Snygga exempel på usel heraldik

Vektoriserade bilder har blivit ett självklart verktyg, både för amatörer och proffs bland heraldiska konstnärer som arbetar digitalt. Resultatet varierar såklart med talang och träning. Man kan faktiskt skapa konst med personligt uttryck med hjälp av de fria vektoriserade bilder som finns att ladda ner lite varstans.

Men vill det sig illa, åstadkommer man ett vapen med tvättäkta klipp och klistra-känsla, med dåliga proportioner och en salig blandning av konstnärliga stilar inom samma sköld. Syftet kan i och för sig vara att bara snabbt illustrera en heraldisk tanke och då duger det naturligtvis utmärkt. Då är det dålig heraldik med ett gott syfte.

Men det går också att hitta riktigt snygga exempel på usel heraldik. Bildbyrån The Vector Lab (tack för tipset, Peter!) erbjuder till exempel några uppsättningar med royaltyfria heraldiska bilder. Snygga, men heraldiskt ytliga. De flesta av dem för tankarna till herrkollektioner som skapats för KappAhl eller Dressman, och som ska föra tankarna till små exklusiva skolor på amerikanska östkusten eller engelska cricketplaner. Snyggt, men själlöst.

Andra exempel ser mer ut som underlag för tyska skivomslag i syntsvängen (som om jag visste något om sånt). Men tveksammast är nog det kompletta vapnet för en (förhoppningsvis utdöd) adlig släkt. Vad är motivet för en formgivare att köpa in den bilden? En beställning från den ursprungliga ägarens ättlingar?

”Heraldry to the max!” lyder den säljande bildtext. Max? Ja, det är ett fullständigt vapen.

Fast egentligen är jag bara avundsjuk på dem som över huvud taget kan göra något vettigt av de där vektoriserade bilderna. Mina egna konstnärliga försök sträcker sig till någon sorts collageteknik, men halvillegala stölder från riktiga konstnärer. Som nedan, där Ullvättern landskommun fick sätta till med eldslågan – det enda som inte gick att skapa med skärverktyget i Photoshop.

”Konstnär” Fredrik Höglund

Konstnär Brita Grep?

Annons

Lucka 20: Heraldiske konstnären Höglund

Heraldisk formgivning har jag ägnat mig åt i ytterst blygsam skala. Men jag kan ändå inte hålla mig från att gömma ett litet collage bakom lucka 20 i kalendern. Vårdkasens eldsflammor fick Ullvätterns landskommun sätta till med och sen var det bara att åka. Vips så hade vi fått till ett egenhändigt skapat Köla-vapen.

Jag hade nästan glömt bort det, när jag hittade ett utskick från hembygdsföreningen Köla Stämma. Där fanns mitt gamla vapen – i förbättrad och (tror jag) vektoriserad skepnad. Trevligt med stafettjobb! Vapnet kan beskådas på föreningens hemsida, där man även finner Världens garanterat minsta Köla-vapen som favicon!

Lucka 13: Terra incognita

Häromdagen besökte vi heraldikens tassemarken – Hammarö. Idag är det mer okänd mark som döljer sig bakom luckan i kalendern. Jag har visserligen kört bil genom Ullvätterns landskommun några gånger mellan Kristinehamn och Storfors. Och dessutom tillbringat en hel härlig dag på själva sjön Ullvättern under en tur på Bergslagskanalen. Men annars kan jag inte hävda att jag, med mitt västvärmländska orientering vet ett skvatt om Ullvättern.

Någon kanske kan fylla på den sorgligt knapphändiga historiken?