Stodene gårdsarkiv på Värmlands museum

20120724-200524.jpg

1997 ärvde en Sten Nilsson en gård i Stodene. Med gården följde ett antal dokument, som han donerade till Värmlands museum. På så sätt uppstod Stodene gårdsarkiv, som omfattar en arkivbox med ett trettiotal dokument – ekonomiska och juridiska handlingar, som i första hand berör fastighetsaffärer under 1800-talets andra hälft.

Utan att ha hunnit läsa igenom dokumenten ordentligt, kan man konstatera att det i och kring kronohemmanet Stodene, som på så många andra ställen på 1800-talets svenska landsbygd, pågick ständiga markaffärer. När dokumenten är många från samma tidpunkt, som runt 1863, kan man gissa att det skett större affärer, kanske ägarbyte för hela egendomen.

Det bäst bevarade dokumentet i samlingen är den prydliga lunta med handlingar som kommissionslantmätaren lämnade efter sig när det hölls hemmansklyvning i Stodene i juli 1895. Dateringen av själva protokollet startar 10 juli, ett par paragrafer skrevs ner, undertecknades och bevittnades. Sedan återkommer lantmätaren och vittnena (gode män från andra hemman i socknen) en vecka senare, några nya paragrafer betas av och undertecknas och så gör man ännu en veckas paus i förrättningen. Detta upprepas tre gånger innan hemmansklyvningen är genomförd. Efter lantmätarens protokoll följer ett antal bilagor – utdrag ur olika register som är daterade tidigare samma år. Alltsammans är prydligt sammanbundet med tvinnade snoddar och förseglat med lantmätarens lacksigill.

Innehållet i arkivet
I arkivboxen med handlingar om Stodene finns 27 konvolut innehållande ett eller flera dokument. Nedanstående förteckning visar konvolutens påskrifter, i den ordning de ligger i boxen

Köpebrev 1848
Köpebrev 1855
Lagfartsbevis samt karta över ägor vilka? och Klarälven (UÅ)
Två skuldbrev + diverse handlingar 1829, 1889, 1894
Kontrakt 12 januari 1843
Carlstads Tingslags häradsrätt 11 oktober 1845
Köpebrev på gård (Stodene) 6 april 1861
Utdrag ur lagfartsprotocollet Carlstad 1863
Köpebrev 1863
Carlstads Tingslags häradsrätt 26 april Kronoskattehemmanet Stodene
Utdrag ur lagfartsprotocollet Carlstad 28 maj (Stodene)
Utdrag ur lagfartsprotocollet Carlstad 28 maj (Kronoskattehemmanet Stodene)
Köpebrev, Stodene, 28 januari 1869
Utdrag ur inteckningsprotokollet Karlstad 28 maj 1869
Köpebrev 19 april 1872 Kronoskattehemmanet Stodene Grava socken
Utdrag ur lagfartsprotocollet Karlstad 10 maj 1872
Karlstads Tingslags häradsrätt No 15 10 maj 1873
Lagfartsbevis Karlstad 27 mars 1876
Utdrag ur inteckningsprotokollet Karlstad 2 december 1876
Utdrag ur inteckningsprotokollet Karlstad 2 december 1876
Gravationsbevis Karlstad 11 december 1876
Revers Carlstads Sparbank 500 kr 13 december 1876
Utdrag ur domboken Karlstad 20 november 1877
Utdrag ur lagfartsprotocollet Karlstad 8 september 1879
Utdrag ur inteckningsprotokollet Karlstad 11 maj 1885
Skuldbrev No 5667 mm räkning 1 juni 1890
Protokoll hållet vid laga hemmansklyvning 1895 10 juli

Dagens industrihistoria – Stodenesågen

Det blev ett litet tillägg på Wikipedia-sidan om Stodene idag också. Dagens notis avhandlar sågverksindustrin i Stodene. Källan är mestadels Bengt Karlssons artikel i Grava hembygdsförenings årsbok från 2007.

Imorgon blir det nog något om kulturhistorisk bebyggelse. Håll i er!

Här är dagens text:

Axelssons sågverk kallades i folkmun Stodenesågen för att skilja den från den närbelägna Skåresågen. Sågen etablerades i Stodene 1935 av Gunnar Axelsson. Axelsson hade under 15 år bedrivit ambulerande sågverksverksamhet med häst och vagb bland skogsägarna i trakten, men permanentade verksamheten på området mellan landsvägen och Stodenetjärnet.

Timret levererades med lastbil och tippades i Stodenetjärnet, för att skyddas mot torka och insaktsangrepp. Från tjärnet transporterades stockarna på en matarkedja till såghuset, där det under den första tiden klingsågades.

1937 utökades verksamheten med ett hyvleri för tillverkning av spåntade plank och bräder. 1953 ersattes klingsågen av en ramsåg och under 50-talet konkurrerades även stabbläggarna ut av sågverkets första truck.

Sågverket brann ner 1969 efter ett blixtnedslag, som lyckligtvis skonade brädgården. När sågverket byggdes upp investerades i en reduceringsmaskin från Kockums i Söderhamn. Reduceringsmaskinen flisade stockarna till bräder, med massaved som restprodukt.

Familjeföretaget Axelssons sågverk, såldes 1989 Skåresågens ägare till Westwood, numera Moelven.

Efter att ha sanerats har sågverksområdet nu omvandlats villakvareteretTimmerspelet. På området korsas de två gatorna Takarevägen och Stabbläggarvägen.

David Nessle – årets sista bekantskap

Eftersom jag mentalt tillhör 30-talisterna så har jag aldrig stiftat närmare bekantskap med serieskaparen och författaren David Nessle. Jag har visserligen skymtat honom på en och annan sökresultatsida när jag varit ute på nätet i något obskyrt ärende. Jag har till och med varit inne och vänt på bloggen någon gång, observerat någon skön formulering och tänkt ”Hit får jag nog återvända någon gång…”

Men idag fastnade jag, när jag ännu en gång skruvade på sökbegreppet för Värmlands vapen. Jag skrev för ett tag sedan om heraldikerna Martin Sunnqvist och Elias Granqvist som gjort heraldiska utvikningar på sina i övrigt ickeheraldiska bloggar. Men att hitta en icke heraldisk bloggare som kåserar över svenska landskapenvapen var brutalt uppfriskande.

Inläggen har visserligen några år på nacken, men är tidlösa, så det är bara att njuta av Nessles reflektioner över landskapen och deras vapen. Utan synbara heraldiska kunskaper går han igenom provinserna en efter en, med deras vapen som resonansbotten – Härjedalen, Norrbotten, Ångermanland, Södermanland, Närke, Östergötland, Jämtland, Gästrikland, Dalsland, Dalarna, Västergötland, Uppland, Lappland, Hälsingland, Västerbotten, Västmanland och Medelpad.

Och så den om Värmlands landskapsvapen. Den är visserligen inte så utförlig som vissa andra artiklar, men han gör allt rätt för att fånga mitt intresse. För det första uppträder han på inledningsbilden, iförd vad som tydligen är vår gemensamma favorit-T-shirt. Min gymnasieala Kafka-T-shirt-fäbless delas tydligen av många 60-talister.

Dessutom poserar han exakt samma ställe där NWT-journaliseten Anna Sims placerade mig, när hon som redaktör för studenttidningen Citrus och skulle skriva om folk med udda intressen. Jag hade gjort mig känd som lokalhistorikern som tvångsguidar överförfriskade och hjälplösa studenter på väg hem från kåren.

Att plocka upp kopparsticket på Värmlands vapen ur Erik Dahlbergs Suecia är inte heller dumt.

Men, kanske mest avgörande –  karln har givit ut en bok med titeln ”Gasen i botten Hieronymus Bosch”. Måste ha!