermlandsheraldik.se och lånat. Trevligt! Men texten var också bekant. I sin helhet. Hm… Hedrande, men en källhänvisning hade varit kul.

Suddar man i url-en hamnar man på startsidan för Wermland Dals Gille i Västerbotten, grundat 1938. Uppenbarligen en förening med fina intressen, så jag lånar gärna ut min text. Värmlänningar i alla länder – förenen eder!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s