Hoppas att Sören axlar Arvids kåpa!

Arvid_Runestam

I söndags, på fjortonde söndagen efter trefaldighet, vigdes Sören Dalevi till biskop i Uppsala domkyrka. Imorgon installeras han som stiftschef i domkyrkan i Karlstad. Då hoppas jag att få se honom i den biskopskåpa som Arvid Runestam invigde i samband med stiftets 300-årsjubileum 1947.

15-talet år innan stiftsvapnet kom till är denna skrud ett förebud om vad som komma skall och kan ses som en sammanfattning av hela stiftets symbolflora. På kåpans bårder ses de heraldiska vapnen för de två landskap som utgör stiftet – Värmland på det högra och Dalsland på det vänstra. På de två band som hänger ner från mitran hittar vi två sigill – domkaptilets och stiftsstadens.

Wikipedias porträttbild på Arvid Runestam här ovan syns de bägge landskapsvapnen ganska tydligt. Mitrans band knyckte jag från Facebook i samband med en prästvigning för några års sedan, när den bars av Esbjörn Hagberg:

mitra

Karlstads halva örn är för en gångs skull rättvänd, antingen på grund av heraldisk kunskap eller som en konsekvens av att den hövlighetsvänts mot Kristusbilden i domkapitlets sigill.

Skruden är helt enkelt ett stort stycke konsthantverk och stiftshistoria. Dessutom tror jag att Sören Dalevi fyller ut den väl så bra som Gravasonen och ärkebiskopsmågen Arvid Runestam!

En beskrivnign av hela skruden finns i praktverket ”Karlstads stift i ord och bild”:

I samband med 1947 års prästmöte i Karlstad, fick stiftets biskop och det ämbete, han förvaltar, mottaga en ny kåpa och mitra, båda av yppersta material, italiensk sidenbrokad, med bårder och ryggsköld av grön sidendamast. Broderierna, i guld, silver och silke, äro utförda av ateljé Licium efter komposition av Märta Afzelius. Den förnämliga skruden var välkommen inte enbart för sitt konstnärliga värdes skull; den var välbehövlig, enär den gamla måste sägas ha tjänat ut.

Bårdernas bilder och texter anknyta till det anldliga arvet efter bemärkta personligheter i Värmland och på Dal. Överst på högra bården (t.v. på bilden) avbildas Stor Ingmar och Stark Ingmar ur Selma Lagerlöfs Jerusalem, med orden: ”Och de sågo himlen öppen”. Därunder återges Värmlands vapen (ej synligt på bilden) samt slutorden ur Pontus Wikners dikt Mig törstar: ”Allt jag finner, allt jag vinner, i den ende, som är Vägen, som är Sanningen och Livet”. Nedtill på samma sida synas symboler hänsyftande på J.A. Eklunds psalm Fädernas kyrka, vars inledningsord citeras. Överst på vänstra bården (t.h. på bilden) är broderad gestalten av en odalman med händerna knäppta till bön. Texten därtill är hämtad ur Erik Gustaf Geijers skördepsalm: ”I nåd du, Herre, på oss tänkt; vår jord din rikdom hyser”. Därunder följer Dalslands vapen och ett ord av Vitalis Norström: ”Fyll tiden med liv, och du övervinner den i döden.” Slutligen synas på denna bård broderier som anspela på Esaias Tegnérs skaldskap och gärning. Ur dikten Det eviga citeras: ”Det sanna är evigt; kring himmel och jord genljuda från släkte till släkte dess ord”. Längst ner på bårderna läses inskriften: ”År 1947 då Karlstad varit stiftstad i 300 år skänkte vänner till kyrkan stiftets biskop denna skrud”. Kåpans ryggsköld framställer bilden av Den gode herden. På mitrans band avbildas domkapitlets och stiftstadens sigill.

Karlstads stift i ord och bild, s 98.

Frödingskandal på Kulturnatten!

Inatt är det Kulturnatten i Karlstad. Vi som går och lägger och lite tidigare fick nöja oss med KulturKnatta, som höll på fram till klockan sex, med aktiviteter i och kring Museiparken på Sandgrundsudden.

På vägen hem passade vi på att ta en sväng in på stadsbiblioteket, och det är då jag upptäcker nidingsdådet. Två byster av Fröding och Lagerlöf har alltid hälsat besökarna när de kommit upp för stadsbibliotekets rulltrappa. Gustaf vid högra entrén och Selma vid den vänstra.

Men på Frödings plats möttes jag nu istället av kolteckningar utförda av estetgymnasister. Man har gömt Gustaf Frödings byst bakom utställningsskärmar! Kulturkarlstad skakas i sina grundvalar!

Frödingbyst bakom skärm

Den som vill lägga grunden till en Lagerlöfsamling kan förresten ta en titt bland bibliotekets gallrade böcker. För fem kronor stycket hittar man många fina titlar som ”Lagerlöf ur ett italienskt perspektiv” och andra nischade skrifter. Själv kunde jag inte motstå ”Att uppfatta allt mänskligt – Underströmmar av luthersk livsförståelse i Selma Lagerlöfs författarskap” av Margaretha Brandy-Cöster. Överkurs? Verkligen!

Tomtens hemkommun bakom lucka 6

Självaste Jultomten har namnsdag idag och vad kan då passa bättre än att gömma vapnet för hans hemkommun bakom lucka 6 i adventskalendern? När jag var liten trodde jag att Tomten bodde i Stockeberget. Frågade man närmare om vart det låg fick man svaret att det låg någonstans ”väst på skogen”.

Efter det har jag fått höra att han kanske bor vid Nordpolen, på Grönland eller i Rovaniemi. Men nu i vuxen ålder vet jag bättre. Värmlands ende auktoriserade tomte heter Inge i Halla och bor utanför Deje i Forshaga kommun. Han är en mycket sympatiskt tomte och kan året runt ses runt om i Värmland iförd sin tomteuniform, med Forshaga-vapnet föredömligtbroderat på vänster arm.

Tomteuniformen hade han dock inte på sig när han delade ut valsedlar för Moderaterna utanför Deje simhall i höstas. Då var han iförd vit t-shirt, men hindrade honom inte från att ta en plats i Forshaga fullmäktige.

Fast för mig är nog Forshagas kommunvapen mest förknippat med Selma Lagerlöf, vilket man kan läsa mer om på Wermlandsheraldik.se

 

Selmainspirerad skönhet i Arvika

Nästa år är det 100-årskalas i Arvika. Till firandet har man tagit fram en snygg symbol, som har plockat hästen ur stadsvapnet. Symbolen kan bland annat ses på jubileets Facebook-sida

När hästen ses uppstigande, liksom örnen i Säffles vapen, för det tankarna till legenden om den jössehärske Näcken, som visar sig på land i skepnad av en vit häst. Legenden, som ibland kopplas  ihop med valet av stadsvapen, har bland annat utnyttjats av Selma Lagerlöf i novellen ”Vattnet i kyrkviken”.

September: Ätten Lagerlöfs vapen

Trodde någon att jag kommit av mig i min alternativa bildalmanacka för Grava hembygdsförening, så trodde ni rätt. Men nu är det dags för september. Varför inte dra lite nytta av att man faktiskt är hemsocken åt en av nobelpristagare? Att Selma var född och uppvuxen i Östra Ämtervik och valde att köpa tillbaka fädernesgården så snart nobelprischecken var inlöst tycker jag att vi kan ha överseende med. Vi får även ta och glömma att den lilla annexförsamlingen Forshaga bröt sig ut och bildade egen kommun. När stamfadern Peter i Skived levde och verkade på det som idag är Forshaga hembygdsgård var det fortfarande en del av det gamla forna Storgrava.

Här är vapnet!

Adliga ätten von Lagerlöfs vapen (ur Klingspors vapenbok)

Ett självklart val till september månads kalenderbild.

Maj: Forshaga köping

Forshaga kommuns vapen u r "Värmland - vår hembygd"Forshaga – annexförsamlingen som blev egen köping måste ju få vara med i den heraldiska gravakalendern för 2011. Vi som bor här ser ju visserligen inte Forshaga som en del av Gravabygden, men tittar man bara en aning bakåt i historien ser man att det faktiskt är så. Och i så fall kan man ju inte låta bli att vara en aning chauvinistisk – Selma Lagerlöf härstammar från Grava, vilket framgår av historiken till Forsha kommunvapen!