Degerfors fotbollsklubbars klubbmärken

En utomstående betraktare skulle lätt kunna tro att fotbollsklubben Degerfors IF har plockat in kommunvapnets mest framträdande symbol, järnmärket, i sitt emblem. Men så kan det inte vara, eftersom klubben är nästan ett halvsekel äldre än både kommunen och vapnet. Om jag hade haft känningar hos riksheraldikern på 40-talet hade jag nog lagt ett ord för att Degerfors köpings vapen skulle gå i rött och silver. Istället valde man blått, för att anspela på Sveafallen, som störtade sig i havet, just på gränsen mellan Värmland och Närke, vid tiden för den senaste istiden.

Den gemensamma nämnaren talar däremot sitt tydliga språk om vad som varit förutsättningen för både fotbollen och kommunen – järnbruket. Tittar man på Ingemar Bergs provkarta över Degerfors klubbmärken från Klubbmärken.com ser man en del intressanta saker.

Degerfors FF står lite oväntat för Degerfors Finska Förening. De har också det mest oväntade klubbmärket, kanske för att det i första hand inte är ett fotbollsemblem. Finska föreningen har helt enkelt tagit Degerfors kommunvapen och bytt ut dess kugghjul och järnmäke mot tre vita svanar. Sångsvanen är nämligen Finlands nationalfågel. Det här emblemet skulle kunna bli ett riktigt vapen, om man rensar bort bokstäverna ur skölden. Jag tror att jag ska skriva till föreningen och föreslå att man låter registrera följande vapen:

I fält av silver en av vågskuror bildad blå balk, belagd med tre simmande sångsvanar av silver.

Föreningsnamnet kan man lika gärna skriva på en banderoll eller i en cirkel runt vapnet. Och så kanske man ska låta svanarna simma lite mer organiserat, men det är mer en smaksak.

Vilket förhållande kvartersklubben Strömtorps IK har till storebror Degerfors IF vet jag inte. Men anar man inte ett visst släktskap dem emellan, när man ser klubbmärket för Degerfors IF Ungdom (DUFF)?

Kvartersklubbar finns det gott om i lilla Degerfors. Den som vet bakgrunden till Skogalunds SK:s 60-talslogga får gärna höra av sig. Märket är snyggt, men vad föreställer det?

Detsamma gäller om någon kan förklara varför 2000-talsklubben Ängebäck BK har en grön sköld med en gyllen fransk lilja. Jag trodde först att det var en avläggare till scoutrörelsen, men någon sådan koppling kan jag inte hitta.

Veteranklubben (?) gOld Stars FK:s märke vill jag hälsa inte kommentera. Om det stämmer att klubben var grundad 2002, så måste klubbmärket ha varit riktigt 80-talsretroironiskt från första början.

Då går mer igång på Kanada BK:s märke. Kanada för ju inte tankarna till fotboll direkt, men namnet kommer från ett bostadsområde i Degerfors. Något jag funderar särskilt på är huruvida klubbmärket är jämngammalt med klubben. 1952 hade Kanada nämligen inte fått sin nuvarande nationalflagga ännu, den antogs först 1965. Innan hade man, liksom Australien och Nya Zeeland, haft en flagga med Union Jack uppe i vänstra hörnet, men när kanadickerna skulle skicka fredsbevarande styrkor till Egypten efter Suezkrisen behövde man en flagga utan uppenbar brittisk koppling.

Degerfors blir ju ofta bortglömt när man talar om Värmland och det är kanske bara när det kommer till fotboll, som värmlänningen i gemen är direkt intresserad av att erkänna Degerfors. Men hur är det egentligen med landskapstillhörigheten?

Man brukar ju säga att Värmlands län består av landskapet Värmland, utom Karlskoga bergslag, det vill säga kommunerna Degerfors och Karlskoga, som hör till Örebro län. Men hela Degerfors kommun är faktiskt inte värmländskt. Geografin är riktigt, riktigt stökig där nere.

Nysunds socken bildades på 1600-talet genom att man tog delar av Rudskoga i Värmland och Kvistbro i Närke och bildade en ny socken, mitt på landskapsgränsen, som utgörs av Letälven, som rinner mellan sjöarna Möckeln och Skagern. Där går landskapsgränsen fortfarande och mitt på gränsen ligger Åtorp, på bägge sidor om älven. Idrottsplatsen, affären och kyrkan ligger på Värmlandssidan, så vi får nog räkna Åstorps IF som en klar Värmlandsförening. (Pizzerian ligger i Närke).

Helt klart i Närke ligger Svartå IF. Liksom Åtorp spelar man i svart-gult, så man kan fundera på om det föreligger något släktskap mellan de bägge idrottsföreningarna. Annars verkar det lite krångligt att ha samma färger som närmaste grannen.

* * *

Jag är som vanligt intresserad av alla formera av inspel och teorier kring mina funderingar. Om ni dessutom råkar ha något av följande märken tror jag att Ingemar Berg skulle bli glad:

  • Nysunds IF (Bildad 28/2-1936)
  • IFK Åtorp
  • Österviks IF 16/4-1957

Ragnhild Nordensten på Nora stadshotell

IMG_2720

Det var alltså Ragnhild Nordenstens väggmålning ”Hjärtat av Bergslagen” på Nora stadshotell som fick mig att gå igång på Bergslagens symbolik och traditioner. I vanliga fall brukar jag ha ganska stora problem att identifiera konstnärer bakom offentliga konstverk, även av den ganska pompösa sorten. Arkitekten kommer vi alltid ihåg, men glömmer fort vem som målade taket, högg fasadutsmyckningen eller skar ut ugglor i väggpanelen.

Men den här konstnären var inte svår att identifiera. För det första hade hon  signerat målningen ordentligt nere i högra hörnet (det var bara att klämma sig in bakom Jack Vegas-maskinerna och kolla).

För det andra var hon googlingsbar.Det visade sig att vi har med en bygdens dotter att göra. Ragnhild Nordensten (1888-1951) var född bara en mil från Nora, i Striberg, där hennes far var gruvförvaltare. Det blev också bergslagsmotiven som blev hennes signum, även om allegoriska väggkartor kanske inte hörde till vanligheterna.

Kartans idé och placering tycker jag mig känna igen från en del utsmyckning på stadshotellet i Karlstad som också hade en glansperiod under samma tid. Vi befann oss i bilturismens barndom och ägarna ville placera sina hotell i ett modernt, kulturhistoriskt intressant bilvänligt landskap med andra högklassiga anläggningar inom räckhåll.

När man pratar om identitet är det intressant att notera att konstnären har markerat landskapsgränserna, men inte länsgränserna på kartan.

Naturligtvis var det vapensviten i kartan som intresserade mig mest. De fyra landskapsvapnen har försetts med mer eller mindre karaktäristiska sköldhållare; Värmland har fått en skogsarbetare en bruksarbetare, Närke ett lantbrukarpar, Södermanland två kvinnor i skördearbete och Västmanland två bergsmän.

Ovanför den övre sköldkanten på Värmlands sköld sticker det upp tre konvaljestänglar. Först tog jag detta som en diskret hyllning till Värmlands störste och Noras största författare;  Maria Langs döpte ju en av sina mer kända romaner till ”Kung Liljekonvalje av dungen” efter Gustaf Frödings dikt. Men det skulle i så fall vara lite väl subtilt, eftersom målningen är gjord 1939 och boken kom ut 1957. Vi får därför sluta oss till att konvaljerna är en ren Frödinghyllning.

Eftersom jag inte känner till något mer om Ragnhild Nordensten vet jag inte hur stort hennes heraldiska intresse var, men det är lite intressant att notera att hon valt att ge Värmlands vapen de klassiska svart-gula tinkturerna istället för de ursprungliga blå-vita, som tre år tidigare hade blivit fastställda som de gällande.

Ett sällskap för Värmland med omnejd

Den västgötske heraldiske skriftställaren Jesper Wasling är så produktiv att man inte hänger med i hans utgivning. Bland annat missade jag vad han skrev om Värmländska Heraldiska Sällskapet i mellandagarna. Jesper har känt till mina planer på ett värmländskt heraldiskt sällskap länge och konstaterar att vi äntligen har gjort slag i saken. Jag kan bara instämma – det var på tiden!

Jesper förskräcks dock över sällskapets ambitioner att verka i Värmland, Dalsland och Närke. Det behöver han inte göra. Visst kan det låta överambitiöst, men tanken är inte att vi ska ordna regelbundna sammankomster i de tre landskapen, snarare att ta någon form av ansvar dem i heraldiska sammanhang. För även om man försöker koncentrera sig på Värmland går det inte att komma ifrån kopplingarna åt öster och sydväst.

Carl_IX_SP009.jpgVärmland kan spåra mycket av sin administrativa historia tillbaka till hertig Carls dagar på 1500-talet då han styrde över Södermanland, Värmland och Närke. Värmland, Dalsland och Närke utgjorde tillsammans Närkes och Värmlands län under 1600-talet och hela Värmland hörde till Örebro län innan vi fick egen landshövding 1779.

Karlskoga berglag, alltså nuvarande kommunerna Karlskoga och Degerfors tillhör fortfarande Örebro län. Värmlands landskapsvapen ingår därför i Örebro läns vapen. Besöker man Örebro slott finner man många heraldiska referenser till Värmland.

I kyrkligt hänseende är Värmland och Dalsland sammankopplade genom Karlstads stift sedan 1581, då vi skiljdes från moderstiftet Skara. Detta har gjort att Värmland och Dalsland häger ihop även i akademiska sammanhang. Dalslänningar har ofta börjat sin akademiska bana vid läroverket i Karlstad och de har därför av tradition organiserats av de värmländska nationerna i Uppsala och Lund.

Även militärt finns det starka band, främst mellan Värmland och Närke. Det som vi idag tänker på som Kungl. Värmlands regemente var egentligen Närke-Värmlands regemente under större delen av sin existens. Efter många pragmatiska ombildningar är det idag åter Örebro-Värmlandsgruppen som organiserar det värmländska militära försvaret.

Allt detta gör att de tre landskapen Värmland, Dalsland och Närke är intimt sammanflätade i administrativt, historiskt och därmed även heraldiskt hänseende.

Så Jesper kan vara lugn. Vi är inte överambitiösa, även om jag förstår hur han tänker.

En sak måste dock göras klar: Det är inte okej att kalla vårt verksamhetsområde för ”norra Götaland”. Det ursäktas icke! Dalsland må höra till Götaland, men Värmland och Närke gör det icke!

Närkes vapen enligt Psyklopedin

Källkritik på nätet är viktigt, har vi fått lära oss. Man ska dubbelkolla data och inte lita på Wikipedia. Då kanske Psyklopedin.org kan vara något? Man hittar åtminstone alternativa data om Närke och dess landskapsvapen. Något som åtminstone roar en värmlänning.

Stilen är omisskännlig, men jag gissar att det inte är de Waern själv som skapat den här varianten av närkevapnet.

Om oss värmlänningar kan man läsa följande:

Värmland är ett län, och egen Sovjetrepublik (Värmländska SSR), inom Reinfältet. I Värmland bor så kallade värmlänningar, dessa är ett konstigt släkte. Deras språk är något av ett mysterium, men språkforskare tror det härstammar från arabiskan. En mannlig värmlänning är i snitt 199 centimeter lång och väger 115 kilo, vad gäller kvinnorna är det mer ovisst, ty en värmlänning av hon-kön har aldrig skådats. Troligaste orsaken till detta är att värmlänningarna oftast åker till Nigeria och träffar en kvinna där. Sedan när kvinnan fått en son så flyttar far och son tillbaka till Värmland.

Åker du till Värmland kan du besöka Ransäter, där Sveriges tidigare diktatorstatsminister Tage Erlander föddes.

Närkevapnet var kul, men de pubertala texterna tycker jag får 80-talets små uppslagsböcker i Svenska MAD att framstå som intellektuellt djuplodande och förfinade.