S:t George, S:t Erik och Hertigen av Värmland

Herrens vägar äro outgrundliga. Liksom forumtrådarnas. Jag ställde en fråga om Världsboksdagen på Heraldica, men samtalet leddes in på något mycket intressantare – lokala flaggdagar.

Världsboksdagen 23 april sammanfaller med S:t George-dagen, så engelsmannen flaggade med sin Union flag på tomten i Stodene, i brist på S:t George-kors på duk. Men när ska han hissa sin värmlandsflagga?

13 maj, när Hertigen av Värmland fyller år! föreslog Elias Granqvist. Självklart!

Själv saknar jag tyvärr både värmlandsflagg och flaggstång på tomten, men lyckligtvis upptäckte jag just att det finns fasadflaggor för alla landskap att beställa på nätet.

Jag lägger min beställning nu. Det är fem dagar kvar till 13 maj, så vi får se om den hinner fram till dess. Annars får jag cykla bort till grannen Chris Green och titta på hans.

Och den 18 maj hoppas jag att den naturaliserade stockholmaren Stephen Coombs firar ersmässa med att hissa S:t Eriks-flaggan!

Biskopen, Bäckmark och S:t Erik

Julnumret av Svenska Heraldiska Föreningens tidning Vapenbilden pryds av två nykomponerade biskopsvapen, varav föreingens arbetsgrupp för kyrklig heraldik ligger bakom det ena. Det är vapnet för Stockholms stifts nya biskop Eva Brunne, som i sitt första utförande har målats av konstnären Magnus Bäckmark.

Det är ett snyggt vapen. Enligt traditionen är biskop Evas personliga vapen kvadrerat med stiftets vapen. Brunnevapnet är en kombination mellan talande personvapen och ämbetsvapen. För ämbetet och biskopens tro står den klassiska Lutherrosen, mot ett fält som anspelar på namnet Brunne.

Biskopen har fått en väldigt snygg förstaversion av sitt vapen i Bäckmarks tidlösa stil. Det som sätter igång mina tankar såhär på juldagen är Bäckmarks version av Stockholms vapenbild i stiftsvapnets två fält.

Uppfriskande att se det i någon annan version är Stockholms stads nuvarande grafiska profil. Jag gillar visserligen Karl-Erik Forsbergs kommunala variant av S:t Eriks pagelockiga huvud också, men ibland måste man påminnas om att den korrekta avbildningen av ett vapen aldrig kan fastställas i en grafisk profil.

Tog en titt på Wikipeida och konstaterade att det finns en annan S:t Erik även där. Konstnären heter i det här fallet Marmelad Jag har inte hört at Stockholms stad har opponerat sig mot det, vilket till exempel Kustbevakningen gjort. Förståndigt att låta bli.