Preussiska värmlandsörnar

Man kan hitta mycket spännande i ett glasskåp i en hemvärnsgård. Lördagens mest upphetsande fynd av två värmlandsörnar som uppenbarligen flugit lite för nära Tyskland. Preussisk disciplin kan man gärna hålla sig med inom både inom lagidrott och utbildning av beväringar, men man ska nog passa sig för att ta in preussiska örnar i klubbmärket.

Vid en första anblick kan man lockas att tro att man velat särskilja idrottsörnen från den gängse värmlandsörnen genom att lägga till den preussiska ”klöverstängeln” på vingarna (jag kände igen bilden, men var tvungen att konsultera expertisen på Heraldica för att få ett namn på den).

På det ena standaret, för Värmlands friidrottsförbund är stängeln neutralt vit. På det andra, för Värmlands idrottsförbund, är den röd, vilket dessutom ger en tinkturkrock mot den blå fjäderdräkten. Har man då velat skapa en ny symbol?

Värmlands friidrottsförbund


Värmlands idrottsförbund

Är det då en ambition att skapa ett nytt vapen? Förmodligen rör det sig om bristande kunskap hos konstnären. Det är inte bara klöverstänglarna som visar att att de två örnarna är nära släkt. Bägge två ser misstänkt tyska ut i stilen, med sina nedåtpekande fjädrar. Det är i stort sett bara idrottsförbundets kraftigare huvud som skiljer dem åt i stilen.

Konstnären – ska vi gissa att det rör sig om en ”reklamman” på 1950-talet? – har nog inte haft så stora kunskaper om vare sig heraldik eller Värmlands landskapsvapen. I brist på en bra förlaga har han använt sig av en heraldisk örn som han hittat någonstans och den råkade visst vara preussisk.

Bättre hade det varit om han hade hört sig för med länsstyrelsen, hembygdsförbundet eller någon annan som kunde ha lånat ut statsheraldikerns modellritning från fastställelsen av läns- och landskapsvapnet 1936. Då kunde det ha sett ut som handbolls-, mångkamps- eller militäridrottsförbundets standar.

Preussens vapen från Wikipeida

Annonser

Studier i värmländsk militär idrottsheraldik

Före spelningen i lördags fann jag mig, än en gång, trollbunden av något så osexigt som ett prisskåp.  Det har hänt mer än en gång att jag stått med näsan tryckt mot glaset till ett vitrinskåp i något styrelserum för att försöka utröna vad det egentligen är som står där inne.

Den här gången stod jag på tå, och försökte med mobilkamerans hjälp föreviga en rad bordsstandar ovanpå skåpet. Själva skåpet bör, eftersom vi befann oss i hemvärnsgården i Karlstad, tillhöra Värmlands regementes idrottsförening I2IF. De flesta standaren var mycket riktigt representanter för värmländsk idrott i allmänhet och värmländsk militär idrott i synnerhet.

Det var alltså läge att testa min högst ovetenskapliga tes att svart och gult/guld är vanlig i värmländska idrottssymboler, eftersom det funnits en koppling mellan regementet och idrottsrörelsen. Men tesen höll inte särskilt bra. Jag är inte ens säker på att svart-gult är så dominerande som jag alltid trott.

Såväl Värmlands idrottsförbund, som Värmlands friidrottsförbund, Värmlands handbollsförbund och Värmlands mångkampsförbund har blå-vita värmlandsvapen. Och till och Värmlands militäridrottsförbund. Bara självaste I2IF körde med svart-gult standar. Jag får nog höra med Värmlands idrottshistoriska sällskap om det finns någon som har funderat på det här.

Men jag upptäckte en hel del annat spännande – fortsättning följer…

Det bidde ingen ny logga, det bidde en hemsida

Hur gick det egentligen med Kils kommuns nya grafiska profil? Det blev ju massivt mothugg både på insändarsidorna och på Facebook när förslaget till ny logga presenterades. Ytterligare ett nytt förslag togs fram, men inte heller det var särskilt lyckat.

När jag tittar in på Kil.se möts jag av en ny, snyggare hemsida än sist. Men det är fortfarande 70-talsloggan som ligger kvar i sidhuvudet. Och där funkar den rikgit bra, tycker jag. Lite retro, kanske?

En ny variant av loggan  finns med som  favicon uppe i adressfältet också. På nära håll ser det kanonbra ut, men på lite håll (med datorn i knät i soffan) ser det mer ut som en fotbollströja. Men det ska jag inte gnälla över nu – det är inte lätt att få till de där ikonerna – det kan jag skriva under på!  Statsheraldikern kanske skulle ta fram goda råd till kommuner och myndigheter som vill göra faviconer av sina vapen?

Helhetsintrycket av nya sidan (den kanske inte alls är ny, men för mig är den ju det) är mycket gott. Särskilt gillar jag det ljusblå fältet med ikoner för olika verksamheter mitt i sidan och den ordentliga sidfoten med alla nivå 2-alternativ i menyn. En bra lösning på kriget om startsidan!

Jag var såklart tvungen att plåga sökmotorn när jag ändå var i farten. Några döda länkar lyckades jag såklart preseta när jag sökte på ”grafisk profil”, för att se hur det gått med förslaget. Däremot hamnade jag i en PDF av interntidningen ”KommunNytt” från juni 2009, där Roger Kvarnlöv beksriver tankarna kring vapen och logotyp, strax innan reaktionerna från allmänheten brakade loss:

Kommunvapnet togs fram 1963 och är ett så kallat talande vapen (kilen står för Kil). Det har fått goda vitsord bland annat i tidningen Cap & Design som gav två av Sveriges kommunvapen högsta betyg, Malmö och Kil.Eftersom vapnet är unikt och bär på en viktig del av Kils historia föreslås att kommunvapnet ska användas för standar, utmärkelser och vidandra exklusiva tillfällen.

Vår nuvarande logotyp togs fram någon gångunder 1970-talet och föreslås ersättas med enny mer folklig logotyp utifrån de ledtrådar ochden kunskap som fokusgrupperna gett oss. Denär tänkt att användas i kommunens vardagliga kommunikation. I vilken grad förmedlar den nuvarande logotypen de kärnvärden som kommit fram i fokusgrupperna? Kan en ny logotyp bättre förmedla dessa värden?

Hempermanentade lejon till nykterhetens försvar

Karlskoga Tidning har varit på Arbetarmuseet Gråbo och inspekterat nya utställningen om sprit och tobak, och la ut en riktigt stilig bild på webben idag. Standaret bredvid hembränningsapparaten på bilden ska vara från unionsupplösningens år 1905.

”Bort med rusdryckerna” står det på banderollen över stora riksvapnet. Budskapet är väl att man ska utrota dryckenskapen i hela riket. En riktig skönhet – hoppas att vi får se många sådana utanför valstugorna i sommar!

Skönhet ja, men själva riksvapnet lämnar en del övrigt att önska. Små pluttiga kronor, för fläskigt kors och ett par riktigt spinkiga hempermanentade lejon.

Karlskoga Tidning: Karlskogas historia om sprit och tobak

Juli: Folkrörelsernas fanor

Nu förflyttar vi oss från heraldik till vexillogi. Gösta Karlsson-Skårebo bidrar med juli månads kalenderbild till fotoalmanackan. Nu är det visserligen inte Grava, utan den fiktiva socknen Vårbo, med sågverksorten Vårbotorp som central ort, men de har uppenbara likheter med Grava och Skåre.

Jag har ingen konkret bild att föreslå, men de måste ju finnas i arkiven – bilderna från demonstrationstågen, årsmötena, valmötena, tältmötena.

Vad sägs om ett dokumentärfoto från den här tilldragelsen? Demonstrationståget för JA-sidan i folkomröstningen om rusdrycksförbudet ska just avtåga från Vårbo folkskola till valurnorna i sockenstugan:

”Mot vinkelbyggnadens kortvägg står fanor, standar, banderoller och demonstrationsplakat lutade i sådan mängd att den röda väggen knappt skymtar emellan. […] Johan Lind korsar landsvägen bärande nykterhetslogen Hoppets hoprullade fana. Han ställer den bland de andra fanorna vid skolhusväggen. […] 

[…] när gossmusikkåren är inrättad och korrekt uppställd, ropas de övriga upp: sångkörerna från baptist- och missionsförsamlingarna, blådandsföreningen Hoppets Ankar, NTO-logen Hoppet från Vårbotorp, NTO-logen Höstblomman från Hertzöga, Missionsförsamlingen, Missionsförsamlingens ungdomsförbund, Baptistförsamlingen, Baptistförsamlingens ungdomsförbund, Missionsförsamlingens söndagsskogor, Baptistförsamlingens söndagsskolor och alla de övriga. Alla uppställda tre och tre med en meters lucka, och så gott som alla försedda med endera fana, standar, flagga, banderoll, plakat eller vimpel.”

Var finns denna fanprakt idag? Värmlands museum? Fanmuseet i Grängesberg (som vi såg på Antikrundan häromdagen)? På nån kyrkvind eller i nån mörk skrubb i logelokalen? I min kalender har de en given plats

!Nykterhetslogen 381

Nykterhetslogen 381 Fridsborg församlade i Lutherska kapellet i Örnsköldsvik.

Juni: Grums kompanifana

Kompanifanor vid Värmlandsregemente (ur "Värmlands regemente 350 år"/VF)

I senaste ”Grava i ord och bild” (nr 6) skriver Bengt Karlsson om ”Torp och indelta knektar i Grava socken”. Varför inte ägna en sida i fotokalendern åt minnet över dessa knektar? En kompanifana vore väl en lämplig symbol?

Fast det kanske är en lite missvisande rent historiskt. Ingen av knektarna lär ha sett nån sådan, eftersom fanorna (eller är det inte standar när de är sådär små?) togs fram 1967, och om jag inte missminner mig så dog den siste indelte knekten vid Värmlands regemente nån gång i början av 1900-talet.

Bilden här är lånad från Sir Henrys I2-bok, som är en guldgruva för den som gillar små och smalafakta om regementet. Men jag tror att det var lite si och så med faktakollen ibland. I textbeskrivningen av fanorna och de häradssigill som pryder dem sägs det till exempel att Gillbergs härads sigill skulle vara tre blommor. En enebärablomma i så fall, va?

Vilken fana ska man då knyta till Grava då? Svårt val, eftersom det inte finns någon för Kils kompani, som gravaknektarna verkar ha tillhört under en lång period. Grums kanske?