Vi ska lära oss av historien. SJ kunde till exempel ha lärt sig en del av förra vintern. Eller så kunde de ha tittat ännu längre bak i historien för att hitta exempel på pålitliga transportsätt. Ett av dem finns avbildat på Älgås vapen som vi finner bakom lucka 15 i adventskalendern.
Hästjärnvägen i Älgå trafikerade visserligen bara sträckan mellan Glafsfjorden och Ränken, men den var både pålitlig och mljövänlig.
Läs mer om Älgå vapen och hästjärnvägen på Wermlandsheraldik.se
Kontrollerar man saken på Wikipedia kan man få några svar på var den svenska järnvängsheraldiken tagit vägen. Till Tomteboda! Där, vid postterinalen, har nämligen Centralstationens gamla klocka hamnat.
Fasaden lär även ha varit utsmyckad med lilla riksvapnet. Finns det också i Tomteboda?
Stationshuset byggdes 1867–1871 och invigdes 15 juli 1871, samtidigt med Sammanbindningsbanan. Arkitekt var Adolf W. Edelsvärd. Fastigheten ägs och förvaltas av Jernhusen AB. Fasaden mot Vasagatan kröntes av statyer av Svea och Göta på varsin sida om det lilla riksvapnet, krönt av en kunglig krona, konstnär Oscar Berg.
Något ska man ju göra när man väntar på tåget. Efter en trött nick åt den värmländske friherren utanför huvudingången släntrade jag i fredags eftermiddag in på Stockholms central och funderade över vart de heraldiska spåren efter Statens Järvägar har tagit vägen. I ögonhöjd i vänthallen finns inget annat än SJAB:s stiliserade version av den gamla symblen för statsjärnvägen – det bevingade hjulet.
Med en kvart kvar till avgång satte jag mitt hopp till fasaden och gick ut till Nils Ericson igen. Men icke. Visserligen kan man skönja någon sorts allegoriska motiv över välstånd och tekniska framsteg under fasadens fönsterrad. Om man kisar. Men inga bevingade hjul i sikte. Kanske ville man inte ens på 1860-talet låtsas om varför byggnad uppförts?
Jag vänder mot norr och tänker gå in igen via gången mot Cityterminalen och håller nästan på att missa den lilla sidodörren.Där finns det gamla svenska järnvängsvapnet – i träsnideri ovanför ingången till SJ:s huvudkontor, flankerad av sin yngre efterföljare.
Så ska det se ut! Spåren kanske inte är helt borta i alla fall? Väl inne i vänthallen igen dristar jag mig till att lyfta blicken och hittar krönta bevingade hjul svävande över hela vänthallen – på ljusarmaturen.
