NWT:s gyllne örn

Nya Wermlands-Tidningen kallar sig konservativ och då hör det väl till att man värnar om sina traditioner.  Det gör man, åtminstone i fråga om Värmlandsörnen. På ledarsidan kan man se landskapsvapnen från spridningsområdet ”Värmlands län och Karlstads stift”, vilket tydligen omfattar även Västerdalarna – Värmland, Dalsland och Dalarna. Ibland kan man också det gamla märkliga logotypen, där bokstäverna NWT snirklats ihop till en örn.

I helgen har vi också kunnat se den gyllene Värmlandsörnen i NWT:s variant. Sportredaktionen delade för 80:e gången ut NWT:s guldmärke. Iår fäste sportchefen Håkan Kamp den gyllene örnen på  viltskytten Niklas Bergström. Frågan är bara vad det står på örnens bröst. ”NWT för…”

Lucka 22: Utrotningshotad örn

Dan före dan före dopparedan och vi hittar en utrotningshotad fågel bakom lucka 22 i adventskalendern. Karlstadsörnen för en tynande tillvaro. Men den biter sig fast på några få ställen – till och med på vägskyltar. Var man kan se denna raritet kan du läsa om på Wermlandsheraldik.se (OBS! medarbetare på Karlstads kommuns informationsavdelning får INTE klicka på länken!!!)

Grånad yngling i lucka 7

Många favoritvapen finns det – bakom kalenderns lucka 7 hittar vi ännu ett. Sveriges yngsta stads vapen, med en Wermlandsörn, frisk som Afrodite, nyss stigen ur havet.

På Wermlandsheraldik.se har jag uttryckt mig rent lyriskt över Säffles grafiska profil. När jag kollar upp den idag har den förändrats igen. Bort är det vågskvalpet från vapnets vågskura, men vapnet finns kvar. Kvar, fast i en ganska trist version, i en skala som inte riktigt funkar. Kanske dags att kasta av sig murkrona, rugga de grånade fjädrarna och sträcka ut sig i all sin blå prakt i en webbsäker 2000-talsdräkt?

Dag Sandahl vänder biskopens vapen mot domkapitlet

Kyrklige debattören Dag Sandahl tar till nye biskopens vapen i sin strid med domkapitlet i Växjö.  Under rubriken ”Gycklare eller hycklare” gör han i sin blogg på Östran.se en analys av biskop Jan-Olof Johanssons vapen:

Biskop Johanssons biskopsvapen presenteras. Det innehåller en örn med en yxa i klon. Men vad i allsin dar? Hur hör en yxa samman med valspråket om glädjen för hela folket? Det fanns en förklarande text i dagens Ölandsbladet: Örnen är Johannes (Jan) och yxan är Den helige Olofs attribut. Inte mig emot. Växjö stift sökte en visionär och det passar bra med örnen. De som säger ”Växjö stift sökte en visionär och valde Johansson”, har en poäng, liksom de som sett intervjun inför biskopsvalet med Johansson och hört att han karaktäriserat sig som ”förnöjsam”. En förnöjsam visionär kanske är just den tulipanaros stiftet behöver. Han kommer att laga efter läge inte för att göra det bra men väl för att göra det så bra som möjligt – för det är de förnöjsammas lott här i liv

Sedan följer ett avsnitt som man kan hoppa över om man inte är intresserad av Sandahls strid med domkapitlet angående hans språkbruk vid förra kyrkomötet. Det är på domkapitlet (och därmed även på Johansson, som ju både som domprost och nu som biskop leder kapitlet) bloggrubriken ”Gycklare eller hycklare” syftar.  Men i slutet av boggen återkommer Dag Sandahl till sin heraldska analys:

Och Johanssons val av yxa begriper jag bättre – men hur kan ha få för sig att han skapar glädje med sin yxa?

I inläggets kommentarstråd handlar det mest om för eller emot Sandahl. Men i en kommentar får vi en ambitiös, och därmed underhållande, analys av vad biskopen, på bibliska grunder, bör nyttja sin yxa till. Analysen står signaturen ”Värmlänning” för (OBS! ej undertecknad). Här följer det i sin helhet:

En biskop och hans vapen?

En biskop bör nog vara försiktig med sin yxa. Det mest funktionella är nog vedhuggning inte församlingsbygge. När vi läser 1 Kung 6:7 förekom inte yxredskap vid tempelbygget. Stenarna var färdiga redan vid stenbrottet. I dagens postmoderna kontext får vi vara beredda på att yxorna används som tillhyggen. Nietzsche filosoferade med hammaren. Dagens dekonstruktörer är ivriga att ”yxa till” det som Gud gjort rätt och färdigt så att det skall anpassas till ideologin. Dessa yxmänniskor möter vi i frälsnings, kyrko och dogmhistorien. En del kan vara riktigt våldsamma såsom psalmisten vittnar om: Allt har fienden förött i helgedomen. Dina ovänner skränade i ditt hus, de ställde upp sina tecken där. De högg som när man låter yxan gå i täta skogen. Ornamenten slog de sönder med bila och bräckjärn Ps 74:3ff. En biskop bör inte vara en sådan yxman utan likna den Gode Herden som inte flyr när vargen kommer.

Skrivet av: Värmlänning den 20 november 2010 22:45

Småländska änglavingar

Jag tyckte väl att vingarna såg väldigt fluffiga ut. Vi har fortfarande inte sett till någon blasonering för nye växjöbiskopen Jan-Olof Johanssons vapen, men Kyrkans tidning kommer med en intressant uppgift angående örnen:

Örnen och yxan som syns i biskopsvapnet står för namnet Jan-Olof. Örnen är symbolen för Johannes, som är kortform för Jan. Johannes är den av evangelisterna som mest utvecklat teologin om Jesu födelse som Guds inkarnation i världen. Dessuom för örnen tanken till Kalmarsund. I örnens en klo finns en yxa, som är Olof den heliges attribut.

Det där har vi höt förut. Men så biskopen själv:

– Örnens vinge är utformad som en änglavinge, säger Jan-Olof Johansson.

Utformad som en änglavinge alltså. Den blasoneringen ska bli kul att läsa.

Kyrkans tidning har förresten lyckats att publicera två artiklar om biskopen och vapnet veckans nummer. Kreativ redigering…

Enformig polsk örn

Syrran kom hem från Polen med en zloty till mig. En lämplig present till den som är besatt av örnar, för på 1 zloty-myntets baksida kan man nämligen se den krönta polska örnen från statsvapnet.

svenska Wikipedia berättas legenden om hur örnen hamnade i statsvapnet:

[…]tre hövdingabröder; Lech, Czech och Rus som följdes åt på sin väg västerut för att bilda varsitt rike. De tre red slutligen åt var sitt håll med sina följen. Czech grundade Tjeckien och Rus det som blev Ryssland och Ukraina. När Lech kom till en plats i nuvarande Polen där han sökte en lägerplats för natten såg han en helvit örn flaxa upp från sitt näste mot den röda solnedgången, vilket förklarar örnens färg och den röda bakgrunden på vapnet. Enligt legenden grundade Lech staden Gniezno (näste) på platsen och den staden blev Polens första huvudstad.

Så ska en legend låta. Den påminner rätt mycket om legenden om de tre jättesönerna Bjälle, Tole och Kätte som slog sig ner i Grava och byggde sig var sin gård – Bjällerud, Tolerud och Kätterud.

Den engelska versionen av samma sida är ger mer information om vapnet, bland annat detta:

According to Chapter I, Article 28, paragraph 1 of the Constitution, the coat of arms of Poland is an image of a crowned white eagle in a red field.[1] The Coat of Arms Act, Article 4, further specifies that the crown, as well as the eagle’s beak and talons, are golden. The eagle’s wings are outstretched and its head is turned to its right.[2] In English heraldic terminology, the arms are blazoned as Gules an Eagle Argent crowned, beaked and armed Or. In contrast to classic heraldry, where the same blazon may be rendered into varying designs, the Coat of Arms Act allows only one official rendering of the national coat of arms. The official design may be found in attachment no. 1 to the Coat of Arms Act.[2]

Att ett vapen bara får förekomma i en enda tolkning trodde jag var en vanföreställning som bara gällde statliga svenska myndigheter. Men i polen har man alltså lagstiftat om det!

Höglund i ny skrud

Jag skrev för ett tag sedan att Fredrik Brodin inte berättat på sin nya hemsida vilka tjänster han tänker erbjuda inom heraldisk formgivning. Nu finns informationen på plats!

Ett snyggt varuprov finns här – jag har just fått en ny version av mitt personliga vapen levererat från Brodin.

 

”I fält, delat av silver och rött, en blå örn med röd beväring uppstigande ur en kalk av guld.

Vem är konstnären?

”Vem är jag” hette alltså Vicor Nyåkers film som fick Filmörnen 2010. Men vem är konstnären?

Formgivaren bakom Filmörnen-statyetten heter förresten Lina Nilsson. På Wikipedia kan man läsa om dess symbolik:

2009 genomfördes tävlingen ”Designa en örn” för att få en ny design på förstapriset; Filmörnen-statyetten. Kriterierna var att statyetten skulle ha en klar koppling till film, örn och Värmland. Tävlingen vanns av Lina Nilsson som läste innovation- och designingenjörsprogrammet på Karlstads universitet.

Hennes skapelse var en örn integrerad i en filmklappa. Klarälven följer örnens kropp och avslutas i vad som ser ut som örnens klor. Denna ”nya” statyett vanns första gången av Stefan Askernäs 2009.

Undrar hur de övriga bidragen såg ut.

Bäversvansad militär pippi

Hamnade av en slump på hemsidan för Värmlands militärhistoriska förening (eller Wermlands Militär Historiska Förening, som man väljer att kalla sig). Och det vore väl skam om man inte hade hittat en värmlandsörn där!

Örnen i den här upplagan verkar vara en lätt retuscherad version av örnen på regementsfanan. Huruvida emblemet (eller vapnet, för det är ju fatiskt inplacerat i en sköld) alltid är svart-vitt eller om det verkligen rör sig om en svart örn i fält av silver, är svårt att säga. Vore kul annars.

När man ser regementsfanans örn utlyft ur sitt sammanhang på det här sättet funderar man ju lite på dess anatomi. Här för inte stjärtfjädrarna tankarna till någon bengtssonsk bubblande tallkotte, men frägan är, om inte det är en eventuell värmlandsbäver från Medelpad som varit inblandad, när mamma värmlandsörn värpte regementsfanans pippi?