Efterlängtat besök hos statsheraldikern

IMG_4065Förra veckan passade jag på att göra ett väldigt efterlängtat besök hos statsheraldikern på Riksarkivet i Stockholm. Jag hade faktiskt sån tur att 2/3 av personalstyrkan på Riksarkivets heraldiska sektion var på plats och tog emot mig. De två tredjedelarna var statsheraldikern Henrik Klackenberg och biträdande statsheraldikern Carl Michael Raab. Endast heraldiske konstnären Henrik Dahlström var borta för dagen.

För en som har umgåtts med stats- och riksheraldikerns verksamhet i ett par decennier kändes det såklart väldigt högtidligt att få en rundvandring i lokalerna. Det lilla Heraldiska biblioteket, med en del inredning från Riksheraldikerämbetets lokaler i Gamla stan var helt klart sevärt. Det var många bekanta ryggar från mitt eget bibliotek och ännu fler kända titlar från antikvariats- och bibliotekskatalogerna, om man tittade lite närmare. Förutom böcker pryds väggarna av en uppsättning sköldar med gamla sockenvapen från Dalarna, med Storfors vapen som en katt bland hermelinerna.

De riktiga rariteterna fanns såklart nere i berget, flera våningar under Mälarens yta, men för mig räckte det gott att få nosa runt lite i Heraldiska närarkivet, med dokumentation om våra kommun- och häradsvapen. Här fanns korrespondens mellan riksheraldikern och vapenantagande kommuner, små utredningar i samband med kommunsammanslagningar och inte minst otaliga originalteckningar av Brita Grep.

Man hinner ju inte göra så många nedslag under ett kort besök. Jag fick stålsätta mig för att inte titta för djupt i mapparna, men nu vet jag vad jag ska leta om jag vill veta vad Staffan Hallström skrev till C.G.U. Scheffer inför bildandet av storkommunen Karlstad 1974 eller hur det kom sig att tingsrätten i Arvika skulle ha ett stort jössehäradsvapen på väggen.

Jag lär återvända…

Bergslagsk identitet?

IMG_2714
”Hjärtat av Bergslagen”. Väggmålning från 1939 av Ragnhild Nordensten på Nora stadshotell.

Delar av Värmland tillhör Bergslagen, vilket jag har blivit påmind om i helgen, efter att ha övernattat på Nora stadshotell. Bergslagen är ett lite knepigt begrepp, eftersom det kan betyda lite olika saker. Historiskt sett har det funnits tre Värmländska bergslag inom bergsbrukets administration, nämligen Karlskoga bergslag (den del av landskapet som tillhör Örebro län), Filipstads bergslag och Nyeds bergslag.

Det geografiska namnet Bergslagen syftar ofta på det kärnområde i Västmanland, Värmland och Dalarna där de flesta bergslagen låg. Eller så kan man vara lite vidlyftig och räkna in områden i alla landskap där det funnits bergslag.

Vill man vara riktigt vidlyftig kan Bergslagen utgöra en godtycklig region som omfattar stora delar av Mellansverige. Militärt har vi till exempel haft Bergslagens militärområde, som omfattade Värmlands, Örebro och Kopparbergs län och ungefär samma område kan ibland få utgöra ett distrikt inom en försäljningsorganisation eller tjäna som regionindelning för olika folkrörelsers lokalavdelningar. Ett praktiskt alternativ till västra Svealand, helt enkelt.

Jag har aldrig gjort någon hemlighet av att jag identifierar mig som värmlänning. Det är en ganska okomplicerad identitet, utom när man uttalar sig statistiskt om vad värmlänningar tycker och glömmer bort att höra sig för i Karlskoga och Degerfors. Att känna samhörighet med landsmän inom sitt landskap känns ganska logiskt. Därför blir jag alltid lätt förbryllad när jag stöter på initiativ till att skapa identiteter på andra ledder.

bergslagsflaggan

Den tio år gamla inofficiella korsflaggan för Bergslagen är ett sådant exempel. Vem i hela friden har ett behov av att manifestera sin bergslagska identitet? Räcker det inte med att vara stolt Västmanlänning, Värmlänning, Dalkarl eller -kulla och samtidigt konstatera att man delar en spännande historia med omgivande bygder, som också brutits på grund av järnhanteringen?

Behöver man en flagga för det? Vore jag Västmanlänning skulle jag hellre hissa landskapsflaggan med det brinnande treberget på min privata flaggstång.

Enligt en ledare av David Lidén i Nerikes Allehanda har Bergslagsflaggans  upphovsman Björn Thärnström försökt registrera 31 mars som officiell flaggdag i Bergslagen, men stött på berättigat motstånd hos statsheraldikern Henrik Klackenberg.

Själv kan jag inte se någon större vits med flaggan över huvud taget, men det finns uppenbarligen någon form av behov, eftersom den har tagits fram. Tiden får utvisa…

Heraldisk rapport från biskop Sörens mottagningsgudstjänst

Det här ska inte bli något referat av Sören Dalevis mottagningsgudstjänst i stiftsdomen i Karlstad, det hoppas jag att någon annan sammanställer. För det var helt klart en minnesvärd gudstjänst som bjöd på hela skalan av svenskkyrkligheten – så högkyrkligt som det kan bli i vårt lågkyrkliga stift, och så lågkyrligt som det bli på något så högtidligt som en biskopsinstallation. Det var helt enkelt en mycket välkomponerad festmässa till den nye biskopens ära och alla inblandade, från domprost till ljusbärande barn skötte sig med stil och stringens.

Men det var en heraldisk rapport vi skulle ha! Vi kan börja med att min förhoppning från igår kom på skam. Sören Dalevi axlade inte Arvid Runestams gamla biskopskåpa från 1947, mer än bildligt. Istället var han iförd en pingströd biskopskåpa och mitra. Men biskopar sitter länge, så biskop Sören har gott om tid att prova sig igenom alla sina företrädares garderober.

Den som var bäst klädd enligt min smak var dagens värd, domprosten Harald Cohén, som bar en korkåpa jag aldrig tidigare har sett. Han var grannlåtsklädd som en påskdagspräst! På ryggskölden bar han domkapitlets sigill, det som ligger till grund för Karlstads stifts vapen. Tyvärr fick jag aldrig möjlighet att föreviga honom från ryggsidan, så jag inser att jag nog får boka en visning av domkyrkans textilier.


Heraldiskt intressant var det annars mest om man studerade den agenda som delades ut till alla gudstjänstbesökare. På omslaget fanns en svartvit variant av biskopens ämbetsvapen, där svart bytts mot biskopslila. Vapnet hade placerats inom det där kyrkfönstret som hör till Karlstads stifts grafiska manér. Nere i omslagets högra hörn fanns rikskyrkans logotyp och vapen, på samma sätt som i de aktuella rekryteringsannonserna från stiftskansliet. Hoppas att de får fortsätta att förekomma tillsammans.

Hela första uppslaget, innan själva agendan, ägnades åt biskopens vapen och valspråk. Presentationen är i stort sett densamma som i pressmeddelandet inför biskopsvigningen. Men på en detalj motsäger de varandra, nämligen i fråga om vapenets tillkomst. Pressmeddelandet pekade ut konstnären Henrik Dahlström som upphovsman tillsammans med Sören Dalevi, medan en fotnot i programbladet avslöjar att det är statsheraldikern Henrik Klackenberg själv som varit Dalevis heraldiska bollplank:

Vapnet har ritats av Riksarkivets heraldiske konstnär Henrik Dahlström och komponerats av statsheraldiker Henrik Klackenberg i nära samråd med Sören Dalevi.

Sören Dalevis text lyder i sin helhet:

Valspråk och biskopsvapen

”Människa bland människor” är ett uttryck om Jesus som är hämtat från de allra första kristna. Det återfinns såväl i Brevet till Diognetus som hos kyrkofadern Ireneus (130-200 e. Kr). Och det är kyrkofadern och teologen Ireneus som jag önskar lyfta fram med mitt motto.

För Ireneus var det viktigt att betona det mänskliga och att vi först och främst är människor. Det ledde till att han stred för att Gamla testamentet skulle ingå i den kristna bibeln, detta i motsats till starka röster i den tidiga kyrkan som inte villa ha med de gammaltestamentliga skrifterna. Ireneus var också en av de första som nämner vikten av att just fyra evangelier – Matteus, Markus, Lukas och Johannes – ska vara med i den kristna bibeln. Därför är det en bibeln med i biskopsvapnet.

Till vänster i bibeln ser du den judiska menoran, den sjuarmade ljusstaken, som symbol för Gamla testamentet, den judiska bibeln. Till höger ser du den kristna fisken, en av de äldsta kristna symbolerna, som symbol för Nya testamentet. De andra fälten utgörs av Karlstads stifts vapen, ett standar med ett kors på. Jesus Kristus – sann männsiska och sann Gud – har segrat för hela världens skull.

Vi är människor och vi är kristna. Och vi är kalllade att liksom Jesus vara människa bland männsiskor. Som Theodor Kallifatides konstaterar i Ett liv bland människor (Bonnier 1994): ”Jag måste försöka vara och förbli en människa bland människor”.

Sören Dalevi

 

Sökes: Ny parhäst år Klackenberg

Ett av Sveriges viktigaste ämbeten är utanonnonserat. Vladimir A Sagerlund närmar sig 70-strecket och det ser ut som att statsheraldiker Klackenberg är ute efter en ny parhäst. Den som utses kommer under överskådlig tid att ha ganska stort inflytande över hur heraldiska vapen kommer att uppfattas av den svanska allmänheten.

På gott och ont har Riksheraraldikerämbetet och Riksarkivets heraldiska sektion under 1900- och 2000-talet hållit sig med ett ganska begränsat antal konstnärer. Vlamidir A Sagerlund och hans företrädare på Bror Jacpues de Waern har tillsammans uppehållet tjänsten som heraldisk konstnär vid Riksarkivet i ett kvartssekel. Under den tiden har de bland annat gett oss en fullständig vapensvit över landskap, län och kommuner, vilka av sin samtid har kommit att uppfattas och användas som normen för de olika vapnen.

Samma princip lär ha rått även före dem på Riksarkivet – en konstnär åt gången, även om de inte har lyfts fram så mycket som de två senaste.

Och under i stort sett hela första halvan av 1900-talet lär en viss fröken Brita Grep ha dominerat scenen, även om hon inte ges något utrymme alls i Riksheraldikerns publikationer. I en bisats omnämns hon som ”ämbetets riterska”.

Nu är det alltså dags att hitta en ny heraldisk konstnär till Riksarkivet. Vad är det då för en person man söker? I första hand är det inte en färdig heraldisk konstnär man är ute efter, utan en grafisk designer. Den heraldiska kunskapen förväntas väl den andra halvan av heraldiska sektionen, statsheraldiker Henrik Klackenberg, stå för.

Så här lyder annonsen:

Arbetsuppgifter

Riksarkivet har hand om statens heraldiska verksamhet och söker en grafisk designer till en halvtidstjänst som heraldisk konstnär. Arbetet består av att under statsheraldikerns ledning göra digitala modellritningar till heraldiska vapen, flaggor och andra emblem åt statliga myndigheter och kommuner.

Kvalifikationer

Kunskap i heraldik är inget krav, men förståelse för värdet av att vårda ett kulturarv är en förutsättning. Lämplig bakgrund är utbildning i grafisk design på högskolenivå eller flerårig grafisk verksamhet.

Övrigt

Betyg/intyg, arbetsprover och andra handlingar ska inte bifogas ansökan, utan kan medföras vid eventuell anställningsintervju.

Anställning

Anställningsform:Tillsvidareanställning

Yrkeskategori:Bild- och reprografiker

Omfattning:Deltid. 50% dagtid

Löneform:Månadslön

Arbetstid:Dagtid

Tillträde:Tillträde enligt överenskommelse eller senast 2011-09-01

Tidsbegränsat till: Riksarkivet tillämpar 6 månaders provanställning

Nepotism i heraldiska akademien?

Fick för mig att jag skulle kolla vilka skandinaver som sitter i L’Académie Internationale d’Héraldique, men hittade inget på något av de germanska språken.  Så jag tog Google translate till hjälp och förskräcktes av resultatet. Där siter nämligen Fru Doktor Clara Brorsöner. En skymf mot förra statsheraldikern Clara Nevéus! Hon är visserligen doktor, och dessutom gift med en doktor om jag inte missminner mig, men jag tror inte att några brorsöner var inblandade när hon valdes in i akademin!

Annars ser den skandinaviska bänken ut som följer:

36 (1981) M. Nils G. BARTHOLDY (Danemark)
Archiviste aux Archives royales du Danemark et leur rapporteur pour l’héraldique et la sigillographie.

62 (2000) M. Tom BERGROTH (Finlande)
Conservateur au Musée historique de la province d’Abo; membre du Conseil héraldique d’État près les Archives nationales de Finlande; secrétaire du Comité national finlandais pour la généalogie et l’héraldique.

66 (1984) M . Hans CAPPELEN (Norvège)
Avocat ; Membre du bureau de la Societas heraldica scandinavica; ancien président de la Norsk heraldisk forening; ancien référendaire de la Norsk slektshistorisk Forening.

22 (2006) M. Steen CLEMENSEN (Danemark)
Biochimiste; cadre supérieur à l’Agence danoise de protection de l’environnement; secrétaire de la Societas Heraldica Scandinavica.

29 (1998) M. Bengt-Olof H. KÄLDE (Suède)
Peintre armoriste et conservateur des Ordres royaux à Stockholm; membre du Conseil héraldique des Archives de l’État; secrétaire du comité national de généalogie et d’héraldique.

10 (2009) M. le dr Henrik KLACKENBERG
Héraldiste d’État de Suède; ancien conservateur en chef du Cabinet royal des médailles.

45 (1977) M. le dr Jan von KONOW (Suède)
Ancien directeur du Musée de l’armée de Stockholm; ancien héraldiste de l’État.

28 (1998) Mme le dr Clara NEVÉUS (Suède)
Archiviste; héraldiste d’État; secrétaire du Conseil héraldique des Archives royales de Suède; membre du Comité national suédois de généalogie et d’héraldique.

52 (2002) M. le prof. Knud PRANGE (Danemark)
Vice-président du Samfundet for dansk genealogi og personal-historie et de la Dansk historik Faellesforening; directeur de la section d’histoire régionale à l’Université de Copenhague; ancien président de la Societas heraldica scandinavica.

49 (2000) M. le dr Lars TANGERAAS (Norvège)
Docteur en histoire; ambassadeur; chef du protocole et conseiller héraldique du ministère des Affaires étrangères.