Värmländska kuratorer med djur om halsen

För de bägge  kuratorerna vid Värmlands nation i Uppsala finns ämbetsinsignier att hänga om halsen. Förste kuratorn bär det ädlaste djuret – Värmlandsörnen, och andre kuratorn får nöja sig med Dalslandstjuren.

Förste kuratorn vid Värmlands nation

Andre kuratorn vid Värmlands nation

Foto: Daniel Kindahl

Annonser

Värmlands nationsfana II – snudd på vingklippt!

Daniel Kindahl fortsätter att gräva fram värmländsk-uppsaliensiska artefakter åt mig. Den här lär härstamma från 1800-talet och själva fanan andas samtidens regementsfanor. Med sin guldsköld rättar den också in sig i 1800-talstraditionen.

Örnen är ganska spännande. Att den är vad vi kallar för av naturfärg är inte så märkligt – det hör till tiden. Inte heller att den är ser ut som hämtad ur en fågelbok. En ornitolog skulle nog kunna artbestämma den pippin som stått modell (och kanske avgöra om det verkligen är en örn eller en kanske en falk). Själv tycker jag att den för tankarna till de heraldiska djuren i Erik Dahlbergs Suecia, utan att för den skull  vara ett dugg lik suecians örnar.

Det som imponerar på mig är örnen storlek. Sköldutfyllnad är visserligen en dygd, men här tycker jag att konstnären har tagit till i överkant. Den stackarn ser liten inklämd ut – en heraldisk örn behöver inte bara luft under vingarna, utan även kring dess spetsar.

Svart-gula band till Värmland

Många värmländska institutioner har kommit till under perioden mellan 1650 och 1936, alltså under den period som värmlandsörnen var svart. När Riksheraldikern gjorde sin revidering på trettiotalet, så hade de svart-gula färgerna satt sig ganska djupt på många håll.

Värmlands regemente och dess efterföljare har svart och gult som traditionsfärger, ärvda från regementsfanan. När det var dags att bli ordentlig och fastställa ett heraldiskt vapen för regementet blev det det korrekta värmlandsvapnet, timbrerat med infanteriets bössor. Så ska det se ut, men Värmlands militära historia är och förblir svart-gul.

Fredrik Tersmeden berättar att fallet var så i Lund också – man har en gammal fana med svart örn och en modern med blå. Så lär det ha varit även i Uppsala. Här ser vi Daniel Kindahl i Uppsala med Nationens gulkantade svarta band över höger axel.

Det är mycket möjligt att jag har sett någon av hans företrädare på 80-talet På den gamla goda tiden, när jag var stamgäst på  Studenternas IP i Uppsala brukade studenter i frack och på skridskor agera fanvakt inför SM-fanalen i bandy. Undrar om den traditionen består – det ska jag ta reda på nästa gång Boltic spelar SM-final på Studenteras!

Värmlands nations fana

Dantiel Kindahl bjuder på  en bildsvit där Värmlands nations fana som är ute och paraderar på olika håll i Uppsala. Fanan är ny för mig och en rätt så spännande skapelse. En  kvalificerad gissning hade varit att nationsfanan skulle ha varit en svart örn på gul duk. Gärna med lite käck text om kronan bland Svea rikes länder. Men icke!

Fanan är nämligen en vit duk med en blå värmlandsörn. I klorna håller den Värmlands och Dalslands landskapsvapen, eftersom nationens upptagningsområde  alltid har varit det samma som Karlstads stift. Den värmländske värden i dexter klo vänder sig hövligt mot den lille gästen i söder.

Stilen är misstänkt lik Vladimir Sagerlunds officiella  vapenteckningar, så antingen har han komponerat fanan, eller så har formgivaren lånat förlagor från statsheraldikern.

Vi lär inte få se den här på en sköld, men som fana funkar den lysande. Grattis Uppsala!