Dagens namn – Agi och Arthur

Gåtan om omslaget på ”En bok om Värmland av värmlänningar” har äntligen nått sin lösning. Egentligen har frågan malt sen Fredrik Brodin efterlyste konstnären för ganska exakt ett år sedan. När jag gjorde en förfrågan på Heraldica för tag sedan tyckte först Jesper Wasling att det vore ett bra uppslag för Vapenbilden. Men den idén sänkte Mats Persson genom att ge mig lösningen på gåtan.

Arthur Sjögren

Konstnären bakom vapenillustrationen heter Arthur Sjögren – ”inte bara en röd revolutionär”, berättar Mats, som går och väntar på Sjögrens biografi. Sjögren var illustratör och bokhistoriker, en av de tidigaste representanterna för jugendstilen och personlig vän med Strindberg.

Letar jag ordentligt tror jag faktiskt att jag har något mer av Sjögrens verk i gömmorna. Jag får ha Sjögrens stil och signatur i bakhuvudet när jag gallrar i ”magasinet” (bokhyllorna i garaget) i vår.

Fredrik Tersmeden gav mig ett spännande sidospår i sökandet efter Arthur, nämligen Agi Lindegren. Även Lindegren var flitig bokillustratör, men även arkitekt. Han ligger bland annat bakom Biologiska museet på Djurgården – en av de där favoritbyggnaderna som jag aldrig har varit inne i (främst i den kategorin finns nog Ferdinand Bobergs posthus på Vasagatan – Sveriges vackraste byggnad, som gör promenaden mellan Stockholms central och kontoret på Kungsgatan mödan värd).

Agi Lindegren

Byggandet av Agi Lindegrens biologiska stavkyrka på Djurgården utgör för övrigt en episod i Lars Anderssons ”Vattenorgeln”. Huvudpersonen för stunden, rackstadkolonisten Gustaf Fjaestad har ännu inte funnit sitt kall, men assisterar  sin blivande mentor Bruno Liljefors, som arbetar som fondmålare i Gustav Kolthoff naturalistiska museum. Jag minns inte om det förekommer någon arkitekt i ”Vattenorgeln”, men det är en av få böcker som jag känt för att läsa om och då får jag hålla ögonen öppna.

Historien om Gustaf Fjaestad, som börjar vid en strandkant i Boston, tar oss via cykel runt Mälaren till en stabbig frukost hos Bruno Liljefors. På grund av en inkonsekvent fotnot kraschlandar den tyvärr olyckligt i Lars Andersson skrivarlya efter ett hårt skridskopass på Oslofjorden.

Jag hade gärna följt med Fjaestad till Arvika och hört något om livet kring Racken. Så om jag någonsin träffar på Lars Andersson (vilket jag lär göra förr eller senare) så ska jag be honom att skriva färdigt historien. Historicitet är trevligt, men en värmländsk författare är i sin fulla rätt att vri å ljuge bäst han vill. Man behöver inte fara med osanning bara för att man ljuger!

Kvarter syns och gator hörs


Kvarteret Orren

Originally uploaded by Wermlandsheraldik

Det är inte ofta man ser någon tydlig visuell koppling mellan en gata och dess namn. Visst – torggator, kanalgator, älvgator och kyrkogator har väl en sådan koppling, och dem vimmlar det av i Sverige.

Men om man tar Karlstad som exempel, så finner man ingen staty av någon Pihlgren på Pihlgrensgatan, eller av JJ Heublein på Hyebelejens gata. Du finner inga arbetarromantiska monument på Svarvaregatan, inga krikonplantager i anslutning till Krikonvägen eller rojalistiska muralmålningar efter rännan på Kungsgatan.

Men den som är född och uppvuxen eller lever och verkar i närheten av de här adresserna har såklart koll på vart de ligger. Gatunamnen hör liksom till det kollektiva medvetandet. Vi behöver dem för att kunna orientera oss i tillvaron.

Annat är det med kvartersnamn. Frågar du någon efter vägen till kvarteret Stiftet, eller Orren eller Vaktmästaren får du nog ingen vidare hjälp i Karlstad.

Kanske kan någon ha en vag aning om kvarteret Gripen, eller Duvan genom kopplingen till de verksamheter som fått sina namn efter kvarteret där de bedrivs, men säkra svar lär du inte få. Om du inte frågar efter Kvarteret Neger, vill säga. Men det finns ju inte längre.

Däremot finns det en del synliga spår av kvartersnamnen i stadsbilden, tack vare att olika bostadsrättsföreningar med namn efter kvarter markerar sin närvaro genom fasadutsmyckning.

Brf Orren i kvarteret med samma namn är ett exempel på detta. Undrar förresten om inte kvartersnamnet kommer sig av att Orrholmsgatan en gång strök förbi utanför knuten. Det borde gå att ta reda på.