Vapen för Alsterdalen på gång!

I början av augusti gjorde jag ett heraldiskt fynd – Alsterdalens hembydsförenings emblem. Nu har vi fått en förklaring till symboliken bakom skölden. Det är Olle Andersson som ger en förklaring i en kommentar till mitt inlägg:

Det kanske skall påpekas att denna konstruerade symbol inte gör anspråk på att vara ett heraldiskt vapen och därmed följa det regelverk som sådana utformas efter.

Symbolen gäller inte heller en socken utan snarare en ort – ett område kring Alsterälvens nedre del.

Emblemet symboliserar i all enkelhet trakten kring Alsters bruk där hembygdsföreningen verkar.

Symboldelarna:
Längst ner Vänern, till Vänern leder Alsterälven. Vi har järnväg och skog.

Synpunkter från en heraldiker mottages med tacksamhet så att vi får ett heraldiskt korrekt vapen.

Jag tolkar det som en inbjudan och kontaktar genast vännerna i Sockenheraldiska Institutet. Socken eller inte, så vore det kul att få vara med att skapa ett nytt värmländskt vapen.

Som sagt, socken eller inte. Ett vapen kan ju beteckna vad som helst – person, nation, släkt, trakt, landskap, stad, socken, landsända, län eller parkeringsplats.

Något ljuvt och änglaaktigt

Något ljuvt och änglaaktigt mötte mig när jag klev in på mitt tjänsterum en morgon. Det var inte chefen, men hon hade varit där… 

På mitt skrivbord hade hon lämnat en västgötsk glasklump på ett halvkilo, med en relief föreställande Birger Sjöbergs Fridas marialika gestalt, med nedslagen blick, flankerad av Vänersborgs stadsvapen svävande som Den Helige Ande. 

Chefen delar min fäbless för Birger Sjöberg och ansåg tydligen att glasklumpen skulle pryda mitt rum. Frida stod förvisso inte på samhällsstegens högsta topp, men nu har hon nått en högt uppsatt position i statsförvaltningen, förpassad till översta hyllan på mitt kontor. Gåvan uppskattad, och när hon sitter där uppe kan jag ha överseende med glasklumpsinramningen. Istället kan jag njuta av känslan av att den sjöbergska sångmön blickar ner på mig, från hedersplatsen mellan de heraldiska standaren för Civilförsvarsstyrelsen och Karlstads brandkår.

Det frimärksstora heraldiska inslaget på glasklumpen är alltså Vänersborgs stadsvapen, kusin till Kristinehamns bojortsvapen. Bägge städerna grundades ju av drottning Kristinas förmyndarregering på 1600-talet, så kanske är det samma bojort som nu skeppat sin bergslagsmalm över Vänern och nu är på väg ner i Götaälv. 

Vänersborgs vapen
I blått fält en bojort av guld med beslagna segel, flytande på en av en vågskura bildad stam av silver. Bojorten har en naturfärgad svensk flagga på masttoppen och en i aktern

Förebilden, Axel Wallenbergs staty, återfinns i Skräckleparken i Vänersborg. Igen, kanske man ska säga, för för ett par år sedan stals hon av vandaler. Statyn är nu återställd och den skyldige lär ha fått ståplats i Dalbosjön.