1727: Häradstinget styr upp gästgiveriet och tvingar Hammarötassarna över isen

Vad är det då som är så märkvärdigt med Arvid Ernviks ”Att resa i Värmland”? Detaljerna! Texten är så kompakt på fakta att man måste relatera alla avsnitt till varandra. Det som är relevant för Stodene kan lika gärna finnas gömt i en text om Nor, Färjestad eller Nedre Ullerud. För att börja få lite ordning på dem så kommer den första av några små notiser om verksamheten.

1727, den 1 augusti (i samband med Persmäss?) hölls häradsting på Ruds gästgivargård, där man försökte komma överens om hur verksamheten vid Stodene gästgiveri skulle kunna ordnas för att klara efterfrågan på transporter året runt. Alla hemman i Grava skulle bidra, antingen direkt med hästar, eller som ”reservskjutslag”. Undantagna var präster, patroner, nämndemän och ståndspersoner, eftersom de förväntades resa med egna hästar och alltså inte tära på skjutsväsendets resurser.

Även bönderna på Hammarö, som ju även de hör till Karlstads härad, var tvungna att bidra med hästar vid gästgivargården i Stodene. De var visserligen ursäktade sommartid, när det var lite omständigt att ta sig till fastlandet (broförbindelse kom väl först på 1900-talet?). Men på vintern tyckte inte häradstinget att de hade något att skylla på, så då skulle de ta sig de två milen upp till Grava med sina hästar.

Uppgifterna om detta ting i Rud inleder stycket om Stodene, men handlar det om grundläggandet av gästgiveriet? Jag tror inte det. Svaret finns kanske på någon av de andra 400 sidorna i boken, så jag återkommer i ämnet.

Lucka 13: Terra incognita

Häromdagen besökte vi heraldikens tassemarken – Hammarö. Idag är det mer okänd mark som döljer sig bakom luckan i kalendern. Jag har visserligen kört bil genom Ullvätterns landskommun några gånger mellan Kristinehamn och Storfors. Och dessutom tillbringat en hel härlig dag på själva sjön Ullvättern under en tur på Bergslagskanalen. Men annars kan jag inte hävda att jag, med mitt västvärmländska orientering vet ett skvatt om Ullvättern.

Någon kanske kan fylla på den sorgligt knapphändiga historiken?

Lucka 11: Heraldikens tassemarker

Bakom lucka 11 i adventskalendern döljer sig något vackert och mycket sällsynt: Hammarö kommuns vapen. Tassarna i kommunhuset i Skoghall måste ha sneglat på storebror i Karlstad och konstaterat att ”man måste minsann inte vara stor för att göra sig av med ett vackert vapen!”

Som tur är finns skylten kvar efter Hammaröleden, så att man kan krypköra en bit förbi kommungränsen och njuta av vapnet…

17 maj i heraldiken

Hoppas att alla norska heraldiker får en bra nationaldag på 17 maj. Varför inte fira med några Värmländska vänorter? Kopplingar mellan orterna finns på många plan – tydligven även på det heraldiska – en del delar färger, som Sörum/Hagfors och Råde/Forshaga. Rätt typisk är även kopplingen mellan Kongsvinger och (visserligen inte vänorten, men dock grannen) Eda, som bägge har sina skansar i vapnen.

Moss – Karlstads vänort

Kongsvinger – Arvikas vänort

Dovre – Storfors vänort

Enebakk – Hammarös vänort

Fredrikstad – Karlskogas vänort

Ringebu – Filipstads vänort

Råde – Forshagas vänort

Sörum – Hagfors vänort

Lite mer fakta om vapnen finns på ett bortglömt hörn av Wermlandsheraldik.se