Lucka 29 i adventskalendern

Jaha -då var det dags att öppna andra luckan i kalendern – lucka 29. Där döljer sig ännu ett unikt värmländskt vapen. Det är Gunnarskogs, som på 1950-talet lade beslag på Värmlands första landskapsdjur järven. Den gjorde storstilad entré i samband med Gustav Wasas begravning 1560, men försvann lika fort ingen, när Erik XIV bestämde sig för att örnen var tjusigare.

Järven är ju ett ganska skyggt djur, så det är ju inte så konstigt att det dröjde nästan fyra hundra år innan den vågade sig tillbaka.

Mer om Gunnarskogs vapen finns på Wermlandsheraldik.se!

Adventskalender under Wermlandsörnen – tdigare luckor:

Lucka 29 – första advent

 

Konsten att googla sig själv utan att veta om det

Att googla sig själv är inget konstigt – man blir helt enkelt nyfiken på vilka avtryck man har lämnat på olika ställen på nätet. Men när man har smala intressen händer det att man googlar sig själv utan att vara medveten om det. Man söker efter något man är intresserad av, hittar det och blir glad över att någon har skrivit om det – och så visar det sig att det är man själv som är författaren…

Föreningen för värmlandslitteraturs lilla skrift Wermlandica kom i brevlådan härmomdagen. På kuvertet använder de Värmlands äldsta landskapsvapen, med järven på. Men i vilken variant? Var det den ur handskriften Fru Margareta Grips bok?

Jodå, Googles bildsök ledde mig rätt – den första träffen var bilden jag var ute efter. Sidan som bilden kom ifrån handlade dessutom om Värmlands vapen – kul att någon kommer ihåg den gamla järven! Men det var något bekant över själva uppställningen. Och de yxiga bilderna. Aha – de har varit hos mig på Wermlandsheraldik.se och lånat. Trevligt! Men texten var också bekant. I sin helhet. Hm… Hedrande, men en källhänvisning hade varit kul.

Suddar man i url-en hamnar man på startsidan för Wermland Dals Gille i Västerbotten, grundat 1938. Uppenbarligen en förening med fina intressen, så jag lånar gärna ut min text. Värmlänningar i alla länder – förenen eder!