Purpur och tinkturmöten

Nya numret av Vapenbilden kom idag. Med eftersändning igen, eftersom jag missat att anmäla nya adressen till sekreteraren. Jesper, om du läser det här, så kan du väl påminna mig om att ta mig i kragen!

Som vanligt kastar jag mig över mittuppslaget och kunde till min glädje konstatera att det fanns en radda meddelanden från svenska vapenkollegiet att lusläsa. Att det finns vapen med långa reservationer från medlemmar i kollegiet gör läsningen extra intressant – heraldisk debatt i kondenserad form, när den för tillfället inte förs på Heraldica.

Ikväll ska jag meditera över Nordviks och Rundströms bruk av purpur och tinkturmöten!

Så KUNDE Daniels vapen ha sett ut

Ibland får man inte de svar man väntat sig. På frågan ”Hur ser din version av Prins Daniels vapen ut?” tänkte jag ju egentligen på det vapen som statsheraldikern och svärfar Kungen komponerat och förlänat honom i och med upphöjelsen till Hertig av Västergötland.

Det var Fredrik Brodin (som väckte tanken hos mig) och wikipediahärolden Lokal_Profil tolkade som jag:


Fredrik Brodin

Lokal_Profil

Men frågan kunde tolkas mer kreativt. Det vill säga, hur borde Prins Daniels vapen ha sett ut? Stefan Rundström lät sig inspireras av Drottningens Sommerlath-vapen, som ju är en kluven lilja, och klöv en gravkvist från Ockelbo:

Jochen gick istället på den talande linjen och gav prinsen ett riktigt Westling-vapen: