Preussiska värmlandsörnar

Man kan hitta mycket spännande i ett glasskåp i en hemvärnsgård. Lördagens mest upphetsande fynd av två värmlandsörnar som uppenbarligen flugit lite för nära Tyskland. Preussisk disciplin kan man gärna hålla sig med inom både inom lagidrott och utbildning av beväringar, men man ska nog passa sig för att ta in preussiska örnar i klubbmärket.

Vid en första anblick kan man lockas att tro att man velat särskilja idrottsörnen från den gängse värmlandsörnen genom att lägga till den preussiska ”klöverstängeln” på vingarna (jag kände igen bilden, men var tvungen att konsultera expertisen på Heraldica för att få ett namn på den).

På det ena standaret, för Värmlands friidrottsförbund är stängeln neutralt vit. På det andra, för Värmlands idrottsförbund, är den röd, vilket dessutom ger en tinkturkrock mot den blå fjäderdräkten. Har man då velat skapa en ny symbol?

Värmlands friidrottsförbund


Värmlands idrottsförbund

Är det då en ambition att skapa ett nytt vapen? Förmodligen rör det sig om bristande kunskap hos konstnären. Det är inte bara klöverstänglarna som visar att att de två örnarna är nära släkt. Bägge två ser misstänkt tyska ut i stilen, med sina nedåtpekande fjädrar. Det är i stort sett bara idrottsförbundets kraftigare huvud som skiljer dem åt i stilen.

Konstnären – ska vi gissa att det rör sig om en ”reklamman” på 1950-talet? – har nog inte haft så stora kunskaper om vare sig heraldik eller Värmlands landskapsvapen. I brist på en bra förlaga har han använt sig av en heraldisk örn som han hittat någonstans och den råkade visst vara preussisk.

Bättre hade det varit om han hade hört sig för med länsstyrelsen, hembygdsförbundet eller någon annan som kunde ha lånat ut statsheraldikerns modellritning från fastställelsen av läns- och landskapsvapnet 1936. Då kunde det ha sett ut som handbolls-, mångkamps- eller militäridrottsförbundets standar.

Preussens vapen från Wikipeida

Studier i värmländsk militär idrottsheraldik

Före spelningen i lördags fann jag mig, än en gång, trollbunden av något så osexigt som ett prisskåp.  Det har hänt mer än en gång att jag stått med näsan tryckt mot glaset till ett vitrinskåp i något styrelserum för att försöka utröna vad det egentligen är som står där inne.

Den här gången stod jag på tå, och försökte med mobilkamerans hjälp föreviga en rad bordsstandar ovanpå skåpet. Själva skåpet bör, eftersom vi befann oss i hemvärnsgården i Karlstad, tillhöra Värmlands regementes idrottsförening I2IF. De flesta standaren var mycket riktigt representanter för värmländsk idrott i allmänhet och värmländsk militär idrott i synnerhet.

Det var alltså läge att testa min högst ovetenskapliga tes att svart och gult/guld är vanlig i värmländska idrottssymboler, eftersom det funnits en koppling mellan regementet och idrottsrörelsen. Men tesen höll inte särskilt bra. Jag är inte ens säker på att svart-gult är så dominerande som jag alltid trott.

Såväl Värmlands idrottsförbund, som Värmlands friidrottsförbund, Värmlands handbollsförbund och Värmlands mångkampsförbund har blå-vita värmlandsvapen. Och till och Värmlands militäridrottsförbund. Bara självaste I2IF körde med svart-gult standar. Jag får nog höra med Värmlands idrottshistoriska sällskap om det finns någon som har funderat på det här.

Men jag upptäckte en hel del annat spännande – fortsättning följer…

Heraldiska djävlar från Old Trafford

Ämnet för söndagens betraktelse är Manchester. Alltså inte det fantastiska bomullstyget som jag och James hellre kallar korderoj, utan staden, dess fotbollslag och deras symboler. Själva staden har, till skillnad från vad vi är vana vid i Sverige, ett fullständigt vapen.

Här är det ju bara Landskrona som har ett vapen med sköldhållare på postament och hela köret. Och kunglig krona till på köpet. Och så Halmstad och Malmö (kanske någon till), som ligger i divisionen under, med hjälm, täckte och hjälmprydnad. Lite pråligt för att vara svenska städer, kan man tycka, med det ska vi inte hålla emot dem, eftersom de har fått sig vapnen förärade från högre ort.

De tre gyllne strängarna i rött har man fått från stadens forna länsherrar, the Lords of Manchester. Skeppet i det övre fältet representerar, tillsammans med den bibeströdda jordgloben, sjöfarts- och handelsstaden som sprider varor via de sju haven.

Sköldhållarna ska ha lånats in från kung Henrik VI av England. Den heraldiskt högra besten ska föreställa en antilop!

Klubben som delar namn med staden – Manchester City – anknyter till hemstaden ganska snyggt, genom att ändra vapnets tinkturer till klubbens färger. Men så slänger man in det heraldiskt diskvalificerande svarta fältet med klubbens initialer mitt i härligheten.

Storebror i stan – Manchester United – hade tidigare ett klubbmärke på samma tema; en heraldiskt misshandlad version av stadsvapnet. Exemplet till höger är från 1960-talet och lämnar väl allt heraldiskt att önska. På 1970-talet  ryckte man dock upp sig grafiskt, när smeknamnet Red Devils togs till heders som symbol.

Det lär inte ha varit medvetet, men man gjorde dessutom en heraldisk uppryckning när man fjärmade sig från stadsvapnet. Ytan som stadsvapnets fartyg har placerats i kan visserligen vara svårblasonerad, men annars är det ju en heraldiskt sett bättre symbol man skaffade sig 1973.

Frånsett kanske att skeppet, som sig bör, seglar åt heraldiskt höger, medan den lille djävulen vänder sig åt vänster. En feg djävul, alltså. Inte något som fansen på Old Trafford skulle skriva under på tror jag…

Djerf – inte järv, men djärv

Jag är visst inte den förste som reflekterat över Karlskoga klubben OK Djerfs namn och symbol. Klubben webbmaster Bengt Gruvberger berättar:

Under alla år har det spekulerats och dryftats om vad klubbnamnet egentligen står för. Den officiella förklaringen hittar du på hemsidan. Att det skulle ha med djuret ”Järv” att göra är det sällan (aldrig) någon som talar om. Det finns också en annan alternativ förklaring och den är att namnet egentligen kommer från en klubb som på den tiden fanns och som hette Frejd, dvs vårt klubbnamn baklänges. Vi får nog hålla oss till den förklaring som finns på hemsidan…

Allltid kul med lite mystik kring namnet! När jag nu ser örnen på lite närmre håll än på NWT:s bild, så tycker jag kanske inte att den är någon typsik representant för sin art. Vingbredden har den, men näbben känns lite vek. Men vad gör det – en värmlandsörn är den lika fullt!

Värmlands djerfaste örn

Orienteringsklubben OK Djerf från Karlskoga har, namnet till trots, en örn som symbol. NWT berättar historien bakom symbolen och klubbnamnet i samband med att man firade 75 år i höstas:

14 november 1935 bildades ”Orienteringsklubben 1935”. Redan några dagar senare, 29 november, ändrades namnet till Orienteringsklubben Djerf.

Klubbnamnet ”Djerf” är gammalstavning för ordet ”djärv”, vars synonymer enligt korsordsnyckeln lär vara; dristig, oförvägen, resolut, våghalsig, tilltagsen och till och med överdådig och dumdristig.

1936 instiftades klubbmärket: en flygande örn – Värmlandsörnen – med namnet Djerf i svart på gul botten. I februari samma år arrangerade Djerf sin första tävling som var en skidtävling i Granbergsdal och den 26 april deltog för första gången djerfare i en orienteringstävling och den arrangerades av en Katrineholmsklubb.

NWT 2010-11-25

Själv associerar jag såklart till järven. Det vore ju otroligt fyndigt att kombinera de två värmländska landskapsdjuren – en djärv orienterare borde ju ha örnens helikopterperspektiv och ta sig fram i skogen som en järv.

Men järven har aldrig stavat sitt namn med dj, inte enligt SAOB i alla fall. Jag får trösta mig med att värmlandsörnen, i all sin svart-gula prakt, slår sina lovar ända ut över Kilsbergen och även bevakar delarna av reviret som råkat hamna på fel sida länsgränsen.

Historien om IF Götas örn

Äntligen snubblade jag på den – historien bakom IF Götas symbol! Och en teori om deras namn kom på köpet:


Idag har Göta namnsdag och dagen till ära tänkte vi presentera historien om hur Götas vackra klubbmärke kom till. Men innan dess kan vi ju spekulera lite i hur föreningen överhuvudtaget fick det namn som står i almanackan just idag. Enligt författaren och historieläraren Erik Bengtsson så har grundarna troligen inspirerats av de Gotiska förbundet som var starkt i början av 1900-talet. Det fanns/finns ju ytterligare ett par klubbar med namnet Göta i Sverige, nämligen i Stockholm och Helsingborg. Nåväl, åter till klubbmärket:

Året var 1919. Fram till dess hade Göta som klubbmärke helt sonika använt sig av Värmlandsörnen. Nu grodde tankarna på ett ”eget” klubbmärke. Sedan Isse Smedberg, Pampen Borgström och Svenna Runström över en rykande varm arrakstoddy på Smedbergs Konditori skissat på ett nytt klubbmärke och kommit fram till ”Värmlandsörnen i nedslag i ett lagerkransat ”G”” förfärdigade den konstnärligt begåvade Isse ett förslag som vann den lilla exekutivens gillande. Kort därpå stadfäste Götas styrelse förenigens klubbmärk och just detta märke som här avbildats är unikt. Det är nämligen Götas allra första klubbnål! !

/Björn Eliasson & Anders Borgström/

Det där kommer från klubbens hemsida, där man samlat anekdoter i samband med klubbens 100-årsjubileum 2004.

Jag har alltid dragit samma slutsats som Erik Bengtsson angående Götas namn, men jag tror inte att det stämmer angående Stockholmsgöta, som, om jag inte missminner mig, grundades på Göta Lifgarde.