Monarkidebatten har blivit rätt pinsam inför Kronprinsessans bröllop i sommar. Populistiska kommunalpolitiker försöker vinna billiga poänger, genom att inte vilja bidra ekonomiskt till någon hyllning från sin provins. Men när de blir tillfrågade om skälen vågar de inte stå upp för sin ståndpunkt och låtsas att det gäller en principfråga om huruvida man får ge gåvor till en privatperson. Pinsamt, kort och gott.
Men så kommer det äntligen ett första seriöst inlägget i debatten, i och med Göran Häggs bok ”Utveckla monarkin”:
”Jag menar fullständigt allvar med det följande.
Jag anser verkligen att den svenska monarkin har ett stort egenvärde. I det tycks jag ha större delen svenska folket med mig. Men jag inser också att systemet som det nu är utformat i princip är orimligt och ovärdigt en demokrati. I det tycks jag faktiskt också ha majoriteten med mig, även om man tycks beredd att överse med detta.”
”Frågan är dock hur länge man kommer att ha överseende med den egendomliga situationen att ett gäng heltidsanställda såpakändisar, eller hur man nu ska se det, förutom att vara säljmotor åt kändispressen också på något sätt ska vara knutna till och representera Sveriges högsta statsledning. Klarar inrättningen ens den lindrigaste skandal i trakten av Stureplan?
Något måste göras, systemet förbättras. En republikansk president vore opinionsmässigt omöjligt – och som sagt dessutom enligt mitt förmenande historiskt och ceremoniellt olyckligt.
Ett stärkande av den aktuella kungamakten vore förstås än mer orimligt: med tanke på den nuvarande innehavarens och de närmaste arvingarnas kvalifikationer och, framför allt, med hänsyn till elementära demokratiska renlighetsregler.
Därför detta blygsamma förslag.
Låt oss först se på de historiska förutsättningarna, sedan på för- och nackdelar hos den monarki som vuxit fram och slutligen på de logiska lösningar som existerar och dessas historiska paralleller samt deras för- och nackdelar.
Kanske finns det andra lösningar än den jag kommer fram till. Men saken borde i alla fall diskuteras i de här termerna hellre än det omöjliga valet mellan dagens parodiska Hänt i veckan-monarki och den trista, formlösa talmansrepubliken.
Som någon hade klottrat på väggen på kårhustoaletten på 60-talet: ‘Det är inte monarkin vi är emot, det är kungen personligen!’ På Gustav VI Adolfs tid ansågs det otroligt komiskt att tänka sig.
I dag är det en i högsta grad rimlig ståndpunkt.”
Göran Hägg
Slutsatsen verkar vara valmonarki. Jag är inte helt övertygad, för det lär väl bli lika dyrt med kungaval som med presidentval? Kanske kan Hägg övertyga mig. För valmonarki är ett bra mycket attraktivare alternativ än republik. Som Enar Nordvik, den ende uttalade valmonarkisten i min bekantskapskrets uttryckte det ikväll på Facebook:
Republik är inte roligt. Det är det som är poängen
Under Wermlandsörnen 
http://helgo.net/e/skrev/monarkin.html
Men jag var först iallafall.
Valmonarki? Nej, utveckla de nominella värdigheterna (adelskap och ordnar).
Man tager en styck kung (utan skattemedel), låter denna adla och utdela ordnar till de som vill betala (de obemedlade kan få sina medaljer i ”tolfte storleken”).
En friherre efter 1809 års regel kostar då 3 mill., en greve går för 3 mill under förutsättning av att köparen är baron. (6 mill för grevevärdighet).
Ett storkors borde kosta 450 000 kr osv. Man kan låtsas om att dessa värdigheter tilldelas de förtjänta. Man skattebefriar kungen för dessa inkomster, han får betala hovstaten själv.
Näringslivet vill ha någon ingift hertig till något evenemang, denna ingifte hertig tar 50 000 för detta, och 15000 går til kungen av dessa, resten får den ingifte hertigen behålla.
(Det torde bli fullt på Riddarhuset, men även om Riddarhuset inte låter dessa introduseras, så spelar detta ingen roll, för då sägar man att de enda giltiga adelstitlar i riket är de som blivit adlad efter 2010…..