Arvid Ernvik utmanar matematiken

Arvid Ernvik ger som sagt fler Stodenefakta i sin artikeln om vårt gästgiveri än vad man får i GM Sandins Gravabok. I förbifarten levererar denna förtätade mening:

Hemmanet Stodene hade tidigare varit ett helt, som förmedlats till ett halvt. En fjärdedel därav hade fältväbeln Johan Holm löst till skatte och sedan lämnat 1/8 att brukas av hammarsmeden Petter Stake. Hemmanets övriga fjärdedel beboddes av 1736 av tvenne åbor.

Ernvid 1974, s. 142

Nu måste jag ta spjärn ordentligt för att klara av matematiken. Är det så att skattebördan halveras när hemmanet ”förmedlas” från ett till ett halvt? I så fall tror jag att jag får ihop det.

1727: Häradstinget styr upp gästgiveriet och tvingar Hammarötassarna över isen

Vad är det då som är så märkvärdigt med Arvid Ernviks ”Att resa i Värmland”? Detaljerna! Texten är så kompakt på fakta att man måste relatera alla avsnitt till varandra. Det som är relevant för Stodene kan lika gärna finnas gömt i en text om Nor, Färjestad eller Nedre Ullerud. För att börja få lite ordning på dem så kommer den första av några små notiser om verksamheten.

1727, den 1 augusti (i samband med Persmäss?) hölls häradsting på Ruds gästgivargård, där man försökte komma överens om hur verksamheten vid Stodene gästgiveri skulle kunna ordnas för att klara efterfrågan på transporter året runt. Alla hemman i Grava skulle bidra, antingen direkt med hästar, eller som ”reservskjutslag”. Undantagna var präster, patroner, nämndemän och ståndspersoner, eftersom de förväntades resa med egna hästar och alltså inte tära på skjutsväsendets resurser.

Även bönderna på Hammarö, som ju även de hör till Karlstads härad, var tvungna att bidra med hästar vid gästgivargården i Stodene. De var visserligen ursäktade sommartid, när det var lite omständigt att ta sig till fastlandet (broförbindelse kom väl först på 1900-talet?). Men på vintern tyckte inte häradstinget att de hade något att skylla på, så då skulle de ta sig de två milen upp till Grava med sina hästar.

Uppgifterna om detta ting i Rud inleder stycket om Stodene, men handlar det om grundläggandet av gästgiveriet? Jag tror inte det. Svaret finns kanske på någon av de andra 400 sidorna i boken, så jag återkommer i ämnet.

Stodene gästgiveri – tack vare Peter Olausson

Jag har länge stört mig på att jag inte hittat några längre texter eller spännande fakta Stodene om gästgiveri. Bara en futtig antydan i GM Sandins Gravabok. Man anar ju att det måste finnas något skrivet om verksamheten, men var ska man leta? När jag såg den spränglärde historikern Peter Olausson sittande värnlös i en monter på värmländska bokmässan såg jag min chans! Ett lovligt byte för en vetgirig amatörhistoriker!

Peter hade mycket intressant att tipsa om. Inte bara när det gäller gästgiveriet, utan även om tingsplatsen, som har gäckat mig lika mycket. Arkivtips hade han såklart många, men han ville först kolla att jag inte missat den uppenbara källan till kunskap: ”Har du kollat i Ernviks ”Att resa i Värmland?” Där har han ju skrivit om alla värmländska gästgiverier…” Det var ju det jag inte hade! På lunchen på måndagen blev det ett besök i stadsbibliotekets värmlandsrum.

Del två av kristinehamnaren Arvid Ernviks verk ”Att resa i Värmland” har undertiteln ”Gästgiveri och skjutshåll under 500 år”, så här hade jag såklart mycket att grotta ner mig i. Boken inleds med en historik över skjutsväsendets historia och reglering genom seklen. Sedan följer en häradsvis genomgång av verksamheten. Och på sidorna 141-145, under Karlstads härad, kan man läsa om Stodene gästgiveri.

Visserligen handlar det mycket om vagnar, bråk om ansvarsfördelning mellan bönder och hur många sadlar man förväntades hålla i lager, men för mig som gillar att läsa mellan raderna ger det mycket mer. Avsnittet ger mer Stodenehistoria av bara farten än vad någon annan bok jag har hittat. Bland annat finns det en hel del om dem som levt och verkat på min lilla jordplätt. Men det är ett annat blogginlägg – kanske redan ikväll?

Vart tog Gärdet vägen?

Ett av de ursprungliga efter bygatan i Stodene är förmodligen borta. Än en gång var det Ekonomiska kartans uppgifter som hjälpte mig att identifiera ett av husen i Sveriges bebyggelse, nämligen gården Gärdet:

Stodene 1:4 mfl, Gärdet
19 ha, 11 åker, 8 skog m.m. Tax 26.500 (22.100, 4.400). Förvärvad 1941. Trä, omkr. 1825, 2 läg., 5 rum, 1 kök, 2 hallar. Rest 1941. El, v. Stall o. ladug., sten, 1905, för 3 hästar o. 10 nötkr. Ladug. omb. till lagerlokal för grönsaker 1960. Äg. trädgårdsmäst. Erik Lindh; barn: Anita, Ingemar, Olle, Barbro.

 

Huset är tyvärr missat på flygfotot, men uthusen finns med på fotot över granngårdet Därute, så bilderna från igår får illustrera även dagens fynd. Gärdet låg längst ut på Stodenevägen, ute vid Skårevägen. Närmaste granne hade idag varit Skåre Taxi på gamla Uno-X-macken.

Gärdets uthus låg vägg i vägg med granngården Därutes uthus. Avtagsvägen neråt i fotot går norrut mot Skårevägen.

Nytt om namn: Därute i Stodene

Ett ställe som jag egentligen borde ha placerat med lätthet var det gula huset i kurvan där Stodenevägen svänger mot söder. ”Därute” heter den i Sveriges bebyggelse. Därute, i förhållande till vad? kan man ju fråga sig. Kanske ”Därute vid landsvägen” sett längre inifrån bygatan?

På flygfotot här ser man inte mycket mer än taket av mangårdsbyggnaden. Huset var rött på den tiden, men idag är det som sagt gult. Det var visserligen inte någon ursäkt för att inte identifiera huset utifrån uppgifterna i Sveriges bebyggelse, men fastighetsbeteckningen måste ha ändrats när uthusen revs och marken styckades av till villatomter nån gång på 70-talet.

 

På Ekonomiska kartan heter fastigheten Stodene 1:16 och därmed kan vi med säkerhet koppla ihop det gula huset i svängen med notisen om Därute i Sveriges bebyggelse:

Stodene 1:16, Därute
20 ha, 13 åker, 7 skog m.m. Tax. 26.000 (22.000, 4.000). Trä, 1921, 4 läg., 4 rum, 4 kök, 2 hallar. El, v, avl. Stall, trä, 1919, för 2 hästar. Äg. Ivar Axelssons stbh.; Fru Märta Axelsson; barnen Lars, Gunnel, Bengt, Per-Göran.

Namnet Axelsson för tankarna till grannen i söder, Axelssons sågverk, som grundades av Gunnar Axelsson på mark han ”köpt av fadern”. Var Gunnar och Ivar bröderm, kanske?

Borde Linbaneskogen heta Viktoriaparken?

Titten på ekonomiska kartan från 1960-talet gav mig inte så mycket mer kring Granliden. Däremot lyckades jag pricka in en del byggnader som gäckat mig ett tag. Det handlar om husen som försvann. Ett av dem heter Viktoria och är ett av få gårdsnamn som finn med på kartan.

Gården Viktoria är som sagt borta idag, men finns med i  finns med i Sveriges bebyggelse:

Stodene 1:26, Viktoria
15.721 kvm. Tax 15.000 (2.200, 12.800). Förvärvad 1925. Trä, 1912, 3 rum, 1 kök, 2 hallar. El. Äg. flottningsarb. Janne o. Ellen Viktoria Gustavsson.

Ska vi gissa på att stället inte hade fått sitt namn när Janne och hans fru tog över det 1925?

Jag har haft lite svårt att placera det på dagens 1970-talslandskap i Stodene, men jag fick en referenspunkt när jag hittade granngården Fridhem häromdagen. Skulle man till Viktoria fick man nämligen ta vänster vid Fridhem på vägen mellan Stodenevägen och Norsbråten.

Det är ingen stor väg som leder till Viktoria, men så var det ju en återvändsgränd för de flesta. Med detta i minnet är det lättare att tolka den grön-gula kartan från innan grävskoporna beredde vägen för 70-talet. Vägen förbi Fridhem mot Viktoria är numera borta, och motsvaras närmast av villahäckarna mellan Fänkålvägen och Kumminvägen. Drar man en linje från de där häckarna och fortsätter ungefär ett kvarter hamnar man ungefär vid Mejramvägens vändplan eller strax bortom.

 

Huset är borta, men skogen som hörde till gården Viktoria finns kvar och är ett utflyktsmål för barnen både på dagis och Stodeneskolan. Barnen säger att de går till ”Linbaneskogen” trots att linbanan, som spändes upp i dungens mitt i början av åttiotalet, måste ha försvunnit långt innan de föddes.

Så vore det inte mer logiskt att den lilla parken hette något mer tidlöst, som Viktoriaparken istället?

 

Granlidens gård

Nu har Claes-Håkan sagt det magiska ordet ”Granlidens gård”, så nu måste vi gå till botten med det här.

Jag är alltså ute efter gården som är utmärkt med G vid Norets utlopp på kartan ovan. Claes-Håkan skriver:

”Tror inte att Granlidens gård finns idag. Den beskrivning jag fick idag var att den låg vid älven efter Granlidsvägen.”

Det tycker jag stämmer väldigt bra med min karta. Om vägen hette Granlidsvägen på 1880-talet vet jag inte, men det  fanns bro över Noret i varje fall. Det är svårt att avgöra av kartan, men Granlidsvägen verkar gå mellan boningshuset Älven, medan nån föregångare till Skårevägen (som dock inte går över Älven) går väster om uthusen.

Övriga Granliden verkade mest bestå av skog på den här tiden. Längre upp längs Granlidsvägen (som går misstänkt nära Älven på kartan!) ligger tre hus på ett gärde väster om vägen. Jag återvänder till Sveriges bebyggelse och letar byggnadsår på hus

Granlidsvägen 39 borde vara ett av husen. Det  byggdes 1874 och har faktiskt Granliden med i fastighetsbeteckningen (Stodene 1:50 Granliden). Dessutom är den med i förteckningen över kulturhistoriskt intressant bebyggelse i Karlstads kommun:

En liten stuga med faluröd lockläktpanel och tegeltäckt sadeltak. Troligen uppfört före 1874. Den bäst bevarade av de små enkla stugorna från slutet av 1800-talet, som ligger utmed den gamla landsvägen.

Det finns ett hus till från 1800-talet på Granliden. Stodene 1:141 är byggt 1880 och ligger på Granlidsvägen 55 (tror jag). Det skulle också kunna vara ett av husen i gläntan.

Imorgon får vi jämföra med kartan från 60-talet…